Södra häradsrätten.
Två ransakningar ha i dag hållits å länstängelset. Ordförande i rätten var e. o. notarien K. P. Lundblad.
Föret ransakades plåtslagaren Anton Johan Magnus Andersson (Plåt Johan), född 1858 i Veskinde. Dels af polisprotokollen, dels af den, tilltalades egen berättelse framgick följande:
Den 22 sistlidoe November hade Andersson lösgifvits från härvarande fängelse efter aftjenade 4 månaders straffarbete för osämja med postiljon Pettersson, hvilken slutade med misshandel. Han hade då begifvit sig till Burgsvik för att hämta sitt der qvarlemnade betyg, men som han — enligt egen utsago — aldrig fick vara nykter, kom han inte derifrån, utan gick i gårdarne och hjelpte folk med plåtslagararbeten.
Dagen före julaftonen hade han mött länsman Lindström nere vid Burgsviks hamn, och der hade denne tillsagt honom att aflägsna sig från orten. Andersson blef nu rädd, att han skulle bli häktad som lösdrifvare och dömd till tvångsarbete vid Svartsjö. Der hade han blifvit så sönderslagen och illa behandlad, att han aldrig glömde det. Hellre då häktas för stöld. Och sedan han kommit så långt i sitt resonnemang, tog han sig några supar och gick så hän till färgaren Kar Petter Bergström, der han ur ett vindsrum tillgrep ett silfverur, som han sedan inne hos en AreIare Othberg hängde på väggen utan vidare.
Vid stölden hade ur Bergströms köksdörr försvunnit en nyckel och åklagaren påstod nu att Andersson tagit äfven denna och dermed öppnat dörren till vindsrummet, enär detta stängts strax lanan Andersson begat sig dit och nyckeln tagits ur låset.
Detta bestred Andersson, oaktadt han, såsom han ock erkände, innehaft den ifrågavarande nyckeln.
För att skaffa vidare bevisning i denna del erhöll åklagaren uppskof i målet till 22 dennes.
— Vidare ransakades f. husbonden Olof Nilsson, Forssa i Hejde, för förfalskning. Den 9 Januari 1887 hade Nilsson hos enskild pergon belånat en af honom sjelf utgifven revers på 100 kronor med borgen af Petter Pettersson Bolarfve och Jakob Nilsson Bjerges i Garda, För uteblifven betalning hade slutligen beloppst utsökts och dervid kom i dagen, att såväl borgesmännens som vittnenas namn voro falska. Nilsson erkände det ock vid hållet förhör, och vidhöll äfven inför rätten denna sin bekännelse. Enär han tillika erkänt, att han förfalskat flere andra papper på större belopp, belånade dels hos enskilda, dels i sparbank, uppsköts ransakningen för vidare utredning i saken till 22 dennes.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 Januari 1894
N:r 5