har i dag varit föremål för en öfverläggning mellan delegerade från samtliga landthamnarne inför länsstyrelsen.
Denna fråga är redan en mansålder gammal.
År 1860 hade nämligen handlande och skeppsredare å lere gotländska landthamnar medgifvit att i händelse ett mudder verk för landthamnarnes räkning kunde anskaffas genom andra medel än landthamnsfondens tillgångar, de sjelfva för den tid verket vid de olika hamnarne komme att anlitas, ville bekosta hvad för dess drifvande erfordrades. Genom bref 20 Oktober 1860, 11 Nov. 1861 och 16 Januari 1893 hade k. m:t tillåtit, att under vissa vilkor, hvaribland att muddring skulle bedrifvas under 12 års tid, dels 30 tusen rår för anskaffainde af ett ångmudderverk åt Gotlands landthamnar finge utgå af handels- och sjöfartsfonden och dels att hvad utöfver dessa 30 tusen rdr möjligen erfordrades till fyllnad i kostnaden för verkets anskaffande, utrustning, underhåll och transporterande från en hamn till annan finge bestridas af de utöfver reserverade 50 proc. af brobygnadskostnaderna befiatliga och uppkommande besparingar å gotländska landthamnsfonden.
Detta var, kan man väl säga, ett frikostigt anbud, som dock icke skulle leda till något resultat.
Vid sammanträde inför k. bfhds in kommo i December 1863 possessionaten Wöhler och handl. Snöbohm med anbud om att i öfverensstämmelse med ofvannämda k. bref anskaffa, drifva och underhålla i 12 år ett ångmudderverk i Gotlands landthamnar. Ett verk om 12 hästkrafter «kulle kosta 45 och ett om 10 bästar 42 tusen rår, hvarjämte hrr Wobhler och Snöbobm fordrade respektiva 950 och 900 rdr i månatliga driftkostnader, 1,200 rdr i årliga underhållskostnader och 500—1,000 rdr för verkets transport mellan hamnarne.
Särskildt den beräknade drifikostnadan hads länsstyrelsen faonit för hög och der för velat låta handlande och skeppsredare deröfver yttra sig.
De förklarade sig nu icke alls hugade för något mudderverk, om kostnaden för driften skulle från deras sida utgå. Dessutom anförde de, att fråga vore väckt och ännu på k. m:ts pröfning beroende, om öfverflyttande på handlandena vid landthamnarne af rättigheten att förfoga öfver der inflytande hamninkomster, dels hvad Slite angår; denna hamns brobygnadsarbete vore nödvändigt att fullborda, hvilka förhållanden de ansågo omöjliggöra att landtmannafonden kunde för nu ifrågavarande ändamål tagas i anspråk. Emedan sålunda driftkostnaderna voro för höga, emedan länsstyrelsen fann den allmänanda som förut varit rådande, numera hafva upphört och icke ville utsätta sig att för mudderverkots skull råka i rättegång med hrr handlande, emedan k. m:t icke tillåtit att mer än driftkostnaderna för mudderverket finge tagas af landthamnfonden, emedan denna fond för bestridande af alla utgifterna vore så liten, att mudderverket icke kunde drifvas oafbrutet längre än till 1869 och sedan först med så långa mellantider, att de 12 muddringsåren förat skulle sluta 1895, då verket ej länge vore brukbart och slutligen emedan enligt det gjorda anbudet länsstyrelsen sjelf skulle bli tvungen att ombesörja borttransporten af muddren, sedan den blifvit uppkastad på land, ett bestyr, som hvarken entrepreoörerna eller hrr handlande och skeppsredare ville åtaga sig, fann länsstyrelsen sig förbindrad att antaga de af hrr Wöhler och Snöbom gjorda anbuden.
Länsstyrelsen ville emellertid hålla frågan vid lif såsom ytterst vigtig och hemstälde derför till k. m:t, att k. m:t ville tillåta, antingen att frågan om statsansla gets disponerande för ifrågavarande ändamål måtte få stå öppen till dess landthamnsfonden kunde samla sådan tillgång att den, utan att så medtagas att nödiga bygnadsföretag i hamnarne blefve alldeles förhindrade, kunde inköpa och för hamnarnes räkning begagna och bibehålla ett eget ångmudderverk, eller ock att de 30 tusen rdr måtte genast få på landthamnsfonden öfverflyttas, hvarigenom tiden för mudderverkets anskaffande medels förrän tande af dessa och landthamnsfondens egna tillgångar kunde i betydlig mån förkortas.
K. m:t afslog — och icke att undra härpå— båda dessa framställningar, då k. m:t redan 2 gånger beviljat utsträckning af den tid, inom hvilken mudderverket, för att statsanslaget skulle utgå, borde anskaffats och k. m:t alldeles saknade skäl att bifalla äfven det senare alternacivet, hvadan alltså avslaget indrogs.
Detta var år 1863.
Sedermera hyrdes, som bekant, på 70 talet mudderverket »Baltic», som verkstälde muddring i alla landthamnarne.
Frågan har nu upptagits på den basis, att af landthamnsfondeos reservfond skulle tagas medel att inköpa ett muddierverk, dook af betydligt blygsammare storlek än år 1863 var fråga om. Kostnaderna för dess drift skulle sedan utgå af hvarje hamns medel der muddring verkstäldes.
Ännu då tidningen lägges i press är öfverläggningen i ärendet oafslutad.
I öfverläggningen ha deltagit handl. Snöbohm och Smitterberg från Klintehamn, V. Hansén från Burgsvik, G. Cramér från Rone, F. Nyström från Slite och V. Vestberg från Kappelshamn.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 18 Februari 1893
N:r 28
