Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Tillkännagifves att min kära make Johan Fredrik Isenberg efter en lång och tärande sjukdom stilla afled i en ålder at 67 år, 4 månader och 22 dagar, sörjd och saknad af mig, barn, syskon och talrika vänner.
Isums i Atlingbo den 16 Mars 1893.
Anna Isenberg.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 Mars 1893
N:r 43
Södra häradsrätten.
(Vårtingets tredje sammanträde å tingsstället Skogs; ordförande e, o. hofrättsnotarien M. Wedberg.).
Barnaföda. Agnes Kristina Johansson, Mallgårds i Levide, yrkade af husbondesonen Hjalmar Siggelin, Pejnarfve i samma socken, utfå en summa af 60 kronor årligen till uppfostringshjelp för ett gossebarn, födt 24 Jan. i år, till hvilket käranden påstår Siggelin vara fader. Svaranden hade icke iakttagit inställelse. Käranden framhade två vittnen, hvilka hördes inför slutna dörrar. Jämte det Siggelin för förfallolöst uteblifvande dömdes att böta fem kronor, uppsköts målet till andra rättegångsdagen at femte sammanträde, då svaranden vid 25 kronors vite skall vara tillstädes.
Utmätningsmål. Johan Larsson, Skogs i Mästerby, instämde A. F. Ekelund, Tipsarfve, med yrkande om diverse ersättningar, och kronolänsmannen M. E. Svallingson med yrkande om ansvar för oriktigt förfarande vid utmätning. — Joh. Larsson och hans far stodo i skuld till Ekelund för en revers å 600 kr., för hvilket belopp jämte räntor, tillsammans 919 kr., efter vederbörligt utslag utmätning företogs i Mars 1891 hos Johan Larsson, såsom den hvilken ägde tillgångar. Svea hofrätt upphäfde emellertid utslaget i hvad som angick Johan Lasson, hvarpå Larsson af Ekelund återfick sin egendom. Larsson påstår nu att egendomen under tiden skadats och de utmätta kreaturen vanskötts och förlorat i värde hvarför han ville ha sammanlagdt 1,099 kronor 67 öre. Kommissarien Svallingson skulle enligt kärandens uppfattning ha förfarit oriktigt deruti att han företagit utmätningen utan att ställa borgen för egendomens rätta skötsel under tiden domen hvilade i hofrätten. — Ekelund sade sig icke ha med hela saken att skaffa; han hade aldrig haft hand om de utmätta sakerna, hvilka utmätningsmannen nedsatt i tredje mans vård. — Länsman Svalingson upplyste, att Larsson redan förut hos länsstyrelsen och i Svea hofrätt klagat öfver oriktigt förfarande vid nämda utmätning, utan påföljd, och yrkade derför bli skild från målet. Efer utmätningen gafs anledning antaga, att Larsson skulle förskingra de utmätta sakerna, hvadan S. anså? sig böra öfverlemna sakerna i tredje mans vård. Å Larsson yrkade dessutom Svallingson ansvar för påbördande af tjenstefel, å hvilket ansvar skulle följa. — Käranden genmälde, att det var till ingen nytta att sakerna lemnats i annan persons vård, ty denne tredje man var Eklunds son, som bor tillsammans med fadren och har sin egendom tillsammans med honom. — Svaranden begärde uppskof till femte sammanträdst. Häradsrätten afkunnar beslut å första rättegångsdagen af nästa sammanträde,
Skilnad i sitt äktenskap med sin hustru Ida Charlotta yrkade handl. O. P. Lindström, Skogslund i Träkumla, på den grund att hon skulle vara ondsint och besitta ett så våldsamt lynne, att fridsam samlefnad var omöjlig. Derjämte skulle hon redan före äktenskapet ha varit behäftad med obotlig sjukdom, som gjort henne till äktenskap obeqväm, om hvilket förhållande hon ej underrättat sin blifvande man. Härför yrkade han äktenskapsskilnad enligt 13 kap. 8 paragr. giftermålsbalken eller, om detta ej kunde bifallas, ekiluad till säng och säte enligt 14 kap. 1 para r. giftermålsb. — Hustrun hade uttagit genstämning, i hvilken hon likaledes ville skilnad, hvarjämte hon yrkada ansvar för den beskyllning, mannen i sin stämning framstält. Hon begärde dessutom att få efter skilsmässan bsasitta Skogslund, hvilken lägenhet hon ägde före giftermålet. — Lindström förstedde intyg att makarne blifvit varnade inför kyrkorådet. Han påstod att hustrun var så vildsiat, att han måst flytta ifrån henne för att rädda sitt lif, Han hade tagit ett vittne med sig, som skulle intyga huru för skräckt han var. Om hon skulle sitta qvar på Skogslund och besitta lösegendomen, så yrkade han att få 400 kronor årligen i underhåll från hustrun, — Det åberopade vittnet, K. M. Pettersson från Skogslund, berättade, att han tidigt på morgonen 30 Jan. i år sysslade i sin ladugård, då Lindström kom springande och ropade:
— Hjelp mig, Pettersson, min hustru vill mörda mig !
— Kors, herr Lindström, inte kan ett fruntimmer mörda en karl, hade vittnet då svarat.
L. hade varit så upprörd, att när han fick höra fruntimmerssteg på gården — det var vittnets hustru, som skulle u: att mjölka hade ban blifvit så förskräckt att han hufvudstupa sprungit ut i ladan och gömt sig.
— Nå, sade domaren, då sprang ni ju för en annans hustru och inte för er egen. Såg vittnet säkert att käranden var rädd?
-— Ja då, han såg mycket eländig ut. Jag måste följa honom hem sedan på qvällen och ligga hos honom om natten, för han tordes inte vara ensam.
Rätten afkunnar beslut öfver de många olika yrkandena vid nästa sammanträde.
För oloflig rapphönsjagt var kakelugnsmakaren Gustaf Hultström, St. Kruse i Alfva, instämd af t. f. kronolänsmannen Svante Lindström. Svaranden erkände genom ombud att han i Februari i år skjutit två rapphöns. Utslag afkunnas å första dagen af femte sammanträdet.
Djurplågeri. På anmälan af lotsålderman A. Vigsten, Rone, åtalade kronolänsman S. Lindström statkarlen Alir. Engström och drängen Viktor Karlsson, båda från Uggårds i Rone, för att de 21 Februari i år vid stenkörning mellan Grötlingbo och Rone kört öfverdådigt fort, ryckt hästen i munnen så att blod flutit och till sist, då hästen af öfveransträngning fallit kull, med slag och sparkar sökt få honom att resa sig. — Hansson förnekade att han kört fort och att han slagit hästen, men medgaf att ban ryckt i tömmarne. Detta skedde dock blott för att hålla in hästen, som var van att skena. Blodet kom från ett ej fullt läkt sår i munnen, som redan förut fans. Engetröm förnekade att han hade alls med saken att göra. Då hästen fallit kull — vid ett försök att slå upp, icke af öfveransträngning — hade E. blott hjelpt till att få djuret på benen genom att spänna af selarne, hvarefter han höll i hufvudet för att hindra hästen springa sin väg då han kom upp.
Två vittnen hördes, af hvilka det ena åkt ett stycke på vägen med Hansson, men steg af när han såg huru vildt körsvennen for fram, Intet af vittnena kunde dock påstå att Engström slagit eller sparkat hästen, — Målet Sp för vidare bevisnings försbringande till andra dagen af femte sammanträdet.
Norra häradsrätten.
Den 13 Mars.
Utslag. Uti målet emellan hemmansägare Oskar Nyström, Helvigs i Fole, kär. och landtbrukaren Karl Larsson, Bondarfve i samma socken, svar., ang. ersättningsanspråk för det svar., som af k. bfhde förordnats att såsom syssloman ombändertaga och förvalta kär:a till exekutiv försäljning dömda fastighet 1/4 mantal Helvigs, förbjudit kär. att befatta sig med fastigheten, ogillades käromålet.
— Uti målet emellan samma kär. och f. hemmansägaren E. H. Fagerlund, i hvilket kär. fordrat ersättning, enär svar. vid försäljning till kär. af 1/4 mtl Helvigs i Fole skulle hafva förtegat en fastigheten graverande intessning å 3,257 kr. 15 öre, ogillades käromålet.
— Uti målet emellan handl. Otto Alfred Gustafsson å Fårö samt hemmansägaren Mikael Ekström, Stora Gåsemora derstädes, hvari kär. yrkat ansvar å svar. för olofligt tillegnande a flös egendom, blef åtalet ogilladt, hvarjämte kär. ålades att ersätta svar. med 90 kr.
för deones rättegångskostnad.
— Uti målet emellan kaptenen Frans Claassen och handlanden Lars Bachér i Vänge, kär. och genkär., ang. fordringsanspråk qvittades svar:s uppgifna fordran emot kär:s samt utdömdes af svar, öfverskjutande beloppet med 148 kr. 90 öre.
— Uti målet emellan sakföraren A. K. Stenmårk och Roma fattigvårdsstyrelse, angående utbekommande af ett kokreatur, dömdes svar. att till kär. utlemna kon samt i rättegångskostnader utgifva 74 kr. förutom protokollslösen, För bestämmande af den ersättning, som bör tillkomma kär. för den tid han varit i mistning af kon, hänsköts saken till skiljemän.
— Uti målet emellan kaptenen Frans Claassen och ägaren af Fole mek, verkstad J. Vigström, kär. och genkär., ang. fordringsanspråk och utbekommande af värdehandlingar till belopp af 6,000 kr. förelades svar. edgång, som skall fullgöras vid tingets 5:te sammanträde.
— Uti målet emellan Anders Petter Andersson, Etebols i Lummelunda, kär. samt skräddaren Johan Carlsson och enkan Johanna Sjösten derstädes svar. ang. ansvar för åverkan, ogillades åtalet och rättegångskostnaderna qvittades emellan parterna.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Mars 1893
N:r 42
Ljugarn, 14 Mars.
Sjöfarten börjar. Hade tänkt låta bli att för allmänheten på Gotland skrifva och omnämna de mera vanliga tecknen på vårens annalkande, såsom stararnes ankomst, snödrifvornas försvinnande, solstrålarnes nybehagliga inverkan på menniskosinnet och tillintetgörande verkan på drifismassorna, med mera dylikt, men så tedde sig just nu för mina ögon en oväntad syn: jag såg en stor, tremastad ångare, lastad, utanför Laus holmar, styrande norrpå och jag kunde då ej underlåta att genast meddela Gotlands Allehanda denna rara nyhet. Det var en upplifvande anblick att se den ståtlige ångaren, med »full speed» och stolt medvetande att vara den förste lastbäraren, gunga hän på frigjord östersjöbölja. Man kan fråga: hvadan kommer den och hvart går den? — då man har sig bekant, att »hela Östersjön är full af is», hvilket gäller såsom ett axiom i dessa dagar, — på vestkusten.
Dot är flere dagar sedan vi härute sett till hafsis, Och jag tror ej, att det dröjer länge, innan bygdens raska befolknivg »litar» sina laxnät och ger sig till sjös att söka det läckra bytet. Två s. k. laxbåtar lära vara inköpta här på orten, väl behöfligi; man reder sig i stormigt haf bättre i dessa, än i våra vanliga, öppna s. k. vrakbåtar.
Östergarn, 14 Mars.
Den rådande nöden i Norrland har äfven härute väckt deltagande.
Särskildt må nämnas en liten ömsint flicka, som af kärlek och medlidan1e för de nödstälda gaf upphofvet till en »barnsammankomst», i hvilken äfven äldre deltogo och som ägde rum i söndags och insamlades dervid kroror 27: 50 öre.
Åtta dagar förut upptogs äfven en kollekt för samma ändamål vid ett bönemöte, hvilken belöpte sig till 25 kronor.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Mars 1893
N:r 42
är innebörden af den glada underrättelse, som i dag ingått hit från Slite, meddelande att dit inkommit engelska ångskeppet Hope, kapten Usher, på väg från England via Landskrona, der han legat i 4 veckor, till Reval med styckegods.
Enligt hvad fartygets befälhafvare berättat, var ingen is synlig på 10 mils distans söder om Hoburgen. Ångaren har fått order att genast afgå till Reval, der öppet vatten finnes, samt har redan lemnat Slite. Två ångare ha från England i fredags och söndags afgått till Slite för order.
Sannolikt är det samma ångare Hope som i går iakttogs från Katthammarsvik, der redden är isfri, likasom i allmänhet hamnarna på östra kusten.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Mars 1893
N:r 42
i Slite är anslagen ledig till ansökan inom 30 dagar från och med 13 dennes.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Mars 1893
N:r 42
afläggande vid härvarande högre läroverk ha i dag anmält sig å latinlinien Filemon Budin, Albert Gardell, Gustaf Nordahl, Karl Nyström och Josef Söderström samt å reallinien Karl Ahlqvist och Gunnar Ytterberg, alla läroverkets egna lärjungar. Dessutom en privatist, Hugoaf Petersens.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Mars 1893
N:r 42
som borde offras för att åstadkomma enighet mellan kamrarne i sockerbeskattningsfrågan, ha några vänliga själar i bevillningsutskottet gifvit anvisning på Gotland, föreslående att första kammaren skulle frångå sitt beslut om undantag för Gotland och andra kammaren sia stränghet att vilja ha den högsta skatten redan i höst. Och så skulle kamrarne enas om att göra öfvergångstiden endast 2-årig i stället för att regering, utskott och första kammaren ansett den böra vara 4 årig. On så bägge kamrarne enades om detta förslag, så skulle ingen gemensam votering behöfvas.
Emellertid har det mot Gotland tillämnade försöket, som vi redan i förra veckan angåfvo vara i görningen, afböjts, åtminstone tillsvidare. Den proposition, som segrat på 1 röst, se våra läsare på telegramafdelningen. Men resorvanterna åro många och mäktige. Det kan derför nog hända, att voteringspropositionen underkännes af endera kammaren. Och så bär det åter af till utskottet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Mars 1893
N:r 42
beslöto stadsfullmäktige i går att göra framställning om postförbindelsens snara återupprättande samt att insända sin framställning genom härvarande länsstyrelse med anhållan om dess förord.
Motionären, hr Jeurling, anförde i sin motion, att den ene af våra postförande båtar nu sedan närmare två månader låga iofrusen i Stockholm; att den andra förgäfves gjort upprepade försök att komma öfver till Öland, men scdan 20 Febr. hållits instängd på Gotlands vestkust; att isfritt vatten finnes i Ystad samt i södra Östersjön, hvilket senare framginge deraf, att ångare i går passerat öster om Gotland på väg norrut; samt att det således nu synes hafva öppnats möjlighet för Gotlands 52,000 invånare att erhålla postförbindels, som de snaart en månad saknat. Önskvärdt vore derför att antingen kanonbåten Svensksuad beordrades till undsättning eller ock den i Ystad liggande bergningsångaren Poseidon.
Hr Höjer reserverade sig mot fullmäktiges beslut, anseende att motionen först bort underkastas förberedande behandling.
— Fullmäktiges framställning hari dag genom länsstyrelsen tillstälts regeringen och äfven från härvarande postkontor har till poststyrelsen afgått underrättelse om de ändrade isförhållandena, hvadan nu alla krafter äro satta i rörelse för afbjelpande af vår isolering.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Mars 1893
N:r 42
vill helsovårdsnämden hafva den användning af torfströ uti latriserna, som, ehuru icke i lag påbjuden, nu flerstädes här tillämpas. Nämden anförde som skäl härför att torfströ visat sig vara ett verksamt och billigt medel att förekomma den illaluktande och skadliga afdunstningen från latrinerna, hvilken företrädesvis utvecklar sig vid tömning och hortförande af spillniagen, på samma gång undanrödjandet af dessa olägenheter borde i sin mån bidraga att bevara ett allmänt godt helsotillstånd och befordra allmäa snygghet och ordning. Nämden hade derför föreslagit följande ordningsföreskrift: Till undanrödjande utaf de olägenheter, som äro förenade med afträdesafdunstningen, åliggen det enhvar gårdsägare att låva dagligen noti afträdeskärlen tillsätta torfmull eller torfströ uti så tillräcklig myckenhet, att all afduastning aflägsnas och att spillningen må kunna utan olägenhet bortföras. Böter från 2 till 20 kr.
Borgmästare Een anförde att här icke förelåg någon nyhet, endast att legalisera ett gängse bruk och betrygga dess fortsättning. Vid detta bruk hade man vant sig undar den period, som föregick stadgandet om införandet af lätt flyttbara kärl i stället för stenkistorna, Olägenaheterna vid tömningen uppkomme deraf, att dubbla uppsätsningar af kärl icke fannes.
Hr Höjer. Oegentligt vore att genom ett lagstadgande rent af förbjada andra och bättre ämnen än torfströ, som vore verkliga desinfektionsmedel, hvilket torfströ icke är. Yrkade derför återremiss för att få stadgandet omredigeradt härutianan äfvensom i syfte att få tiden inskränkt, så att icke påbudet skulle gälla äfven vintern.
Borgmästare Een. TIatet hinder fianes, om någon ville använda något bättre medel. Det fuones väl förstånd hos åklagare och domare. Dagligen borde stå, ty derigenom möjliggjordes kontroll. Vintrarne kunna äfven vara blida.
Hr Björkman. Att kalla torfströ ett desintektionsmedel vore oegentligt. Dat användes mera för att suga upp fuktighet:n och hindra de organisa ämnena att nedtränga i marken.
Kalk åter vore bra, der man visste att verkliga smittämnen funnos, Men kalk borttager icke lukten utan åstadkommer sönderdelningar. Att kolera kan gå äfven es vintern har man sett i år. Torfströ vore bra att använda äfven på vintern för att hindra att utlösningen vid töväder utgjuter sig öfver marken, Man kunde ju dock tillägga orden: »eller annat af helsovårdsnämden godkändt reningsämne».
Hr Höjer hade intet emot dessa tillägg, men önskade och att der skulle tilläggas om torfströets användning orden »vid behof».
Borgmästare Een. Toges »dagligen» bort, vore kontrollen borta. Vittnena skulle då iatyga behofvet.
Hr Hellgren. På vintern behöfdes icke ordet »dagligem». »AIl» afduustning vora för mycket sagdt. Yrkade återremiss.
Hr Höjer. Helsovårdsnämden borde kunna hitta på något stadgande, som möjliggjorde kontroll. Vissa månader borde vara fritagna.
Efter det hr Bergman i korthet yrkat bifall till nämdens förslag, bifölls detsamma af fullmäktige med det af hr Björkman gjorda tillägget. Hr Hellgren reserverade sig mot beslutet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Mars 1893
N:r 42
inköp fick hamndirektionen i Dec. ett anslag af 6,000kr. Direktionen hade emellertid nu funnit, att för så liten summa icke någon lämplig sådan skulle kunna erhållas, och anhöll derför hos stadsfullmäktige om ytterligare 6,200 kr., att för 12,200 kr. inköpa en vid Karlstads mek. verkstad förfärdigad py däckad kngare om 10 hästkrafter, 48 fot lång och görande 8 knop. De årliga inkomsterna för en sådan hade beräknats till 3,600 kr., deraf 750 kr. för lustresor, och utgifterna till 3,100 kr.
Borgmästare Fen trodde, att icke för stor vigt borde fästas vid inkomsten för lustresor, då han tviflade på att båten skulle få tillstånd föra passagerare på öppna hafvet.
Hr Björkander framhöll, att det för hamndirektionen vore af största vigt att få en sådan båt. Först hade man tänkt köpa en gammal sådan, men hade afrådts derifrån. Då båten vore däckad och dugligt befäl jämte maskinist skulle anställas, borde väl båten få gå på öppna hafvet.
Hr Bergman förordade saken, då det vore hög tid få en länge öfverklagad brist afhjelpt.
Genom en bogserbåt kunde muddret föras så långt ut, att det icke vidare sqvalpas in i hamnen. Lustresorna skulle ju företagas längs kusten, icke öfver hafvet. Dock borde en mast och ett mindre segel anskaffas.
Hr Jeurling hade då frågan förra gången var före såsom sin öfvertygelse framhållit, att för 6,000 kr. icke någon lämplig båt skulle kunna erhållas. Hamndirektionen hade först nu gifvit honom rätt i dena uppfattning.
Dock ansåg han nu son förut, att denna fråga borde helst afgöras i sammanbang med frågan om nytt mudderverks anskaffande. Gjorde intet yrkande.
Stadsfullmäktige biföllo hamndirektionens framställning.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Mars 1893
N:r 42