Dag: 15 maj 2020

Inför sjuttonde divisionens krigsrätt i Hamburg har nyligen behandlats ett tragikomiskt mål. Den anklagade var en smedgesäll Otto Merkel från Köln, vilken den 25 maj förra året arresterades under själva bröllopsmiddagen, sedan han under det falska namnet »furst von Schlieven» blivit vigd vid operasångerskan Regina Harre vid Hamburger Volksoper. Sedan han befriats ur fägelset under junioroligheterna, blev han åter arresterad den 9 juli.
Efter revolutionens utbrott sändes Merkel i egeaskep av soldat ut på gränsbevakning. Härunder »lånad», han 1,500 mark ur regementskassan och deserterade. Därpå uppträdde han i Königsberg, Kolberg och andra städer som »furst von Schlieven kapten vid det baltiska lantvärnet, och förövade en mängd falserier, vilka slutligen ledde till hans arrestering på själva bröllopsdagen. Sedan han befriats ur fängelset lyckades han under uppgift att han varit privatsekreterare hos kommunisten Leviné i München tillnarra sig ett understödsbidrag av en av de oavhängiga socialisternas ledare i Hamburg. Under ett gästuppträdande i Berlin, varvid han uppträdde som löjtnant vid skyddstrupperna, frånnarrade han dels en källarmästare och dels flera officerare större belopp. När han sedan ville möta sin unga fru i Bergedorf, blev han på nytt arresterad. Merkel, som bl. a. också orättmätigt ståtade med »Pour le Wéite», bekände i huvudsak.
Bland vittnena befann sig även operasångerskan fru Harre, som under tiden låtit skilja sig från Merkel. Hon berättade, att hon lärt känna den föregivne »furst von Schlieven» den 12 maj och att bröllopet ägt rum den 25 maj. Merkel hade haft mycket bråttom, emedan han uppgivit att hans furstliga föräldrar aldrig skulle giva sin tillåtelse till giftermålet.
För övrigt framlades ytterligare en mängd anklagelser för bedrägligt förfarande mot den häktade. Denne dömdes slutligen till fyra års och åtta månaders fängelse samt degradering för tillsammans 24 straffbara handlingar samt för att på orättmätigt satt ha tillskansat sig och förskingrat 80,000 mark.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 5 mars 1920.
N:r 54.

En svensk direktör har sökt avyttra bolsjevikdiamanter i Holland.
I en göteborgstidning av gårdagen återfinnes ett telegram från Amsterdam vari meddelas att en svensk, Henrik Karlfelt direktör för Guldsmedskompaniet i Stockholm anhållits i Amsterdam emedan han utbjudit diamanter, som härrörde från en av ryska bolsjievikar förövad stöld och emedan han (Karlfelt) stod i förbindelse med ryska sovjetregeringen.
Telegrammet är ju synnerligen intressant, då det som bekant flera gånger talats om att bolsjevikerna redan under Vorovskijs tid överförde stora värdesändningar till kollegerna i Sverige. De senare ha naturligtvis på det kraftigaste sökt dementera dessa påståenden, som för övrigt ej heller kunnat bevisas. Hadjetlache och ryssligans medlemmar tyckas också haft en aning om bolsjevikdiamanter i Stockholm och i synnerhet den förre har ja flera gånger inför rätten bedyrat att själva kronjuvelerna skulle finnas inom huvudstadens hank och stör.
Det ser ut som om Mohammed Beck för en gångs skull verkligen skulle ha rätt.
Aftonbadet har satt sig i förbindelse med Guldsmedskompaniet, där man emellertid var mycket sparsam med upplysningar. Dir. Karlfelts kompanjon i firman hr Wiberg kunde således i endast meddela att resan till Holland gjorts för att avyttra en del diamanter, som firman erhållit i kommission samt att K. dessutom medförde en del av firmnms egna varor. Vem sam var ägare till de förra hade han märkligt nog ingen aning om. Han visste endast att det »varit personer i sta\’n», som velat avyttra diamanterna genom Guldsmedskompaniet, samt att K. som sagt medtagit dem i kommission.
Det sammanlagda värdet av de diamanter, som K. medförde till Holland skulle enligt hr W:s uppgift belöpa sig till flera hundra tusen kronor.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 5 mars 1920.
N:r 54.

Han har bedrivit växelrytteri med omkring 22 milj. kr.
Den nyligen avslöjade Hansenska svindelaffären i Köbenhavn synes nu ha i nått den omfattningen att den fullständigt distanserat den senaste finansiella skandalen – Kassmanaffären. Den danske timmerhandlaren har satt i gång en fullständig växellavin, som nu kommer att krossa i första rummet honom och i det andra en hel del banker och privata firmor, som, dels i god tro och dels av beräkning haft affärer med Hansen.
Följden blir nu att alla få möta upp inför rätten för att avge förklaring för sina affärer med den dristige växelmakaren. Flera av dem kunna till och med riskera att få göra honom sällskap på de anklagades bänk.
Hantverkarnas kreditbank, vars direktör är skräddaremästare Hald, är således redan anmäld till kriminalpolisen. Denna anmälan är gjord av häradshövding Linnet, som är ombud för timmerhandlare Barthelsen, Hälsingör, vilken skrivit på växlar till ett belopp av ungefär 5 milj. kr. Flera andra äro även borgesmän för miljoner. Det är därför inte så underligt att den förtagna revisionen visar att timmerhandlaren Hansen haft en växelomsättning på 22 milj. kr. Det mesta av beloppet omsattes under tiden mellan juni och september sistlidna år. Större delen av summan har paserat Hantverkarnas kreditbank. Andra penninginstitutioner äro även starkt engagerade, däribland flera, som i trots av att de hyste misstankar ändå toga emot Hansens växlar. I vilken omfattning han bedrivit dessa affärer får man ett begrepp om, då det berättas att han hade liggande buntar av växlar, som varit noterade, men utan namn och belopp. Så snart Hansen hade lust behövde han endast få en eller annan godtrogen själ till att utställa dem. På det sättet hade han alltid pengar. Han höll maskineriet i gång genom att hastigt omsätta från den ena banken till den andra. Han hade konto i fyra banker, samt hos bankirfirman Kassmans efterträdare och Georg Andersen.
Svindlerierna röra sig, som nämnts, om 22 milj. kronor, vilka omsatts i växlar. Men detta belopp är naturligtvis omsättning. Den förlust, som efter utredningens slut skall fördelas, går upp till 1,200,000 kr.
Vid alla förfrågningar i bankerna om de olika namnens säkerhet ha svaren blivit att de voro goda nog för de belopp de gällde för. Nu efteråt visar, detta sig i flera fall inte vara med verkliga förhållandet överensstämmande. Hantverkarnas kreditbank och andra företag ha sålunda mottagit växlar till svindlande belopp, påtecknade av personer, som annars icke kunna få en växel på 100 kr. diskonterad.
Bankdirektör Hald förklarar, ett Hantverkarnas kreditbank handlat i god tro. Den kom i förbindelse med Hansen förra våren, då H. öppnade ett foliokonto i banken och deponerade några checker, som alla vore i den bästa ordning, utställda av en större firma och notera de av en av huvudbankerna. Efter i han blev växelomsättningen betydande, men Hansen var alltid ute på rätta klockslaget.
I fråga om Hantverkarnas kreditbank kan det även vara av intresse att nämna, att den har en grundfond på 200,000 kr., därav äro 143,000 kr. inbetalade. Aktieteckningen pågick ännu när skandalen avslöjades. Att en bank med ett så litet aktiekapital ger sig in på så omfattande växelaffärer med en privat person har helt naturligt väckt allmän förvåning, och den fortsatta utredningen motogs med spänning i danska kretsar.

Gotlands Allehanda.
Torsdagen 4 mars 1920.
N:r 53.