Sångfesten

i goodtemplarlokalen vid Södra Margatan i lördags var besökt af omkring 300 personer. Utom sång och deklamation bjöds på åtskilliga förevisningar af en trollkarl, känd och välkänd från andra liknande festsamqvän här i staden. Nu som alltid väckte trollkonsterna stor förtjusning.

Gotlands Allehanda
Måndagen 26 Mars 1888
N:r 25

Sammanträde.

Borgenärerna i urarfvakonkursen efter afl. husbonden O. F. Dahlström Lingsarfve i Eskelhem kallas att sammanträda å stadshotellet i Visby torsdagen den 29 dennes kl. 12 midd. för bestämmande af underhåll åt Dahlströms enka och barn samt för öfverläggning och beslut ang. andra konkursboets ärenden.
Klinte 10 Mars 1888.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Gotlands Allehanda
Måndagen 26 Mars 1888
N:r 25

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För öfverdådig framfart hade allmänna, åklagaren instämt drängen O. Andersson Home, Stenkumla, hvilken en dag skulle i öfverlastadt tillstånd hafva, trots tillsägelse, kört i vildaste fart Adelsgataun framåt utåt Söderport. Anderson nekade till han varit öfverlastad. För vittnens hörande å båda sidor uppsköts målet.

För ärekränkning hade putsaren A. R. Bergs hustru Johanna Berg instämt hustru Konsilia Johansson, hvilken skulle ha offentligen yttrat att käranden stulit mat och ved, för hvilken äreröriga beskyllning käranden fordrade 100 kronor kontant erkänsla. Svaranden bestred stämningen och påstod att den uttagits blott för att utpressa penningar. Målet uppsköts på 14 dagar.

Den för oljud tilltalade svarfvaren V. Söderberg från Sjonhem var i dag ånyo instäld för rådhusrätten, och var lika patetisk denna gång som vid förra rättegångstillfället, till stor förtjusning för det talrika auditoriet, men ej för rätten, hvars ordförade gång på gång öfverröstades af svaranden. Först begärde denne att stämningen ånyo skulle uppläsas samt protokollet från föregående rättegångstillfälle, så att han kunde få någon grund af saken. Derefter anhöll han att målet måtte nedläggas. Emellertid voro vittnen inkallade, hvilka det var svårt att få hörda för Söderbergs högljudda prat, och först efter upprepade tillsägelser och då borgmästaren började se sig om efter hjelp för att få honom tyst, svarade han, att nu skulle han tiga som en munk. Med afseende på vittnena förklarade han, att han mot dem ej hada något jäf, »enär han ej var slägt med dem, hvarken syster eller bror».
Vittnena, extra poliskonstaplarne Andersson och Gardelin berättade, att Söderberg natten mellan 14 och 15 Februari strax efter klockan 3 först kommit in på vaktkontoret för att helsa på vakten, hvarpå han begifvit sig nedåt S:t Hansgatan. Utanför fröknarna Fåhraeus, butik hade han stannat och skrikit till »Vakten ut!» eller något liknande och i hörnet vid bagare Lyberg hade han skrikit till och talat om en flicka som nös. (Söderberg förklarade, att han endast sagt »prosit, fröken!»). Härpå hade han tagits in på vaktkontoret. Söderberg, tillfrågad om, hvad han hade att svara härpå, genmålde endast: »Bestrider vittnesmålet.» Han begärde uppskof för att å sin sida höra vittnen, men stadsfiskalen öfverlemnade målet och yrkade ansvar å Söderberg för oljud, hvarpå denne aflägsnade sig lika stolt som han kommit. För sina »hostningar och snytningar» dömdes han till 10 kronors böter.

För misshandel hade stadsfiskalen, på anmälan af sjömännen Pettersson och Grönhagen, instämt f. artilleristerna Johannes och Axel Henriksson, hvilka å ett utskänkningsställe vid Söderplan en dag råkat i delo med målsägaren. Då målet upprepades anmälde ena kärande parten att man ingått förlikning. Åklagaren fullföljde emellertid målet och 4 inkallade vittnen hördes, som endast hade att berätta att slagsmålet varit af mycket lindrig art, inskränkt sig till några snytingar, och pågått endast ett par minuter. Målet öfverlemnades och dömdes svarandena till 10 kronors böter hvardera.

Gotlands Allehanda
Måndagen 26 Mars 1888
N:r 25

Postångaren Sofia

har idag tidigt på morgonen ånyo gifvit sig ut på en af dessa expeditioner, som hört till de senaste veckornas händelser att anteckna. Afsigten var att söka Kåreholm, men utsigterna för att detta skall lyckas äro icke stora. Enligt telegram från Borgholm vid 12-tiden ansågs postutväxling vid Kåreholm idag omöjlig, der isen låg utom synhåll. Och ifrån stora Karlsöns högt belägna fyrtorn kunde man idag på morgonen icke se öppet vatten vester- eller söderut.
Ljugarns och till och med Faluddens fyrar äro släckta, så att nog finnes det is i hafvet alltid.
Härutanför Visby är emellertid hafvet idag isfritt, med undantag af enstaka drifvande mindre isstycken.

Gotlands Allehanda
Måndagen 26 Mars 1888
N:r 25

Om vår vinterpostföring.

Den 7 Mars ankom postångfartyget Sofia till Visby med post från fastlandet, afhämtad i Skärgården utanför Vestervik. Den 8 afgick ångbåten från Visby och aflemnade post i Skärgården. Ångbåten återkom från Kåreholm 9 Mars utan post, emedan sådan ej hunnit ditföras från Vestervik. Den 10 afgick Sofia åter för att söka angöra Kårekolm, men återkom efter ett par dagar, utan att hafva lyckats erhålla förbindelse med land till följd af den mycken isen. Försök gjordes åter 13 Mars, då Sofia afgick härifrån, men återkom s. d. efter fåfängt försök att angöra Kåreholm.
Underrättelser hade emellertid genom telegrafen erhållits, att Ystads hamn var isfri och att postångbåt från Bornholm dit inkommit 12, samt att vattnet vester om Ölands södra udde varit tillgängligt och fortfarande var så den 13. Med anledning af dessa upplysningar hemstäldes 13 Mars till generalpoststyrelsen, att Sofia måtte få försöka angöra södra Öland och att, om Libaubolagets styrelse vägrade att sådant försök, underhandling måtte inledas fös att med någon af ångbåtarna Hermes eller Klintehamn försöka komma till södra Öland eller Skåne.
Stark köld inträffade nu natten emellan 14 och 16, till följd hvarat is bildades å hafvet utanför Visby; och då denna is under de närmaste dagarnas lugna och kalla väderlek tilltog i styrka, underrättades Gen.-Poststyrelsen att med Klintehamn försök då ej ansågs möjligt, men att sådant med Hermes borde kunna lyckas. Emellertid kunde uttal ej komma till stånd om Hennes användande. Sedan omslag i vädret inträffat och den nybildade isen utanför Visby skingrats, gjordes af Sofia 20 misslyckade försök att anlöpa Kåreholm, och på befälhafvarens hemställan till bolagsstyrelsen, huruvida icke försök finge göras att angöra södra Öland, der det, enligt förnyade underrättelser, fortfarande fans öppet vatten, svarades, att sådant försök ej borde komma i fråga, då Gen.-Poststyrelsen förklarat sig ej påyrka sådant, enär fartygets instängande af is möjligen kunde vara att befara. Sedan detta blifvit kändt, framstälde länsstyrelsen förslag till styrelsen för ångfartygsbolaget Gotland om försöka görande med Klintehamn att få till stånd postförbindelse med södra Öland eller, om så ej kunde ske, med öppen hamn i Skåne; och styrelsen förklarade sig dertill villig mot ersättning af 3,000 kr, för resa, om post både aflemnades och återfördes, 2,000 kr., om post aflemnedes, men icke kunde hitföres, och 1,000 kr. om allvarligt försök gjordes, men misslyckades genom naturhinder; varande denna ersättning mindre än den som af länsstyrelsen ifrågasatts. Detta erbjudande understäldes 21 dennes Gen.-Poststyrelsen, som förklarade sig icke äga befogenhet att avsluta i saken, men ville underställa regeringen dess afgörande; och 23 erhölls från finansministern det svar, an han icke ville underställa regeringen frågan, enär det ansågs vara skäl att dröja med åtgärder i afvaktan på isfri passage och lämpligt vore, att bidrag från orten lemnades med 1/3 af kostnaden samt att vitkoret era ersättning i händelse af misslyckadt försök borde bortfalla. —
Sådan är i korta drag, enligt de upplysningar Gott. Allh. innehållit, berättelsen om Gotlands afstängning genom ishinder från det öfriga riket från 7 dennes till denna dag och om de försök, som härifrån orten gjorts för att få förbindelsen återkonten. Då den uppfattning af förhållandena här å orten torde få anses allmän, att möjlighet till ett sådant återknytande funnits, framställer sig helt naturligt den frågan: hvems är felet att så ej skett?, och jag vill försöka att besvara denne fråga.
Sedan Sofia genom ishinder 8 dennes afstängdes från förbindelse med land i Vesterviks skärgård, har hon en gång lyckats aflemna post i Kåreholm, men derefter gjort fåfänga försök att på sistnämda plats få förbindelse med land till stånd, utan att någon ansats gjorts för erhållande af sådan förbindelse några mil söderut, der öppet vatten fans. Sofias befälhafvare har sjelf föreslagit försök i sådan riktning, men genom sin bolagsstyrelse fått till svar, att generalpoststyrelsen icke ville ingå derpå, enär postbåten möjligen kunde blifva instängd. Utan att nu fösta sig vid det egendomliga kontraktet angående vinterpostföringen emellan Gen.-Poststyrelsen och Libaubolaget, enligt hvilket, såsom af den nu skedda tillämpningen synes böra antagas, bolaget icke blifvit förpliktadt att fullgöra postförbindelsen mellan Gotland och det öfriga riket å andra platser utom Gotland än Vestervik eller dess skärgård, norra Öland eller Kåreholm, förefaller det mer än underligt, att Gen.-Poststyrelsen, då framställning göres af Sofias befälhafrare att få försöka bereda förbindelse med en plats på föga afstånd från Kåreholm och der isförhållandena, enligt vunnen upplysning, äro gynsamma, afsåår detta förslag af det skäl, att instängning kan vara att befara. Skall detta skäl anses giltigt, må Gen.-Poststyrelsen så gerna bestämma att, när isvinter inträffar, Sofia bör ligga stilla och afvakta islossningen. Märkligt är emellertid, att en sådan åsigt nu kan finnas hos Ges.-Poststyrelsen, som väl ej kan hafva förgätit huru kapten Louis Palander under den svåra isvintern 1870-71 lyckades uppehålla en, om ock oregelbunden förbindelse med Gotland medels ångbåten Polhem som var ojämförligt svagare än Sofia, utan att fara för instängning afhöll denne utmärkte befälbafvare att bland ismassor söka sig fram för postutväxling än ner i Skåne, än utanför Gotlands östra kust. Likaså bör väl ej heller vara glömdt att kapt. Höggren med Sofia under svåra isförhållanden tidvis kunde uppehålla förbindelse, ehuru han ej hade kapt. Palanders skicklighet att undvika instängning. Med fullt skäl bör det derför anses vara Gen.-Poststyrelsens stora fel att ej hafva låtit ångbåten Sofia rätt begagnas för sitt ändamål, att uppehålla vår vinterpostförbindelse, i första rummet genom att binda händerna på tagbåtens befälhafvare, så att denne ej kar rätt, än mindre är skyldig att uppehålla förbindelse å den plats, der han anser sådant möjligt och lämpligt, och derefter genom att i detta särskilda fall vägra försök till sådan förbindelses åstadkommande med efter all anledning gynsam utgång af det orimliga skälet, att båtens instängning af is möjligen kan vara att befara.
Då det här blef fullt klart, att Sofia icke kunde påräknas för postförbindelsens återknytande, framstäldes ofvan nämde företag om Klintehamns användande för sådant ändamål; men finansministern har afböjt detta förelag af tre skäl: emedan det vore skäl att dröja i afvaktan på isfri passage; emedan det vore lämpligt att bidrag från orten tunnades med 1/3 af kostnaden; och emedan vilkoret om ersättning i händelse af misslyckadt försök borde bortfalla, Kunna dessa skäl anses giltiga?
Hvad beträffar dröjsmålet i atvaktan på isfri passage, så vet nog kvar och en här på orten, hvad ett sådant dröjsmål betyder under förhållanden, som de nu varande. Det betyder, att Gotland kan få vänta med postförbindelsens återknytande, tilldess den i hafvet kringflytande drifisan, af hvilken den svåraste, den från Finska viken ännu ej hitkommit, smält och lemnat förbindelsen fri, d. v. s. möjligen 4, 5 veckor. Att herr finansministern förstått detta, år knappt troligt. Det hade då nog varit i sin ordning att söka någon upplysning i ämnet, innan ett skäl användes, som enligt finansministerns mening troligen betyder några dagars dröjsmål, men enligt här rådande åsigt möjligen kan medföra ytterligare några vaskars afbrott. Det andra skälet, att bidrag från orten skulle lemma med 1/3 af kostnaden, synes hvila på en helt och hållet oriktig uppfattning af sakförhållandet. Här är ju fråga om att staten skall fullgöra en densamma åliggande skyldighet. Staten har postföringen såsom ett privilegium. Ligger det då någon rimlighet uti att, om vid fullgörandet af denna postforslingsskyldighet någon gång särskild kostnad uppkommer, staten skall vägra fullgöra denna skyldighet, om icke enskilde lämna särskildt bidrag dertill? Lika litet som till ett sådant anspråk finnes berättigande, lika litet förefins det i detta fall något billighetsskäl dertill, så mycket mindre, som staten gjort och fortfarande gör besparing uti postföringen på Gotland, derigenona att Klintehamn icke kan fullgöra sina Stockholmsturer och en utgift af 240 kr. i hvatje vecka sålunda besparas postverket. Om detta tages i beräkning, skulle genom uppfyllande af denna fordran på enskildes deltagande i kostnaden besparingen för staten uppgå till några få hundra kronor. Med rätta må man förvånas, att en sådan fordran utan rätts- och billighetsgrund till besparing för staten af en spettstyfver ens kan framställas, likasom man må beklaga, att densamma får utgöra ett skäl för förhindrande af ett försök att återknyta postförbindelsen. Det tredje skälet är att vilkoret om ersättning i händelse af misslyckadt försök borde bortfalla. Äfven detta skäl torde finnas blottadt på all rätte- och billighetsgrund. Är det nämligen rätt och billigt att af ett enskilde bolag, som erbjuder sig att göra försök i antydt afseende, fordra, att kostnaden därför, om oaktadt all använd möda försöket misslyckas, skall drabba bolaget? I alla händelser borde hvar och en kunna inse, att ett bolags styrelse ej kan ingå på en sådan fordran, Och att framställandet deraf omöjliggör sakens utförande, då tiden för företagets utförande går undan, innan en bolagsstämma hinner samlas och besluta. Finansministerns hela yttrande viner en oriktig uppfattning af situationen. Skall något under sådana förhållanden, som förevarande, kunna uträttas, måste tillfället gripas i flygten. Man får icke tänka på dröjsmål, än mindre på ett lumpet gnideri med statens medel.
Af hvad här anförts framgår, att, enligt min åsigt, felet för vår dåliga postgång under ifrågavarande tid ligger i första rummet hos Gen.-Poststyrelsen, som uppgjort ett felaktigt och ofullständigt kontrakt om vinterpostföringen och afslagit ångbåtsbefalhafvarens förslag att söka sig fram till isfri hamn, och i andra rummet hos herr finansministern, som icke förmått uppfatta situationen och framstält obehöriga anspråk på enskilde att fullgöra en statens skyldighet samt låtit frågan om tillmötesgåendet af en hel provins\’ rättmätiga fordran bero på ett småaktigt prutande.
Den allmänna förtrytelse och det allvarliga missnöje, som afvisandet af de härifrån framstälda försöken att råda bot på vårt afstängande alstrat, har föranledt denna framställning, hvars syfte, såsom jag vet, delas af många.
Visby, 23 Mars 1888.
Gammal Gotländing.

Gotlands Allehanda
Måndagen 26 Mars 1888
N:r 25

Jemlikt 4 § i lagen angående handelsregister,

firma och prokura, den 13 Juli 1887, kungöres att i handelsregistrets afdelning för enskilde näringsidkare och handelsbolag denna dag intagits anmälan af Chaskel Malkan att han ämnar fortfarande idka handel i Gröttlingbo socken under firma Ch. Malkan.
Visby i Landskansliet 23 Mars 1888.
E. POIENANT.
Johan Hambræus.

Gotlands Allehanda
Måndagen 26 Mars 1888
N:r 25

Gnistan

heter ett litet sällskap, som förogående år bildades här i Visby. Det består uteslutande af unge män, för närvarande omkring ett 20-tal, och har till uppgift att uteslutande idka intellektuella sysselsättningar. Så plägar på sällskapets sammankomster, som äga rum 1 gång i veckan om sommaren och 2 gånger om vintern, förekomma disskusionsöfningar, föredrag, uppsatsskrifning samt framsägande af stycken i bunden form och sång af en bland medlemmarna bildad sångkör.
I går afton kl. 6 firade det unga förbundet sin företa årsfest i goodtemplarlokalen vid Södra murgatan. Omkring ett 100-tal af medlemmarnas alägtingar och bekanta voro inbjudna Efter ett kort belsningatal af ordföranden utförde en sång, hvarpå en annan medlem höll en »populär föreläsning» med ämne nr Hjalmar Strömers »En sekund i evigheten». Så följde ånyo sång och framsades med god uppfattning Tegnérs vackra dikt »Till min hembygd», och efter det dubbelqvarten ånyo låtit höra sig, fru Lenngrens »Min biografi». Det hela afslutades med sång.
Festen, som varade något öfver en timme, efterlemnade ett godt och angenämt intryck. Det är också vackert och för tjenar beröm och uppmuntran, när man ser och hör den manliga ungdomen roa sig på sådant bildande och förädlande sätt. Efter festen intogo medlemmarne en enkel sexa.

Gotlands Allehanda
Måndagen 26 Mars 1888
N:r 25

Genom offentlig auktion,

som onsdagen den 4:de nästkommande April förrättas vid Nygårds i Garda, låter sysslomannen i hemmansägaren Oskar Ekmans konkurs till den mestbjudande försälja konkursmasans såväl fasta som lösa egendom, bestående af 7/128:dels mantal Nygårds i Garda, utan åhygnader och liggande under laga skifte, som snart är afslutadt; åtskilligt guld och silfven något husgerådssaker; kör- och åkerbruksredskap, såsom en resvagn, ett par kälkar, en foderhäck, en vändplog och en klösharf, något snickare verktyg, deribland en svarf; en häst och en ko, som nyss har kalfvat, jämte åtskilligt annat, som här ej uppräknas.
För annan persons räkning försäljas äfven omkring 100 lisp. hårdvallshö. Närmare upplysningar om den fasta egendomen lemnas vid auktionstillfället. Till godkände inropare lemnas anstånd med betalningen till den 1 instundande Augusti, andra betala kontant eller vid anfordran.
Garda den 23 Mars 1888.
Etter anmodan,
CARL QVIBERG

Gotlands Allehanda
Måndagen 26 Mars 1888
N:r 25

Från landsbygden. Östergarn.

Östergarn, 23 Mars.
Tisdagen 13 Mars höll agronomen Kihlberg, föreläsning har i vårt skolhus. Ämnet för föredraget var (med anledning af vårt mejeri, som förlidet år kom till stånd) mjölkkornas utfodring och vård.
Tal. framhöll nödvändigheten af en god och ändamålsenlig fodring, hvarförutan någon lönande ladugårdsskötsel icke i någon form är tänkbar. Erhåller kon en jämn och kraftig utfodring, hela året om, kan hon lemna 100 kronor pr år i mjölk efter årete mjölkpris. Jämföres denna afkastning med hvad hästar och oxar för året inbringa, är de senares ringa i förhållande till de förras. Som kraftfoder anbefaldes hafremjöl eller blandsädsmjöl af hafre och korn 4 till 6 skålp. om dagen i förening med 1 skålp. raps, äfvensom kli och rotfrukter, förnämligast morötter. Men trefnedan berodde icke uteslutande i utfodringen, ladugården måste äfven vara ljus, varm (ej qvaf), väl ordnadt foderbord med cementkrubba, i hvilken djuren erhåller sin kylslagna dryck. De högt på väggarne sittande hö- och halmhäckarna måste borttagas, emedan djuren från dem taga födan på ett onaturligt sätt, på samma gång som misshushållning äger rum med fodret. Foderbordets höjd öfver golfytan må vara högst 18 till 20 tum. Till urinens uppsamlande anbefaldes torr myrjord på samma gång vi erinrades om ladagårdsgödelens rätta behandling i gödselstaden. Rykt med skrapa, kardor och bortge får icke försummas, utan dagligen öfvas, hvarförutan huden omöjligen kan hållas ren. — Till de djur, som visa benägenhet att äta träd, förordades att dagligen gifva 6 ort benmjöl, 4 ort kalk och 3 ort salt, som upplösas i vatten och ösas på det torra fodret.
Derefter öfvergick tal. till vårsädssådden, hvarvid han förnämligast betonade nödens renhet och att för att den skall kunna erhålla sin fullkomlighet häri, vi måste anskaffa tidsenliga rensningredskap (triörer). Genom hush.-sällskapets försorg anskaffas fullt ändamålsenliga triörer till pris af 550 till 600 kr. Församlingarna böra gemensamt inköpa dessa. Låtom oss betänka att dåligt utsäde gifver dålig skörd.
Till sist upptogos reqvisitioner å gödningsämnen, gräsfrö och hafre för vårsådden. Föreläsningen afhördes med spänd uppmärksamhet, spörsmål, som gjordes, besvarades beredvilligt och alla voro nöjda med de timmar de användt att höra det med värme framförda föredraget.
Önskningsmålet, när vi åtskildes, var och är att vi hastigt måtte nå detta bättre.
Dagen derpå besökte hr K. mejeriet, som då var i verksamhet. Han syntes glad öfver att kanntalet mjölk om dagen närmade sig redan 200 k:r (dagarnes mjölk 190 kr.) äfvensom det vackra smörutbytet, i det att 3,50 till 3,35 kannor hade lemnat 1 skålp smör.
Då hr K. förliden höst i sällskap med vår nitiske landshöfding besökte vår bygd och bildade vårt mejeri, hade vi icke den öfvertygelsen att så pass mycken mjölk dagligen skulle erhålles, men så hade vi ej heller hvad vi nu ha — mjölkfeber. Nu unna vi gerna körna lite godt foder, såväl oxar som hästar, och önska, att vi hade de senare väl realiserade och deras platser ersatta med kor, ty de gifva oss månatliga inkomster, mycken julgröt (vi ha aldrig haft så lätt att få mjölk till julgröten som till sista julen) och god, smaklig ost. hvilket vi grundligt öfvertygat oss om dessa dagar. Vi ha dagligen varit ute på vägarne och kastat snö; detta arbete gifver matlust, och då ha vi gått till mejeriet och köpt oss en ost delat upp den, 2 skålp. pr man, och på stället tillika med kernmjölk låtit oss den väl smaka. Priset på osten kr billigt, 12 öre skålp., alltså ett billigt mellanmål.
Tack, hr landshöfding, för det goda råd, som lemnades alla öboar i Rona, detta nämligen att vi män skola dela månadskassan för den försålda mjölken med våra källingar. Vi ska följa rådet och på det ska vi icke må illa. Ehuru vi ha en duglig och rask mejerinna skulle det glädja oss få se vår länsmejeriet hos oss någon gång. Vi lefva i hoppet om hans snara besök.

Gotlands Allehanda
Måndagen 26 Mars 1888
N:r 25

Extra sammanträde

hafva stadsfullmäktige i morgon afton med anledning af länsstyrelsens förfrågan huruvida staden skulle vilja deltaga med 1/3 uti konstnaden för Klintehamns utsändande på sätt finansministern föreslagit.
Det lär väl icke vara sannolikt att svaret härpå utfaller annat än nekande. Drätselkammaren, som idag beredningsvis behandlat ärendet, ha å också afstyrkt bifall.
Kammaren anser dervid till en början att, om ån det är af synnerlig vigt att postförbindelsen återknytas och att allvarliga försök dertill böra göras, saken dock gäller icke blott staden utan provinsen i sin helhet och äfven det öfriga riket.
Kammaren påpekar ock, att man kan tveka, om det är med kommunalförfattningen öfverensatämmande att en kommun öfvertager någon del af de förpliktelser, som hittills ansetts odeladt tillkomma staten, hvarefter kammaren erinrar om stadens stora uppoffringar för jernvägen, som för postväsendet måste vara af synnerligt gagn.

Gotlands Allehanda
Måndagen 26 Mars 1888
N:r 25