Gotländska skogslagen.

(Ur S. D.)
Uti senaste numret af den utaf A. Cnattingius i Venersborg utgifna, särdeles väl redigerade Tidskrift för skogshushållning, hvilken vi redan ett par gånger omnämnt och åt hvilken vi önska största möjliga spridning, förekommer, bland annat, en med signaturen J. O. S. undertecknad artikel angående resultaten af den Gotländska skogslagen. Då denna lag innefattar det första här i landet på lagstiftningsväg gjorda försöket att inskränka misshushållningen med enskilda skogar, och det bör vara afvigt att, till ledning vid en blifvande skogslagsstiftning för hela landet eller större delar derat, lära känna den Gotländska lagens verkningar, för så vidt man om dem ännu vunnit någon erfarenhet, vilja vi meddela våra läsare ifrågavarande artikel. Den är af följande lydelse:
Kongl. förordningen af den 10 September 1869 angående åtgärder till förekommande af skogsförödelse på Gotland föranleddes genom en enskild motion vid 1867 års landsting. Motionären, en mindre hemmansegare, angaf dervid endast i allmänhet att något från lagstiftningens sida borde åtgöras för att hejda den forcerade skogsafverkning som hufvudsakligast pågick i norra delen af länet, genom de på i flere inköpta skogshemman anlagda, lätt flyttbara ångsågarne. Det uppdrogs då åt en komité att göra något förslag i ämnet, och i komitén invaldes ortens alla riksdagsmän, länets skogstjenstman, jemte några andra pesoner, som kunde antagas vara intresserade för saken. Vid derpå följande 1868 års riksdag förekom denna fråga om statens, vid flere föregående tillfällen i fråga satta rätt att ingripa i den enskildes fria dispositionsrätt af sin egendom, och 3:ne särskilda motioner derom väcktes i Andra kammaren. Efter riksdagsmännens återkomst sammanträdde gotlandskomitén och antog till sina hufvudgrunder det af lagutskottet afgifna förslag, med några mindre, af förhålandena härstädes påkallade modifikationer. Förslaget gillades enhälligt så väl vid landstinget som ock sedermera af hushållningssällskapet; ingafs sedan såsom petition till K. M:t; blef derefter ånyo föremål för en riksdagsmotion, som nu endast afsåg Gotland, och gick i genom i båda Kamrarne, hvarefter lagen utkom.
Ehuru frågan såledas var väl bekant för öns män och organers torde hon dock för den egentliga allmogen varit temligen främmande. De hade åtminstone till en början svårt att fatta möjligheten af detta så mycket omordade ingrepp i deras egendom, och flertalet torde ej ens känt till att någon dylik lag existerade. Först omkring ett år derefter och sedan länets nitiske styresman ålagt vederbörande kronolänsmän att i likhet med kommunalstyrelserna tillse författningens efterlefnad, började anmälanden ingå om öfverdrifna skogsafverkningar, och sedan uppmärksamheten en gång blifvit väckt på ämnet, inkommo flere angifvelser, synnerligast under vintern 1870-71. Det är med anledning deraf, sors den i författningen föreskrifna besigtningen blifvit företagen å följande skattehemman.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 14 November 1874
N:r 90

Född.

En sons lyckliga födelse i dag kl. 1/2 12 förmiddagen, få vi härmed glädjen slägtingar och vänner tillkännagifva.
Wisby den 10 November 1874.
Henriette Björkander, f. Wallér.
C. J. Björkander.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 14 November 1874
N:r 90

Den nye landsfiskalen

i Gotlands län, hr Svanberg, anlände med ångbåten ifrån Stockholm hit i måndags e. m. samt aflade dagen derpå inför konungens befallningshafvande tjensteed.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 14 November 1874
N:r 90

De s. k. Gotlandstjufvarnes gripande.

(Ur D: N.)
Detektiva polisen i Stockholm lyckades, förliden torsdag, gripa två farliga missdådare, hvilka i flera orter föröfvat stölder och kanhända ännu svårare brott. Gripandet var förenadt med fara för polispersonalen och den förtjenar erkännande från allmänhetens sida.
Vi meddela nu en berättelse om tjufvarne och om deras fångande.
Från konungens befallningshafvande å Gotland hade redan för längre tid tillbaka ankommit uppmaning såväl till polisen här som i några andra af Sveriges större städer att efterspana de brottslingar, som å Gotland begått åtskilliga stölder. Deras signalement uppgafs så godt sig göra lät. En tid derefter uppträdde i Norrköping ett par personer, om hvilka man hade anledning tro att de just vore de eftersökta tjufvarne. De försvunno dock snart derifrån och sluppo för denna gång undan rättvisans hand. Enligt de beskrifningar man om personerna erhöll från Norrköping ansåg sig polisen härstädes böra ha skäl antaga, att brottslingarne voro ett par sällar, bekanta som tvenne af Stockholm djerfvaste tjufvar, nemligen förre artilleristen Gustaf Adolf Eriksson Hjert och förre mureriarbetaren Kornrad Petersson Lundqvist Tector. Snart trodde man sig veta att de befunno sig i hufvudstaden. Man hade till en början stor svårighet att få reda på stället der de uppehöllo sig. I tisdags hade man dock fått spaning på att de bodde i huset nr 27 Norrlandsgatan. Polisen anläbde till stället kl. 1/2 6 om eftermiddagen; de hade begifvit sig derifrån kl. 5. Dagen derefter, eller i onsdags, hade polisen fåttt reda på att två personer med deras utseende bodde i ett hotell för resande, nr 20 Norra Smedjegatan. När polisen kom dit, hade de kort förut lemnat stället. Bevakning utsattes nu vid ångbåtar som skulle afgå och vid skjutsinrättningarne i hufvudstaden. På det ställe å Norrlandsgatan, der de förut bott, vaktades hela natten, emedan de i bref underrättat att de skulle komma dit. De komme dock ej. Med morgonsnälltåget i torsdags följde två konstaplar.
Öfverkonstapeln Öberg hade förut till fots begifvit sig till Liljeholmens jernvägsstation. Man ansåg nemligen för möjligt att brottslingarne derifrån skulle medfölja tåget.
En god stund, innan snälltåget anlände till Liljeholmen hade stationsbetjeningen fästat sin uppmärksamhet på två personer, som sutto i väntsalen, antagligen för att medfölja tåget. När öfverkonstapel Öberg anlände till Liljeholmen, såg han i väntsalen endast en person. Han trodde sig i denne igenkänna Hjert. Tector hade troligtvis vid detta tillfälle begifvit sig ut åt motsatta sidan, emedan han ej syntes till. Hjert, hvilken märkte hvarom frågan var, rusade ut på perrongen. I det samma anlände snälltåget med de två dektiva konstaplarne. Deras namn äro Risberg och Grundström. Öfverkonstapeln ropade \”tag fast tjufven\”. Konstaplarne sprungo härvid ur vagnen, höjande samma rop. Nu vidtog en hetsjag, af vildaste slag. Hjert hade nämligen allt hvad hans krafter förmådde börjat springa utåt banan invid bergväggen. Hack i häl efter honom följde Risberg, så Grundström och derefter öfverkonstapel Oberg, som är en äldre man. De närmade sig honom alltmer. Kommen midt framför Nybohofs egendom, knappt tio minuters väg frän Liljeholmen, grep Hjert fatt i en sten uti en inhägnad. Han slungade stenen mot Risbergs hufvud.
På samma gång upptog han en knif, \”Kom mig ej nära\”, ropade han, \”ty då sticker jag knifven genom dig\”. Risberg, obeväpnad som han var, vågade till en början ej närma sig honom, utan föredrog att, äfven han, kasta sten mot Hjert. Nu ankom Grundström. Han ryckte af sig öfverocken, kastade den öfver hufvudet och rusade så blindt mot Hjert. Knifven genomträngde rocken och gaf Grundström en skåra i pannan. I samma ögenblick var Risberg äfven framme. Han slungade en sten, hvilken träffade Hjert i pannan, så att han föll till marken. Nu var han öfvermannad. I hans fickor anträffades en ända till mynningen laddad pistol, ytterligare en knif samt — en mindre strut med arsenik. Tillfrågad hvarför han innehade gift, svarade Hjert att han hade för vana att förtära sådant. Hjert innehade 113 kr. och några öre i penningar.
Af stationsbetjeningens å Liljeholmen uppgiften blef polisen öfvertygad om att det var Tector, som befunnit sig i Hjerts sällskap. Tydligen hade han nu begifvit sig landsvägen söderut. Tre af dem begåfvo sig med blandade tåget till Södertelje för att der genskjuta honom, och två något senare med godståget till Huddinge för att sedan till fots begifva sig till Liljeholmen igen i den förhoppning att der möta honom på vägen. De tre poliser, som gripit Hjert, förde denne till staden, dit de ankommo kl. 10 f. m.
De två konstaplar, hvilka fotledes begåfvo sig från Huddinge, efter att ha anländt dit med godståget, lyckades ej anträffa Tector. Han hade, som man antar hållit sig i skogen och undvikit allmänna vägen.
Bättre tur hade de tre konstaplar, hvilka med blandade tåget begåfvo sig till Södertelje. Namnen på dem äro Gardtman, Björkander och Persson. De uppehöllo sig der flera timmar, beskrefvo den efterspanades utseende tillsade betjeningen vid de båda jernvägsstationerna att vara uppmärksam på de personer, hvilka anlände med tåget eller kommo för att köpa billjetter. Dessutom höllo de noga utkik vid hamnen, ifall något fartyg från Stockolm skulle anlända.
Något före kl. 5 på eftermiddagen anlände till Öfra Södertelje station (Saltskog) en person med ett besynnerligt och misstänkt utseende. Han sade sig vilja köpa biljett till Gnesta. Under tiden såg han sig omkring, liksom han fruktade någon. Utseendet öfvensstämde med konstaplarnes beskrifning på Tector. Genast telegraferades från öfra till nedra stationen att om \”poliserna från Stockholm\” voro i närheten skulle de komma. De uppehöllo sig just å den nedra stationen och begåtvo sig nu, så fort sig göra lät, i väg. När Tector fick se dem, kastade han sig öfver ett plank och började att springa landsvägen fram åt Jerna till. Polisen efter i fullaste fart. När Tector såg att han ej kunde undkomma, tog han med handen i rockens innerficka och framdrog en pistol. \”Jag skjuter hvem som kommer\” röt han. Detta hindrade ej poliserna att förfölja. Man hade redan hunnit ett godt stycke, då Tector tycktes spänna hanen för att afskjuta skottet. I detta afgörande ögonblick slog Gardtman, som hade kommit nog nära, till honom med en större käpp öfver armen, så att han släppte pistolen i marken. Derefter öfvermannades han helt lätt.
När man visiterade honom, påträfades, utom pistolen, två krifvar och, liksom hos Hjert, en mindre strut med arsenik. Tector innehade 100 kronor i penningar.
Klockan 1/2 8 ankommo poliserna till staden med denne brottsling.
Hjert är född den 5 september 1844 i Hogsby socken, Kalmar län. Han är straffad för två resor inbrottsstöld; utkom från Långholmen den 7 februari i år. År 1870 rymde han från Långholmen och ertappades 1871. Under denna tid begick han flera djerfva inbrottsstölder.
Tector är född den 30 april 1838 i Svanhals socken, Linköpings län. Han är straffad för andra resan stöld, för förfalskningbrott och mordbrand; utkom från Långholmen den 16 juli i år.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 14 November 1874
N:r 90

Sjöolyckor.

Holländska skonerten \”Jacomine Cornelia\” kapten Drok, på resa från Riga till hemorten Rotterdam med planklast, strandade utanför Gröttlingbo natten till den 6 dennes.
I Göteborg hemmahörande briggen \”Tuspan\” förd af kapt. O. Christensen, på resa från Dunkerque till Köpmansholmen, strandade vid lilla Carlsö den 3 d:s kl. 10 e. m. Fartyget kom snart flott och inbogserades sistl. lördag till Wisby af bergningsångaren Neptun.
Kornlastade tyska skonerten \”Thales\” kapt. Jacobson, som för kort tid sedan strandade vid Sproge kom åter flott och infördes till Klintehamn för att reptreras.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 10 November 1874
N:r 89

Sång af skolungdomen

utfördes i fredagsafton å stora torget under anförande af direktör Söhrling med anledning af Gustaf II Adolfs dödsdag.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 10 November 1874
N:r 89

Legala nyheter.

Utslag att lösas å Landskansliet: af Hälftenbrukaren J. Åkerberg vid Lickershamn;
Protokoll från K. Svea Hof-Rätt att lösas å Landskansliet:
af förre Nämndemannen Olof Olofsson Wäntings och hans hustru.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 10 November 1874
N:r 89

Gotlandstjufvarne,

hvilka hitväntades i går; men uteblefvo, äro nu äfven misstänkta för mordet å ingeniören Upmark och hans körsven. Deras namn äro Hjort och Tector. De häktades, den förre, då han stod i begrepp att med bantåg afresa från Liljeholmen, och den senare vid Saltskog, bortom Södertelge. Båda vore beväpnade och gjorde vid häktandet förtvitladt motstånd. Polisundersökningarne, hvilka ännu pågå i Stockholm, men hemlighållas, har orsakat uppskofvet med deras hitförpassande.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 10 November 1874
N:r 89

Egendomsköp.

Den i Wisby närhet belagna, natursköna egendomen Manhem har i dessa dagar af kapten Ahlander blifvit försåld till stud. Stenvall från Kronobergs län för en summa af 20,000 kronor.
Handlandena Wendell härstädes hafva, såsom det förmäles, nyligen inköpt en större del af skogsegendomen Hau och Trälge i Fleringe socken för 30,000 kronor.
Egendomen Taksten (utan underlydande och inventarier) har för några dagar sedan af konsul J. P. Stare och grosshandlanden C. Procopée blifvit försåld till landtbrukaren K. Björkman för en köpesumma af 60,000 kronor.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 10 November 1874
N:r 89