Stadsfullmäktige

hade i går ordinarie Marssammanträde.
Handl. A. Thorkelson hade hos bygnadsnämden gjort ansökan att få förändra det af honom inköpta Häggska magasinet öster om staden till handelslokal och bo ningsbus. Nämden hade bifallit ansökniogen men tillika hemstält att, då bygnaden vore till mer än hälften belägen utanför huslinien vid en blifvande ny gata enligt stadsplanen, man borde begagna tillfället och bekosta bygnadens inflyttande i nämde linio för en kostnad af omkr. 1,800 kr. Drätselkammaren hade ansett, att i så fall tillvägagångssättet blefve att staden finge lösa bygnaden, hvilket kammaren icke ansåg lämpligt, utan afstyrkte bygnadsnämdens förslag. Stadsfullmäktige instämde mel kammaren.
Samtidigt beslöto fullmäktige att åt handl. Th. sälja ifrågavarande tomt, 8,000 qv.-fot, för 800 kronor.
— Åt John Johansson beviljades infäste å tomten nr 171 i Klinterotens 4:a qvarter, förr infästad af skepparen Kjellander.
— Drätselkammaren erhöll uppdrag att tillfälligt upplåna för det nya epidemisjukhuset nödiga medel, högst 17,000 kr., samt att, sedan bygnaden vore färdig och det gamla sjukhuset såldt, inkomma med förslag, huru lånet bör gäldas.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Mars 1893
N:r 42

Från land och strand.

Gotländska bilder
tecknade af Osvald Stein.
15.

En duktig sjöman.
— Ja — sade den gamle båtföraren, der han satt nere på en sten vid stranden och rökte sin oljsinpyrda kritsnugga och bolmade mig midt i ansigtet, så att jag började hosta — ja, ’nog talar man om att de der kaptenerna på sina ångbåtar äro ena duktiga kräbater till sjör, och de äro det nog också förstås — jag vill inte säga annat. Men det är egentligen iogentiog så värst underligt att vara morsk, när man har slika don och ånga och alla möjliga beqvämligheter. Nej, åå skulle herrn ha sett i den gamla tiden. Det fans sjömän då också, som inte gingo af för hackor, fast det inte var så godt om tidningar, som kunde skrika om dem. Och de voro inte heller så der gentila karlar, utan pgiogo dåligt klädda och fingo vara nöjda, om de hade en bit härsken sill och pågra potäter att stoppa i skrofvet. Men karlar voro de, må hörrn tro, och mången gång utförde de brag der, som ingen nu för tiden gör dem efter.
Jag hade en gammal bekant, som hette Lasse Bolin. Det är nutjagu år i rappet sedan han dog. Han osade ihjäl sig i kajutan.
Han ägde en liten jakt och han gick rondt kring hela Östersjön med kalk. Ofta hade han inte en käft till bjelp ombord, men ibland hände det att han för några skilling om dagen kunde få med sig en sjömanssork, som inte på långt när var torr bakom öronen.
Så var det den gången jag menar. Han hade varit öfver till Vestervik med sin last, och skulle nu ina till Visby. Det var en qväll i November, och det blåste en stickande nordvestlig storm, och herrn vet att då har det sig litet kinkigt att löpa in här. Skutrefvet ligger och lurar i efterhand, och lyckas man inte klara pynten, ligger man der som en pannkaka.
Lasse satt till rors. Sjön slog öfver oljekläderna på honom, och kallt var det, så att det nästan frös. Han såg lyktan på piren och den styrde han efter.
Och det gick lyckligt. Smacket hans skar upp mot vinden, Lasse firade storseglet och gasten hans gick i jollen för att föra en ända i land. Och det lyckades också.
Men sorken hade knappt fått ändan väl fast om ringen, förrän det kom en otäck by. Lasse var nu inte känd precis för att ha så nya och starka doningar. Ändan var rutten och brast.
Nu stod Lasse der vackert i kolmörkret. Pojken och jollen hade han i land och seglen voro firade. Båten dref.
Lasse kliade sig i hufvudet. Det var icke tid till långa funderingar. Antingen om några minuter ligga nere på refvet — eller också försöka få opp seglen och sticka till hafs, trots stormen och den höga sjön.
Lasse hade snart tagit sitt parti.
Ena surrning om rodret och så fram till backen för att få upp förseglet. Det gick, och det var tur, skall jag säga, och djerft att försöka.
Så tillbaka till rodret igen. Ja skutan styrde. Och ut till hafs bar det i beckmörka, stormfalla höstnatten.
Det knakade i det gamla skrofvet, det krängde och hoppade och Lasse sade sjelf sedan, att han aldrig ett ögonblick trodde att han skulle kunna klara sig från den seglatsen.
Men han var lika lugn för det. Stadigt höll han rodret med blåfrusna händer och det basade af för fullt genom den rytande sjön.
På hela det föregående dygnet hade Lasse Bolin inte sofvit en blund och det var nu endast den förbittrade kampen för lifhanken, som kunde hålla Hönom uppe. När det dagades var han inne i Kalmar sund. Blåste gjorde det lika fördömdt och det fans fortfarande ingen ännan råd än att hålla fallt.
Nu var det i alla fall dager och nu var Lasse Bolin mera säker på sin sak. Det var en underlig karl. Kompass och sjökort hade han i hufvudet och han gjorde utan alla grejor lika säkert sitt bestick som trots någon med alla möjliga lärda remedier.
Derför var det inte heller så underligt att han lyckades komma in till Kalmar. Der fick han böra, att tre stora fartyg under natten strandat på Öland. Men han hade gått fri, han.
När Han förtöjt, fick hån sig en duktig sup, några salta strömmingar och ett stycke surbröd och på det lade han sig lngat att sofva. Det hade han förtjent, tyckte han.
Stormen varade flere dagar och Lasse Bolin fann det rådligast att vänta, till dess det bedarrat, ty fastän han hade lyckats taga sig öfver fill Kalmar, var det inte så säkert att han skulle ha lika god tur derifrån. ”Och jakten var han rädd om. I fyrtio &r hade han seglat med den ech hans enda lefyebröd var den Han försökte förgäfves att få en man med sig öfver. Man skrattade åt hans skillingshyra och åt hans båt. Nej, då kunde man lika godt svälta som att gå med den.
Nå ja, jag får väl reda mig sjelf då — resonerade Lasse Bolin, och så snodde han omkring och skaffade sig litet last, hela trettio kunässchementer, och en morgon gaf Lasse Bolin sig i väg.
Men det var som förgjordt. Så snart han bara kom ut, började det bter blåsa.
Och det blef samma kamp som på ditresan. På öfver två dygn fick Lasse inte en blund i ögonen, Dag och natt satt han till rors och kryssade sig fram till dess han kom isigteaf Gotlands kust. Då blef det mera smult vatten och blåsten hade aftagit i styrka. Lasse förmådde inte mer. Han surrade rodret och så somnade han der han satt.
Jag var den första som märkte honom när han närmado sig land. Vihade förståg tänkt att han gått förlorad och kunde gnappast tro våra ögon. Nu sågo vi snart att det var något på tok och gingo ut mot honom. Jo, till rors satt han Iugot. Då vi kommo långsides skgo vi hur det var fatt. Vi förde smacken hans i hamn. Lasse han bara sof.
Och så var den seglatsen slut. Men visa mig, om herrn kan, den bland alla våra skeppare, som gör om hvad Lasse Bolin gjorde den gången. Jag tror ni får söka.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Mars 1893
N:r 42

Auktion vid Furubjers i Tingstäde.

Fredagen den 24 innevarande Mars låter possessionaten herr Knut Stare medels offentlig frivillig auktion, som förrättas vid Furubjers i Tingstäde och börjas kl. 10 på dagen till den högstbjudande gr ett bättre skänkskåp af ek, en utdragssoffa, rottingsstolar, en jernkamir, en finare landåvagn, 10 st. mjölkkor, hvaraf en del snart skola kalfva, dessa senare i följd af ombyte af ras, ett par oxar, ett större parti plymhafre, hvete och råg samt 20 häckar korobalm jämte en del annat. Med betalningen lemnas endast fullt vederhäftige inropare anstånd till 1:sta nästkommande September; arbetare böra vara försedde med husbondes eller arbetsgifvares borgensförbindelse för såvidt anståndet vill begagnas.
Othem den 12 Mars 1893.
JOHAN SMEDBERG.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Mars 1893
N:r 42

Entreprenadauktion.

Onsdagen den 22 Mars kl, 12 på dagen hålles i Fide sockenstuga entreprenadauktion å div. arbeten i Fide kyrka instundande sommar, såsom inläggande af nytt golf, anskaffande af nya bänkar, altarskrank, orgelestrad; målping af bänkar, estrad, predikstol, jämte andra reparations- och putsnipgsarbeten. Kyrkorådet förbehåller sig rätt att antaga eller förkasta gjorda anbud. Allt beböfligt virke anskaffas.
Fide den 11 Mars 1893.
Kyrkorådet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Mars 1893
N:r 42

FöRLORADT.

En alldeles ny galosch borttappades mellan Visby och Kappelshamn natten mellan den 7 och 8 Mars och den som hittar den torde godhetsfulit lemna den till undertecknad.
Emil Larsson,
Kappelshamn.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Mars 1893
N:r 41

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
Till 10 kronors böter dömdes i dag Emma Nilsson för forslande af villebråd (rappböns) under förbjuden tid.

För skjutning från vågbrytaren dömdes i dag tre personer, O. Falck, Ahlkvist och O. Svensson att böta de förra 5, den senare 10 kronor. Det är nämligen förbjudet att utöfva sjöfågelsjagt från land.

Sjöman G. R. Johansson dömdes för fylleri, oljud och motstånd mot polis att böta 50 kroror.

För fylleri och försök att fritaga af polis anhållen person voro till i dag instämda L. F. Englund och sjöman Otto Johapsson. Uppskof för bevisning.

För brott mot helsovårdsstadgan var instämd enkan Maria Ekberg. Åtalet återtogs enär de anmärkta bristfälligheterna nu voro afhjelpta.

Hustrun Anna Sjöberg hade instämt Katarina Jakobsson för det denna skulle stått i brottsligt förhållande till den förras man. Uppskof för bevisning.

Södra häradsrätten.
Misshandel. Arvid Lindqvist, Grötlingbo, åtalad för misshandel å två personer, ålades edgång.

Barnuppfostringsmål. F. artilleristen K. J. V. Karlsson, instämd af pigan Johanna Lindgren båda från Rone, ålades edgång.

Ärekränkning. J. Gustafsson, Valdes i När, dömdes att böta 25 kr. för ärekränkning mot Joh. Johansson, Friggårds i När, samt att ersätta käranden med 25 kr.

Misshandel och ärekränkning. Handl. P. L. H. Schvahn i Klinte dömdes att böta sammanlagdt för dessa brott emot garfveriarb. Timot. Eklöf 15 kr.

Undantag. Lars Nyman, Fröjel, dömdes att utgilva 92 kr. 50 öre till J. P. Jacobsson, Bockes i Fröjel.

Afträdande af jord. Handl. Aug. Melin, Hemse, frikändes från af O. Isenberg i Hemse gjordt yrkande om att afträda en del af s. k. Tingsåker.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Mars 1893
N:r 41

Från landsbygden.

Alfva, 11 Mars.
I går afton hade i Alfva af en välgörenhetssyförening, bildad af unga qvinnor — der verka dessutom sedan flere år tre andra — anordnats en förut kungjord auktion till förmån för de nödlidande i Lappland. Folkskolesalen, för tillfället nätt smyckad med granar, blommor och god belysning, blef snart fyld af både äldre och yngre. Efter ett af pastor — Kellström, af psalmsång vid orgel föregånget, anslående varmt föredrag om Guds oförskylda godhet mot oss och vår tröghet och otacksamhet att erkänna densamma, började auktionen, som snart gick med lust och välvilja, så att de många nätta, af flitiga händer under vintern samarbetade och äfven till en del af annan förening m. fl. skänkta, nyttiga och goda sakarna ströko åt. Glädjande var, att många saker, som i och för sig voro af mindre värde, flera gånger återskänktes och ånyo utropades, så att de stego till ganska högt värde.
Det hela afslutades med en af pastor sjelf spelad med värme afsjungen psalm. Vid en hastig hopsummering af de många inropen, steg summan bortåt 140 kr.
Äfven skolbarnen lära skramlat ihop några kronor och ofter i kyrkan upptagits för samma ändamål.

Vamlingbo, 11 Mars.
Obehagligt hinder. Då ett par af ägarne häromdagen utkommo i sin gemensamma väderqvarn för att mala, funno de till sin förvåning dörren tillbommad och ett större hänglås satt derför, utanför det vanliga låset, hindrande dem att inkomma, bur trängande deras mäldbehof än var. Att bryta upp dörren ansågo de ej rådligt på grund af vissa misstankar, utan efterhörde hvem som ditsatt låset m. m. och funno att den tredje delägaren tagit vittnen med sig och på ofvanskrifna sätt velat hindra de bägge meddelägarne fritt inträde.
Förhållandet är, att för några år sedan vid malning åt en af delägarne under en häftig höststorm qvarnen blef så illa ramponerad, att en större reparation måste företagas. När nu betalning derför skulle erläggas, vägrade den tredje delägaren att betala, förklarande att den som malt sönder qvarnen äfven fingo betala reparationskostnaden, hvarför han i sin ordning af de bägge andra delägarne förvägrades att mala på qvarnen. Hos kronobetjeningen, lära efter hvad det förljudes, de bägge andra delägarne anhållit om handräckning för att få qvarnen öppnad.

Som vårens förebud ha vi för flere dagar sedan fått några af våra vanligaste flyttfåglar, staren och lärkan, men de se litet afsigkomna ut. När vädret är någorlunda mildt låta de höra sina drillar, men dess värre tystna de snart, när kölden åtorkommer. I deg hittades af en person ett par starar, som ljutit döden troligen af köld, och det är att befara att flere gå samma väg, om kölden håller i. För sjöfåglarne är det ej bättre stäldt, nu sedan hafvet tillfrusit så att någon remna eller vak i isen ej står att finna. De arma fåglarne äro ock så utmärglade, att på dem som skjutes knappast finnes något matnyttigt.

Messfall inträffade i går i Sundre kyrka, der passionsgudstjenst var utlyst. Det var snöyran i torsdagsnatt, som gjort vägen så ofarbar att pastorn ej kunde framkomma till annexförsamlingen.

Rone, 10 Mars.
Nykterhetsföredrag höll nykterhetstalaren Nord i folkskolesalen, hvars alla sittplatser voro upptagna, i onsdsgs qväll. Talaren hade valt till text 1:sta Petri 4: 3—4: Det är nog att I under den förlidna tiden hafven handlat efter hedningarnes filja o. s. v., ur hvilken text ett godt, till bjertat gående föredrag framgick, som gjorde starkt intryck på åhörarne, så vidt man får döma att ögat är själens spegel.
I går qväll höll samme talare föredrag i samma ämne i Ronehamns skolsal. Texten var då hemtad ur Ebr. brefvets 12 kap. och 15 vers: sen till att ingen försummar Guds nåd o. s. v. Det var att mycket godt föredrag äfven det och en god uppmuntran att icke förtröttas i det godas tjenst. Härvarande vice pastor var talaren följaktig och han erbjöds välvilligt logis i prestgården, för hvilket allt nykterhetsvännerna här äro mycket tacksamma.

Etelhem, 12 Mars.
Slädparti hade i går e. m. af öfver ett 50-tal personer härstädes anordnats, Med 15 slädar och under bjöllerklang togs färden genom Garda, Lye och Stånga, hvarefter man vid 6-tiden återkom till utgångspunkten hos landtbr. L. Larsson Kyrkeby, i hvars stora och rymliga sal snart en flitig dans tråddes, omväxlande med mat och dryckjom, hvarvid flera skålar föreslogos och munterheten fortgick långt in på natten. Vädret, som under utfärden var det utmärktaste, kastade emellertid på natten om till full snöyra, så att hvar och en var nöjd att stanna under tak i det längsta.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Mars 1893
N:r 41