Den gamle krigsbussen, mannen med den trots de 76 åren oböjda gestalten och det långa böljande silfverhvita skägget, f. d. kaptenen vid Gotlands infanteriregemente, f. d. öfverstelöjtnanten i Förenta Staternas armé, majoren i svenska armén Axel Arvid Leatz, en af de få svenskar i vår tid som på allvar ”luktat krutrök” har skattat åt förgängelsen och tillhör ej mera de lefvandes antal. I förgår inslumrade han helt stilla i sitt hem härstädes, närmast sörjd af maka, född Asplund, två söner, hvaribland kaptenen vid Gotlands inf.-reg. Sten Leatz, och två ogifta döttrar.
A. A. Leatz föddes 6 sept. 1838, och föräldrarna voro förste landtmätaren Gustaf Leatz och dennes maka, född Bergner. Våren 1859 aflade Leatz studentexamen i Upsala men valde omedelbart därefter krigarens yrke och utnämdes i juli 1861 till underlöjtnant vid Södermanlands reg. samt erhöll i dec. samma år transport som underlöjtnant till Gotlands nationalbeväring.
Åren 1863-1865 deltog L. i nordamerikanska inbördeskriget. Han inträdde (1863 8/7) som frivillig officer vid 5. Newyorksregementet och medföljde detta regemente, då det (s. å. 26/10) afgick till staten Virginia för att taga del i Potomacarméns operationer mot Richmond. Blef (1864 14/3) löjtnant vid nämda regemente samt förde ett kompani af detsamma i slaget vid Bethesda Church (s. å. 1-2/6), hvarvid han svårt sårad och tagen till fånga affördes till Richmond. Utväxlad redan i augusti transporterades L. till militärlasarettet i Annapolis i Maryland. Härifrån utskrifven i januari det följande året, anstäldes han som adjutant hos chefen för V. armékårens 2. divisons 1. brigad (general Winthrop) och deltog i bataljen vid Katchers Run (7-8/2), hvarefter han omnämdes i general Winthrops rapport ”for the most officient assistance” – ”and conspicious along the line encouraging the men by his own gallant bearing”. Deltog i bataljen vid White Oak Road (31/3) och vid Five Fochs (¼), där general ”Winthrop stupade, samt tjänstgjorde i staben hos dennes efterträdare, general Hayes. Deltog vid Petersburgs och Richmonds intagande, förföljelsen af general Lees armé samt därunder i bataljen vid Appomator Court House (9/3), där denna armé kapitulerade. 1865 (30/3) utnämdes L. till kapten i 5. Newyorksregementet, hvilken utnämning Förenta staternas president på grund af ådagalagda ”gallant and meritorious services” i slaget vid Bethesda Church behagade bestyrka blef (s. å. 15/6) af presidenten befordrad till major samt (13/9) till öfverstelöjtnant i amerikansk tjänst för ”gallant and meritorious conduite” under kriget. 1875 (17/7) kallades L. till ledamot af ”The society of the Army of the Potomac”.
Efter hemkomsten från kriget belönades Leatz af konung Carl XV med guldmedaljen för tapperhet i fält. Han återinträdde nu i sin, underlöjtnantsgrad vid nationalbeväringen, men här gick hans befordran ej lika fort som på slagfältet. Han avancerade emellertid i tur och ordning till kapten och utnämdes, då han år 1891 tog afsked ur den aktiva tjänsten, till major i armén. Dessförinnan hade han 1886 hugnats med Svärdsordens riddarkors.
Efter afskedstagandet ägnade sig Leatz, som äfven dessförinnan varit anstäld vid kontrollvänsendet, mera odeladt häråt samt var under var under en följd af år förordnad som öfverkontrollör inom Gotlands län.
Trots tidtals svåra lidanden, som vållades den gamle kämpen genom blessyrer och å slagfältet ådragen reumatism, bibehöll han till det sista sinnets spänstighet och följde med lifligaste intresse dagshändelserna, framför allt naturligtvis det pågående världskrigets skiftande faser. Han var alltid vänsäll och glad, och med fullt skäl kunde om honom sägas, att han var ”I med- och motgång lika”. Hvile han nu i frid!
Gotlands Allehanda
Torsdagen 7 januari 1915
N:r 4