kunna vi meddela:
Först inspekterades den enskilda skolan för barnen vid de af prinsessan Eugénie upprättade och underhållna barnhemmen å Fridtorp i Vesterhejde. Efter anstäldt förhör tillkännagaf biskopen sin tillfredsställelse med det sätt, hvarpå undervisningen bedritvite, och det goda resultat, hvartill densamma ledt. Ehuru visserligen innanläsningsfardigheten befunnits oklanderlig och god, framhöll biskopen likväl vigten af att denna färdighet, såsom utgörande det grundläggande för skolans alla öfriga ämnen, mer och mer stadgades och utveckleden.
Jämväl i skolans öfningsämnen hade undervisningen gitvit goda resultat. Biskopen betygade den närvarande furstliga stiftarinnan å egna och de små hulpnes vägnar hjertlig och vördsam tack och önskade att den välsignelse, hon der och annorstädes spred omkring sig, måtte genom Guds nåd i rikt mått komma öfver henne tillbaka.
Vidare inepekterades folkskolan i Stenkumla. Sedan förhör hållit, tillkännagaf biskopen, att enär läraren, oafsedt den höga ålder han redan nått och en nyligen genomgången sjukdom, till följd af hvid ken undervisningen för en tid varit afbruten, haft att undervisa äfven småskoleafdelningens barn, undervisningen af dessa anledningar icke kunnat, såsom ock af förhöret framgått, leda till så i allo godt resultat, som önskligt och eljes möjligt varit. Då emellertid under alla förhållanden vid ett nå stort lärjungeantal som det i Stenkumla undervisningen i folkskolan aldrig kunde utan särskild förberedande småskola fullt tillfredsställande meddelas, uppmanade biskopen skolrådet att i god hus hållnings intresse icke dröja med åtgärden vidtagande för uppsättande af en sådan särskild småskola, ehuru församlingen helt nyligen haft rätt dryga utgifter för anordnandet af en sistlidna höst högtidligen invigd i allt tidsenlig eeh prydlig skollokal, som jämväl lemnade utrymme för en småskola.
Sedan folkskoleinspektören tillkännagifvit att han i embetsskrifvelse, som med första komme att till skolrådet aflätas, ämnade påpeka en sådan skolas anordnande i så god tid, att densamma med nästa års hösttermin kunde träda i verksamhet samt pastor och skolrådet likaledes tillkännagifvit att de, för egen del erkännande behofvet och fördelen af ifrågavarande skola och under uttalande af sin förhoppning att från församlingens sida i detta affitåed intet motstånd skulle äga rum, ville för saken göra hvad på dem ankomme, lät biskopen härvid bero.
Hvad öfningsämnena beträffar, badel undervisning meddelats i sång och, fastän uti mindre mån, i gymnastik. Sedan den handledning i slöjd, som af lärarens hustru förut lemnats flickorna, af hvarjehanda anledningar upphört, undervisades numera hvarken gossar eller flickor deri. Ej heller i trädgårdsskötsel hade någon undervisning meddelats, enär lämpligt jordland ej otätt att erhålla. Biskopen påvisade öfningsämnenas vigtiga insats i ungdomens uppfostran och bildning både till kropp och sinne och öfverlemnade med tillförsigt åt inspektören och skotrådet att i detta hänseende göra allt hvad som under förhandenvarande förhållanden kunde göras.
Förfallolös frånvaro från skolan hade förekommit i ej så ringa grad ock skolgången lemnade åtskilligt öfrigt att önska. Med anledning häraf erinrade biskopen skolrådet om hvad gällande skollag stadgade till förekommande härd, med en hjertlig erinran att häri icke lemna någon möda ospard.
Sockenbibliotek fans, likväl utan ärliga anslag till dess underhåll och förökande. Af det i Träkumla folkskola anstälda förhöret framgick, att undervisningen der bedrifvits pk tillfredsställande sätt. I slöjd hade ett fåtal af flickorna öfvats. Då gossarnas antal för närvarande utgjorde endast 5, ansågs det ringa antalet icke böra under nuvarande förhållanden föranleda till begäran om statsanslag för slöjdundervisning åt dessa gossar. Skolans räkenskaper och kassa föranledde ej någon anmärkning.
Inspektion företogs ock vid folk- och småskolan i Vesterhejde och äfven här hade undervisningen tillfredsställande bedrifvits. I öfningsämnena hade undervisningen likaledes gifvit goda resultat. Sockenbibliotek fans, hvartill prinsessan Eugénie lemnat betydande bidrag och för hvars underhåll och ökande, utom enskilda bidrag, af församlingen lemnades årligen 10 kronor.
Stenkumla kyrka betans i allt väsentligt sh till sitt yttre som inre i godt och prydligt skick. Kyrkogården var väl hållen. Då jorden med hänseende till den nära liggande stenhällen saknade tillräckligt djup, hade påfyllning i ganska betydlg grad ägt rum, och förklarade kyrkorådet att ytterligare påfyllning komme att ske i mån af behof.
Enär kyrkans dopskål blifvit skadad och sedan förkommit anmodade biskopen kyrkorådet att ofördröjligen anskaffa en ny sådan.
Kyrkans arkiv och inventarier samt kyrkans och skolans räkenskaper, värdehandlingar och kassor föranledde ej några anmärkningar.
Beträffande socknens å norra delen af kyrkogården förlagda magasinsbygnad, förklarade kyrkorådet sig vilja föreslå kyrkastämman att uppsäga rätten till kyrkogårdens användande härtill under längre tid än ett, högst två år härefter. — Af kyrkans två mess-skrudar befans den ena i tämligen godt och brukbart skick.
Träkumla kyrkoruin besöktes. Om kyrkans inventarier hade redan för ett år sedan beslut fattats att de skulle deponeras i Gotlands fornsal. Anledningen att de qvarstodo var endast den att passande väglag för deras vårdeamma slädtransport ej gifvits efter beslutets fattande. Å norra sidan af kyrkogården, der församlingen ännu begrof sina döda, funnos sockenmagasinet samt ett mindre spruthus. Då biskopen ej ville yrka på deras aflägenande hemstälde han endast att denna del måste afskiljas från den öfriga kyrkogården.
Vesterhejde kyrka befans liksom kyrkogården i godt, värdigt och prydligt skick. Arkiv, inventarier, räkenskaper och kassor voro i fullkomlig ordning. — Kyrkans mess-skrud var obrukbar, och biskopen ansåg lämpligast att församlingens lyckligare lottade medlemmar, som hyste intresse för kyrklig gudstjenst, genom ennkildt sammanskott afhjelpte detta behof. Pastor ville draga försorg om detta förslags ofördröjliga utförande. Anteckning gjordes om en invid kyrkans södra yttre vägg befintlig runsten. Ministerialböckerna voro förda med ordning.
Vid dagen efter specialvisitationen hållen kyrkostämma hemstälde biskopen angående Stenkumla socketsbibliotek att framställning om årliga anslag till dess underhåll och förökande måtte göras till kommunalstämman af skolrådet, och hoppades biskopen att stämman skulle beredvilligt tillmötesgå en sådan framställning.
— I fråga om sockenmagasinet å Stenkumla kyrkogård förklarade församlingen sig vilja bifalla kyrkorådets hemställan i ofvan anfördt syfte. För att begrafningen på Träkumla kyrkogård måtte bulna försiggå värdigt med klockringning föreslog biskopen att särskild stapel skulle uppbyggas för den nr tornet nedtagna klockan, helst ringning Cyan kunde be havas vid eldsvåda. Att församlingen genom länsstyrelsens utslag frikallats från skyldigheten att uppbygga stapel utgjorde naturligtvis intet hinder för att på frivillighetens och enskild väg en sådan uppfördes. Saken öfverlemnades åt pastor.
I Vesterhejde kyrkas nya sakristia hade till följd af bygnadena sättning en större spricka uppgått. Kyrkorådet ville genast gå i författning om skadans afhjelpande sedan numera ytterligare sättning ej kunde befaras.
Med afseende å dopet, som af ofvan anförda skäl inom Stenkumla plägade försiggå i vanlig skäl, påvisade biskopen hurusom vid denna heliga akt intet kärl för profant ändamål borde användas, bruket vore motbjudande för hvarje sant kyrkligt och religiöst sinnad.
Med hänsyn till den allmänna gudstjensten uttalades af en församlingsmedlem den önskan att den först förrättade gudstjensten hela året om icke måtte ut. Sättas tidigare än kl. 10 f. m., äfven om detta skulle ha till följd att gudstjenst endast kunde hållas hvarannan söndag i hvardera församlingen. Såsom skäl anfördes de på morgnarna nödvändiga göromålen i hemmen. Sedan pastor tillkännagifvit, att han ifall af sådan ändring vore villig hålla aftonsångsgudstjenst, der ej högmässan hållits, ansåg biskopen att intet hinder härför torde möta, om församlingarna voro enhälliga. Pastor fick i uppdrag att inhämta och delgifva biskop församlingarnas mening.
Pastor klagade öfver att sabbaten för mycket användes till kroppslig hvila eller förströelser, ehuru förändring till det bättre nog inträdd Med anledning häraf erinrade biskopen allvarligt om hvilodagens rätta bruk. Nattvardssamtal hade en och annan gång hållit. och biskopen uttryckte sin vissa förhoppning att församlingen ville med tacksamhet mottaga dessa uppbyggelsetillfällen.
I sedligt hänseende inom församlingen stods mycket öfrigt att önska, ehuru äfven härvidlag ändring till det bättre inträdt. Under uttalande af allvarliga och hjertliga förmaningar att fortgå på bättringens väg, påvisade visitator hurusom god och sund literatur här hade sin särskilda uppgift att fylla.
I öfrigt hade församlingen inga anmärkningar att göra mot gudstjenstens anordning, prestgårdens härd och det inbördes förhållandet.
Gotlands Allehanda
Fredagen 14 September 1888
N:r 74.