Genmäle.
Uti nr 25 af Eder ärade tidning för detta år har blitvit integen en uppsats, hvars författare tecknar sig »d. v. oråf. i L. nykterhetsförening», hvilken undertecknad härmed anhåller få bemöta med några ord, då i densamma skolrådet i Levide åter angripes på ett oförsynt sätt oeh dess ordförande blir föremål för beskyllningen att i en förut i Eder tidning intagen framställning hafva lemnat osanna uppgifter angående skolrådets beslut och handlingseätt rörande upplåtande af härvarande skollokal för andra ändamål ön skolang verksamhet, Det brukar ordspråksvis sägas: »Den väntar icke för länge, som väntar på något godt». Att skolrådet hade något mera att vänta ifrån den del af Levide församling, som tyckes hafva gjort till sin uppgift att nedsätta dess anseende med alla till buds stående medel, därpå var ej undertecknad oberedd; men något godt från detta håll visste skolrådet väl sig ej hafva att vänta. Efter de många förberedelser, som ins. omtalar hafva blifvit gjorda på flera möten om »sättet att protestera mot de: osanna i uppsatsen», skulle man dock kunna hafva väntat sig någontivg bättre. När man vill bevisa, att en annan har talat osanning, då bör man åtminstone hafva något säkert att stödja eig på, ty eljes kommer beviset att blifva ett vapen emot en sjelf. Så går det vimerligen här med ins. uppsats, hvilken efter sina irrfärder dock slutligen skulle komma till rätta för att tjena dertill, att sanningen måtte blifva framlagd. Ifrågavarande uppsats är nämligen af den nstur, att den rent afi det, som angår sjelfva kärnan i mitt förra genmäle med elier mot insändarens vilja giftvit undertecknad rätt i påståendet, »att skolrådet alltid sökt, att, så långt det kunnat ske, likställa alla och det har äfven faktiskt gjort det», Men insändaren söker dock genom ett exempel, som han säger sig hafva tagit »ur högen», bevisa, att jag talat osant. Huru det förhåller sig med det tagna exemplet, skall jag längre ned uppvisa. Vidare påstår ins., att jag ej skulle hafva upplyst om verkliga förhållandet på grund af skolrådets protokoll, såsom jag lofvat. För att nu bevisa, bura min framställning är öfverensstämmande med skolrådets protokoll, vill jag här lemna afskrift af ett sådant, hvilket bör ställa insändarens försök att göra mig till lögnare i dess rätta ljus.
»Protokoll vid skolrådets i Levide sammanträde den 28 Dec. 1891.
S. D. Närvarande alla ledamöterna jämte ordföranden.
§ 1.
En ansökan från de inom Levide socken befintliga nykterhetsföreningarne om: »att bålla sina enskilda möten i lilla skolsalen samt att vid något större dylikt möte såsom t. ex; vid nykterhetsföredrags hållande eller vid ’anordnåndet af någon pykterhetsfest den stora skolsalen dertill måtte upplåtas», hade inkommit till skolrådet, hvilken nu framlades till besvarande. Sedan ordföranden framhållit vigten af ett rätt besvarande af frågan och att enighet blef rådande inom skolrådet, skreds till omröstning, hvarvid befans, att tvänne ja afgåfvos för beviljandet af denna ansökan samt att trenne röstade nej eller för afslag, hvadan alltså ansökningen, då pluraliteten inom skolrådet var emot dess beviljande, blefafelagen. Härvid måste dock anmärkas, att skolrådet med sitt afelag af ifrågavarande ansökning icke velat upphäfva sitt beslut af 6 Febr. 1890, då det beslutats, att skollokalen fkulle få upplåtas för nykterhetsföredrags hållande, utan att endast den del af ansökan afslagits, som gälde den mindre skolsalens upplåtande för enskilda sammanträden eller fester.
År och dag som ofvan
O. Olofsson,
ordförande.
Genast uppläst och godkändt intyga:
G. Larsson. O. Malmros.
Öfverensstämmn!sen med originalet intygas.
Ex officio
O. Olofsson.
Af detta skolrådets beslut, hvilket troget blifvit tillämpadt, framgår nu tydligt, att skolrådet sökt att likställa alla inom församlingen, som önskat skollokalens öppnande, så långt det kunbat ske på grund af de många stridiga intressen, som här gjort sig gällande. Ing, har ju medgifvit, att södra Gotlands nykterhetsförbunds predikabter fått uppträda i skolsalen såväl som Ev. Fosterlandsstiftelsens, Men några enskilda möten hafva icke af de senare blifvit begärda att hållas här och ej heller af dem hållits, utan hafva de alltid vid sitt uppträdande i skolsalen hållit uppbyggelseföredrag, till hvilkas åhörande alla inom församlingen haft fritt tillträde. Nykterhetsvännerna deremot hafva begärt att få hålla äfven sådana sina enskilda möten och fester i skolsal, till hvilka ej alla hafva fritt tillträde, åtminstone när det gäller fester med de eller goodtemplars hemliga logemöten.
Hvad au åter beträffar det der anförda exemplet »ur högen» om nekandet af skolsalen åt en herr N., fom här ville hålla föredrag om barnauppfostran och förevisa bibliska taflor, eå kan detta exempel ej tjena att bevisa, att skolrådet ej sökt att likställa alla inom församliogen, som önskat skollokalep, utan är bär frågan om skolrådete handlingssätt gent emot sådana personer, som händelsevis då och då anhålla om lokal för att uppträda i ett eller annat syfte. Och i detta fall måste ju skolrådet vara i sin fulla rätt att fatta olika beslut, såsom det ock gjort, vid olika tillfällen, beroende på de olika uppgifter, gom lemnats skolrådet om olika personer.
Då ins. hos undertecknad begärde skolsal för hr N., skulle jag säkert hafva lofvat skolan, säger han, Hvarför komma med en sådan falsk uppgift, som ’vederlägges i nästa mening derigenom, att jag sagt mig vilja »fråga de öfriga af skolrådet?» Hade jag tvärtemot lag i en sådan fråga velat eäga så skolrådet des ir jag, då skulle jag säkert hafva kunnat lofva. Men nu förhöll det sig ej så, att jag säkert lofvade utan sade, att jag för egen delej hade något deremot och hoppades, att intet binder skulle möta för beviljandet. Sedan inhämtade jag skolrådets mening på grund af de uppgifter om hr N., som ins. kunde lemna eller att ing. sade sig hafva hört ett hans föredrag, hvilket sades vara godt, men att ins, för öfrigt ej käade personen i fråga. Att begära det undertecknad skulle känna till hr N. derför utt han vore gammal folkskollärare och sekreterare i föreningen »Folkskolans vänner», var också väl mycket begärdt, när N. icke eng ville göra sig besvär att sända en skriftlig anhållan med upplysning om sin verksamhet. Att nu utgåbgen af hans begäran vid afgörandet i skolrådet fick detta slut kan ju förklaras, när ordföranden icke kunde säga sig känna till personen. Men underligt är, huru ins, kunnat påstå, att vid omrösthingen i frågan stodo 3 emot 3 och att ordföranden åter nerlade sin röst, då skolrådet härstädes består af fem ledamöter utom ordföranden, såsom ock kan ses af ofvanstående protokoll. Hade 3 stått emot 3, så hade ordföranden ej kunnat nerlägga sin röst, om ärendet:skulle hatva blifvit afgjordt. Men nu förhöll det sig ej så, utan ärendet afgjordes genom pluralitet inom skolrådet utan ordförandens ingripande, Att skolrådet vid några andra tillfällen lemnat skolsal för uppvisning af bibliska o. a. taflor inför skolbarn med inträdesbiljett och utan att betinga sig någon förmån för mindre bemedlade är sant. Ett sådant fall har förekommit, sedån undertecknad blef ordf, i skolrådet, Och kunde skolrådet i dötta fall bevilja personens uppvisande af sina taflor, emedan denne sjelf infunnit sig vid ordföranden uppvisande rekommendationer till och med från folkskoleinspektör: att hans förevisning vore lärorik och nyttig för skolbarn. Härmed anser jag mig nu hafva anfört tillräckliga skäl för skolrådets olika handlingssätt i afseende på ifrågavarande personers begäran.
Hvad vidare beträffar min bevisning, att skolrådet genom sina beslut att äfven åt talere med frikyrkliga tendenser upplåta skolsal visat, att det ej haft farbågor tör frikyrklig smitta, så har ins, inga skäl att utropa: »Tänk hvilken bevisföring», då det tydligt synes, att ban ej sjelf förstått mitt bevis. Skolrådet såsom beslutsnde myndighet, har, såsom Ffynes af förut afskrifna protokollet, vägrat att upplåta skolsal för pykterhetsvännernas enskilda möten och fester, men det har ej vägrat, såsom en föregående ins. påstått: »ty ibland dessa funnos några frikyrkliga» eller på den grund, att sådana funnos ibland dessa eller af froktan för frikyrklig smitta; ty iså fall hade skolrådet ej kunnat fatta beslut om att upplåta för frikyrklig predikants offentliga predikan. Detta är en sanning äfven om någon skolrådsledamot skulle hafva enskildt! yttrat sig annorlunda. Att skolrådet endast bockat sig för en medicine doktor, som fått uppträda i skolan tillsammans med en folkekollärare, är endsst etf antagande, som ej har något värde. Detta bevisas ock bäst af ett senare skolråds beslut, då ins. genom skrifvelse begärde skolsalen för en annan frikyrklig talare, som ej är medicine doktor, då äfven denna begäran bifölls ehura skolrådet haft goda skäl att afstå densamma, då ins. tydligen visade sig hafva ondt i sinnet emot detsamma. Ios. begärde nämligen skolsalen för en viss uppgifven person att der få hålla föredrag, När undert. då skriftligen begärde upplysning om det var frågan om pykterhetsföredrags hållande, i hvilken händelse jag ej behött sammankalla skolrådet, då beslut i sådant fall lörut funnes i saken, erhöll jag ett kort och snäsigt svar, att skolsalen begärdes för föredrag. Efter ett sådant svar på en höflig fråga hade jag ju kunnat lemna ansökan utan afseende, men jag gjorde dock i detta, utan sammankallade skolrådet, hvilket beviljade ansökan, Efter anförande af dessa bevis på ins, sätt att gå tillväga för bedrifvande af sin verksamhet, öfverlemnar jag åt alla, som vilja rätt tänka på saken, att bedöma värdet af de beskyllningar, som han framkastat mot undertecknad och Levide skolråd uti sin skrifvelse. Det öjriga eller den svärta målning; af detsedliga tillståndet inom L. församling, som ins. i slutet af sin uppsats så tvetydigt inflickat, tillbörer det visserligen ej m.g att besvara. Men jag vill dock upplysa, att jag uti mitt förra gemnäle, när jag talade om en större pluralitet inom församlingen, som med skäl skulle kunnat klaga, om skolridet hade upplåtit skolsal för evskilda möten och fester, menat sådana medlemmar af församlingen som bafva rösträtt i stämma och icke sådana; som lefva sitt otyglade lif såsom ins. beskrifvit det; ty ibland den hop, som så lefver och derigenom nedsätter församlingens anseende, antager jag att ine. ej kan fiona någon enda, som bar rösträtt i stämma. Jag kan ej heller tro, att ins. med sin tvetydiga fråga i detta sammanhang velat offentligen utelunga en sådan förskräcklig beskyllning mot någon af dessa!
Hvad vännerna till Ev. fosterlandsstiftelsens predikanter beträffar, så klaga de visserligen icke, äfven om skolsalen blifvit stängd för dem, Detta visade sig bäst vid sista decemberstämman, då skolhuset (ej skolrådet, sås. ing. påstått) blef stängdt för alla slags predikanter och möten eler för alla andra ändamål utom skolans och kommunens, Hellre än att då föka genom en möjlig röstöfvervigt skaffa tillträde för dessa, afstodo de derifrån för att skaffa skolrådet någon hjelp mot dess förföljare och frid inom församlingen i detta afseende. Heder åt alla dem, som så söka efter att befrämja friden och det som kan tjena till förbättring!
Härmed förklarar jag mig ock hafva lemnat ordet fritt åt ins. att fortsätta sina anfall mot Levide skolråd, om han så önskar samt äfven mot mig sjelf såsom dess ordförande.
Undertecknad skall ej vidare bemöta sådana anfall med ett enda ord.
Levide 17 Februari 1893.
Ordföranden i Levide skolråd.
Sedan båda parterna nu i denna högvigtiga fråga haft ordet två gånger hvardera, må striden härom vara slut.
Red. af Gotl. Allek.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 Februari 1893
N:r 31
