Dag: 1 juni 2020

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 Februari 1915
N:r 44

De engelska fartygsförlusterna.
En i Hamburg bosatt vän till Gotlands Allehanda har gjort en förteckning öfver de engelska krigsfartyg, som intill 12 febr. af tyskarna blifvit rapporterade som förlorade eller allvarligt skadade. Listan upptar följande betydligasantal namn:

Slagskepp:
Audacious, Bulwark, Formidable, Venerable, Ajax, Centurion, Osman.
Summa 172,750 ton.

Slagkryssare och pansarkryssare:
Monmouth, Good Hope, Cressy, Hogue, Aboukir, Australia, Queen Mary, Tiger. S:a 140,350 ton.

Lätta pansarkryssare:
Amphion, Pathfinder, Hermes, Pegasus, Hawke, Venus, Encounter, Glasgow, Undaunted. S:a 47,960 ton.

Opansrad kryssare:
Dryad. 1,080 ton.

Kanonbåt:
Niger. 820 ton.

Jagare:
Laertes, Druid, Phoenix, Bullfinch, Dove, 4 st. med icke uppgifna namn förlorade 16 dec. S:a 3,330 ton.

Undervattensbåtar:
A E 2, E 3, D 3, C 11. S:a 2,578 ton.

Minfartyg:
Speedy, Thetis, Night, Hawke, 6 st. utan uppgifna namn. S:a omkr. 10,000 ton.

Specialfartyg:
Fishguard.

Hjälpkryssare:
Oceanic, 1st. med obekant namn.

Svårt skadade fartyg:
Arethusa, Phicon, Brilliant, Rincido, 2 pansarkryssare skadade 24 jan., 1 fartyg af obekant cert.

Tillsammans ha engelsmännen hittills förlorat krigsfartyg på omkring 400,000 ton. De tyska krigsfartygsförlusterna under samma tid belöpa sig till ungefär 90,000 ton.

Blockadfrågan.
Sir Edward Greys memorandum till Förenta Ntaterna.
I sir Edward Greys memorandum till Förenta staterna med anledning af sångaren Lusitanias hissande af amerikansk flagg heter det, att engelska sjölagarna medge rätt för utländska handelsfartyg att under krigstid begagna engelsk flaggaför att undgå beslagläggande. Samma bestämmelse gäller andra länder, och intet land har förbud häremot. På grund häraf anser man, att, då Tyskland nu förklarat sin afsikt vara att skjuta i sank alla handelsfartyg, så snart de visa sig — en åtgärd, som hittills af den allmänna meningen i världen ej betraktas som krig utan som sjöröfveri — kunna Förenta staterna ej rimligtvis begära af brittiska regeringen, att den skall beordra sina handelsfnrtyg att afsta från medlet att undgå ej blott uppbringande utan, hvad som är ännu värre, att skjutas i sank.
Grey säger vidare, att det är ett faktum, att Förenta siraternas fartyg under inbördeskriget begagnade den brittiska flaggan såsom
skydd mot uppbringande. Det skulle strida mot rättvisans fordringar, nu då förhållandena äro omvända, att Förenta staterna eller andra neutrala stater förmena brittiska fartyg rätt att använda liknande tillvägagångssätt. Regeringen tänker icke uppmana handelsfartygen att i allmänhetbegagna utländsk flagg eller taga, sin tillflykt därtill utom för att undgå att bli uppbringade eller förstörda. Grey betonar, att de krigförande makternas krigsfartyg äro skyldiga att definitivt konstatera handelsfartygens nationalitet och karaktär — och detta har allmänt erkänts — samt att, om denna skyldighet iakttages, hissandet af neutral flagga på brittiskt fartyg icke medför fara för neutrala sjöfarten. England fast-håller vid, att, om de neutrala stater lida förluster därigenom, att denna förpliktelse icke följes, skall ansvaret hvila ensamt på det fientliga fartyget, som satte sig öfver denna bestämmelse, och på den regering, som gifvit order om att ignorera densamma.

Amerikanska pressen missbelåten med Tysklands svarsnot.
Tidningarna i Amerika säga att den tyska noten trots sitt formella förbehåll icke är tillfredställande, då den i realiteten upprätthåller det hot mot den amerikanska handeln och sjöfarten, som fans i den första noten, i hvilken blockaden tillkännagafs. Det i noten antydda utsträckta användandet af minor, för hvars följder Tyskland på goda grunder icke kan garantera, innebär en afgjord fara för alla fartyg, som närma sig England, och den faran kommer äfven att hota de konvojerande fartygen, om Amerika verkligen finner för godt att slå in på den af Tyskland framstälda tanken. Tidningarna beteckna därför situationen såsom oförändradt kritisk, och de fordra, att den amerikanska, regeringen skall visa fasthet och fasthålla vid sitt tveslup om att Tyskland skall göras ansvar rigt för hvarje förlust som drabbas amerikanska medborgare och amerikanska intressen.

Hollands åtgärder.
Kölnische Zeitung meddelar, att utrikesministeriet i Haag tillkännar gifvit för det brittiska sändebudet, att enligt ministeriets åsikt bruk af en främmande flagg utan vederbörande stats samtycke är under alla omständigheter ett missbruk, som i krigstider är af synnerligen
natur, emedan de fartyg, som segla under sin egen neutrala flagga, därigenom komma i fara» Utrikesministeriet uttalade sin förväntan att den brittiska regeringen icke komme att godkänna ett sådant missbruk, som dessutom var i strid mot den nederländska lagstiftningen.
Holländska regeringen har anbefallt redarna att låta förfärdiga silhuetter af sina fartyg och ställa dem till myndigheternas disnosi ton . Däremot har regeringen afböjt att låta handelsfartygen konvlojeras af krigsfartyg, emedan därigenom rir sken för de icke konvojerade skeppen skulle ökas.
Pen nederländska rederiföreningen har haft ett möte i Haag. Därvid betonades det, att den väg, som Tyskland anbefalt norr om Skottland, är lika så, osäker som de andra, i det engelsmännen här utlagt minor.

Le Temps bagatelliserar tyska undervattensbåtarnas verkan.
I en utförlig artikel rörande den al den tyska blockaden framkallade situationen skrifver paristidningen Le Temps: Hotet kan fortfarande skrämma en del människor, men de resultat som tyska undervattensbåtar hittills uppnått ära icke imponerande. Engelska krigs-flottan har förlorat fartyg med ett sammanlagdt tonnage af omkring 68,000 ton och samtidigt har förlusten af människolif varit 2,400. Rörande handelsflottan ställer sig förhållandet mycket gynsammare, då nästan inga människolif gått förlorade och icke alla de träffade fartygen ha sjunkit. Af de 13 fartyg som tyska undervattensbåtar torpederat ha en del varit i stånd att fortsätta. De försvunna representera inalles endast 17,980 ton och därvid ha omkommit endast 44 sjömän. Det är resultatet under 5 månader och det låter ju ganska lugnande, så mycket mera som det visar sig att fartygen äro i stånd att komma undan undervattensbårtarna. Colchester angrep den förföljande undervattensbåten, Graphic och Leinster undkommo i Irländska sjön. Genom sin större hastighet lyckades Laertes äfven oskadd komma undan. De tyska undervattenshåtarna kunna fortsätta samma kampanj ännu ett halft år utan att resultatet får något synnerligt inflytande på den vanliga årliga förlusten af tonnage. Det tonnage som. tyska undervattensbåtar hittills sänkt utgör icke en tusendedel af hela det tonnage som går under engelsk flagg.

De våldsamma striderna i Eisass.
Från Basel meddelas, att trots mycket generande snöstormar äga fortfarande våldsamma, strider in på lifvet rum i Lauschdalen i närheten af Kolmar i öfre Elsass. Efter mycket häftigt motstånd under flera dagar ha de franska afdelningarna måst utrymma alla byarna i dalen, men drogo sig tillbaka först efter ett mycket blodigt angrepp. Tyskarna måste bokstafligen taladt kämpa sig fram steg för steg. I synnerhet försvarade fransmännen den lilla byn Rempach mycket hårdnackadt, och tyskarna eröfrade den först efter en rad mycket blodiga bajonettangrepp. De stupades och sårades antal var på alla punkter mycket stort.

Zeppelinarna som förliste i Danmark.
Besättningen på den vid Varde förlista Zeppelinaren, två officerare och åtta urdesofficerare, ha anländt till Odense och mottogs på jännvägsstationan af två officerare, sam förde tyskarna till infanterikasärnen.
Ribe Stiftstidende meddelar att L. IV och L III 19 januari deltagit i bombardemanget af da engelska kuststäderna, men voro nu endast ute på en rekognoscering. Enligt kvad besättningen meddelat, hade L IV ej lidit något egentligt haveri eller fått motorskada, men fartyget hade af den myckna snön och det hårda vädret gjorts ostyrbart, hvarför det varit en säker död att stanna omsbord.

Kölndomen armerad?
I Köln. Volksztg. skrifver domkapitlet i Köln: Redan i början af kriget påstods det ofta, att domens torn voro armerade. Nu bemäda sig äfven engelska tidningar om att förklara, att från tornen på domen i Köln engelska flygmaskiner blifvit beskjutna och tvingats att återvända. Allt i dessa meddelanden är uppdiktadt. Domen har intet att göra ned militära operationer, som t. ex. katedralen i Reims, utan tjänar blott roll gudstjänstbruk. Kanske man genom dessa tomma beskyllningar vill försköna sitt egot sätt att utnyttja katedralen i Reims till strategiska ändamål.

Tauroggen.
Tyskarna som bakant efter segern i Ostpreusaen icke blott riktart sin förföljelse mot öster och söder utan älven gjort en framstöt i nordlig riktning och intagit staden Tauroggen i Kurland. Staden är ej stor, har blott amkring 8,000 invånare. I en kvarn i närheten var det som den preussiske generalen Yorck 1812 30 december med den ryske generalen Diebitsch afslöt öfverenskommelse om att den preussiska kåren i Napoleons då i upplösning stadda stora armé skulle förbli neutral. Denna berömda konvention var första ledet i preussiska befrielsekriget mot den frenske kejsaren. Det kan anmärkas att tyskarna åt detta håll ej ha så värst långt till den ryska örlogshamnen Libau, ifall det är ditåt de syfta.

Czernowitz\’ återeröfring.
Wien-tidningarna omtala med liflig tillfredställelse återeröfrandet af Czernowitz och framhålla härvid de grymheter, som ryssarna begått i Bukovina.
Fremdenblatt skrifver: Det är ett egendomligt förhållande, att just i det ögonblick, då de tyska, österrikiska och ungerska trupperna gå från sager till seger, då ryska statsmännen med en anmärkningsvärd öppenhet förkunna Konstantinopels och sundets eröfring som Rysslands egentliga mål för kriget.
Tidningen slutas med följande ord: Om vi och tyskarna med uppbjudandet af alla våra krafter kämpa på Bukovinas, Galiziens och Polens bloddrånkta fält, då kämpa vi också för Balkanstabernas frihet och oafhängighet, de Balkanstater nämligen, som icke redan förut förnedrat sig att vara osjälfständiga verktyg för tsarrikets vålds- och eröfringspolitik.

Skall Persien uppgifva sin neutralitet?
Den persiska pressen uppmanar den persiska regeringen att uppgifva neutraliteten, enär denna endast vore till skada för landet. Två tidningar, af hvilka den ena är officiös, ha i sina senaste nummer innehållit flera artiklar, hvari framhålles huru mycket Persien skulle förlora, om det under världskriget och den ismaelitiska rörelsen hölle sig neutralt och icke försökta draga fördel af att sluta sig till ententens fiender.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 Februari 1915
N:r 44