Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Att min innerligt älskade make Läroverksadjunkten, Fil. Doktorn, R. V. O. Johan Oskar Rosman, född den 19 Januari 1823, stilla afled i Visby den 9 Febr. 1888 kl. 12,45 e. m., djupt sörjd och saknad af mig, barn, syskon, slägt och vänner, varder endast på detta sätt tillkännagifvet.
Hilda Rosman, född Lyth.
Ps. 477, v. 5 o. 8.
Gotlands Allehanda
Fredagen 10 Februari 1888
N:r 12
som vi i onsdags bebådade, har nu delvis anländt till vara kuster. I gar e. m. inkommo nämligen 2 af de väntade ångarne till Slite och i dag ha ytterligarne 2 anländt. Flere väntas hvilken stund som helst. De nu anlända ångarna medföra en last af öfver 15,000 tunnor rysk spanmål och ryskt mjöl, hvilket allt för hufvudstadsimportörernas räkning tillsvidare kommer att magasineras i Slite.
Gotlands Allehanda
Fredagen 10 Februari 1888
N:r 12
i aflidne O. F. Dahlströms, Lingsarfve i Eskelhem, till administration afträdda bo, kallas att sammanträda vid Lingsarfve i Eskelhem lördagen den 18 innevarande Februari kl. 10 förmidd. för att öfverenskomma och besluta om antagande af angifvet anbud å hemmanet m. fl. boet rörande frågor.
Vid samma tillfälle försäljes älven något lösegendom som vid föregående auktion icke medhans, såsom den aflidnes gångkläder, något spanmål m. m., med betalningsanstånd till den 28 instundande April för godkände inropare.
Eskelhem den 9 Februari 1888.
Lars Nordström. Johan Olsson.
ADMINISTRATORER.
Gotlands Allehanda
Fredagen 10 Februari 1888
N:r 12
nedbrann, har un förhör hållits inför länsman Svallingson, hvara framgått, att elden troligen uppkommit derigenom att troseningen och väggen till skafferiet blifvit antända genom någon bristfällighet i det från kontorskakelugnen ledande röret.
Elden märktes vid 3/4 7-tiden af en bland handlenden Malkans barn, som gjorde fadren uppmärksam på att det var något som smattrade. Vid öppnandet af dörren till kontoret möttes de närvarande af tjock rök, som snart fylle alla rummen. Der upplystes att kontorskakelugnen de närmast föregående dagarne visat stor benägenhet att röka.
Som vi redan omtalat var huset till grunden nedbrunnet vid 11-tiden, sedan alla släckningsförsök visat sig fruktlösa.
Gotlands Allehanda
Fredagen 10 Februari 1888
N:r 12
synes på väg, om icke att blifva direkt stängd, så dock åtminatone att lida stort afbräck genom den ihållande kylan. Så ha alla de ångare, som på samma gång som Klintehamn afgingo frånail Stockholm i ondags infrusit. Under hela tiden har isbrytaren Thor hållit på med isbråkningsarbete. Ångarne Betty från Libau med råg samt Rurik från Libau via Vestervik, inkommo i lördagsmiddag till Stockholm, först dock efter mycket svart arbete. Från Oskar Fredriksborg använde de 18 timmar till hufvudstaden, fastän de understöddes af tre mindre bogserångare.
Express, som i går middag skalle ha anländt till Stockholm, lag ännu i morgse qvar vid Hangö, men skulle vid middagstiden igår söka afgå till Stockholm och forcera isen.
Från Finland har dessutom ingått den sorgliga underrättelsen, att ej mindre än sju större ångfartyg, de flesta engelska, hvilka för några dagar sedan afgingo till Royal, ha råkat fast i isen i Finska viken och komma troligen att dela enahanda öde som vederfors Juana Nancy.
Hvad våra ångare beträffar, så måste Klintehamn inställa sin tur i lördags och ligger ännu qvar här, ovisst huru länge, enär isbrytaren i dag efter 8 timmars arbete på 1 1/2 mil måst återvända, hvarför isrännan tillsvidare är ofarbar.
Sofia uppehåller ända sina turer på Vestervik.
Det har satts i fråga, att Klintehamn skulle gå till Oxelösund för att der aflasta, om varnförsändarne förklara sig nöjda dermed. Något beslut ha ej ännu fattats. Enligt telegram i e. m. är Express nu på väg till Oxelösund, der isen från Vinterklasen till hamnen ligger 4 till 5 tum tjock.
Gotlands Allehanda
Måndagen 6 Februari 1888
N:r 11
valdes i går vice pastorn i Burs G. Hedgren med 3,666 röster. Andra profpredikanten, adjunkten Havrén, erhöll 531 röster.
Gotlands Allehanda
Måndagen 6 Februari 1888
N:r 11
har från Bacherska sterbhuset öfvertagits af hrr Gunnar Bachér och Frans Degerman, som igått bolag för bedrifvande af handel, kalkbruks- och varfsaffärer.
Gotlands Allehanda
Måndagen 6 Februari 1888
N:r 11
till erhållande af fängelsedirektöretjensten härstädes har länestyrelsen tilldelat nuvarande tillförordnade direktören Herman Petterson.
Gotlands Allehanda
Måndagen 6 Februari 1888
N:r 11
Visby rådhusrätt.
För olofligt tillgrepp
af en kälke, värderad till 4 kr., och tilllhörig ynglingen Olof Vesterberg boende i S:t Hansgatan 32, hade allmänna åklagaren instämt förre sjömannen M. V. Björkroth och artilleristen J. V. Andersson, permitterad och i tjenst hos grosshandlaren Malmros. Enligt Anderssons utsago skulle han endast hafva gett Björkroth anvisning på en som villa köpa kälken, nämligen konstapeln Frendin, hvilken också innehaft den, men ej vetat att den var stulen: B. hade uppgifvit att han tillverkat den sjelf.
Borgmästaren: Nå, hvad säger nu Björkroth om saken.
B. Han ljuger !
Och såeh dukade B. upp en alldeles motsatt historia, som skulle bevisa hans oskuld, men hade det lilla felet att ej riktigt stämma öfverens med hvad B. uppgifvit vid polisförhöret. Dels på grund häraf och då B. förut varit straffad för första resan snatteri, samt mot Andersson inga bevis förelågo och han under sin tjeastetid som artillerist alltid uppfört sig hedrande, afstod åklagaren från att yrka ansvar å Andersson, men yrkade ansvar för andra resan snatteri å Björkroth, som af rätten dömdes till 75 kronors böter för 2 resan snatteri.
För upplag å allmän gata
dömdes jordägaren Johan Pettersson från Österby att böta 10 kronor. Han hade förra måndagen, då åkdonet gått sönder, i Slottsbacken afstjelpt ett lass sten, som hindrat trafiken, och ej borttogs förrän efter ett dygns förlopp.
Åter ett öfverfall å öppen gata.
I lördags afton vid 7-tiden, då löjtnant A. Kolmodin, passerade Mellangatan norrut, möttes han af en obekant person jämte förre artilleristen J. F. Johansson, som tilltalade honom: Vill du ge mig 25 öre? Då löjtnant Kolmodin nekande besvarade detta, gat J. honom utan vidare ett slag. med knutna handen öfver högra ögat så att han föll omkull. Den andre personen som var förre sjömannen J. O. Olsson, började nu klädd i träskor som han vari att sparka den öfverfallne, hvarpå de togo hans uniformsmössa och på hans rop om hjelp begafro sig springande Mellangatan söderut. Mössan bortkastade de under vägan, och togos de sedan af utsände konstaplar vid 3/4 8-tiden uppe på S:t Hanagatan. Efter att först halva nekat, erkände de båda våldsverkarne slutligen att allt tillgått såsom ofvan nämts. En läkareattest intygade att löjtnant Kolmodin till följd af våldet tills vidare är urståndsatt att tjenstgöra.
Johansson, född 1867, har 2 gånger förut straffats för våld och Olsson, likaledes född 1867, en gång dömts till 2 månaders straffarbete för hemfridsbrott, men ännu ej aftjenat detta.
Såsom ombud för löjtnant Kolmodin fordrade i ersättning med 5 kronor för reparation af den skadade uniformsmössan, samt yrkade å tjenstens vägner ansvar å svaranden för våld samt rån, eller om detta ej kunde bifallas för stöld af värde till 17 kronor.
Rätten dömde Johansson och Olsson till 3 månaders fängelse hvardera för vald mot person, hvaremot rådhusrätten icke ansåg dem kunna fällas till ansvar för olofligt tillgrepp.
För bristande redovisning af 388 kr. 54 öre samt obetald hyra för 4 år med 100 kronor om året hade bryggeribolaget instämt ogifta Johanna Vesterlund. Som svaranden ej infunnit sig uppsköte målet. I annat mål hade svaranden Vesterlund stämt konsul G. T. Romdahl for genfordran, men afskrefs detta mål på grund af kärandens frånvaro.
Gotlands Allehanda
Måndagen 6 Februari 1888
N:r 11
1.
Om ändrad lydelse af § 1 mom. 2 i förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m. 29 Maj 1885.
Enngl. förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m, den 29 Maj 1886 innehåller uti § 26 mom. 3 följande:
Under sön- och helgdager vare i allmänhet utskänkning af bränvin tillåten endast vid måltider åt spisande gäster.
Äfvan den, som icke äger minsta kännedom om de förhandlingar, som dels i konungens råd con dels i riksdagen föregingo antagandet af detta stadgande, lärer näppeligen föreställa sig annat, än att meningen med detsamma varit att i allmänhet inskränka utakänkningsrättigheten å sön- och helgdagar till s. k. aptitsup åt spisande gäster; och hos en hvar, som tagit kännedom om berörda förhandlingar, kan ingen tvekan i nämda hänseende uppstå.
Då emellertid enligt åberopade förordningens § 1 mom. 2 allt hvad i förordningen stadgats om försäljning af bränvin skall, med endast ett undantag, rörande bränvinets beskaffenhet och styrka, gälla äfven för sprit samt andra brända eller destillerade spirituösa drycker äfvensom för drycker, hvilka äro dermed tillagade och hålla en högre alkoholhalt än 25 procent, så följer af sistberörda stadgande, jämfördt med ofvan återgifna bestämmelsen i § 26 mom. 3, att innehafvare af utskänkningsrättighet strafflöst kan å sön- och helgdagar vid måltider åt spisande gäster utskänka icke blott bränvin utan äfven alla andra slag af spirituösa drycker.
Under förhandlingarna vid riksdagen saknades icke röster, hvilka uttalade farhågor för, att stadgandet angående söndagsutskänkningen skulle i nyss antydda riktning kringgås, sa att man på utskänkningsställena skulle, såsom en talare uttryckte sig, få höra spisande gäster beställa kalfstek med punsch o. s. v., samt att svenska folket då komme att skratta åt lagen.
De, som försvarads densamma, förnekade icke, att lagen kunde på angifna sättet kringgås, men ansågo, att man ej borde afstå från försöket att hjelpa ett ondt derför, att man förutsåge, att en och annan skulle gäcka dessa försök, samt att svenska folket icke kunde antagas vilja skratta åt bemödanden, som i ärtigt syfte gjordes att hejda fylleriet och göra dess verkningar mindre förödande.
Lika visst som det är alt lagbudet gäckats, icke af en och annan utan af många, kanske flertalet af dem, som på sön- och helgdagar besöka utskänkningsställen, lika visst är, att men skrattat, väl icke åt det ärliga bemödandet att hejda fylleriet, men åt lagbudets form, som med den mest sällsporda lätthet lemnar rum för gäckeri. Svårt är ock att förstå, hvarför denna form, oaktadt dess otillfredsställande beskaffenhet påpekats, blifvit använd, då det uppenbarligen icke kunnat vara förenadt med minsta svärighet att klart och tydligt uttrycka, att å sön- och helgdag bränvin och ingen annan spritdryck än bränvin, må vid måltid åt spisande gäst utskänkas, i hvilket fall lagbudet näppeligen kunnat kringgås. En lag, som gifver anledning till gäckeri, verkar alltid förderfligt, och mer än andra den lag, hvilken såsom förhållandet är med lagstiftningen angående vilkoren för försäljning af bränvin, ingriper reglementerande i den stora allmänhetens fria bestämningsrätt på områden, der ett dylikt ingrepp påkallas, icke från rättens, utan från den allmänna ordningens och sedlighetens synpunkt. Dylika lagar mottagas af mänga med ovilja, oviljan föder retelse till lagens kringgående, och ju lättare detta kan ske, desto talrikare blifva öfverträdelserna. Möjligheten att utan besvär och obehag gäcka lagen frestar äfven dem, som mottaga lagen utan ovilja, och få äro ej de, som falla för frestelsen.
Från ofvan angifna synpunkt anser jag en lagförändring uti ifrågavarande hänseende af behofvet påkallad och tillåter mig derför vördsamt föreslå, att riksdagen ville för sin del besluta, att § 1 mom. 2 i kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m. skall erhålla följande förändrade lydelse:
Hvad i denna förordning är stadgadt om försäljning af bränvin skall, med undantag af dels den försäljning, som i § 26 mom. 3 omförmäles, dels ock föreskriften i § 33 om bränvinets beskaffenhet och styrka, gälla älven för sprit samt andra brända eller distillerade in- eller utländska spirituösa drycker, äfvensom för drycker, hvilka äro dermed tillagade och hålla en högre alkoholhalt än 25 procent.
Stockholm den 28 Januari 1888.
Alfred Waldenström.
2.
Om ändrade bestämmelser ang. aföning åt lärare och lärarinnor vid folkskolorna.
Då detta år antagligen är det sista, markegångstaxorna upptaga priset å kubikfot spanmål, derefter priset endast upptagen å hektoliter, emedan metersystemet sedan öfverallt är det enda gångbara; och kungl. maj:ts nådige kungörelse af 20 Januari 1882, angående aflöning åt lärare och lärarinnor vid folkskolor, innehåller uti § 1, dels punkt 1, att ordinarie lärare eller lärarinna, som blifvit vid folkskola anstäld i föreskrifven ordning, skall åtnjuta i ärlig lön, dela 50 kubikfot 4 kannor (13 hektoliter 18,968 liter) spanmäl in nature; och dels uti punkten 3, att åt sedan lärare eller lärarinna skall såsom ersättning för kofoder lemnas minst 31 kubikfot 5 kannor (8 hektoliter 24,366 liter) spanmål, om icke kofoder in natura lemnas; anser jag det vara fördel såväl för leverantörer som mottagaren af nämde spanmål, om siffertalet utjemnas, hvarigenom man årligen vunna en enklare uträkning å nämda spanmålsposter, såväl efter markegångstaxan som vid rustning af spanmål, då den lemnades in natura.
För att icke rubba nu varande förhållanden emellan den kontanta lönen och spaumålslönen något nämvärdt, upptager det här aflemnade förslaget visserligen bråkdel af hektolitern, nämligen 25 liter, men då detta bråktal utgör jämt 1/4 af hektolitern, går ju uträkningen lätt och beqvämt.
På grund af det anförda får jag föreslå, ett § 1, punkten 1 och punkten 3 uti kungl. maj:te nådiga kungörelse angående aflöning åt lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor af 20 Januari 1882 må få följande lydelse.
§ 1.
Gotlands Allehanda
Måndagen 6 Februari 1888
N:r 11