Från landsbygden.

Alfva, 11 Mars.
I går afton hade i Alfva af en välgörenhetssyförening, bildad af unga qvinnor — der verka dessutom sedan flere år tre andra — anordnats en förut kungjord auktion till förmån för de nödlidande i Lappland. Folkskolesalen, för tillfället nätt smyckad med granar, blommor och god belysning, blef snart fyld af både äldre och yngre. Efter ett af pastor — Kellström, af psalmsång vid orgel föregånget, anslående varmt föredrag om Guds oförskylda godhet mot oss och vår tröghet och otacksamhet att erkänna densamma, började auktionen, som snart gick med lust och välvilja, så att de många nätta, af flitiga händer under vintern samarbetade och äfven till en del af annan förening m. fl. skänkta, nyttiga och goda sakarna ströko åt. Glädjande var, att många saker, som i och för sig voro af mindre värde, flera gånger återskänktes och ånyo utropades, så att de stego till ganska högt värde.
Det hela afslutades med en af pastor sjelf spelad med värme afsjungen psalm. Vid en hastig hopsummering af de många inropen, steg summan bortåt 140 kr.
Äfven skolbarnen lära skramlat ihop några kronor och ofter i kyrkan upptagits för samma ändamål.

Vamlingbo, 11 Mars.
Obehagligt hinder. Då ett par af ägarne häromdagen utkommo i sin gemensamma väderqvarn för att mala, funno de till sin förvåning dörren tillbommad och ett större hänglås satt derför, utanför det vanliga låset, hindrande dem att inkomma, bur trängande deras mäldbehof än var. Att bryta upp dörren ansågo de ej rådligt på grund af vissa misstankar, utan efterhörde hvem som ditsatt låset m. m. och funno att den tredje delägaren tagit vittnen med sig och på ofvanskrifna sätt velat hindra de bägge meddelägarne fritt inträde.
Förhållandet är, att för några år sedan vid malning åt en af delägarne under en häftig höststorm qvarnen blef så illa ramponerad, att en större reparation måste företagas. När nu betalning derför skulle erläggas, vägrade den tredje delägaren att betala, förklarande att den som malt sönder qvarnen äfven fingo betala reparationskostnaden, hvarför han i sin ordning af de bägge andra delägarne förvägrades att mala på qvarnen. Hos kronobetjeningen, lära efter hvad det förljudes, de bägge andra delägarne anhållit om handräckning för att få qvarnen öppnad.

Som vårens förebud ha vi för flere dagar sedan fått några af våra vanligaste flyttfåglar, staren och lärkan, men de se litet afsigkomna ut. När vädret är någorlunda mildt låta de höra sina drillar, men dess värre tystna de snart, när kölden åtorkommer. I deg hittades af en person ett par starar, som ljutit döden troligen af köld, och det är att befara att flere gå samma väg, om kölden håller i. För sjöfåglarne är det ej bättre stäldt, nu sedan hafvet tillfrusit så att någon remna eller vak i isen ej står att finna. De arma fåglarne äro ock så utmärglade, att på dem som skjutes knappast finnes något matnyttigt.

Messfall inträffade i går i Sundre kyrka, der passionsgudstjenst var utlyst. Det var snöyran i torsdagsnatt, som gjort vägen så ofarbar att pastorn ej kunde framkomma till annexförsamlingen.

Rone, 10 Mars.
Nykterhetsföredrag höll nykterhetstalaren Nord i folkskolesalen, hvars alla sittplatser voro upptagna, i onsdsgs qväll. Talaren hade valt till text 1:sta Petri 4: 3—4: Det är nog att I under den förlidna tiden hafven handlat efter hedningarnes filja o. s. v., ur hvilken text ett godt, till bjertat gående föredrag framgick, som gjorde starkt intryck på åhörarne, så vidt man får döma att ögat är själens spegel.
I går qväll höll samme talare föredrag i samma ämne i Ronehamns skolsal. Texten var då hemtad ur Ebr. brefvets 12 kap. och 15 vers: sen till att ingen försummar Guds nåd o. s. v. Det var att mycket godt föredrag äfven det och en god uppmuntran att icke förtröttas i det godas tjenst. Härvarande vice pastor var talaren följaktig och han erbjöds välvilligt logis i prestgården, för hvilket allt nykterhetsvännerna här äro mycket tacksamma.

Etelhem, 12 Mars.
Slädparti hade i går e. m. af öfver ett 50-tal personer härstädes anordnats, Med 15 slädar och under bjöllerklang togs färden genom Garda, Lye och Stånga, hvarefter man vid 6-tiden återkom till utgångspunkten hos landtbr. L. Larsson Kyrkeby, i hvars stora och rymliga sal snart en flitig dans tråddes, omväxlande med mat och dryckjom, hvarvid flera skålar föreslogos och munterheten fortgick långt in på natten. Vädret, som under utfärden var det utmärktaste, kastade emellertid på natten om till full snöyra, så att hvar och en var nöjd att stanna under tak i det längsta.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Mars 1893
N:r 41

En månad på dagen

blir om fredag den post vi senast bekommit. Såsom af telegramafdelningen synes, börjar både norr och söderut genom det rådande tövädret sjön att öppnas, ehuru genom den nu en längre tid herskande sydliga och vestliga vinden det ser mycket tröstlöst ut utanför Gotlands vestra kust. Och så länge den vinden står, är Klintehamn här instängd.
Ehuru emellertid ångfartygsbol. Gotland, trots visad god vilja, misslyckats att upprätthålla postförbindelsen på grund af flere sammanstötande ogynsamma omständighetar (bland annat den starkare båtens instängning i Stockholm), få vi väl icke lägga armarne i kors, utan söka göra hvad som göras kan.
Främst synes oss dervid, sedan gynsammare förhållandea inträdt i södra Östersjön, framställning af vederbörande genast böra göras om infriande af löftet om Svensksunds bistånd i Mars månad. Intill dess kanonbåten kan komma upp till Stockholm, torde han från någon punkt i gödra Sverige kunna hit öfverföra posten.
Då sådana underhandliogar vanligen taga låog tid, torde vara skäl att de börja så fort som möjligt. Länsstyrelsen synes vara närmast att taga hand om saken, då frågan ju numera från att vara en åogbåtsbolagets angelägenhet öfvergått till en länsazgelägenhet och en af de allra vigtigaste.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Mars 1893
N:r 41

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
Vid förnyad ransakning i dag å länsfängelset har f. båtsmannen Petter Timotius Hammarberg för stöld dömts till 8 månaders straffarbete och 2 års vanfräjd.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 Mars 1893
N:r 40

Vid entreprenadauktion

för utbjudande af uppförandet för stadeas räk ning på Stenbergska åkern utanför norderport af det beslutade nya epidemisjukhuset har drätselkammaren antagit af byggmästaren J. N. Hedenberg afgifvet anbud å 15,500 kronor.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 Mars 1893
N:r 40

En större fattigbjudning,

bekostad af enskild person, var i går afton anordnad å härvarande Frälsningsarmés lokal. De inbjudne, omkring 270 personer, trakterades med kaffe, smörgås samt gröt och mjölk. Musik, sång och tal omväxlade.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 Mars 1893
N:r 40

Nära att drunkna

i yttre hamnen var i dag på f. m. en mansperson. Isen tätt neder vågbrytarens pirhufvud är nämligen af mycket porös beskaffenhet och på dersamma hade han råkat gå ner sig. Han arbetade förgäfves att komma upp, ty isen slogs alltjämt sönder framför honom.
Då varsnades han i sista ögonblicket af tullöppsyningsman Hvenmark och skeppsmätare Nils Rosman, hvilka med tillhjelp af en åra och en båtshake lyckades rädda den nödstälde.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 Mars 1893
N:r 40

Dödsfall Olof Anton Pettersson

Att den himmelske Fadren till sig hemkallat vår innerligt älskade son Olof Anton Pettersson, som stilla och fridfullt afled vid Fjärdinge i Gothem fredagen den 10 Mars 1893 kl. 8,30 f. m., efter en lefnad af 8 år, 4 mån. och 21 dagar, djupt sörjd, saknad och begråten af föräldrar, syskon, många slägtingar och barndomsvänner, hafva vi härmed den sorgliga plikten tillkännagifva.
Josefina och Jakob Jakobsson.

Moder, låt ej tårar flyta!
Jag har bättre, än du tror.
Tänk ej, att jag ville byta,
Mot det hem, der du än bor.

Jag hvilar i Jesu sköte,
Jag glädjes och fröjdas der.
Välkomna, till saligt mötet
Vårt hem i himmeln är.
Marc. 10: 14—16.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 Mars 1893
N:r 40

Från landsbygden.

Ronemyr förr och nu. År 1838 låg Ronemyr helt och hållet under vatten. I dets. k. Djupträsk var fem famnars djopt, mindre fiskebåtar jämte redskap lågo vid stränderna t. ex.
nedantör Barge gård, nuvarande Fredriksborg, vid Davide gård och vid det se. k. Landträsk, färdiga att i qvällens timma eller i nattens mörker vid bloss och fackla såväl som i arla morgonstund ur djupet mellan ag och säf uppdraga alla möjliga sorters fisk, Liksom i djupet fans en mängd fisk, så som efven på vattenytan en hel märgd fågel: änder och gäss och andra vilda simfåglar. Det var ett jagande och fiskande ideligen af de omkringboende och mången svan fördes hem som godt jagtbyte. I närheten al Visslanus gård i Bargs berättades på den tiden, att tre sådana atora fåglar fingo bita i gräset på eu dag. Det var nog också många konkurrenter om denna ins?? och oenigheter voro ej heller så ovanliga. Och att törderfva hvarandras redskap under sådana förhållanden ansågs ej för någon särd.los stor ogerning. Myren var och ansågs emellertid då som någonting värdelöst och dess svarta botten som något riktigt afskyvärdt. Vid samma tid eller ofvannämda år hölls ett etorståtligt bröllop vid Finderfve gård i Rone socken och bland dervarande gästers samta simnen kom äfven det på tal, hvad den gamla profetissan »Sibylla», på hvilken man då trodde,| understundom hade spått. En af gästerna upprepade då hvad den värda damen skall ha sagt angående Ronemyr »att hela myren skulle bli en bördig åker och Djupträsk en hafredal», Som ett bevis på hurn omöjligt man då ansåg denna sak, kan anföras, att hela gästabudslaget på en gång brast ut i ett högt skratt cch man skakade på hufvudet åt slika omöjligheter.
Emellan denna til och nu ligga endast 55 år och huru är icke allt förandradt! Den skörd, man då under mycken möda kunde upphämta af myren, var litet »ag», hvarmed man täckte taken på de bristfälliga och trånga ladugårdarne och hvilket slogs upp på isen om vintern och ifven i nödår användes till kreatursföda. Na genomskäres myren af en rak kanal från Kone kyrka till Burgs, i hvilken alla diken utmynna och som afför allt vatten såväl från myren som närliggands ägor. På de långa, raka tegarne står nu anlshögt gräs och den ena skörden såväl af säd som rotfrukter aflöser den andra. Och det fält som ej är odladt är beväxt med lågskog af tall, gran och björk, der boskapen betar sommertiden. Ja i sjelfva Djupträsk skall för några år sedan varit hafre sådt, fast skörden ej blef stor då, Men i alla fall, nog är det skillnad mellan mellan nu oeh då. Då myren skulle utdikas således en hel del myrmark för 8 riksdaler tuvnlandet. Och det hette ändå bra betaldt. Nu säljes den ej under 40 eller 50 kr. tunmlandet. Medges måste naturligtvis, att en ofantlig kostnad och arbete är nedlagdt der, men sedan nu jorden satt sig och är fast, kan den arbetas och gifva skörd.
Af de 1,067 tunnland, som ägas af hr L. Duse, voro förra året i vall 270 tunnland, 32 med råg, 24 med raps, 120 korn eller vårsäd, 10 med rotfrukter, träda 57 och 260, så der omkring, liggande i linda färdigt för red när som helst. Resten är skogbeväxt betesmark omkr. 300, allt gamla tunnland, 1891 gaf endast rap skörden en inkomst af 4,500 krovor och förra årets skörd af samma slags gröda gaf ej mycket mindre, dock något, beroende på lägre pris. Så nog kan skörden bara på myren förra året skattas nära 10,000 kronor utan att öfverskattas.
Man säger, att ej jordbruket gått framåt på Gotland, men det är ej sant. Visst bade det varit att önska om vi ännu varit en bit längre i väg, men vårt jordbruk och vår modernäringen har gått säkert framåt om än sakta på denna lilla tid, som den profetissan »Sibyllas» förutsägelse fullbordats angående Ronemyr. Men vi vilja ännu längre än hvad hon profeterat. För oss bägrar en tid, då sockerbetor odlas på hvarje myrlott och landets mejerier hafva öfverflöd på mjölk. Allmogens söner äro dragarnes skötare, dess döttrar ladugårdsjungfrur eller mejerskor. Säden förmales och fordras upp i ladugårdarne och penningar till räntor och utskylder tagas trån sockerbruket eller mejeriet. Hvar och en äger jord och jorden föder den arbetsamme och idoge. På så sätt flyttas Amerika till Gotland. Men konsten är att få folket och särskildt de mindre jordbrukarne att förstå och uppfatta och än mer att sätta sig in i och praktisera det här. Dertill fordras nog ytterligare 55 år. Folket måste lära sig att spara skogen, som är så vigtig för vår ö, de måste lära sig att lefva på räntan och sparat kapitalet, hvar och en bör lefva af sitt eget arbete och ej på det som föregående generationer sammansparat.
Må vi bara komma att ära arbetet, äfven det rent kroppsliga, och veta att den man eller qvinna är den hederligaste, som ej håller för god att uträtta ett hederligt arbete.

Litet kallprat från norr. Sakta i backarne och äfven på plana gator borde vara anslaget på alla möjliga och omöjliga ställen i Visby, ty fortkörning tyckes vara kutym hos de fleste körsvenner derstädes. Då en stackars landsortsbo kommer larfvande på de smala rännor, som under rubrik gator skylta på en del hörn, och fördjupar sig i eftertanke på alla de kommissioner han blifvit öfverlastad med på stadsresav, så får han höra ett »se upp» och känna andedrägten af flåsande hästar i nacken; då är ej annat val, såvida man ej redan är under bofvarne, än ett raskt hopp i drifvan intill husväggen, för att tryckt derintill söka undgå söndermalning deremot. Vid sådana tillfällen önskar man sig smal fom ett postpappersark.
En stockholmspolis med dess instruktioner på fortkörning skule göra fina recetter i Visby.

Sport har på sista tiden börjat idkas i Visby på alla grenar inom sporten, men en ofrivillig gren deraf är att åka skinnkälke i dess branta, hala backar på vintern. Det kan visserligen underlätta fortkomsten ibland, då man tänker gig ned för en backe, att komma utför som en raket, farande i naturligaste fall på den del man har höget, då man plockar smultron. Men skall man nu utför Hästgatan t. ex., så sitter man innan man vet ordet af utanför Grönstrands jernkramhandel, oaktadt afsigten var att komma till kopparslagare Hallonberg. Det påstås att sand inte skall vara illa i hala backar!

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Mars 1893
N:r 39