v. Moltke om krigets längd.
»Kan dröja ännu länge, till slutet kommer.»
Tidningarna i Berlin omtala ett samtal, som förutvarande generalstabschefen grefve Moltke haft med en medarbetare i »Berliner Zéitungs korrespondenz». Grefve Moltke yttrade därvid:
Ingen i Tyskland önskade kriget, vare sig jag eller någon annan. Om vi voro så krigslystna, hvarför angrepo vi icke då under ryskjapanska kriget, då Ryssland stod värnlöst, hvarför icke under Englands krig med boerna, då det hade fullt upp att göra? Nu spridas utan anledning lögner om oss för att bevisa, att vi släppt kriget löst. Hade vi gjort det, hade det varit en förbrytelse. Ty detta krig mot en sådan öfvermakt är sannerligen ingen barnlek. För mig var det icke ett ögonblick tvifvelaktigt, att England skulle deltaga i kriget mot oss, ty det är blott Englands egoistiska intressepolitik, som har släppt lös detta af engelsmännen så länge förberedda krig. Hela belgiska frågan var blott en skenhelig förevändning.
Intervjuaren inflikade, att det måste också ha varit tungt för kejsaren att fatta beslut om krig. Grefve Moltke svarade och slog handen i bordet under synbar upphetsning:
»Oerhördt tungt var det för kejsaren, det kan man förstå. Ha då människorna icke betänkt, huru jättelikt tungt det ansvar är, som drabbar en samvetsgrann monark, hvilken i spelet insätter sitt folks blod? Det gör man, såsom vår kejsare gjorde, blott då det är fråga om folkets lif eller död.»
Grefve Moltke yttrade sig vidare med stor bestämdhet om Tysklands seger och hänvisade till folkets underbara hållning. Samtalet fortgick sålunda:
»Tror då ers excellens, att denna fred skall komma snart?»
Moltke svarade: »Det kan dröja ännu länge, tills slutet kommer. Våra segrar i Polen äro naturligtvis af största betydelse, och för fransmännen är det en svår missräkning, att deras förhoppning på de ryska härmassornas framryckning så fullständigt gått om intet. Våra framsteg i Polen skulle säkert ha varit mycket snabbare, om icke vädret varit så dåligt och marken så svårframkomlig. Det är inte annat än moras och eländiga vägar.
Vid slutet af samtalet yttrade grefve Moltke:
»Vi måste ha den fasta vissheten, att Tyskland icke skall gå under. Vi skola segra.»
På Balkan.
Om Rumänien gå alltjämt ryktena fram och tillbaka. Senast uppgifves öfver Rom, att rumänska studenter vid de schweiziska universiteten ha telegrafiskt mottagit mobiliseringsorder. Detta, behöver naturligtvis icke innebära, att Rumäniens deltagande i kriget är omedelbart förestående. Det kan också betyda att man vill gardera sig, emedan man finner spänningen på Balkan vara i tilltagande.
Rumiänska sändebudet i Konstantinopel Mano blef i fredags mottagen af sultanen, hvarvid gesanten öfverlämnade sina nya kreditivbref, som utfärdats med anledning af tronskiftet i Rumänien.
De härvid växlade talen, som gingo utom ramen för de vanliga artighetsbetygelserna, ha gjort ett utmärkt intryck inom alla kretsar i Konstantinopel, heter det i ett offir cielt telegram. Mano framhöll i sitt tal till sultanen, att under de två år, han beklädt ministerposten i Konstantinopel, hade hans upprik- tiga sträfvan batbrutet varit att bevara det bestående goda förhållandet mellan de två landen.
I sitt svar uttalade sultanen en förhoppning, att det hjärtliga förhållandet, som under den aflidne monarkeus regering rådt mellan Rumänien och Turkiet, skulle alltjämt fortfara och ytterligare stärkas under konung Ferdinands regering.
Det där låter just icke, som gom Rumänien ämnade börja fientligheter mot Turkiet och dess allierade.
Däremot har förhållandet mellan Serbien och Bulgarien på senaste tiden återigen tillspetsats. Serbien har tillbakavisat Bulgariens senaste not lärande händelserna i Mlacedonien. I Bulgarien råder med anledning däraf stark förbittring, som ytterligare stegras därigenom, att serbiska soldater öfverfallit muhammedanska flyktingar, som velat rädda sig in på bulgariskt område.
Prefekten i Strumitza telegraferar, att 1,200 flyktingar från distrikten Istip och Köpryly anländt dit. Ytterligare 2,000 flyktingar väntas likaledes inom kort till
Strumitza.
Vid öfverskridandet af gränsen blefvo två af flyktingskaravanerna öfverfallna af serbiska soldater. En strid uppstod, under hvilken femton flyktingar blefvo dödade.
Det börjar ej längre förefalla otroligt, att Bulgarien vill vara med, när den nya österrikisk-tyska offensiven mot Serbien börjar. Bulgariska regeringen har vidtagit en del åtgärder, som likna förberedelser. Sålunda har den fullständigt förbjudit utförsel af majs och ålagt de kommunala myndigheterna att, bestämma pris på de olika jordbruksprodukterna och företaga tvångsrekvisitioner mot personer, som vägra att rätta sig efter de faststälda prisen.
Bulgarien tyckes ha tillförsäkrat sig en välvillig hållning från Rumäniens sida. I ett från Rumänien ingånget välvilligt meddelande, att de för Bulgarien afsedda, hittills kvarhållna varorna komma att frigifvas, ser man ett tecken till en betydande förbättring i förhållandet mellan Rumänien och Bulgarien.
Som redan förut är omtaladt, ha åter inflytelserika bulgariska politiker tagit till orda för ett förbund med Turkiet.
Den revolutionära rörelsen i Ryssland.
Enligt privatmeddelande från Konstantinopel utbreder sig den revolutionära rörelsen i Ryssland i allt vidare kretsar. Toistoys dödsdag gal anledning till åtskilligademonstrationer mot kriget och den nuvarande styrelsen. Sådana föreföllo i Jasnaja Poija och Tula, där tusentals revolutionära proklamationer utdelas. Mänga häktningar och hårda straffdomar följde; i synnerhet drabbas journalister däraf. öfverallt hetsar polisen pöbeln mot judarna. Trots polisens vaksamhet har det upprepade gånger lyckats att smuggla in upproriska manifest från utlandet.
Lögner om tjeckerna.
Den tjeckiska tidningen Klas Naroda i Prag tar ställning gentemot de i Amerika och öfriga delar af världen offentliggjorda dystra meddelandena om den tjeckiska nationen och om Prag, och skrifver: Vi tjecker äro goda österrikare och fylla vår plikt mot staten i den öfvertygelsen, att ett starkt, åt alla sidor själfständigt Osterrike är en ofrånkomlig förutsättning för vår existens. När det basunas ut i världen, att det hos oss och i synnerhet i Prag förekommit oroligheter, så är det ett attentat mot vår trohet mot staten och äfven en förolämipning mot vår politiska mognad. Våra söner kämpa som hjältar mot de yttre fienderna, och vi här hemma framställas i utländska tidningar som inre fiender. Förenade med den Habsburgska dynastien med sekelgamla band, protestera vi högtidligt mot de uppdiktade utländska meddelandena. Hos oss råder lugn, och rättsordningen kommer till sin fulla rätt genom centralförvaltningens organ, till hvilken vår nation hyser det fullaste förtroende. Om någon rörelse i något märkes hos oss, så består den blott i ett ifrigt arbete för vår armé på slagfälten.
Ett och annat.
— Från Melbourne telegraferas till Reuter: Kryssaren Australia har 6 dennes borrat i sank ett fartyg, som hade ombord tillförsel till de tyska kryssarna, som irra omkring på världshafven. Fartygets besättning togs som fångar ombord på Australia.
— I Holland börja spanmålsförråden bli mycket knappa, och landtbruksministern har nu förordnat, att det icke får bakas bröd af enbart råg, utan brödet får blott innehålla hälften råg. Ministern hotar samtidigt med att baslaglägga rågförrådet i de trakter, där hans förordning icke efterkommes.
— Agencre Mill erfar, att ryska kryssaren »Askold» under sina senasta operationer i Medelhafvet beskjutit öppna, oskyddade städer på syriska kusten. Lika omänskligt handa ryssarna i Svarta hafvet, så snart de få tillfälle därtill. Slika handlingar kunde endast få till följd att drifva turkarna till att öfva repressalier.
Gotlands Allehanda
Tisdagen 26 januari 1915
N:r 20
