Vid stadsfullmäktiges Decembersammanvträde väckte, som man torde minnas, rektor Jacobson motion derom, att den kälkbacksåkniog, som under många år utan af fullmäktige genom ordnivgaföreskrift lemnadt tillstånd af allmänna läroverkets ungdom bedrifvits i Bremergränd måtte genom särskildt ordningsstadgande legaliseras.
Vid gårdagens sammanträde hade de för motionens behandling tillsatta komiterade, hrr Jacobson, Bergman och Vaällér, inkommit med tillåtande, hvari framhölls att läroverksungdomen, om den ej finge åka kälke i den välbelggna Bremergränd, beröfvades hvarje tillfälle till uppfriskande kroppsrörelse under lofstunderna, enär skolplanen vore af den beskaffenhet, att den ej vintertiden kunde användas till lekplats, hvadan de tillstyrkte motionen i den mån, att kälkbacksåkning skulle för allmänna läroverkets ungdom vara tillåten i Bremergränd läsdagar kl. 10—11 f. m. och 3.30—4 e. m. samt å tiominuterslofstunderna efter kl. 8, 12 och 1.
Om denna sak uppstod en långvarig diskossion, som öppnades af
hr Jeurling, som förklarade, att han ej alls vore förvånad öfver att en motion i föreliggande syfte väckts af läroverkets målsman. Men lika mycket skulle det å andra sidan förvåna tal., om fullmäktige ville upptaga ett ordningsstadgande, som såvälur samfärdselns, som de enskilda husägarnes och ordningsmaktens sybpuvkt vore allt annat än tillfredsställande, helst då det gälde enafetadens allra smalaste gator, I vår tid, och i synnerhet som ju all lagstiftning bör sträfva att generalisera, vore det ej klokt att åt pojken i klädesjackan gifva ett medgifvande framför honom i vadmalströjan, ty man borde undvika allt, som kunde väcka groll mellan olika samhällslager. Härtill kom, att förslaget upptog bestämmelser gällande minuter. Det blefve svårt för ordningsmakten att öfvervaka dessas följande. Tal. ville ej heller vara med om att leaa fullmäktige in på ett beslut, som, om det öfverklagades, sannolikt skulle bli upphäfdt såsom kränkande enskilda husägares rätt. Yrkade afelag å komiterades förslag.
Hr Jacobson. Den synpunkten bade varit för motionären bestämmande, att betydelsen af kroppsrörelse i fria luften vore för den studerande ungdomen af högsta yigt. Tal. påpekade hur öfverhopade läroverkets slumner äro med arbete: i andra klassen belöpar sig detta till 35—38 timmar, i sjette till 39—42 timmar veckan, utom allt hemarbete. Vid detta förhållande vore en motvigt ett väsentligt behof, som man sökte fylla. genom gymrastik och fria lekar. Skolgården vore härför ej lämplig; den sluttade, blefve lätt halkig, snön kunde ligga der ”fotsdjup och hellre än att pu’sa i den stodo gossarne och fröso, Derför vore kälkbackåkniog nödvändig, Den kunde ej ske på något ställe långt borta, ty gossarae måste passa på tiden, Då vore Bremergränd ypperlig. Något klagomål mot åkningen der hade ej försports förrän baptistkapellet tillkom. Då hade man börjat krångla. Han betonade, att här gälde det ej endast ett nöje för ungdomen, utan ett hygieniskt behof. Trafiken i Bremergränd vore ej stor; derför kunde hindret genom kälkbacksåkningen ej vara att tala om, I fråga om de föreslagna olika tiderna, skulle nog ordningsmakten reda sig med dem. Talet om klassskilnad förstod talaren ej. Att fullmäktige kunde fatta beslut i motionens syfte vore väl sjelfklart och ej alls farligt. Så:om läroverketa målsman hade han väckt förslaget och hade fått understöd af många bekymrade föräldrar. Yrkade bifall till sin motion.
Hr Bergman: Föreg. talare hade öfvertygande utredt saken från dess mest beaktansvärda sida: det hygieniska behofvet. Fäste uppmärksamhet på att komiterade varit evhålliga i sitt utlåtend , änskönt bland dem fanonits en husägare vid Bremergränd. Ätven bland läroverksongdomen funro: vadmalsrockar, och orsaken hvarför folkskolebarnea ej hade så stort behof af en kälkbacke var att endast ett fåtal af dem ha råd att skaffa sig kälkar. För ordningen skulle nog rektor draga försorg.
Tal. anböll att i ungdomens och dess målsmäns namn få yrka bifall till motionen.
Hr Lindell instämde på det lifligastg med hr Jeurling. Vigtigast vore att bevara stadens allmänna rätt att färdas på sina gator. Kälkbackåkningen i Bremergränd hade väckt allmänt missnöje.
Borgmästaren: Före rektor Jacobsons öfvertygande anförande hade tal. varit tveksam och hyst betänkligheter i princip att göra en andantagslagstiftving för skolungdom. Men nu hade han låtit dessa betänkligheter fara. Just ur ordningens synpunkt vore det välbetänkt att blott skolungdomen finge åka; skulle hela allmänheten få det, vore omöjligt öfvervaka, att det gick skickligt till. Under de 15 år, öfver hviika hans erfarenhet sträckte sig, bade aldrig någon olycka af denna åkning inträffat.
Hr Warfvinge delade åsigten om kälkbackåkningens hygieniska betydelse, men trodde ej att med motionens framgåvg dess syfte skulle vinnas, så fromt ej samtidigt ändrades den ordningsastadgans bestämmelse, som ålägger husägare att vid insräffande halka beströ gatan utanför gin tomt med sand eller sågspån.
Hr Ihre hade blifvit öfvertygad och yrkade bifall till motionen.
Hr Hellgren: Här vora fråga om att under vamn af jordningsstadgande införa en oordning, som dessutom skulle kränka den enskildes rätt, i det att husägarne vid Bremergränd genom åkningen skulle tillfogas skada i sina affärer och få sina egendomar minskade i värde, Kunde aldrig tro, att fullmäktige ville besluta i enlighet med motionen. Det vore ej gammal häfd att få åka i Bremergränd. Endast under några år hade förbudet häremot eluderats, Yrkade afslag.
Hr Jacobson replikerade hr Varfvinge. Någon ändring i & om sandströning vid halka behöfde ej ändras, ty husägaren får ej beströmer än halfva gatan, Då funnes andra hälften klar.
Hr Jeurling beklegade den upplysning som lemnats, att åkningen i Bremergränd skett af gammal häfd, som återigen vore beroendé på en tyst öfverenskommelse med poligschefen mot fullmäktiges fattade bestämmelser. Huru detta skulle inverka på polisernas tavkar om sådana föreskrifters helgd kunde lätt tänkas. Nog hade klagomål ägt rum, fastän de kanske ej kommit så långt som till polisschefens öron.
Efter ytterligare repliktskifte mellan hrr Hellgren, Jacobson och Bergman förklarades diskussionen afslufad. Efter votering bifölls motionen med 15 röster mot 8, som yrkade afslag.
Hr Jeurling anhöll att få anmäla sin reservation, enär han ansåg, att fullmäktige genom sitt nyss fattade beslut missbrukat sin makt. I denna reservation och dess motivering instämde hrr Bokström, Björkander, Palm, Lindell, Varfvinge Hellgren och Ericsson.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 11 Januari 1893
N:r 6