Dag: 20 maj 2020

Ecklesiastikministern om vår idrottsrörelse.
Ecklesiastikminigtern d:r F. Bergs yttrade till statsrådsprotokollet rörande anslag åt vårt lands Idrottsverksamhet har i hufvudsak följande lydelse:.
Det har varit i ögonen fallande, att idrotten i vårt land under de senaste åren så i stad som på land befunnit sig i ett starkt uppsving. Denna omständighet kan endast vara ägnad att skänka tillfredsställelse för den, som fått blicken öppnad för det nära sambandet mellan släktets sunda kroppsliga utveckling i andligt och materielt hänseende. Dess bättre synes insikten härom blifva allt allmännare och detta äfven på håll, där man från början af olika anledningar varit benägen att betrakta idrotten med ett visst misstroende. Det gamla klassiska ordet om en sund själ i en sund kropp har småningom kommit till \’heders, icke blott som talesätt, utan Som en efter Sträfvansvärd verklighet. Man har därjämte funnit, hvilken betydelse i moraliskt hänseende idrotten kan hafva genom sin förmåga att samla intresset hos ungdomen och rycka den bort från osunda och förslappande nöjen.
Ser man uti sund idrott en kraftig häfstång i arbetet för släktets fysiska och psykiska höjande, följer däraf, att den är förtjänt af statens uppmuntran och stöd i mycket hög grad. Efter skoltiden följer en tid, öfvergings åldern och den egentliga ungdomsåldern. Just för denna tid, då dels så mycket godt men äfven på mycket ondt beredes för kommande dagar och dels den fysiska kraftutvecklingen och intresset för densamma stå på sin höjdpunkt, har idrotten sin kanske främsta betydelse.
I den föreliggande ansökningen har betonats, att idrottsrörelsen är fattig. Så är nog också förhållandet, och detta är naturligtvis huvudskälet, hvarför statsmakternas understöd påkallats och enligt min mening älven bör gifvas. Om nu medel kunna anskaffas till densammas stödjande, synes en kraftig utveckling vara att vänta; om så icke blir fallet, torde det vara fara \’värdt, att den i brist på näring upphör att vara en folkets angelägenhet och end:ast kvarleiver såsom mer eller mindre ett slags öfverklassrörelse, uppburen blott af de bemedlade.
I sökandenas framställning har redogjorts för de olika ändamål, som borde understödjas medelst det begärda anslaget samt andra, för sökandena tillgängliga medel, ;Och tillika en beräkning .gjorts angående idrottens behof af ekonomisk hjälp. Denna beräkning gör naturligtvis icke anspråk på att vara mer än ungefärlig. Så, mycket synes den emellertid ådagalägga, att det äskade beloppet, 100,000 kronor, icke kan anses för högt tilltaget. De framlagda olika punkterna synas mig och vara väl niotinerade. Särskild uppmärksamhet förtjänar sträfvandet att äfven, åt landsbygdens befolkning i ökad omfattning bereda möjlighet till stärkande idrott:31d äfvensom tanken att inom skididrottens höjande öka möjligheterna att vintertid försvara våra nordliga landsändar.
Anslaget torde emellertid icke böra .gifvas direkt till sökandena utan ställas till k. m:ts förfogande för understödjande af idrotten i landet.
Vid fördelningen af ett blifvande anslag torde böra iakttagas, att saken säkerligen bäst främjas, om det i det hela 731verlåtes åt idrottsorgaffisationerna själfva att använda de åt dem lämnade medlen efter bästa förstånd. Emellertid torde det vara lämpligt, att k. nut vid anvisande af medel uppställer vissa vilkor i afseende å kontroll och för att trygga ett godt samarbete mallen orzanlsationerna.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 22 januari 1913
N:r 17