Sjöslaget vid Helgoland.
Vid bataljen i Nordsjön i söndags gaf den första tyska rapportan det intryck att båda parterna varit något så när jämnstarka. Det var 4 tyska pansarkryssare mot 5 engelska och af dessa 4 vore 3 s. k. slagkryssare, d. v. s. snabbgående fartyg med armering enligt Dreadnoughttypen. En närmare granskning af den engelska rapportan visar emellertid att styrkeförhållandet mellan de båda flottorna var ett helt annat än hvad dessa siffror syntes ge vid handen.
Engelsmännen berätta, att tyska eskadern var på väg att bombardera engelska kusten och i skydd af mörkret hunnit nästan till Doggers bank, då de upptäckte engelsmännen på ett afstånd af 10 eng. mil och ögonblickligen beslöto vända. De förföljdes häftigt af den i fart öfverlägsna engelska; styrkan, som så småningom kom så nära, att eld kunde öppnas med de gröfre kanonerna. Sedan följde ett slag antagligen på parallella kurser öfver en distans af 100 engelska mil, hvilket upphörde först då engelemännan närmade sig det tyska minfältet.
Af de engelska slagkryssarna tillhörde 3 en modärn typ, till hvilken den tyska flottan icke har något motstycke. Kryssarna Lion, Tiger och Princess Royal äro nämligen utrustade med 34,3 centimeters-kanoner, medan endast en af de tyska slagkryssarna äger så groft artilleri som 30,5 centimeters. Och de två andra engelska slagkryssarna, New Zeeland och Indomitable, ha hvarderai 8 st. 30,5 centimeters-kanoner, mot de tyska Seydlitz och Moltkes 28 centimeters. Den sänkta kryssaren Blücher kan knappt tas med i räkningen, då dess gröfsta artilleri endast utgiordea af 21 centimeter-kanoner, hvilka knappast kunde göra sig gällande på den distans som striden fördes. Då dessutom denna kryssare var i fart underlägsen de modärna slagkryssarna — 25 ½ knop mot nära 29 — så kan det vara en fråga om ej tyskarna begingo ett fel med att taga med detta relativt svaga och långsamma fartyg på en sådan expedition. I hvarje fall ha de fått plikta för detta fel så dyrt som möjligt, eftersom Blücher nu ligger på hafsbottnan med nästan hela sin besättning.
Men nu till styrkeförhållandet, som icke framgår omedelbart blott af angivandet af kanonernas kaliber. Vid en jämförelse mellan den effektiva kraften hos en projektil, utslungad ur en kanon af dessa dimensioner, finnar man att om vi beteckna 28 centimetarskanonens projektil med 1, så blir 30,5 centimeters-kanonens 1,29 nach 34,3 centimeters 1,84. Härtill kommer dock en liten korrektion, hänsynen till det räfflade kulloppets längd, som hos de i detta slag deltagande tyska kanonerna är något längre än hos de engelska och som gör att man måste höja den tyska projektidens effektivitet med inemot 7 \”procent i jämförelsa med den engelska af samma kaliber.
I det senaste sjöslaget deltogo som groft artilleri på den engelskt, sidan 24 st. 34,3 centimeters-kanoner och 16 st. 30,5 centimeters, medan den tyska eskadern endast ägde 8 st. 30,5 centimeters sch 30 st. 28 centimeters kanoner. Med korrektion för de tyska kanonernas längre räfflade lopp, få vi härmed jämförelsetalen 1,96 på eskaderns sida mot 1 på Tysklands, d. v. s. de engelska fartygens artillari var ungefär dubbelt aå starkt som det tyska. Pansarkryssaren Blücher är då ej medräknad, men dess 21 centimeters-kanoner kunna ej utjämna differensen med mer än några få procent, om de öfver hufvud kan tas med i kalkylen.
Af dessa siffror framgår emellertid att den tyska eskadern, hvilket mål den nu än må ha haft med sin kryssning så långt i Nordsjön — vare sig afsikten var en ny expedition mot Storbritanniens kust, såsom synes mest antagligt, eller ej — därvid blef mycket skickligt mött af engelsmännen, hvilka under de förhandanvarande förhållandena icke ha så lätt att hålla intensiv känning med motståndaren och därför också ha det svårt att disponera den lämpligaste styrkan på dästa sätt för framstötens afvärjande. Här synas emellertid, om ej tillfälligheterna spelat in, en nära nog idealisk disposition hafva gjorts och gjorts mycket snabbt. Det är då ej underligt om företaget måste aflöpa med kännbar förlust för tyskarna, en förlust som de kanske kunnat bespara sig, om de endast medtagit fartyg af högsta fart på expeditionen. Det från engelsk synpunkt nuest tillfredställande i aktionen ligger otvifvelaktigt däri att deras patrulltjänst denna gång visat sig effektivt kunna afvärja ett främmande angrepp. Den sänkta kryssaren Bücher är deras revansch för beskjutningen af Hartlepool och Scarborough, på samma gång som affären i söndags innebär en viss garanti mot upprepandet af de tyska kryssarangreppen.
De i aktionen deltagande torpedfartygen synas endast indirekt ha inverkat på slagets utgång. Jagarna hade helt naturligt svårt att komma inom torpedhåll, då fullt dagsljus möjliggjorde deras beskjutning med talrikt lätt artilleri, och eventuelt förekommande undervattensbåtars utsiktar till lyckade anfall under en strid, där hufvudstyrkorna troligen hållit en mycket hög fart, voro nästan inga. Den verkan tyckes dock undervattensbåtar och minor ha haft att de tvingat engelsmännen uppgifva förföljandet redan bra nog långt från Helgoland.
Artillerikriget.
Mycket oväsen — litet resultat.
Det är påfallande hur artilleriet mer och mer blir det allt behärskande vapnet, ju mer kriget växer fast i terrängen. Så är det både i öster och väster. Men resultatet af skottväxlingen blir mindre och mindre. En enstaka skyttegraf om dagen och icke alltid det är allt hvad som vinnes med den oerhörda ammunitionsförbrukningen. I öster ha tyskar och ryssar bytt två skyttegrafvar med hvarandra, och i Frankrike ha tyskarna förlorat en och vunnit en. Så små resultat måste rapporteras för att få något innehåll i kommunikéerna. För ovanlighetens skull ha tyskarna ej ens några fångar, och ännu ovanligare är att fransmannen tagit sådana. Dock angifves fortfarande ingen bestämd siffra. Det talas blott om »ett bajerskt detachement» som faller blott få man. Hade det lönat sig att uppge antalet, så skulle vi fått veta det.
En dödens dal är trakten kring Soissons.
Om striderna vid Sloissons skrifver Daily Chronicle på grundval af berättelser af ögonvittnen: Här är verkligen en dödens dal. De officiella berättelserna räkna blott upp ett par byar i den ordning deras strategiska betydelse betingar. Emellertid komma hundratals byar, som icke äro nämda, därtill. I ett enda distrikt, exempelvis i Vic-sur-Aisne, halva de små, kommunerna Saconie Pernant, Arubleny Reasons så godt som försvunnit från jorden. Vecka efter vecka hafva nämligen dessa nejder öfversållats af tyska, franska och engelska granater. Nu är blott sand och aska kvar af dessa bebygda platser. Likaså förhåller sig med Celles, Conde och Attichy på vägen till Berry-au-Bac och med de små städerna på vägen från Illy till Sermoise. Det har händt att dessa städers invånare mången gång befunno sig midt inne i striden, som vältrade sig fram öfver torg och gator.
Luftkriget.
Giornales korrespondent i Zürich meddelar, att två jättelika Zeppelinare lämnat Friedrichshafen för att sändas till Belgien. De äro 70 meter längre än vanliga Zeppelinare och bära öfverst ett aeroplan.
Enligt Evening Standard ha från olika artillerigarnisoner i England betydande afdelningar med kanoner sändts till Cromer, Norwich, Yarmouth och Harwich för att afvärja ett nytt angrepp af tyskarna från luften. Liknande åtgärder äro också vidtagna på Englands sydkust och särskildt beträffande Sheerness, Portsmouth och Dover.
Beträffande det tyska flygangreppet på Dynkirchen i fredags meddelar Matin följande närmare detaljer: Från de tyska aeroplanen, som veoro sex till antalet, nedkastades 80 bomber. 6 människor dödades och 16 sårades. Tre af bomberna träffade amerikanska konsulatet. Såväl konsuln som, flera af kontorspersonalen sårades. Vidare skadades de hus, i hvilka norska konsulatet samt Uruguays konsulat äro inrymda. Ett lastrett träffades äfven af en af bomberna. Emellertid åstadkoms här endast mindre materiell skada. Vid bombexplosionerna uppstodo eldsvådor på flera ställen i staden. De bråda tyska flygare, som tillfångatogos från den nedskjutna maskinen, voro dekorerads med järnkorset.
Mer brittiska trupper.
Från Le Havre meddelas om utskeppning af betydande brittiska truppmassor.
Rumäniens anslutning till ententen.
Den ryska tidningen Odeski Listok sysselsätter sig med Italiens och Rumäniens hållning och framhåller, att från Rumänien föreliggande underrättelser ingalunda äro ägnade att ingifvia Ryssland förtroende för Rumänien. Att anteckna vore icke ett ends tecken för Rumäniens inträde i världskriget, och älven beträffande Italien vore detta mycket litet sannolikt.
Ryske finansministern ute på vigg.
Till Vossische Zeitung skrifves i förgår från Sofia: Härvarande ryska sändebudet Savinsky reste i natt med extratåg till Rustschuk för att möta ryske finansministern Bark, som öfver Bulgarien reser till Frankrike och England. Man försäkrar att Bark personligen ämnar sätta till alla medel för att få till stånd ett stort ryskt lån i Frankrike och England, enär Ryssland annars icke är i stånd att fortsätta kriget öfeer mars månad, utan måste sluta separatfred.
Rysk krigsmateriel till Serbien?
Från Genève telegraferas till Frankfurter Zeitung: Enligt ett meddelande till den här utkommande tidningen Tribune från Panscova ha de ryska ångarna Tsjefesneko, Patriota, Bessarabets, Comte Ignatieff, Belgrad och Romania trängt in i Donau och bege sig till Serbien. Hvar och en af dem bogserar lastbåtar med kanoner och ammunition. Fartygen stå under befäl af ryska marinofficerare.
Ännu strid i Sydafrika.
Från Pretoria telegraferas på måndag: Fienden har med en styrka af 1,200 man under befäl af Kemp och Maritz samt med 4 kanoner angripit Upington men slagits tillbaka med en förlust af 12 stupade och 33 sårade. Vi togo 96 fångar. Våra förluster utgjorde 3 stupade och 22 sårade.
Angreppet på Upington var en följd af förut under veckans lopp företagna operationer mot Maritz och Kemp. Fienden drog sig tillbaka mot norr med tydlig afsikt att fortsätta invasionen i Kapkolonien från tyskt område. Fienden vände sedan mot öster och ryckte fram söderut mot Upington, där han anföll van der Venters styrka. Därvid voro fiendens förluster betydligt större än hvad som officielt uppges, då han nämligen förde med sig en del fallna och sårade. Regeringstrupperna förföljde 15 miles.
Två dagar förut meddelades officielt till London: Den officiella rapporten om operationerna i Sydafrika meddelar att upprorsstyrkorna under Maritz och Kemp, som räddat sig in på tyskt territorium, definitivt uppgett tanken på en invasion i Kap-provinsen. Den 5 januari besattes Schuitdrift af en afdelning unionstrupper, och efter en del häftiga sammanstötningar är nu hela Oranje-flodlinjen i unionstruppernas besittning. Efter Maritz\’ framgångsrika raid blef hans styrka anfallen af unionstrupperna, som fått förstärkning, och han blef tvungen att lämna after sig de fångar han tagit.
Tyskland korrigerar ententens sifferuppgifter.
Berliner Tageblatt meddelar: Från tillförlitligt håll skrifves till oss: Våra fender ha aldrig tagit det så värst noga med sanningen. Sämst är det, när de skola arbeta med siffror. Då nöja de sig mest med att såsom sann sätta en för dem fördelaktig uppgift i världen utan att ej ens göra det minsta försök att åstadkomma bevis. Sådana uppgifter komma tydligen blott till för att ge den sjunkande tillförsikten nytt lif. På annat sätt kan man knappast förklara, att för kort tid sedan i den fientliga utlandspressen med största allvar påståtts, att Tyskland skulle ha förlorat 1,200,000 man i dödade och sårade, och att en alldeles särskildt väl underrättad sagesman visste att berätta t. o. m. om två miljoner. Vi få rekommendera åt våra motståndare att studera våra med mycken omsorg uppstälda förlusthstor. De skola då till sin smärts kunna öfvertyga sig om dem fullständiga ohållbarheten i dessa siffror. Det är lycklitvis icke nödvändigt att här upppvisa ihåligheten af alla dessa öfverdrifter. Endast en alldales särskildt djärf förvrängning af fakta må tas fram ur högen. Genom pressen har nämligen gått ett meddelande, att Ryssland hittills tagit 1,140 officerare och 134,700 man af de våra till fånga. Gentemot detta har vår arméledning kunnat konstatera, att antalet af våra saknade på östra krigsskådeplatsen uppgår till högst 15 procent, alltså icke ensa en sjättedel, af denna summa. Om vi haft betydliga förluster i delta väldiga krig, som ju var att vänta, så kan det icke verka öfverraskande i betraktande af våra truppers dödsförakt och angrappslust. Det står emellertid fast, att våra sammanlagda förluster i döda, sårade sjuka och saknade knappt öfverstiga antalet af de franska, ryska, belgiska och engelska krigsfångarna i Tyskland. Icke heller får man glömma, att våra listor innehålla många tusen af lätt sårade, hvilka nu för länge sedan återvändt till fronten. Många af dessa ha under tiden t. o. m. blifvit sårade för andra gången och därmed två gånger blifvit införda i listorna. Det verkliga talet, sera våra förlustsiffror lämna, är alltså betydligt under det, som man får vid en enkel addition. Procenten af återetälda, till fälttjänst dugliga sårade är dessutom utomordentliga hög tack vare våra förträffliga sanitetsanordningar. Våra fienders förhoppning; att Tysklands motståndskraft
genom sina förluster skulle vara mera försvagad än motståndarnas är alltså bedräglig. Redan den omständigheten, att våra fiender endast i fångar förlorat nästan lika mycket som vår totala förlust belöper sig till, ger klart tillkänna, på hvilken sida man i verkligheten har anledning att med allvarlig oro se framtiden till mötes.
Ett och annat.
— Tyska flygare komma hädanefter att hvarje dag inspektera danska gränsen meddelas från Köbenhavn. En tysk juridisk ämbetsman har tillsatts som öfverkontrollör för trafiken öfver gränsen.
— Till Times telegraferas från Atén: Enligt ett telegram från Konstantinopel är vänskapen mellan ungturkarna och tyskarna nu betydligt svalare. Båda parterna ge hvarandra ansvaret för nederlagen i Kaukasus. Enver bej förklarar att fälttågsplanen blifvit illa uppgjord af general Sanders, som i sin ordning bildar att Enver oej bragt planerna till utförande på ett dåligt sätt..
— New Yorker Statszeitung (den största tyskspråkiga tidningen i Förenta staterna) förklarar: Engelsmännen, försöka oförtrutet att uthungra Tysklands miljoner af kvinnor och barn. Om under krigets naturliga gång en engelsk baby ljuter döden, anropar man rysande hela världen till vittne därpå. Om däremot en miljon tyska barn i sin spädaste ålder af de engelska patrioterna betas med hungersdöden, då måste världen tiga. Den tyska pressen fordrar därför ännu en gång att kriget mot England föres med all möjlig hänsynslöshet och att särskildt luftangreppen fortsättas i snabbaste tempo. Då England för ett förintelsekrig mot det tyska folket, måsta alla hänsyn vika.
Gotlands Allehanda
Torsdagen 28 januari 1915
N:r 22