fortsattes den 7 dennes å Nyköpings cellfängelse. Sedan protokollet vid förra ransakningen blifvit uppläst, hvarvid några tillägg och rättelser gjordes af de anklagade i afseende på deras förra uppgifter såsom att Hjert köpt sin pistol i Stockholm och stulit det af dem begagnade kruthornet genom inbrott derstädes i ett hus vid Göthgatan (ett inbrott, som förut ej varit omtaladt), att Hjerts afsigt med sina resor i början af förra året varit att söka arbete som korkskärare, hvilket arbete han å Långholmen hade lärt sig, att Hjert under vistelsen i den omtalade kolkojan vid mordstället ej omladdade sin bössa, utan endast såg om patronerna, samt Tektor satte nya knallhattar på sin bössa, började förhöret, hvarvid de anklagade, på domarens af åklagaren yrkade fråga, båda berättade att de vederbörligen blitvit beredda till och begått Herrans Nattvard, samt genom någon tids skolgång förvärfvat förmågan att läsa och skrifva. Angeende gevären, som de före inträdet i Malmköping gömt utanför köpingen, sade Tektor, att de den 22:dra augusti åter upptagit dem samt derefter förvarat dem på det ställe i skogen der de haft sin liggplats. På tillfrågan om de icke haft några käppar svarades att de varit försedda med hvar sitt paraply. Tektor hade köpt sitt i Wexiö och Hjert, tagit sitt vid ett af inbrotten i Östergötland; dessa paraplyer hade sedermera blifvit bortkastade, men en krycka hade blifvit i skogen upphittad och erkändes af Tektor hafva tillhört hans paraply. Pistolerna hade de ej vid mordet användt, men begagnat till att skjuta villebråd. Efter mordet hade de ej gått igenom Malmköping utan vägen förbi Grinda, och under vägen till det ställe, der de tillbringat återstoden af natten och följande dagen, hade de hvarken hört eller sett någon, samt förnekade ihärdigt att befria varit tillsamman med någon annan person. Endast ett vittne hördes, den förut omtalade Anders Ersson i Nafsta, som vidhöll sitt förut aflagda vittnesmål, hvaraf vi nu blott upprepa, att han efter sin hemkomst, då han skulle föra hästarna på bete, märkt två karlar, som vid hans åsyn sprungit åt Malmköping till, hvarefter han hört blåsas i en signalpipa; (Hjort och Tektor förnekade dock bestämt att de varit uppe vid Nafsta, hvarjemte de sade sig ej ha haft någon dylik pipa); ett par dagar efteråt hade Anders Ersson i en backe nära intill sitt hem varseblifvit tre karlar, men genast bgifvit sig hem, så att han ej kunde lemna någon beskrifning på deras utseende. Något skott hade vittnet ej hört. För öfrigt fasthöll han sitt påstående, att Uppmark till honom yttrat, det en karl kommit till vagnen och frågat om han hade penningar, (mördarne förneka dock bestämt att någon af dem gjort detta), att U. sagt det 2 skott skjutits mot drängen och 4 mot honom sjelf samt på frågan huru många de voro, svarat: \”nog voro de fyra\”. De båda fångarne hade A. Ersson aldrig sett.
Den såsom skydd vid mordet begagnade björkruskan, om hvilken man förut antagit, att den varit med en skarp yxa afhuggen, förklarade Hjert sig hafva med sin knit afskurit, hvilket påstående man ock nu ansåg kunna vara sanning. Som åtskilliga personer för hvilka Tektors porträtt blifvit visadt, påstått sig i honom igenkänna en person som gått omkring i trakten och öfvat qvacksalveri, tillfrågades Tektor härom, men sade sig hvarken hafva varit inne på något ställe eller talat vid någon menniska under sin vistelse derstädes.
Beträffande de af de anklagade föröfvade stölderna förekom just ingenting nytt. Af målsegandena hade endast länsman Jäderholm infunnit sig personligen, de öfriga hade lemnat honom fullmakt att föra deras talan. Inga ersättningsanspråk gjordes. Rätten beslöt, att målet skulle uppskjutas till dag, som framdeles kommer att bestämmas, då åklagren och målsegandena skulle sig infinna, den förre då redo att förebringa all den bevisning han kunde åstadkomma, samt framställa sina slutpåståenden.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 Januari 1875
N:r 7.
