Vi meddela i dag i bild de på samma gång frimodiga och intelligenta dragen af en man, som utan tvifvel torde vara välbekant för hvarje gotländing, ehuru hans verknings tid här på ön blef ganska kort. Ehvad man än må i åtskilligt hafva att anmärka mot denna verksamhet, ett torde dock vara oomtvistligt, det att friherre Gillis Bildt både som landshöfding och militärbefälhaf vare öfver hufvud taget intog ett framstående rum och i alla sina handlingar leddes af begäret att gagna den isolerade del af vårt land, öfver hvilken han blifvit satt till styresman. Också tro vi, att frk Bildt under denna tid och icke minst bland allmogen lyckades tillvinna sig ett ganska omfattande förtroende, hvartill hans öppna, ridderliga karakter och angenäma väsende naturligtvis i väsentlig mån bidrogo.
Få personer, äfven af de förnämsta familjer, hafva lyckats så snabbt uppstiga till samhällets högre äreställen som Inb Bildt. Härstammande från en jutsk adlig slägt, hvilken i början af 1600-talet egde gods i Bohuslän, föddes Gillis Bildt i Göteborg den 16 oktober 1820. Hans fader var öfverstelöjtnanten i armen, kaptenen vid Göta artilleriregemente Daniel Fredrik Bildt, och redan vid 15 års ålder sändes sonen Gillis till krigsakademien vid Karlberg, der hans studier gingo så raskt, att han inom två år blef utnämnd till underlöjtnant vid Göta artilleri. År 1846 blef han befordrad till löjtnant och redan året derpå började han sin riksdagsbana, flitigt deltagande i ridderskapets och adelns arbeten.
Åt artillerivetenskapen egnade han derjemte allvarliga studier och blef 1849 invald till ledamot af krigsvetenskapsakademien. År 1851 blef han adjutant hos konung Oskar I, kapten i armén 1852, chef för artilleristaben. 1854 och major i artilleriet. Deremot blef han kapten på sitt eget och honom hade derunder ett varmt vänskapsband knutits. Då kronprinsen sedermera, 1857, öfvertog regeringen, följde frih. Bildts befordring ännu snabbare än förut. Sålunda blef han samma år major vid Svea artilleriregemente och öfverste i artilleriet. År 1858 utnämndes han till landshöfding och militärbefälhafvare på Gotland och året derpå till generalmajor och konungens förste adjutant. Då konungen 1860 kröntes upphöjdes gen. B. till friherrlig värdighet och år 1862 blef han utnämnd till öfverståthållar Stockholm.
Under dessa år af idel framgångar hade naturligtvis frih. Bildts bröst blif vit prydt med en mängd ordnar. Sålunda erhöll han vid föreningsfesten 1864 stora korset af S:t Olafsorden och vid kung Oskars II:s kröning blef han Serafimer-riddare. Frih. B. är dessutom riddare af flera utländska ordnar.
Vid början af förlidet år erhöll frih. Bildt det vigtiga förtroendet att vid Tysklands kejsarhof bevaka Sveriges och Norges intressen. En dylik plats säges han halva länge önskat sig, och det torde icke heller lida något tvifvel, att han skall på det mest hedrande sätt fylla denna sin ansvarsfulla post.
Både före och efter representationsförändringen tog frih. Bildt kraftig del i riksdagsarbetena och särdeles i anslagsfrågor ifrade han för iakttagande af sparsamhet; \”man måste se till\”, yttrade han en gång på riddarhuset, \”att inkomster och utgifter något så när gå tillsammans och ej blott oafbrutct bevilja det ena anslaget efter det
andra\”. Den minnesvärda dag, den 4 dec. 1864, då representationsfrågans öde afgjordes, tillhörde Bildt dem, som talade för bifall och i många andra frågor ställde han sig på frisinnad ståndpunkt. Sålunda arbetade han varmt och med framgång för borttagande af grundlagsförbudet för andra svenskar än statskyrkans medlemmar att erhålla embeten och tjenster samt kunna väljas till riksdagsman, likasom han ock ifrade till förmån för den gifta gvinnans eganderätt, ett mål hvilket, som våra läsare redan känna, genom konungens nyligen lemnade bifall till riksdagens framställning om inskränkning i mannens målsmansrätt öfver hustrun, redan är till väsentlig del vunnet.
Bihang till
Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Januari 1875
N:r 2