F. d. Sergeanten Lars Nilsson vid Herrvide i Eke har att lyfta å Landskontoret 50 rdr rmt gratifikation.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 7 Februari 1874
N:r 11
Förordnande,
d. 14 sistl. Jan.: phil. kand. O. Klintberg till vik. adj. vid elementarläroverket under innev. vårtermin; — löjtn. K. Regnell till gymnastiklärare vid samma läroverk, likaledes under innevarande vårtermin.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 7 Februari 1874
N:r 11
Engelskt sjörättsmål.
På engelska konsulatet i Stockholm sammanträdde den 22 januari och följande dagar en sjörätt, bestående at engelska konsul-superintendenten G. R. Perry ordförande, hrr I. E. Samson och O. Baker, ledamöter af rätten, hvarvid biträdde löjtnanten vid flottan C. E. de Champs som nautisk examinator samt hr G. P. Ap George som sekreterare, för att undersöka förhållandena, hvilka föranledde engelska skrufångfartyget Prinsess Alexandras strandning den 14 januari i klart väder å eller invid Fahluddsrefvet (Gotland) och dess derpå följande totala förolyckande. Rätten fann, att grundstötningen vållats genom kaptenens vårdslöshet, uraktlåtenhet och felaktiga omdöme, bestående deri att han styrde för nära land, att han icke rättat sitt bestick medelst pejlingar, ehuru han under hela dagen hade land i sigte, att han icke nyttjat lodet, samt att, då efter grundstötningen fartyget kom af i sjunkande tillstånd, han icke fält ett ankar, innan han öfvergaf fartyget, hvadan det samma dref ut till sjös och sjönk i djupt vatten. Rätten beslöt till följd häraf att suspendera kaptenens tjenste-certificat under 12 månaders tid och tillrättavisade derjemte allvarligen de bägge styrmännen för det otillfredsställande sätt, på hvilket de afgåfvo sina vittnesmål.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 7 Februari 1874
N:r 11
Engelska briggen \”John\”,
som i höstas strandade vid Fårösund och sedan inköptes af skeppsredare Myrsten, blef i Torsdags bogserad till Slite af \”Neptun\”; hvilken i dessa dar kommer att afgå till Dalarö, för att der lägga upp.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 7 Februari 1874
N:r 11
Emigrant-Ombud.
Konungens befallningshafrande har under den 26 nästl. Jan. på därom gjord ansökan lemnat tillstånd för handl. C. A. Kjellblad att vara emigrantombud inom Gotlands län under år 1874.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 7 Februari 1874
N:r 11
Beviljad tjenstledighet,
d. 14 sistl. Jan.: åt adjunkten vid elementarläroverket phil. d:r J. F. Lindström under invev. vårtermin; — åt gymnastikläraren vid samma läroverk kapt. O. T. Sundholm, likaledes under invev. vårtermin.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 7 Februari 1874
N:r 11
Auktion i Visby.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 7 Februari 1874
N:r 11
Rättelse.
I ett föregående N:r omnämdes ett tillbud till eldsvåda uti härvarande tändsticksfabrik. Enligt de upplysningar, vi sedermera vunnit, lär dervid icke den ringaste fara för fabriken varit för handen.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Februari 1874
N:r 10
Norska skeppet
\”Grevinden Carin Wedel-Jarlsberg\”, som för ett par år sedan strandade vid Ronehamn, flottogs i går af dykarebåten Poseidon, hvilken kommer att bogsera fartyget till Storugns, hvarest detsamma, för dykeribolaget Neptuns räkning, skall apteras till pontonbåt.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Februari 1874
N:r 10
Husförhör.
I Gotlands Allehanda N:o 51 b) för 1873 behandlas den frågan: huruvida Gårdsegare äro skyldige att upplåta rum för husförhörs hållande. Det om talas ock, att kyrkoherden i Thorslunda, Walström utlyst husförhörs hållande med N:o 5 af Erics rote, men att disponenten af densamma, Bruksbokållaren Falk vägrat, att dertill upplåta rum, emedan förhöret ej var utlyst, enligt kyrkolagens föreskrift i 24 Cap. 22 § att hållas med hemmanets egen personal, och
således ej med personer från andra Lus och hemman. Kyrkolagen af 1686 föreskrifter ock i nämnda 24 Cap. 22 § att Kyrkoherden skall besöka sina åhörare, det ena huset efter det andra och \”då efterfråga, huruledes de och deras \”barn och tjenstehjon sig förhålla samt \”undervisa de gamla om de frågor, han \”vill dem i kyrkan föreställa.\”
Kungliga Förordningen den 18 Jan. 1743 § 2 stadgar, \”att de vid katekes-\”förhören brukliga gästabuden bära så-\”som skadliga alldeles afskaffas, byar\”öfver Landshöfdingen i orten skall \”hålla stadig och allvarsam hand.\”
Dessa Kyrkolagens och Kongl. förordningens stadgande synes barken Landhöfdingeembetet eller Domkapitlet i orten halva känt eller ej ansett tilllämpliga nu för tiden. Besynnerlig är ock den föreskriften att prestera, för att efterhöra sina församlingsboars kristendomskunskap, skulle besöka dem, det ena huset efter det andra, så nyttigt förbudet mot de skadliga gästabudens hållande utan tvifvel var.
Sannolikt har den omnämnda föreskriften i kyrkolagen anisens olämplig och overkställbar samt råkat i glömska och församlingarnas hemmansegare öfverenskommit om fördelningen i vissa rotar för kristendomsförhörens hållande. Äfven var det i flera städer vanligt, att vissa hus sammankallades till ett, men detta bruk upphörde, om Ins. minnes rätt, 1813 då förhören i stället flyttades till sakristian.
Att de allmänna, s. k. husförhören skola hållas i husen är väl olämpligt, då så mången husegare finnes som ej har tillräckligt stort rum för att inrymma de till roten hörande, utan måste anlita andra om rum. Socknestugor borde derföre finnas vid hvarje kyrka och göras så stora, att de kunde beqvärut inrymma äfven de större rotarna, hvilket här på landet ej allestädes är förhållandet, samt förses med tillräckliga sittplatser.
Det förtjenar anmärkas, att presteståndet vid de forna ståndsriksdagarne ej tänkt på denna angelägenhet och ännu mera att våra kyrkomöten ej vårdat sig derom.
Mycket rigtigt anmärker Tidningen \”Kalmar\” att \”husförhören på åtskilliga \”ställen, (kunde gerna sagt många) vid \”sidan at sin egentliga bestämmelse, \”lått bestämmelse af gästabudsdagar.\” Ganska många hemmansegare harva ej råd, att bekosta sådana gästabud, utan att spara in på andra nödiga af kristtig pligg föreskrifna utgifter, såsom till fattigvården, ja till behöfvande anförvandters försörjande m. fl., men blifva af de trakteringslystna illa bedömda.
Mågerna de som dertill hafva råd utan att försumma dessa angelägna pligter, likväl utan skryt, undfägna bekanta, slägt och vänner.
En prest bör ock vara försigtig vid de frågor, hvilka han vid kristendomsförhören framställer till de gamla. Man har sett ynglingar, synnerligen de sjelfkloka och illa i hemmet uppfostrade, skratta åt de äldre, som ej haft någon skolundervisning eller under de många ihärdiga verldabestyren, som äro oundvikliga, glömt hvad de i skolan eller af skolmästarn lärt, synnerligast när denna undervisning varit inskränkt, klen och förnuftsvidrig.
Han bör och ej hålla alltför långa förklaringar och tal hvilka blott förslappa uppmärksamheten och den andakt, som vid dessa vigtiga tillfällen bör vara rådande.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Februari 1874
N:r 10