Dödsfall. Lea

Att vårt älskade barn Lea stilla afled i Lokrume skolhus Söndagen den 3 Maj 1874, i en ålder af 3 år 10 mån. 5 dag., underrättas härigenom slägtingar och vänner.
Till enda älsklingen i modersfamnen,
vår lilla LEA, kom en engel ner och sade:
\”kom och följ mig all den stilla hamnen,
som på tidens andra strand du ser\”.
Och hon följde; ty hon lydde gerna,
hon tog afsked af sin far och mor.
Nu hon lyser som en himmelsk stjerna
och ibland Guds englar hon nu bor.
Anna och L. Bendelin.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 6 Maj 1874
N:r 35

Skogseld.

Förliden onsdags middag uppkom skogseld i en Kräklinge åboar i Kräklingbo socken tillhörig samfäld hage, hvarvid omkring 30 á 40 tunnl. jord med skog blef mer och mindre skadad. Sedan släcknings manskap från hela socknen blifvit uppbådadt och sandalt företogs släckningen med den utgång att eldens vidare framfart mot aftonen dämpades.
Påföljande dagar har elden blifvit nästan släckt så att all fara för densammas spridande är öfverständen.
Vid å stället hållet polisförhör har blifvit utrönt, att hemmansegaren Olof Olofsson Kräklings för omkring 14 dagar derförut haft eld å flera ställen i och för gärdsling och att elden med all sannolikhet uppkommit derifrån.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 Maj 1874
N:r 34

Rättegångs- och Polissaker.

Wisby RådstufvuRätt den 27 april.

Det af stadsfiskalen, på gjord anmälan, mot muraren Rosenlund väckta åtal, för det denne skulle hafva med knithugg sårat artilleristerna, Aronson och Brorström, förvar i dag till förnyad behandling; och vid pårop af målet instälde sig målsägarne, åtföljde af af batteriombudet, men den anklagade lät sig icke afhöra; hvarefter, sedan vid tillfället blitvit upplyst, att Rosenlund med ångfartyget Gotland för äfven fjorton dager sedan begilvit sig från Wisby, blef aflmänna åklagaren anmodad att noga låta efterspana den tilltalade och så vidt möjligt vore föranstalta om hans inställelse inför Rätten på utsatt dag.

Förre artilleristen, nu mera slagtaren Ahlstedt, var till denne dag åter inkallad för att stånda ansvar för mot slagtaren Jacobsson och pigan Johanna Hök uttalade ogvädingsord; och såsom derom öfverbevist, dömdes Ahlstedt att böta tillsammans 30 kronor. (en lindrig erinran om att hafva \”tand för tunga\” som man säger).

Samme Ahlstedt var jemväl till i dag instämd för det han begått handgripligt våld mot stadsbetjenten Pettersson, och instälde sig vid detta tillfälle. Stadsfiskalen, såsom allmän åklagare, Pettersson, målsegare och Allstedt, den tilltalade.
— Domaren: berätta nu Pettersson hur allt detta tillgått.
— Pettersson: jo, si det var så, att då jag en dag gick upp i Rådhuset till en der boende person, fåt att tillställa honom några lagfartshandlingar, men icke träffade honom hemma, nedgick jag utför trapporna, och vid ingångsporten till andra förstugan mötte mig Ahlstedt åtföljd af sin hustru, då ja, genast af båda blet öfverhopad med ohöfligheter, under förevändning, att ja, skulle hafva varit orsaken till, att de ras son blifvit anklagad och dömd för begången brottslig handling; hvarefter hustrun aflägsnade sig, men Ahlsted, qvarstannande, gaf mig slag i ansigtet hvaraf huden afskrapades, men i följe af mitt, vid slagets mottagande, hastiga tillbakalutanda, minskade jag något verkan af detta slag, som eljest, i betraktande af Ahlstedts omenskliga kraft, skolat drabba mig.
— Domaren: Nå, hvad säger nu Ahlstedt om allt detta?
— Ahlstedt: Hvad jag säger? .. . det är osanning allt ihop. Jag känner alls icke till denna saken.
— Dom: Men då nu Pettersson tydligen, som det vill synas, ådagalagt att våld blifvit mot honom af dig begånget, huru vill du förneka allt medvetande härom? — har du begått detta våld i drömmen.?
— Ahlstedt: I drömmen? ….. jag drömmer alldrig, och för resten står icke detta i stämningen.
— Dom: Nej, detta är visserligen sant; men huru då förklara målsegarens onekligen klara framställning om förloppet, rörande denna sak ?
— Ahlstedt, med mycken säkerhet:
Det känner jag icke — har icke med denna sak att skafta, — drömmer aldrig.
— För vidare bevisning uppsköts Målet till annan dag.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 Maj 1874
N:r 34

Poststaten.

Afsked har på begäran beviljats postmästaren i Jönköping, postinspektoren, f. d: öfversten m. m. C. J. Munck, samt postexpeditören i Strömstad, postmästaren, f. d. kaptenen m. m. C. G. Nyberg.
— Till kontrollör vid postverket är förordnad e. o. kontoreskritvaren F. G. Alexisson.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 Maj 1874
N:r 34

Länets höfding,

grefve Horn återkom hit i torsdags från hufvudstaden.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 Maj 1874
N:r 34

Generalstaben.

Bland de officerare, som före vapenöfningarne in stundande sommar skola tjenstgöra vid generalstabens topografiska afdelniog nämnes äfven kaptenen vid Gotlands nalionalbeväring C. J. Appeltofft.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 Maj 1874
N:r 34

Festmiddag.

Sistlidna onsdag, kejsarens af Ryssland födelsedag, gaf härvarande ryska v. konsuln, J. E. Stare, i sin bostad dinér för stadens honoratiores och medlemmar af konsulstaten. Tolkande dagens betydelse utbragte värden en skäl för kejsar Alexander. Från festlokalens balkong svajade, ända till solnedgången, den ryska flaggan.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 Maj 1874
N:r 34

Dödsfall. Chatharina Christina Ekström

Att Kyrkovärdare-Enkan Chatharina Christina Ekström vid Ekese i Ardre afled stilla derstädes den 27 April 1874, kl. 3/4 4 f. m. i en ålder af 51 år, 8 månad. och 16 dagar; djupt sörjd och saknad at barn, slägt och vänner.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 Maj 1874
N:r 34

Dödsfall. Axel Gabriel & Elise Salvén

Att Ingeniören Wilhelm Salvéns i Helsingfors
Son Axel Gabriel afled den 27 mars 1874 och dess
Fru Elise Salvén, född Landergren afled den 1:ste derpå följande april.
Gossen 3 dagar gammal Och Modren i en ålder af 30 år och 10 månader, varder härmed slägtingar och deltagande vänner tillkännagifvet.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 Maj 1874
N:r 34

Berömvärd rådighet.

Bland alla de fartyg, som under den orkanlika stormen från O.N.O., hvilken natten mellan den 13 och 14 april rasade på Köpenhamns redd, der sökte skydd under Tre Kronors batteri, befanns äfven den lilla slupen \”Två Bröder\” om sex nyläster, hemmahörande i Burgsvik på Gotland och tillhörig Gotlands Slipstensbolag samt förd af skepparen Niklas Petter Berggren. Kort efter det den lilla slupen kommit till ankars inseglade jakten \”Primus\”, från Malmö, tillhörig Skånska Cementbolaget derstädes samt förd af skepparen O. Gustafsson med åtföljande 2 mans besättning. Jakten, som var destinerad till Ystad, hade vid stormens utbrott varit nära att insegla närmare
till Ystads hamn, men måste länsa undan och blef läck samt kom nu drifvande för endast stagfocken och var svår att styra i den höga sjön, hvarföre han ock tog jagarbommen från \”Två Bröder\” då denna passerades, och gick till ankars ett stycke rätt akter om den så ramponerade kamraten. Vid
midnatt hördes från \”Primus\” ljudliga nödrop och det befanns att jakten icke kunde hållas läns. Stormen var dock så stark och sjön så svår att, fastän så väl skonertar som briggar lågo i närheten med å under gafflarne hissade lantärnor, man från ingen af dem vågade sätta ut båt för att komma de sjunkande till hjelp. Skepparen och besättningen på \”Två Bröder\” befunno sig naturligtvis på däck, och de, liksom andra, hörde de genomträngande nödrop äfvensom de om oförmåga att komma till hjelp vittnande svaren, hvilka från håll afgåfvos. När nu skepparen Berggren såg, att från de större fartygen icke utsattes någon båt, gaf han genast befallning att den lilla, slupen tillhöriga jullen skulle sättas i sjön. \”Herre Gud\”, utbrast besättningen, \”inte vill väl kapten gå och dränka sig i denna herrans sjö!\” \”Ingen fara\”, svarade Berggren, \”men det är vår pligt att göra hvad vi kunna. Stick en tross på jullen och som han går i sjön, fira då vackert etter\”. Emellertid hade \”Primus\” under tiden sjunkit så Mycket, att i samma ögonblick Berggren gat sin första order om jollens utsättande, närode fartyg gått till botten på tre famnars vatten. Besättningen utgjordes af 2 man och en gosse. De 2:ne förstnämnda lyckades få tag i vanterna och klängde sig upp ur vatnet, men gossen blef borta och återfanns följande dag på stranden vid \”Lauge-linien\”. När nu Berggrens lilla julle kommit i sjön, firade han varligt på trossen och passade sig så att det lyckades honom, gynnad af vind och sjö, leda jullera i närheten af den öfver vattnet sig resande masten å \”Primus\” vid hvilken de skeppsbrutna hölls sig fast, och på detta sätt kunde dessa nå julfen, med hvilken de varligt halades till slupen, der de hergades och der de undfingo all den vård omständigheterna medgåfvo. Att väder och sjö voro ovanligt våldsamma bevisas deral att under samma natt 2 skonertar och 1 jakt gingo på land, slitna från sina kettingar och ankare. Utan Berggrens rådighet hade således hela den full \”Primus\” hörande besättningen fått sätta lifvet till och skepparen Berggrens rasket förtjenar derföre komma till en större allmänhets kännedom.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 Maj 1874
N:r 34