bedrifves icke såsom det borde. Vi ligga i detta som i många andra hänseenden efter vår tid. En gryning till det bättre har dock på de allra senaste åren visat sig efter tillsättandet af fiskeritillsyningsman och anstaltars vidtagande för ett mera rationelt bedrifvande af denna handtering.
Hufvudanmärkningen mot det sätt, på hvilket detta yrke bedrifves, är att fisket idkas såsom binäring och att det derför för närvarande har en mera underordnad betydelse och ger mindre afkastning och ren behållning än hvad det kan och bör göra.
Fiskeritillsyningsmannen dr Kolmodin fäster uppmärksamheten på detta förhållande pö, samma gång som han upplyser, att åt fisket egna sig härstädes ej mindre än omkr. 1,900 man, af hvilka mer än hälften utgöres af jordbrukare, för hvilka fisket endast kan blifva en tillfällig sysselsättning, under det den öfriga mindre delen utgör de egentliga yrkesmännen.
Och likväl spelar denna näring en visserligen ingalunda obetydlig roll i vår hushållning vare sig man ser på det uti redskapen nedlagda kapitalet eller på fångsten. Dr Kolmodin beräknar med stöd dels af egen erfarenhet dels af uppgifter från tio undertillsyningemän afkastningen af Gotlands fiske under är 1887 sålunda:
Strömming, 15,000 tunnor (18 kr. tunnan) 270,000:—
Torsk, 120,000 pund (0,50) 60,000:—
Lax, 18,000 skålp. (0,60) 10,800:—
Flundra, 25,000 tjog (0,50) 12,500:—
Ål, 2,500 skålp. (0,50) 1,250.—
Fjellfisk, 14,000:—
kr. 360,550:—
Det är således bortemot 400 tusen kr., som denna näring årligen representerar. Men så är också det kapital, som finnes nedlagdt i båtar och redskap, större, än man i allmänhet föreställer sig. Det beräknas till
för strömmingsfisket 345,000:—
» torsk » 7,500:—
» lax » 17,500:—
» flundra » 19,000:—
» Ål » 1,900:—
» fjellfisket 11,500:
» båtar 65,000:—
Kr. 467,400:—
Tager man i betraktande att strömmingsfisket är det vigtigaste och att för bedrifvandet af detta fordras en dyrbar materiel, representerande såsom ofvan synes omkr. 345 tusen kr. (utom båtarna,) hvilket betingar en dryg underhållskostnad så torde inses att fisket här är, så att säga, dyrare än på andra ställen, der del mera yrkesmässigtbedrifvee. Det är vis. serligen ett lofvärdt eträfvande att, såsom det heter, »sjelf skaffa sig husfisken,» men om avskaffandet af denna i följd af dyr. bar materiel och ofta lönlöst bortkastad arbetskraft och tid blir vida dyrare än genom köp, så kan detta förhållande nr ekonomisk synpunkt betraktadt ingalunda vara det riktiga. Då så många personer, hvilkas verken mhet egentligen ligger inom annat område, sysselsätta sig med fiske, och hvilka sålunda ej kunna äga den iasigt och sakkunskap, som fordras för yrkets behöriga bedrifvande, så inträffar rätt ofta att många försök göras under olämpliga förhållanden och hvilka i följd deraf gif. va ett dåligt resultat och antag medföra förlust af arbetstid och arbetskraft, liksom det å andra sidan ofta bänder att gynsamma förhållanden, då ett rikt och lönande fiske skulle kunna bedrifvas, gå förlorade i följd deraf, att fiskarena då äro sysselsatta på annat häll. Efter erinran om detta missförhållande påpekar dr Kolmodin, att man dock börjat komma till beigt härom och att många förut fiske idkande jordbrukare nu dermed upphört, ehuru likvisst ännu mycket onödigt arbete slösas på fisket, under det & andra sidan den nuvarande stammen af verkliga yrkasidkare är för fåtalig för att ensam kunna utöfva fisket till behörigt omfång.
Ymnigt fiske vid Blekinge, Skåne, Bohusläns och Norges kuster har emellertid nedtryckt priset och försvårat afsättningen af Gotlands produkter. Förändrade förhållanden kunna emellertid inträffa, men då böra vi, menar dr Kolmodin, vara bättre rustade för att kunna leverera en vara, för lavars beskaffenhet garanti kan lossnas. För närvarande är sådant omöjligt, åtminstone i afseende på den saltade strömmingen. Här fångas strömming af mycket olika beskaffenhet under vår, som mar och höst. Brist på sortering, olika och ofta felaktig saltoings• och behandlingsmetod göra, att varan till sin beskaffenhet varder ganska olika, men det oaktadt säljes under enahanda namn, hvilket i hög grad försvårar afsättningen och verkar nedsättning i priset. För arlijelpandet af denna olägenhet föreslår fiskeritillsyningsmannen att vid va a större fisklägen inrätta saltarior, der noggrann sortering, af fisken verkställas och omsorgsfull behandlings- och nitningsmetod användes samt 1 kantroll hålles på den i handeln utgående varan. Eljas är hvarje täflan fullkomligt lönlös och i följd tomt hvarje nämnvärd utvecklig af fisket omöjlig.
I fråga om de olika fiskearterna domnar tillsyningsmannen följande upplysningar: Strömmingsfisket var under sistlidna års vår
och sommar rätt gifvande, och fiskens beskaffenhet särdeles god. Drifgarnsfidtat under Juli och Augusti gynnades af tjeulig väderlek, och den nästan totala frånvaron af e. k. ,glonge, i vattnet bidrog sannolikt i icke ringa mån till, att fångsterna blefvo jämna och i allmänhet ölvar medelmåttan, till hvilken förmodan tillsyningsmannen föranledes af den omständigheten, att under samma tid föregående år förhållandet var alldeles omvändt, i det att då under Juli och Augusti månader hafset rundtorn ön var uppfyllt med ,glonge., och drifgarnsfitket under denna tid mycket ojämt och i allmänhet under medelmåttan.
Road höstfisket angår, var detta i allmänhet tämligen litet gfivande i följd af den allt sedan September och under hela hösten rådande stormiga väderleken, hvilken såväl hindrade fiskarena att gå till sjös, som älven genom de under sådana väderleksförhållanden hastigt inträffande vind- och strömkautringarne i hög grad menligt inverkade på flakets gång. Mängden af strömming, som under årets lopp fångats, kan beräknas till åtminstone 600,000 valar eller omkring 15,000 tunnor, hvilket bör anses som en något mer än medelmåttig fångst, då man enligt de uppgifter, som under föregående år samlats, såsom medelfångst för år kan antaga omkring 12,000 — Vid sju stationer har den af dr Kolmodin konstruerade sankeapparaten användts, och bar om dömer om nyttan af densamma varit rätt gyus sam. Exempelvis må anföras, att de båtar, som anväodt saakeapparaten och rättat sig efter dess utslag, haft omkring 56 procent bättre, 37 procent lika och 7 procent sämre fångst än öfrige båtar.
Torskfisket synes under sistlidna år halva varit något under medelmåttan, i det fångsten kan uppskattas till omkring 12,000 lisp., då man i allmänhet eljes såsom medeltal kan räkna 15,000 lisp. för år. — I förhållande till den jämförelsevis billiga materiel detta fiske kräfver (den här använda materielen representerar ett värde af 7,000-8,000 kronor) är det det mest indrägtiga härstädes och synes under
närvarande förhållanden bedrifva3 på lämpligaste sätt. Någon nämnvärd alsättning af dess produkter utom ön finnas icke och torde ej heller inom den närmaste framtiden vara att emotse, då för sådant ändamål fiffigare kommunikationer och bestämda afdättningsI orter förutsättas.
Flundreftsket kan sägas halva varit medelmåttigt eller ungefärlika med föregående årens, emedan fångsten kan beräknas till omkring 25,000 tjog, hvilket ungefär motsvarar medeltalet för år. Dan till detta fiske här använda materielen är jämförelsevis dyr, och kan beräknas till ett värde af omkring 19,000 kronor, hvadan flundrefisket i detta hänseende liksom älven i förhållande till fångstvärdet står efter torskfisket. De kär på somliga ställen brukliga nålen ock på andra bruklige anglar. ne torde nog kvar på sin plats vara de ändamålsenligaste redskapen, hvaremot den s. k. fiundrenoten otvifvelahtigt måste anses skadlig, hvilken uppfattning äfven flertalet af fiskars numera synes hafvs, då detta redskap nästan öfverallt är bortlagdt eller dess användning i hög grad inskränkts.
Laxfisket ken i sin helhet sägas hafva varit ungefär lika mycket eller något mer gifvaude än under de närmast föregående åren, och kan fångsten beräknas till omkring 18,000 skålp. Mest gifvanda har det varit vid Visby ork Herrevilt, dar tillsamman något mer än hälften af här ofran angifas mängd fångats, då deremot en minskning i tillgången visat sig vid Lingarn och närmast norr och söder derom liggande trakter. Oaktads detta fiske kanske mer än något annat är underkastade periodicitet i afseende på tillgången, synes dock intresset derför under senare åren allt mer halva ökats härstädes och idkandet af detsamma blifvit mer allmänt än förut.
ålfisket har liksom föregående åren varit af ringa eller nästan ingen betyaenhet, då fångsten på hela ön ej skall uppskattas till mer än omkring 2,500 skälp. Då detta fiske på andra ställen såsom vid Ölands, Blekinges och Skånes kuster visat sig mycket inkomstbringande, framställer sig helt naturligt den frågan, om det icke äfven härstädes skulle kunna upparbetas, och i så fall hvilka åtgärder dervid böra vidtagas. I främsta rummet torde en undersökning af lokala förhållanden i afseende på bottnens beskaffenhet, vegetation, djurlif m. m. på flere af vid ofvannämde kuster belägna platser, der ett rikare ålfiske bedrifvee, böra företagas för att derigenom utröna, huruvida några likartade belägenheter här förefinnas eller ej, och vidare en noggrann kännedom om der brukliga fångstsätt och redskap inhämtas. Sannolikt kan detta fiske på ett och annat ställe härstädes bedrifvas med vida större framgång än livad nu sker, och frågan synes hufvudsakfigen vara den att välja lämpliga lokaler och för dessa tjenliga redskap.
Hvad slutligen fjellfisket angår, så hafva uppgifterna varit för fåtaliga och ofullständiga för att läggas till grund för någon säker beräkning. Medelafkastningen af detta kan emellertid för år räknas till omkring 14,000 kronor, till hvilket belopp den sannolikt uppgått äfven under sistlidne år.
Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Mars 1888
N:r 20
