Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Inkomna fartyg: Till Visby 21 Juni: jakt Doris, Hederstedt, Vestergarn, trävaror; 22 Juni: skon. S:t Klemens, Falk, Papenburg, kokes; 28 Juni: galeas Anna Marie, Vegener, Bremen via Kalmar, risgryn.
Utgångna fartyg: Från Visdy 22 Juni: skon, Sofia, Höök, Kappelshamn, barlast; jakt Gandelvin, Salund, Hernösand, sill; 23 Juni: skon. Hoppsat, Johansson, Vester.
vik barlast.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 Juni 1893
N:r 96
Visby rådhusrätt.
För stöld häktade f. sjömannen Lars Rudolt Herlitz var i dag instäld inför rådhusrätten. Han vidhöll sina vid polisförhöret gifna uppgifter, atthan 8 d:e nere vid hamnen råkat i sällskap med drängen Frans Gustaf Rapp från Kronobergs län; att denne varit öfverlastad och lagt sig att sofva i gräset invid cellfängelset; att R:s portmonnä dervid fallit ur fickan och tagits al den häktade, som vid aflägsnendet äfven tillegnade sig havs klocka. Herlitz hade derefter gått ut på vågbrytaren och undersökt Keene hvarvid han funnit den innehålla 1 kr. 72 öre. Desse hade han tagit och kastat den tomma börsen i sjön, klockan hade Herlitz gömt i sin mors åkdon, der hon återfans af polisen.
Målsäganden uppgaf, att portmonnäen innehållit mellan 10 och 12 krovor, hvilket bastämdt förnekades af svaranden.
Herlitz är född 7 Sept. 1873 i Östergarn och straffades 1891 för första resans stöld.
Målet uppsköts för införskaffande af den anklagades prestbetyg.
Norra häradsrätten.
(Länsfängelset).
Ransakning ägde i går rum med för barnamord häktade ogifta Auna Maria Helena Ahlqvist från Enge i Bunge socken.
Af såväl polisrapporten som den tilltalades egen, lugnt afgifoa berättelse framgick att eng vid den hemska gerningen varit följande.
Helena Ahlqvist hade alltid sökt sorgfälligt dölja sitt hatvandeskap samt enständigt förnekat det, Redan från början hade hon beslutit att döda det foster hon skulle föda.
Datta beslut fattade hon af fruktan för sin faders vrede.
Pingstdagen på morgonen hade hon blifvit illamående och kl. 1/2 11 hade hon utan bjelp framfödt en ett flickebarn, som hon låtit ligga i sängen en timme utan att taga vård om det. Derpå steg hon upp, stoppade en sudd blånvor i barnets mun i afsigt att qväfva det, lindade in det i ett förkläde och bar ut det i ladugården, der hon i gödselstaden gräfde en grop, hvari hon nedlade det ännu qvidande barnet. Ännu sedan bon skottat gödseln öfver detsamma, hörde hon det qvida, men gick ifrån det.
På domarens fråga, om hon ej känt sitt bjerta vekna, då hon hörde detta, svarade hon lugnt nej. Hon hade ej ett ögonblick tvekat att utföra mordet, Utan omsvep medgaf hon, att barnet vid födseln haft lif och andats, att hon ej varit så sjuk, att hon icke kunnat egna barnet vård, men att hon ej gjort det, emedan hennes afeigt ju varit att döda det, att det var fruktan för fadren som drifvit henne härtill, men sade hon sig icke ha behöft stå värnlös äfven om han, som han hotat, drifvit henne ur huset. Med ett ord, här fanns icke en enda förmildrande omständighet vid den med kallt mod begångna ogerningen.
Ahlqvist dömdes af rätten till 5 års straffarbete.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 Juni 1893
N:r 96
Vädret i onsdags eftermiddag var mulet och en smula kyligt. Någraregndroppar föllo. Hertiginnan Stefanie företog dock kl. 4 sin förut beslutade utfärd till Fridhem i sällskap med sin uppvaktning. Hon genomströfvade de vackra yttre anläggningarna, samt besåg ställets inre, der allt ännu står i det närmaste i samma skick, som då prinsessan Eugenie bodde der.
Äfven basöktes Högklint och Getsvältan. Furstinnan företog en vandring neå till stranden, der hon en lång stund ströfvade omkring, samlande petrifikater. Hon var riktigt hänförd af färden och tog flere vyer af de pittoreska strandpartierna, Någon utfärd till Jakobsbergs utsigtstorn medgaf ej tiden.
Kl. strax efter 7 på aftonen anlände enkekronprinsessan åkande till paviljongen, på bv.rs norra veranda hon tog plats, under det hon väntade på sin supé sm var bestäld till kl. 8. Under tiden skref hon flitigt i sin dagbok och gjorde skisser af de vackra utsigtepartier, som erbjuda sig från paviljongen.
Supen intog hon i sällskap med grefvinnan Pálffy, baron Hauer och generalkonsul Philip.
Efter dess slut åkte hon till roinfesten i St. Lars.
Dar var då fullt med folk — öfver 300 personer.
Vid priasessans inträde i roinen spelades af Gotlands infaateriregementes musikkår under anförande af direktör Ringvall j:or österrikiska folksången, hvilken af prinsessan och hennes uppvaktning afhördes stående.
Omedelbart efter musikens slut stämde sångarne upp Lindblads härliga »Stridsbön».
Numren ee sedan slag i slag. Folkvisornas perla »Neckens polska» tonade melodiskt och stämningefullt, hvarpå följde den nätta lilla tyska sången af Witt »Nur im Herzen», så lystes ruinen effektfullt upp af bengaliska eldar — magnesiumljuset visade sig nämligen alldeles odugligt.
I från en öppning uppe i vestra muren sjöngs sedan aee vita» och gaf en högtidlig stämning åt det hela, som än ytterligare förökades, då kören uppstämde Josephsons »Requiem», hvarunder hvitklädda nunnor med knäppta händer tågade genom de hvälfda murgångarne.
Furstinnan var idel öga och öra under hela tiden.
Denna del af festen afelöts med Abts innerliga »Ave Maria» Prinsessan åkte sedan omedelbart till St. Karin, der hon mottogs af kuungssången, spelad af infanteriregementes musikkår.
Så trädde sångarne fram och Bjöngo: Josephsons »Vårt land», prins Gustafs »Glad såsom fågeln», Södermans »Nog mins jag bur det var», Kjerrulfs »Nesken», Lange-Millers »Sarenad» och »Brudefa-den i Hardanger».
Under tiden glänste ruinen i den mest trollska belysning, framkallande en stämning sådan som man endast här i denna stad och dess ruiner kan frambringa, högtidlig, innerlig, berusande.
Den höga gästen var formligen hänryskt och hon yttrade att hela denna romantiska Visbyfärd och särskildt festerna i ruinerna skulle »utan smicker» utgöra ett bland de bästa minnen af denna hennes nordlandsfärd.
Såsom ett mera yttre sådant fick hon mottaga ett af artisten Karl Romin konstnärligt utfördt program med vyer från S:t Karin och Lars.
Kl. strax efter 11 på aftonen var festen afslutad och då prinsessan åkte derifrån, strålade Karins smäckra hvaltbågar i rosenfärgadt skimmer.
Hon begaf sig omedelbart ombord på Polhem.
Sångarne voro samlade vid afresan, och när båten vid midnatt kastade loss, uppstämdes »Sätt maskinen i gårg» och Petschkes »Vårsång». Kapten Smitterberg kastade mot den dunkla natthimlen några fräsande raketer, från brohufvudet och pieren tändes bengaliska eldar. Så gled ångarn ut ur hamnen.
Furstinnebesöket var till ända.
Efter allt hvad vierfarit af erkehertiginnans följeslagare har Visbybesöket gjort ett outplånligt intryck på henne. Hon hade allsicke väntat att få se så mycket romantik, upplefva sådana stämningsfulla stunder, som härbeskärdes henne.
Hon uppdrog vid sin afresa åt landshöfding Poignant att till alla dem, som här visat henne en vänlighet, som rört henne, frambära en hjertlig tacksägelse.
Staden i sin belhet torde kunna taga denna åt sig.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 Juni 1893
N:r 96
Sydöstra Gotland, d. 21 Juni.
Östersjöns kuster. I ett föregående n:r af Gotl. Allehanda stod, att Östersjöns kuster h ja sig. Så är äfven förhållandet på Gotland här på sydöstra delen. På en tid af omkring 40 år har iakttagits att landet höjt sig en 10—12 fot och långt uppe i backarna, ja, der nu är äng eller betesmark synes på många ställen »lämningar» eller stenlagda landningsställen för båtarna i förflutna tider. Sådant kan iakttagas vid Rödsten, Tomteboda, Herta m. fl. fisklägen. Önskligt vore om vetenskapen deråt ville egna den uppmärkamhet, som det verkligen förtjenar. Det är äfven bevisligt, att år 1881 steg vattnet helt hastigt flera fot öfver den vanliga nivån, men det gick snart tillbaka som väl var. Vi fråga om ej det vore välbetänkt att vissa tider mätningar företoges vid kusterna.
Insändaren af dessa rader är väl ingen älskare af roffåglar och som sådan anses ju skatan, men som det i många år förts ett formligt utrotningskrig mot detta fågelslag, så skulle han önska veta om det ännu finnes någon plats på Gotland der skatan får häcka i fred. Skulle någon uppmärksamma detta och godhetsfullt derå lemna svar, så är jag viss att Gotl. Alleh. lemnar plats för dess offentliggörande. Det skulle nemligen vara iutressant att veta, om de på Gotland äro helt och hållet utrotade. Det är nemligen numera bekant, att dessa fåglar fånga små råttor, möss, ödlor och äfven insekter och som det är i år ovanligt godt om sådana småkryp, så anse vi att en sådan stormlöpning som att helt utrota skatan mera hämnar sig sjelf, än som svarar mot den skada, som denna fågelart möjligen åstadkommer.
Hemse, 19 Juni.
Sjukt i ladugårdarne har det varit i vår. Många hafva mist kor både i denna och angränsande socken Rone. Väl är att försäkringsväsendet blifvit så omfattadt, så att egarne ej göra så stora förluster.
I Rone talas äfven om en svår förlossning af ett sto, som leddes af doktor Boman. Fostret måste framdragas med bakdelen förut, sedan benen blifvit afsågade med instrument. Dock tyckes modren komma sig. Äfven i andra kringliggande socknar ha kreatur dött, så de små sockenvis inrättade kreaturförsäkringsbolagen få svårt att reda sig och de komma nog icke heller att bestå i längden, om de ej slå sig tillhopa, att förlusterna bli mindre känbara. Önskligt hade varit att alla omfattat det kreaturförsäkringsbolag som förut fans.
Senare: Det ofvanomskrifna stoet har dock un på veterinärs inrådan måst nedslagtas.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 Juni 1893
N:r 96
— Engelska ångfartyget Horton, som för kort tid sedan strandade och sjönk å grundet Rödkallen, utanför inloppet till Luleå skärgård, har tegits flott af bergningse- och dykeribolaget Neptuns ångfartyg »Hermes» samt införts till Luleå. Sedan fartyget der provisionelt tätats, kommer det att af »Hermes» bog seras till Stockholm.
— Natten till 20 dennes strandade utanför Kristianopel skonerten Hulda Erika, förd af kapten Söderberg och lastad med trävaror, Samma natt strandade vid Forö på Öland danska skonerten Sirin, lastad med trä.
— Ångfartyget Arundo, på resa från Luleå till Rotterdam med malmlast, stötte i går morse på grund tätt invid Drogdens fyrskepp. Fören fyldes med vatten. Under försök att nå Kobenhavns hemn sattes fartyget på grund å inre redden.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 Juni 1893
N:r 96
i Herman Lindströms varmbadinrättning:
Fru Fornell, fröken Fornell; fröken Viman, Visby; hemmansäg. O. Larsson, Mästerby; hr Dreydel, fru Spetz, Stockholm; possessionat N. Herlitz, Hallfreda; fru Henriett Beckman Stockholm; fröken Julie Söderberg, pastor L. Söderberg, fru Martin, Visby; frökeu Fåhrens, Stockholm; kaseör Enelius, tandläkare Nordeman, Visby; fröken Ebrenhoff, Stockholm; filosofiekandidat Pihl, Upsala; kapten H. Lindström, frökeu Hilda Bachér, provisor Rosén, v. häradsh. V. Cramér, Visby; apotekare Farbeus, Finland; fru Engström, Visby.
S:a 137.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 Juni 1893
N:r 96
vid Vattenkuranstalten 20—23 Juni:
Frko Sofis Louise Bergenstråle, Stockholm; frkn Agathe Carlsson, frkn Viviea Ankarerona, d:o; Fredrika Norrman, Gotland; J. F. Olsson, Visby; pastor K. M. Lindh, Visby; enkan Emma Erlandsson, Visby; David Lundgren, Hemse; frkn Maria Elfström, Gefle; frka Backman, Gefle; frkn Vestberg, Visby; frkn Ekman, d:o; dokt. Grönvall, S:ockholm; frkn Arvida Nilsson, Visby; borgm. Een, d:o; Lars Vessman, Veskinde; frkn Maria Jonsson, Stockbolm; häradsh. A. Vilhelms Helsingfore; Vilhelm Larsson, San Francisco.
S:m 78.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 Juni 1893
N:r 96
firas midsommardagen äfven af den å lägret vid Visborg qvarliggande volontärskolan, hvars schef är kapten Olsson.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 Juni 1893
N:r 96
Olwen, hemma i Åbo och förd af ägaren hr Henning Retting, har i dag inkommit hit från Kristiania. Sällskapet ombord består af 3 herrar och 2 damer. Kuttern afgår åter i morgon.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 Juni 1893
N:r 96
i arméns pensionskaasa har Gotlands infanteriregemente valt kaptenen R. A. Linbohm vid eget regemente och kaptenen vid Jönköpings regemente friherre H. S. G. Lillisereutz.
Valet sker nämligen tillsammans med sistnämda regemente.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 Juni 1893
N:r 96