Kategori: 1928

Å Arbetareföreningens lokal höll i går lektor R. Björkegren sin andra och sista föreläsning över ämnet Några drag ur Gotlands äldsta histaria, varvid han uppehöll sig vid bronsåldern.
Föreläsaren påpekade, att stenredskapen endast så småningom avlöstes av redskap av brons, varför då olika tidsperioderna sakta övergått i varandra. Bronsen består av koppar och tenn, vilka metaller båda importerats till Gotland. Man har här funnit gjutformar från denna tid, varför bronsen har bearbetats här på ön. I förelastningen gavs därefter en sakrik och utförlig redogörelse för de olika föremål. som påträffats från bronsåldern och dess olika perioder. Dessa vittna om att Gotland vid denna tid haft förbindelser icke blott med södra Sverige utan även med de ostbaltiska länderna.
Gravskicket utgjordes under den äldre bronsåldern av hällkistor under stenröse, varvid dock även förekom fall av gravar under slät mark. Sedermera kommo brandgravar till användning och även kummel. Samtidiga med kumlen anses även skeppssättninarna vara vilka äro en för Gotland speciellt utmärkande gravtyp. De förekomma visserligen också på fastlandet men i mindre utsträckning och från långt senare tid än de gotländska. På Gotland ha upptecknats upptecknats över 100 sådana skeppssättningar, av vilka de största ära en vid Gnisvärd i Tofta (45,5 m.) och en vid »»Braidfloar» i Levide (43 m.) De förekomma allmänhet omkring kusterna och i närheten av Ancylus- och Litormagränserna. Skeppssättningar förekomma även i Kurland och på Bornholm, men det har antagits, att de där skulle ha tillkommit genom förbindelserna med Gotland.
Det förekommer även på många håll ett slags runda stensättningar, vilka omsluta en låg kulle, och dessa äro från samma period som skeppssättningarna. Detta gläller även hällristningarna, av vilka vi känna blott en enda här på ön. Denna finnes å Lekarehed i Lärbro och innehåller bilder av ett 20-tal båtar i olika grupper, samt av yxor och fotsulor, varjämte förekomma hål, liknande älvkvarnar, förbundna vid varandra med streck. Att gravoffer förekommit synes framgå av hällristningarna, men även de föremål, som påträffats nedsänkta i myrarna, synas ha varit offrade.
Fynden från bronsåldern vittna om en hög kulturnivå. Det år ej antagligt, att hela befolkningen hade uppnått denna. Tvärtom synes man den tid, då såväl brons- som stenredskap förekommo, kunna tala om en överklass och en underklass. Befolkningen på ön synes ha varit störst söder som Visby och speciellt i jordbruksbygderna, medan den på norra Gotland förekommit huvudsakligen å lägre belägna områden, såsom, omkring myrarna och i Lärbrodalen o. s. v. Blott i 10 socknar ha inga fynd från bronsåldern påträffats.
Beträffande folkets levnadsförhållanden framhöll föreläsaren, att några spår av kläder ej påträffats på Gotland, men däremot på andra håll, varvid särskilt yllekläder kunnat konstaleras. Kvinnodräkten synes redan då ha i stort sett varit densamma, som bestått fram till våra dagar. Även männen synas ha burit en kjol, ehuru kortare än kvinnornas, över denna en kappa. Kvinnorna ha tydligen haft en aktad ställning, att döma av de hedersbetygelser, under vilka de jordats. Vapen har man funnit talrikt och även i kvinnogravar. Vidare ha anträffats pincetter, som använts för avlägsnande av generande hårväxt, föremål, som antages ha kommit till användning vid tatueringar m. m., vilka synes tyda rent av på snobberi. Det har konstaterats en del lämningar efter bostäder, varav dragits slutsatsen, att människorna den tiden skulle bott i runda lerhyddor. Bronsåldersmänniskornas religion var soldyrkarn.
Omkring 600 år f. Kr. började järnet bliva känt på Gotland, och detsamma utträngdeefterhand bronsen. Men även här skedde övergången så småningom.
Föreläsaren avtackades med livliga applåder.

Gotlands Allehanda
Måndagen 26 november 1928
Nr 278