Den falska krigsmålningen.
Pressen sysselsätter sig nu mycket med ett meddelande från Rotterdam om att engelska fartyg på Harwichlinjen öfvermålats med de holländska färgerna. Det påpekas, hurusom därigenom uppstått en fara för de neutrala. Voss. Ztg skriver: De neutrala staterna ha ett gemensamt intresse af att värja sig mot detta missbruk af deras neutralitet. Liksom England under största, skonande af sin egen mäktiga flotta hittills låtit sina förbundna ??ra de hufvudsakliga krigsbör???, så synes England, då det nu står inför det hotande undervattenskriget, våldsamt anstränga sig att drifva de neatrala ur det säkra neutralitetsskyddet och få dem att utgjuta sitt blod för England. De faror, som därför hota från England, kumma icke nog eftertryckligt ställas de neutrala inför ögonen.
Kreuiszeitung förmenar, att denna långt drifna engelska bakslughet skulls kanske ha det goda med sig, att de neutrala inse, hvad de hvarje ögonblick kunna vänta från, Englands sida.
Den tyska segern i Östpreussen.
Lokalanzeigers korrespondent i Östpreussen telegraferar, att ryssarna fullständigt överraskades af den tyska offensiven, som upptogs 7 februari. Ryssarna företogo flera angrepp mot den tyska försvarsställningen vid Angerapplinjen och Masuriska sjöarna, men här liksom i höstas vid Tannenberg slutade den ryska offensiven med en fullständig katastrof. Den 8 februari började de tyska stridskrafterna sin frammarsch med högra flygeln mot
Johannesburg. Man besatte denna stad och vid detta tillfälle förintades nästan fullständigt den 27:e ryska divisionen.
Framgången berodde i synnerhet på den välriktade tyska artilleri- elden. Den öankliga återstoden af den ryska divisionen flydde tills den fann skydd i den ryska fästningen Ossowetz. Grupperingen af de tyska stridskrafterna mot Gumbinnen doldes fullständigt af en kavalleridivision. Under operationen i sydöstlig riktning mot Schirvind krossades fullständigt den 56:e ryska divisionen. Fyra byar togos med storm. Pilkallen besattes efter ilmlarscher, hvarpå ryssarna drogo sig tillbaka till Stalluppönen. Det var emellertid för sent, då, tyskarnas kringgående rörelse redan var realiserad. Detta kunde lyckas endast därigenom att alla deltagande aldelningar underkastade sig nästan öfvermänskliga ansträngningar. Infanteriet marscherade i snö, som gick öfver knäna. Plötsligen blef det töväder, och nu vadade soldaterna på vägar, som mera liknade kanaler fylda med gyttja. Flera gånger fingo soldaterna under åtskilliga dagar vara utan mat, men de ville hellre uthärda detta än fortsätta lifvet i löpgrafvarna. Det ryska återtåget hade försiggått halts öfver hufvud, och detta kunde man lätt se däraf att de efterlämnat en mängd ammunitionsvagnar, slädar och ett oerhördt antal gevär, som de under sin flykt kastat ifrån sig. Tyskarna, hade ryckt så ovä.ntadt fram att de t. ex. vid Kibatschi öfverrumplade en hel rysk brigad, som måste gifva sig innan den ens hunnit lossa ett skott. Soldaterna sutto inom hus och kunde joke få tagg i sina gevär förrän tyskarna voro äfver dem. Man har anledning att tro, att segern efter hand blir större.
Betydelsen af de senaste tyska och österrikiska segrarna.
Aftonbladets militäre medarbetare skrifver:
Betydelsen af segern i Ostpreussen ligger för det första däri, att större fara för denna provins nu, mänskligt att döma, slutgiltigt aflägsnats. Ingen fiende befinner sig numera, annat än som krigsfånge, på tysk mark. Detta är för tyskarna en stor moralisk vinst, bestyrkande deras öfverlägsenhet.
Framgången har emellertid, milirtärt sedt, en långtstörre betydelise. För att kunna rätt bedöma densamma måste den ses i samband med läget i sin helhet på östra krigsskådeplatsen.
Då ryssarnas offensiv mot Tysklands gränser för två månader sedan förbyttes i återtåg mot Weichsel, inrättade de i Bsura—Nida-linjen, en befäst ställning, i hvilken de hoppades kunna segerrikt hejda de förbundnas framryckning. Likafullt lyckades det tyskarna att under ihärdiga och hårdnackade strider, hvilka alltsämt fortfara, bit för bit vinna terräng samt på olika ställen intränga i den ryska hufvudställningen. Trots insättandet af mycket starka krafter förmådde ryassrna här icke åstadkomma en
lyckosam vändning. Då beslöt sig den ryska härledningen för ett anfall med de båda flyglarna, den norra mot Ostpreussen, den södra mot Ungarn. Älven om detta till en början skulle komma att aflägsna stora delar af de rynka stridskrafterna från hufvudkrigssktdeplatsen i Polen, hoppades man synbarligen kunna åstadkomma en lättnad för den hotade fronten härstädes genom att tvinga de förbundna att till skydd för flyglarna afdela starka krafter från midten. Från Ostpreussen och ingarn afsågo ryssarna därefter att omfattande anfalla de fientliga; hufviudkreternas flyglar. Betingelserna för dylika vidtomfattande operationer van emellertid afgjorda framgångar på slagfältet. Sådana ha uteblifvit, och i stället ha ryssarnas anfallsflyglar, såväl i norr som söder, tillbakakastats.
En blick på kartan säger oss, af hvilken oerhördt stor betydelse för laget i dess helhet, äfvensom på förhållandena å hufvudkrigsskådeplatsen, den förbundna off ensivens vidare genomförande måste vara.
Hvad läget i norr beträffar, förhöjes värdet af segern i Ostpreussen däraf, att tyskarna äfven i Polen, mellan Weichhsel och Västpreussen, lyckats fullständigt slå de härstädes i riktning mot Thorn och Strassbur (6 mil nordost om Thorn) framryckande ryska härafdelningrarna och därmed också fullständigt aflägsnat hvarje fara. såväl för de i Ostpreussen opererande tyskarnas högra flank som för de söder om Weichsel, i Bsuraområdet, varande tyska hufvudkrafternas vänstra flygel. Det tyska frontala anfallet söder om Weichsel kan därför utan fara genomföras.
En fortsatt tysk offensiv från norr och väster kommer gifvetvis att göra den ryska hufvudställningen i Bsura—Ravkia-linjen ohållbar. Ty af alla tecken att döma är den ryska armén i trots af sin numeriska öfverlägsenhet f. n. icke i stånd till att kunna motsätta sig den tyska offensiven: Infanteriet är betydligt försvagadt både i antal och stridsduglighet, befälsbristen är oerhörd och beväpningen sej längre förstklassig. Kavalleriet har öfverallt visat sig ovärdigt sitt stora rykte, är overksamt och utan ryttaranda. Artilleriet är betydligt decimeradt (enligt vissa uppgifter med 1/3 af sin ursprungliga styrka) och visar en genomgående overksamhet gent emot de förbundnas tunga artilleri.
I första hand torde ryssarna, i västra Polen komma att gå tillbaka till Weicalsellinjen. Den motståndskraft, som de befästade Weichsel- och Narew-linjerna kunna erbjuda torde — särskildt under innevarande årstid — främst bero på huru pass kraftigt ryssarna här komma att sköta det lefvande försvaret. Ty mot pansaret och betongen äga de förbundna i sina 30 och 42 cm:s kastpjäser verksamma medel. De härstädes eljest usla vägarna har vintern för en kort tid gjort framkomliga äfven för de tyngsta fordon.
Samtidigt som den tyska offensiven oemotståndligt fortskrider å norr och väster kunna de förbundna anteckna betydande framgångar äfven i söder. Här ha de i mellersta och östra Karpaterna efter förtustrika, men lyckosamma strider nu öfverskridit bergskammarna i riktning mot Przemysl och Lemberg. Undsättandet af det förra är här gifvetvis ett militärt mål af betydenhet.
I Bukovina ha de redan uppnått Pruth—Sereth-linjen och därmed om kort sannolikt också återtagit provinshufvudstaden Czernowitz. Dessa betydande framgångar i samband med förekomsten härnere af synnerligen starka tyska krafter kunna ej annat än utöfva ett mycket starkt för centralmakterna gynsamt inflytande på Rumänien, hvadan diversionen hit nedåt ur denna synpunkt måste anses berättigad.
Alltså har på ostfrontens bägge flyglar läget för de förbundna under de senaste dagarna utvecklats utomordentligt gynsamt och grundvalar skapats lör vidare framgångar. Framryckningarna i söder och norr skänka oss, sedda tillsammans, bilden af en dubbel omfattning af den ryska ställningen. Häri ligga visserligen stora möjligheter förborgade, men slagfältets oerhörda utsträckning (f. n. 800 km. i bredd och 400 i djup med en frontlängd af 1,100 km.!) lämnar å anda sidan spelrum för växlingar.
Bukovina nästan utrymdt af ryssarna.
Neues Wiener Tagblatt meddelar från Burdujeni: Hela Bukovina har nu rensats från fiender. Endast vid Czernowitz ha ryssarna förskansat sig i väntan på ytterligare strider. Under tiden har själfva staden Czernowitz fullständigt utrymts af ryssarna. Våra trupper ha redan nått fram till stadsportarna.
Personer som anländt från Wisnitz berätta att ryssarna anträdt återtåget till Kolomea. De lida mycket af brist på artilleri. Befolkningen afvaktar med förtröstan den snara offensiven mot ryssarna. De skador som arvstälts i Gura Humora, Kimpolung och Radautz af ryssarna äro oerhörda.
De österrikiska myndigheterna ha inträffat i Suczawa.
Italiens hållning.
Sassonoff får svar.
Italienska tidningen Stampa, som öfverhufvud taget börjar uppträda energiskt mot krigsifrarna, affärdar skarpt ryske utrikesminister Sassonoffs tal. Ententen, d. v. s. halfva Europa, skrifvar tidningen, har genom Sassonoffs mun låtit oss veta, hvad det anser vår neutralitet värd, och att vår historiska plikt bjuder oss att börja strid för Trient och Triest. Det vill alltså säga en diplomatisk sanktionering af våra interventionisters uppfattning.
Italien, fortsätter Stampa, har emellertid andra och större intressen än utformandet af den nationella enheten. Medan alla i kriget invecklade stormakter drifra världspolitik och sträfva rfter att utvidga sitt politialra och e onomiska inflytande öfver andra världsdelar, skulle Italien låta sig nöja endast med en, smula korrigering af gränserna ach fullständigandet af de nationella gränserna. Alla andra makter dragas mot Medelhafvet, som sköljer våra kuster, och vi italienare skulle endast få skåda mot Adria. Men hur skulle vi kunna vara likgiltiga oss för ett haf, som är uppfyldt af namn, som komma oss att minnas blodiga förolämpningar och misstag, för hvilka vi ännu i dag få lida? Om Italien nu således vill ingripa i världskriget, så må det åtminstone rikta sin blick från det lilla Adria till det stora Medelhafhet, som sköljer Tunis, Egypten och Mindre Asien, och se bort utöfver Trient och Triest.
Tidningen slutar med en allvarlig maning till krigsifrarna att tygla sin öfverdrifna optimism.
I korthet torde ofvanstående kunna sammanfattas sålunda: »Hellre Korsika, Malta, Tunis, Egypten — än Trient och Triest… »
Det mannamördande kriget.
Ententemakternas förluster.
En författare i Vossische Ztg framställer en öfversikt af ententemakternas förluster i krigare under de gångna sex månaderna och kommer till ohyggliga siffror. Han uppger nämligen, att Ryssland, Frankrike, Belgien och England stupade och fångar samt sårade och sjuke som icke vidare kunna duga till krigstjänst (de lätt sårade alltså icke inbegripna) förlorat tillsammans omkr. 3,600,000 man.
Hvad först ryssarna beträffar påpekar han, att vid årsskiftet funnos öfver 309,000 ryska krigsfångar i Tyskland, hvarjämte åtskilliga tusen då ännu voro på väg från fronten, så att siffran bör ökas till minst 320,000 man; alltså under fem månaders krig ungefär 64,000 man pr månad. Tillräknas för jarnuari blott hälften af detta genomsnitt, kommer man till omkring 350,000 ryssar krigsfångna i Tyskland på halfåret. I Österrike funnos vid årsskiftet öfver 157,000 ryska krigsfångar; vid slutet af januari torde antalet stigit till 185,000. Inalles ha tyskarna och österrikarna då tagit 535,000 ryssar till fånga. Antalet stunade ryssar beräknas i början af december af Parisertidningen Le Temps till 50,000 man; om för tiden till slutet af januari tillräknas blott halfva månadsgenomsnittet, blir summan 675,000.
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 18 Februari 1915
N:r 40
