Kategori: 1893 07 Juli

Missionsmöte hölls på Klintetehamn af Gotlands Missionsförening lördagen och söndagen 8 och 9 Juli. Mötet öppnades på lördags e. m, af läraren V. Nyberg med ett missionusföredrag öfver A.-G. 11:18. Tal, erinrade bland annat om att icke blott judar utan äfven hedningar hafva delaktighet at andl. och evigt lif i Kristus Jeses, emedan han af Gud var sänd till allas frälsniog, Således behöfva icke hedningarna, såsom några judekristna trodde, öfvergå till judendomen för att få delaktighet af Kristu:, utan de kunnas, sådana de äro, gå direkt till honom, På många af de närvarande torde ock denna sanning blifvit praktisk tillämpad.
Men då nu Herren i sin stora nåd låtit ett så dyrbart evangelium tränga till vårt fordom i hedendom stadda fosterland, borde ock vi göra något för samma sannings spridsnde till sådana länder, som ännu äro omtöcknade af hedendomens mörker, Att få deltaga i arbetet dermed borde af oss betraktas som en stor nåd. Tal. uttryckte äfven sin glädje öfver, att en arbsatsförening kommit till stånd på platsen, hvilken verkade för missionens sak.
Efter föredragets slut bölls auktion på af arbetsföreningen förfärdigade saker.
På söndagsmorgonen samlades några vänner till morgonbön i missionshuset, dervid tal höllos af predikanten L. Pedersen och lär. Nyberg. Den förstnämde talade med anl, at Joh, 9:35 om den andliga blindheten, hvaruti den består, och huru den botas, samt huru de, som försumma gå till den store )äkaren för att få sina andliga ögon öppnade, ådraga sig stor dom.
Lär. Nyberg talade med ledning af första versen af dagens evangelium (Matt. 5: 20) om den rättfärdigbet, som gäller inför Gud, till skillnad från den, som gäller endast inför menniskor.
På eftermiddagen kl. 3 fortsattes missiousmötet i skolhuset på hamnen. Skol. Pettersson från Vestergarn uppträdde då och talade med unoledning af Jer, 7:4, 5 om falskhet i anden och uppriktighet i anden. Falska i anden äro alla de, som grunda sitt salighetshopp allt annat än Kristus och således på en falsk grund, samt alla andra, som säga sig vara på Herren troende, men icke stå i ett uppriktigt barnaförhållande till Gud, hylla skötesynder o. d. Uppriktiga i anden äro de, som i en rätt sorg ötver synden flytt till Kristua och, sedan de mottagit förlåtelse för sina synder, lefva i uppriktighet inför Herren, icke sökande dölja något.
Derpå talade lär. Nyberg öfver A.-G. 12: 1—11. Sedan förloppet af Petri befrielse ur fängelset något närmare skildrats, tillämpades texten på det andliga området. Alla oomvända – menniskor befiona sig i en syndasömn, fjättrade med gröfre eller finare syndabojor. Många drömma om, att de äro fria. Herren söker väcka dem genom att sända den Helige ande att verka på deras DEE Do, som låta sig väckas, och liksom Petrus stå upp, blifva befriade från sina bojor. För att kunna lemna syndens fängelse måste de vara skodde om fötterna med fridens evangelii färdighet, omgjorda sig med sanningens bälte och ikläda sig Kristi rättfärdighetsklädnad. Sedan hafva de att genomgå flera vaktafdelningar, som den andliga Herodes, djäfvulen, utsatt till deras bevakning. Följa de blott ängeln, den H. A., skola de lyckligt komma fram till jernportev, döden, hvilken skall öppna sig för dem at sig själf. Lyckligt utkomna i staden, det nya Jerusalem, skola de i fullkomlighet inge vidden af den fara, i hvilken de sväfvat, och prisa Gud för räddningen.
Sedan en sång sjungite, företogs diskussion öfver frågan: Hvilken lärdom hafva vi att hämta af A. G. 20: 21?
Ordförandev, predikant P. A. Björkdahl, inledde frågan och påpekade dervid vigten at att komma till klarhet om bättringens väsen, på det en bvar måtte kunna pröfva sig sjelf, huravida han genomgått densamma eller ej.
Under den derpå fejma diskussionen uppträdde lär. Nyberg, skoll. Pettersson, kyrkoberde Hulteman, Bergström och ordföranden.
Derunder framdrogs skillnaden mellan bättriog till Gud eller hjertats och sinnets förändring och yttre bättring eller blott lefveroets förändring. Vidare yttrades, att all tro icke är en tro till Kristus, t. ex. kunskapstron och den undergörande tron. En tro till Kristus är ett bjertats förlitande på honom.
Med afseende på, buru menniskorna skola föras till bättring, framhölls, att man i ordets talande borde lämpa sig efter deras sinnesbeskaffenhet. De i synden betryckta och förtviflade fiage man söka komma till hjelp genom talet om Guds nåd och förbarmande med syndare. Da lättsinniga finge man deremot bufvudsakligen förehålla det Guds rättvisa straff, som ovilkorligen blefve deras syndersa lön.
Bättringen sades vara ett Guds verk, åstadkommet genom den helige ande, För att komma till den bättring, som leder till tro på Kristus, måste människan först komma till syndakävnedom. Denna verkas af den helige ande, så vida menbdiskan icke motsätter sig dennes verkningar. Den, som sålunda vill bli frälst, kan blifva det, om icke anden redan upphört att verka på hjertat.
Med afseende på den tid som åtgår för omvändeleen voro meningarna något delade.
Somliga menade, att dertill måste åtgå en Iäogre tid, andra trodde, att denna kunde tförsiggå i ett ögonblick.
Mötet afslutades med ett kort tal och bön af predikanten P. A. Björkdahl.
Det hela lemnade ett godt och, som vi boppas, våraktigt intryck på de många deltagarne.

Södra Gotland, 18 Juli.
En liten bit familjelif härifrån kan förtjena att antecknas. För kort tid sedan ingick Kalle Petterqvist i det äkta ståndet. Till ein ledsigarinna genom lifvet hade han valt den rika »moster Agata», hvilken älskade sin lilla Kalle så outsägligt. Eno dag då hr Petterqvist gjort åtskilliga uppköp af några rökartiklar märkte ban till sin förvåning att börsen var — tom.
Hemkommen sade han så här: »Älskade Agata, kan jag ej nu få resa till N. för att få de pengar som du äger der ivsatta i förvar för din räkning, att fylla min böra med? Stolt svsrade den »söta» gummar: »Herre Gud, Kalle, dom vill jag hafva för eget behof, förstår dw». Petterqvist blef sorgsea i hågen, gaf sig” till »sjeltmordskandidat» och så en qväll i skymnirgen qvistade hav ned tillstranden för att i det väta elementet fiana ro för sin feberheta lekamen. Men just som han skulle »plumsa» fick han höra Agatas ljufliga stämma: »Söta Kalle, förlåt mig, kom hem med mig så skall du i morgon förrän göken gal ha mitt tillståndsbevis att ör teleaS på fickan» och naturligtvis kröp Kalle upp igen, och som ett par noga turturdufyor kuttrade det såta paret derefter om evig, trofast och oföränderlig kärlek, under det de arm i arm vandrade hem på den smala strandstigen. Så gick allt åter sin gilla gång, promenader i den stiliga landån togos nästan hvarje dag, och hr Petterqvist hade fått en späckad plänbok, En dag kom en fin kammarjungfru från staden, hvilken svart blef som medlem at familjev. Men ödet ville att >moster Agata» en gåvg fick se när hennes kära Petterqvist kastade trånande blickar på den »>täcka Rosa» och nu var all kärlek putz weg och svartsjukavs demon började rasa i fru Petterqvists bröst. Nog af, det blef ofta husliga uppträden af ganska obehoglig art emellan de tn som »voro ett», och en ljuflig midoattsstund klappade fra Agata Petterqvist på kronobetjentens dörr med anhållan att erhålla biträde att lagligen tukta den oregerliga Petterqvist. Men vederbörande, som noga kände de minsta detaljer i denna aak, förblefvo obevekliga och rördes ej af »en svartsjuk qvinnas» tårar. Nu lär vår »söta Agata» starkt fund ra på att antingen köpa svafvelsyra ellör ock i »saltejöns vågor» söka bot! för det ouda, under der hr Petterqvist helt förnöjd med flata handen tidt och klappar på sin välförsedda, innersta rockficka.
Häromdagen gat Kalle ett glänsande prof på sin stora förmåga att vara artig emot »truntimmer», ty då skomakarens hustru kom hem med Kalles oyhalfsu!ade stöflar, svängde han fram en »femhundralapp», bvyarpå den förvånade handtverharebustrun skulle lemna tillbaka fyrahundranittionio kronor och femtio öre, Då denna sevare naturligtvis icke kunde villfara Peotterkviste »vänliga» anhållan, förkl rade vår »Kalle» att hon såsulle få liqvid när halfsulearbetet för bans räkuvivg stigit till denna summa, d. v. s. när han fått ett tusen par stöflar halfsulade.

Vamlingbo, 12 Juli.
Sjukdomsfall. Skepparen Odman från Fide förande .galeasen »Petrine», hemma i Burgesvik, har i Malmö, dit fartyget var destineradt med slipstenslast, insjukuat och måst intagas på sjukhus. Härifrån har i dagarne afrest hr Theodor Hansson för att föra fartyget till dess hemort.

Vattenbrist råder här öfverallt. Såväl till husbehof som till kreaturen ute på betet måste flertalet af landtmännen bärstädes forsla denna nödvändigbetsartikel, ofta långa vägar.
Bristen på regn har förorsakat mycken skada på kornet, som jast nu skulle gå i ax, hvilket äfven är fallet med rotfrukterna, som ätven — så berättas det från en grannsocken — delvis skadats af frost förliden vecka.

Strömmingsfisket på s. k. vrakning har på vestkusten gifvit rätt jämna och vackra resultat, då fiskarena kommit långt ut till hafs — på cirka 40 å 45 famnars djup — och röner denna vara liflig efterfrågan till ett pris af 38—42 öre pr val.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Juli 1893
N:r 107