Gotlands Allehanda
Måndagen 24 September 1888
N:r 77.
Tidtabell för Gotlands Jernväg.
Rättegångs- och Polissaker.
Visby rådhuhrätt.
Uppträde på Stadshotellet. Löjtnant Landberg hade till idag uttagit stämning å Ax. Sjöström för ärekränkning och skymfliga tillmöten. Käranden instälda sig genom stadsfiskal Jonzon som ombud och svaranden likaledes genom ombud, bokh. Högstadius. Käranden ingaf en skrift enligt hvilken förloppet vid ifrågavarande ärekränkningstillfälle skulle varit ungefär följande:
Käranden hade söndagen 19 Aug. på aftonen inkommit å stadshotellet härstädes för att spisa, enär hans familj var bortrest, och dervid suttit i det yttre rummet, som då användes till matsal, medan det derför egentligen afsedda rummet undergick reparation. Vid slutet af måltiden hade löjtnant Kolmodin tillkommit och hade beslutats att de efter måltiden skulle dricka kaffe gemensamt i andra rummet, eller 3:an som det kallas.
I detta rum hade strax förut Sjöström jämte något sällskap inkommit, dervid Landberg och Kolmodin i yttre rumme tyckt sig förnimma högljudda befallningar till uppasserskan och att Sjöström flere gånger med lindrigt våld försökt hålla dörren öppen, då flickan svarat att dörren ej finge vara öppen till yttre rummet för att cigarrök ej skulle uttränga i matsalen. Efter en stund hade Landberg och Kolmodin begifvit sig in i samma rum och dervid satt sig i en soffa vid ett fönster vettande åt gården; under tiden hade Sjöström sjungit med pianoackompanjemang, skrapat med stolar samt fört oljud, och då Landberg tyckte det gick för långt, hade han gått fram till Sjöström och i vänliga ordalag gjort honom uppmärksam på att detta icke var enskildt rum och att det ej var rätt att så uppföra sig. Dervid hade Sjöström blifvit förargad och skjutit honom mot väggen och tryckt sin hand så hårdt mot Landbergs ansigte att han varit öm i flere dagar samt kallat honom usling och fähund, den han ej kunde tåla, men att Kolmodin vore en hyggilg karl. Sedan i begrepp att aflägsna sig, hade Sjöström märkt en käpp i rummet och dervid tagit i den och då den dervid skramlat hade Sjöström förmodat att det var en stilettkäpp och menat sig böra undersöka den. Landberg hade då yttrat att käppen vore hans och att det ej var någon stilettkäpp. Sjöström hade då tagit käppen och brutit af den, dervid yttrande: Jag kan väl intet mer än betala den; hvarefter kan af Kolmodia förehållits det opassande i sitt uppförande. Då hade Sjöström äfven mot honom utfarit i opassande ordalag, kallat honom lymmel samt öppnat fönstret mot gården för att derigenom kasta ut båda.
Målet uppsköts till 8 Oktober för svaromåls afgifvande. Svaranden är för närvarande bortrest.
För fylleri och slagsmål å planen utanför Söderkrogen söndagen 19 Augusti hade allmänna åklagaren instämt muraren Johan August Berglund, artilleristerna Karl Jonasson, och Viktor Sköld samt bröderna Axel och Johannes Henriksson hvilka alla voro tillstädes, och framgick af deras egna berättelser, att någon ordväxling börjat inne å krogen och fortsatte utanför, der Jonasson sade sig blifvit sårad i armen med en knif af Axel Henriksson, dervid de andre i sällskapat tillkommit för att förevara sig mot Henrikssönerna, mot hvilka då stenkastning börjat. Axel Henriksson bestred att med knif hafva tilldelat Jonasson något hugg, utan trodde att han möjligen skadat sig å gångjernen på en port hvaremot han ramlat omkull. Berglund och Sköld erkände sig hafva deltagit i stenkastningen samt Berglund och Jonsson att de ej så noga mindes allt emedan de vid tillfället varit berusade. Jonsson hade sedan, då han skulle af polisen anhållas, lyckats undkomma, men hur hade han ej rätt reda på, då äfven han varit öfverlastad. För vittnens hörande uppsköts målet.
Mot Axel Henriksson förekom äfven ett annat gammalt mål der han skulle halva sparkat och misshandlat Oskar Strömberg, i hvilket mål upplästes vittnesförböreprotokollet från förra rättegången. Nu anfördes af Henriksson jäf emot ett vittne, Lundberg, emedan han skulle hafva deltagit i slagsmålet.
Målet öfverlemnades af parterna, dervid allmänna åklagaren yrkade ansvar å Henriksson för våld och Strömberg för delaktighet i slagsmålet. Henriksson dömdes till 40 kr., Strömberg till 10 kr. böter.
Af de vid förra rättegångstillfället hörda vittnena var ett muraren Svensson, ej Nilsson, som då uppgafs.
För fritagande af person från polis hade allmänna åklagaren instämt artilleristen E. Johansson, men hade svaranden ej kunnat med stämning anträffas.
För slagsmål och fylleri voro instämda åkaren Hj. Höglund och arbetaren Johan Österberg. Båda parterna öfverlemnade målet. Åklagaren yrkade ansvar å Österberg för slagsmål ock fylleri. Målet uppsköts.
För att ha slagit fattighuskarlen Sandberg var f. artilleristen J. Sigrén instämd. Sandberg sade sig hafva lemnat Sigrén pengar för att köpa bränvin, men att Sigrén återkommit utan både pengar och bränvin. Sigrén sade sig ej halva emottagit så mycket pengar som Sandberg påstod sig halva lemnat, och det lilla han fått, ville Sigrén ej gå och köpa något för, och slagsmålet skulle bestått den att Sigrén lindrigt knuffat Sandberg ifrån sig dervid denne ramlat omkull utan att meningen varit att göra honom illa. Uppsköts för bevisninge förebringande.
Målet mot italienske undersåten Bruniardi Claudio angående oloflig handel försvar i dag ånyo. Som svaranden rest från staden, yrkade åklagaren, att de beslagtagna varorna skulle anses förverkade. Målet uppsköts tills svaranden kunde anträffas.
För brott mot bygnadsstadgan hade allmänna åklagaren instämt sjökapten Vahlbergs sterbhu. Svarandena hade låtit omlägga ett uthustak med bräder ena hälften i år och andra hälften något år förut. Svarandena sade sig endast hafva omlagt halfva taket i år det andra halfvan var qvarliggande sedan många år tillbaka och hvad som nu omlagts hade varit alldeles nodvändigt, emedan det regnade in.
För vidare utredning uppsköts målet.
Södra häradsrätten.
(Länsfängelset).
För barnamord hade häktats och till härvarande länsfängelse införpassats pigan Ida Erika Pettersson, i tjenst hos hemmansägaren Anton Pettersson, Hulte i Hemse. Ransakning med den häktade har i dag hållits å lansfängelset.
Svaranden är född 24 Mars 1862 i Olofsbods, Madesjö församling af Kalmar län. Hennes fader var arbetaren Petter Svensson och hennes moder Stina Svensdotter. För 7 år sedan vid pingsttiden kom hon hit till Gotland, der hon tog tjrnst i Bro socken och har dessutom tjenat i Vesterhejde, Stenkmula och sedan i höstas i Hemse, till i Mars i år hos länsmejeristen af Vetterstedt. I slutet af Januari hade hon blivit hafvande och väntade sålunda ej sin nedkomst förrän i slutet af nästa månad. Om sjelfva förloppet vid brottet upplyste polisrapporten.
Onsdagen 12 dennes hade Ida Pettersson varit sysselsatt jämte det öfriga folket med inkörning af säd, hvarjämte hon haft brygd för händer. Tillsammans med de öfriga hade hon intagit middag, och förut vid 5 tiden på e. m. hade hon börjat känna värkar, hvilka hon dock antog härledde sig derifrån, att hon burit kanske väl tungt på åtskilliga kärl för brygden. Då hon emellertid blef allt, sjukare, passade hon på ett tillfälle och gick bakom en halmstack, der hon genast framfödde ett gossebarn, som hon först tyckte vars utan lif. Hon sparkade derför lätt till det, då det qved, hvarpå hon tagit det och stoppat in det i halms tacken nere vid jorden, hvarpå hon begifvit sig in i huset för att skaffa en duk att taga upp barnet i. Uppkommen på loftet hade hon dock ej förmått gå ned igen.
Emellertid hade man märkt blodspår och misstankar hade vaknat, hvarför pigans matmor beds en hustru Häggren att gå ut och se efter, om ej något varit å färde. Vid stacken hade denna då upptäckt blod, men fösrt genom barnets qvidande märkt detta, tagit fram det och då funnit det, illa medfaret, men vid något lif. Hon hade burit in det i huset. Svaranden, som nu nedkommit omklädd, hade tillfrågats om det var hennes barn, hvarpå hon svarat åt en ja, åt en annan nej.
Dessa polisrapportens uppgifter vidhöllos nu al vittnena Anton Pettersson, hustru Katarina Pettersson ack Katarina Häggren. Anton Pettersson tillade att svaranden tör honom vid det tillfälle, då hon fördes i häktet till Visby. bekänt att hon under sista tiden tänkt taga sitt barn afdaga, då det kom till verlden.
Svaranden erkände hvad här ofvan omtalats och tillade att hon under första tiden af hafvandeskapet ej tänkt på något barnamord men sedan, då fadren till barnet ej velat veta af henne, oaktadt han visste om faderskapet, då hade den tanken kommit på henne att afdagataga sitt foster. Men när bon gjort det, hade hon genast ångrat sig. Hon nekade till att hon på något sätt misshandlat eller våldfört sig på fostret.
Målet oppsköts för inhändigande af obduktionsprotokollet.
Gotlands Allehanda
Måndagen 24 September 1888
N:r 77.
Prisskjutning
hade Stånga gamla skyttegille i går anordnat å Malmen. Skjutningen verkstäldes på 400 fots afstånd mot 22 tums tioringad tafla med 5, 3 och 1 skott.
I företa skjutningen deltogo 24 skyttar. Företa pris (7 kr.) tog L. Ekelund, Sanda, för 34 poäng, andra pris (6 kr.) O. Olsson Etelhem för 32, 3:e pris (5 kr.) V. Ekelund, Sanda, för 32, 4:e pris (4 kr.) N. Hallgren, Fardhem, för 32, 5:te pris (3 kr.) Appelqvist, Burs, för 31, och 6:te pris (2 kr.) O. Ekelund, Sanda, för 27.
Resultatet af andra skjutningen, hvari deltogo 14 skyttar, blef: 1:sta pris (5 kr.) Appelqvist, Burs, för 24 poäng, 2:dra pris (4 kr.) Jacobsson, Etelhem för 22, 3:e pris (3 kr.) Hallgren, Fardhem, för 20, 4:e (1 kr.) O. Ekelund, Sanda, för 20 och 5:te pris (1 kr.) Claasson, Hafdhem, för 20. Tredje skjutningen verkstäldes, som sagdt, med 1 skott, af 13 skyttar. Den utföll sålunda:
1:a pris A. Berglund, Lye, 10 poäng, 2:a pris R. Löfgren, Stånga, 9, 3:e pris A. Ekelund, Sanda, 9, 4:e pris O. Ekelund, 7, 5:te pris V. Ekelund, 7, och 6:te pris L. Ekelund 5.
Gotlands Allehanda
Måndagen 24 September 1888
N:r 77.
Passagerarelista.
Från Stockholm med Gotland 22 Sept.: landsh. Poignant, kapt. Lange, hrr Holmqvist, Larsson; fru Odin; fröknarna Olsson, Bergman samt 6 däckspassagerare.
Med Rurik 23 Sept.: Ingenjör Ekström Atlas, herrar Andersson, Fjellatröm, Ohlsson, Johansson, Nilsson, Ohlson, Roth.
Gotlands Allehanda
Måndagen 24 September 1888
N:r 77.
Lagfart
begärdes i dag hos rådhusrätten af skräddarmästare M. Sandström å hus och tomt nr 52 i Klinterotens 1 qvarter.
Gotlands Allehanda
Måndagen 24 September 1888
N:r 77.
Inkomna & utgångna fartyg.
Inkomna:
Till Visby: 21 Sept. jakt Maria, Hansson, Kalmar, guano.
Till Ljugarn: 13 Sept.: skon. Bertha, Österberg Kiel, barlast.
Utgångna:
Från Visby: 23 Sept. jakt Maria, Hansson, Slite, barlast.
Från Ljugarn: 10 Sept. Koff Konkordia, Hejdenberg, Slite, trävaror: 19 Sept. skon. Bertha, Kiel, trävaror.
Gotlands Allehanda
Måndagen 24 September 1888
N:r 77.
Gotlands landsting
har idag för 26:te gångna samlats. Sedan k. m:ts förordnande för lektor Bergman att vara tingets ordförande uppläste, helsade han dess ledamöter välkomna. Han önskade, då han nu ånyo hade äran intaga denna plats, att han måtte mötas af samma välvilja, vänskap och redbara understöd, som så många gånger förut kommit honom till del. Andra krafter, friskare, tidigare, starkare än hans hade kräfts på denna plats. Som det nu var, räknade han på välvilligt öfverseende på samma gång han hoppades att ötver – läggningar och beslut skulle varda präglade at noggrannaste pröfning, af omisskänlig kärlek till fosterbygden, af omisskänligt arbete för hvad som rätt och godt och billigt vore och hvad som lände till hembygdens utveckling, blomstring, ära och lycka. Af länets höfding, som helsades välkommen, påräknade han som vanligt många säkert behöfliga goda råd och af tingets tjenstemän visste han att han hade att vänta ett raskt och ordningsfullt arbete.
Vid anstäldt upprop beramas tingets samtliga ledamöter närvarande med undantag af v. konsul Broandar, som anmält sjukdomsförfall och i sitt ställe inkallat ersättaren O. Jakobsson, Skogs i Hejda.
Tinget utgöres alltså i år af följande ledamöter:
För Visby stad:
Lektor Bergman,
Gördelmakere Hellgren,
Bankdirektör Petterson,
Häradshöfding Waldenström,
Bankdirektör G. Kolmodin,
Öfverstelöjtnant P. F. Ihre.
För Norra häradet:
Nämdeman Granberg, Dalhem,
Kapten Broander, Källunge,
Hemmansäg. L. N. Eklund, Fole,
Hemmansäg. Björkegren, Lärbro,
Nämdeman Löfvenberg, Stenkyrka,
Hemmansäg. M. P. Pettersson, Vestkinde,
Riksdagsm. Per Larsson, Fole,
Hemmansäg. L. P. Bodin, Lokrume,
Landtbr. M. Larsson, Vestkinde,
Nämdem. Christensson, Hörsne,
För Södra häradet:
Hemmansägaren Johan Hägg, Hägvalds, Gerum,
Hemmansäg. Lars Pettersson, Hallbjens, Lau,
Nämdeman O. N. Bolin, Gandarfve, Alfva,
Hemmansäg. J. Olsson, Kyrkeby, Etelhem,
Olof Jacobsson, Skoga, Hejde,
Riksdagsm. L. Norrby, Fardhem,
Nämdem. Pettereson, Stånga,
Hemmansäg. Uddin, Stånga,
Hemmansäg. M. Cedergren, Hemse,
Hemmansäg. O. Pettersson, Hallute, När.
Till sin vice ordförande utsåg tinget med 20 röster riksdagsman P. Larsson. Direktör Kolmodin erhöll 4 och härads. höfding Waldenström 2 röster.
Tingets föredragningslista var denna gång längre än vanligt. De utskott, tinget för frågornas förberedande behandling beslöt tillsätta, blefvo derför ovanligt många, icke mindre än 9 I
första utskottet (om skogsodling och frökontroll) invaldes kapt. Broander (16 röster), Hägg (10) och Granberg (10).
andra utskottet (samtliga lasarettsfrågorna): P. Larsson (22), Hägg (19), Valdenström (18), Bodin (12) och Broander (10);
tredje utskottet (om anslag till prinsessan Eugenies sjukhem på Gotland och Eugeniahemmet samt till döfstumundervisningen): Kolmodin (17), M. Larsson (11), Norrby (10);
fjerde utskottet (anslag till högre flickskolan): O. R. Pettersson (13), Norrby (15) Christensson (13), Bodin (11) och Hellgren (14);
femte utskottet (folkhögskolan och landt brukselevstipendier): J. Olsson (13), P. Larsson (11), M. Larsson (10), Hägg (8) och O. R. Pettersson (7);
sjette utskottet (slöjdundervisning på landet samt premiering af nötboskap): Björkegren (9), Bodin (9) Broandar (8), Norrby (8) och Hellgren (7);
sjunde utskottet (statens upprättande): H. Pettersson (12), Ihre (10) och Bergman (9); åttonde utskottet (granskning af protokollssammandraget): Valdenström (16), Bergman (13) och Kolmodin (13);
nionde utskottet (för uppgörande af förslag till vallistor); Norrby (20), P. Larsson (18), Granberg (11), Bolin (10), Hägg (9).
Efter det utskottsvalen härmed vore endanstökade, utvecklade landsh. Poignant i ett längre anförande de skäl, som han ansåg tala för åtskilliga frän länsstyrelsen gjorda framställningar till tinget rörande lasarettet och hospitalet, folkhögskolan och landtmanuaskolan, frökontrollen och premieringar af nötboskap. I fråga om denna premiering antyddes, att det nya system, som derutinnau införts, tilldragit sig den uppmärksamhet, att ett förslag vore å bane att hos nästa riksdag göra framställning om ett statsanslag af 50 tusen kronor att fördelas på de olika orterna. Beträffande främjandet af skogsodlingen genom understöd åt enskilde öfverlemnades till utskottet en motion af jägmästare Sylvan, afgifven till hushållningssällskapet, hvaruti mo tionären närmare motiverar nyttan och nödvändigheten af understöd frän det allmännas sida till hejdandet af en onaturlig skötsel af skogen, och föreslår sällskapet att bevilja 250 kr. för nästa är mot det att samma belopp anslås af landstinget och staten beviljar 500 kronor.
I öfrigt medhann tinget på förmiddagen att fatta beslut i de frågor, koliks icke ansetts kräfva utskottsbehandling.
Så bifölls komiterader förslag om ett ärligt reservationsanslag under fem är af 450 kr. till understöd St sinneslösa barn, som vunnit inträde vid Nannylunde läroverk för idioter.
Åt gotländske föreningen för de blindas väl anvisades 200 kr. för 1889.
Till belöningar för rofdjurs dödande anslog tinget för 5 år ett tusen kronor om året, äfvensom för samma tid ett förslagsanslag af 300 kr. till läuskungörelser åt samtliga kommuner.
Till mosskulturens främjande hade hr M. Larsson motionerat om 300 kr. för 1889.
Hr P. Larsson ansåg, att de tillämnade försöken borde ske på fullt utdikad myr, hvilket borde uppställas som vilkor.
Hr Broandar trodde, att den lyckliga utgången af experiment på andra orter icke von gifven här. Det vore för litet utrönt om saken.
Hr M. Larsson: å nej, redan vore ganska mycket utrönt. Så hade han exempelvis en myrlott, som var långt ifrån utdikad. Han hade der gjort fyra försök delen a) Insådd med 2 centner guanotosfat, b) 3 ctr temas – fosfat, c) 3 ctr kalimagnesia och d) ingen göd. ving. På a) finge han 10 tunnor vackert korn, på b) 6 till 7 tunnor korn, på c) ingen skörd och på d) heller ingenting.
Anslaget bifölls med det nyssnämda vilkor.
— Från skoll. Fredin i Linde i egengenakap af ordförande i Fardhems förlikningsnämd hade inkommit anmälan att af nämden handlagts 5 mål, deraf 3 förlikts.
— Likformighet i frilysningsbestämmelsorna angående ejderfelgel inom de vid Ostersjön belägna provinserna har domänstyrelsen ansett önskvärd och har derom velat höra tinget. Landstinget anslöt sig i sitt svar till ett af jägaregillets sekreterare dr Kolmodin afgifvet utlåtande, hvari han framhåller att dragskytte å ejder knappast kan sägas förekomma på Gotland, der jagten är mindre betydande än fångsten at den från fåglarnas bon. Men skulle någon ändring i jagtbestämmelserna göras, så borde dels jagttiden framflyttas till 1 Aug. i et. för 11 Juli, vid hvilken sist nämda tid ofta träffas halfvuxna ejdernngar, dels jagten inskränkas till de fallt utbildade hanarna, genom sin drägt lätt igenkänliga, dels skytte å hanarna ej medgifvas förrän efter parningen eller 15 Maj, dels straffen för äggplockning skärpas.
Härmed voro dagens förhandlingar slut och tinget åtskildes för att egna aftonen åt utskottsarbeten och qvällen åt supö hos landshöfding och fra Poignant.
Kastar man en blick på tingets fysionomi, ek ter den sig ensartad med kvad som varit fallet de senaste 10-20 åren, ja en del landstingsgubbar kunna till och med fira sitt silfverbröllop med institutionen, årsbarn som deras mandat är med landstingsinrättningen. Uppdraget gifves så godt som pk lilstiden och sådant befordrar en viss intresselöshet, hvarmed vi naturligtvis icke velat saga, att icke sådana finnas, som prydligt fylls sitt rum äfven gom 25-åra veteraner på denna politiskt-ekonomiska vädjobana. Men det hela behöfver nog tillföras en smula ny lifskraft.
Skulle man söka ställa detta års lands tings horoskop, sk förefaller det att varda lugnt och fredligt. På horisonten märkes emellertid ett litet moln, som, på det hela ofarligt, möjligen kommer att urladda sig öfver prinsessan Engenies sjukhem. Landstinget har till denna välgörenhetsinrättning hittills anslagit tusen kronor osa aret och framställning är gjord om anslagets förnyande för femår. Hittills har hemmets vartohjertade grundlaggarinna styrt och stålt som hon behagat med inrättningen, utsett dess styrelse ra. m. Men till reglementet har kon nn gjort ett tillägg, som ådragit sig en viss uppmärksamhet. Sedan hon bestämt att styrelsen skall bestå af länets höfding, lasarettsläkaren, en prestman, 2 af stadsfullmäktige och 2 af landstinget valda ledamöter, tilllägges: Biskopen över Visby stift anmodas att vara sjukhemmets inspektor, hvilkens godkännande alla styrelsens beslut böra underställas.
Sannolikt var det kännedomen härom som föranledde Per Larsson, med hvilken hrr Waldenström, Ihre, m. fl. instämde, att vid tingets sammanträde påyrka im fordrandet af afokrift af reglementstillägget, från hvilket yrkande man afstod vid upplysningen om att afakriften redan funnes. Möjligen kommer som vilkor för landstingets anslag att uppställas borttagandet af nyss anförda bestämmelse i reglementet.
Gotlands Allehanda
Måndagen 24 September 1888
N:r 77.
Från sjön.
I Ystad hemmahörande barkskeppet Gennet, kapten Andersson, har på resa från Boness till hemorten med kol i onsdags morgse kl. half 4 i närheten af Hirtshals öfverseglats af ångaren Norma från Flensburg. Det svenska barkskeppet sjönk genast, och det var endast med knapp nöd, som manskapet, delvis i medvetslöst tillstånd, kunde räddas af Normas båtar. Ty värr drunknade en man, matrosen André; de öfriga fördes om bord på södergående engelske ångaren Onega, som strax efter olyckan passerade förbi och i går e. m. landsatte de skeppsbrutne i Köbenhavn.
Gotlands Allehanda
Måndagen 24 September 1888
N:r 77.
Från landsbygden.
(Bref till Gotl. Allehanda.)
Också ett djurplågeri.
Fårskötseln på Gotland, synnerligast i Storsudret, hade fordom en stor betydelse för hemmansägaren, då den var snart sagdts hans enda inkomstkälla. En hemmansägare kunde ibland äga omkring 400 vinterfödda eller gamla får. Lambsamlingen, som hölls och ännu hålles mikaelitiden eller 2 Oktober, skedde dels till häst och dels till fots, och det var icke ovanligt att på en gång få se 30 eller 40 ryttare, med en eller flere fotgängare emellan hvarje ryttare tillsammans bildande en halfbåge, från den oinhägnade gemensamma vallen uppdrifva fåren till en för tillfället inhägnad plats, Lambstäjou. Vid uppdrifningen tillsåg, alltid de äldre ryttarna, att ordningen upprätthölls, och för detta ändamål fingo som oftast de yngre ryttarens rygg göra närmare bekantskap med en eller annan af de äldres lädersväjpor. Sedan fåren inmotats i stäjou, finge ägarna i en viss ordning urskilja sina får. Denna samling var och är till någon del ännu ansedd som en stor högtid, för byars värdiga firande gjordes och ännu göras åtskilliga förberedelser för magens förplägning, såsom bakning af diverse, bryggning af mikaeliöl m. m. Om allt detta är egentligen intet klandervärdt att säga.
Men vid dessa församlingar infunno och infinna sig ännu köpare, hvilka, sedan de erhållit det önskade antalet får, begått och ty värr ännu i våra dagar, då så mycket göres för djurens skydd, begå emot de arma djuren den barbariska, och man kunde säga häfdvunnen ansedda, oseden att binda de fattiga kreaturens alla fyra fötter tätt tillsammans (ibland med smala snören, som under djurets rörelse att lösgöra sig skära in ända till bara benen), stufva och packa djuren ihop eller tillsammans i en vagn och i denna ställning transportera desamma flere mils väg, under hvilken transport ibland händer, att körsvennen under en eller flere timmar lemnar sin skjuts för att hos en gammal vän få sig något till bästa, hvilken understundom blifver väl mycket; någon gång händer äfven, att ett eller annat djur fallit af vagnen utan körsvennens vetskap och under nattens mörker blifvit qvarliggande på vägen, tills någon efterföljande funnit det. — Här föreligger ovedersägligen ett djurplågeri, bedrifvet kanske i större skala än man vill medgifva, och kvart brefskrifvaren vill fästa polismaktens och djurvännernas synnerliga uppmärksamhet just nu, då den årliga fårsamlingen och försäljningen snart är inne, så att nu berörda misshandel af våra ädla får måtte beifras och en gång för alla stäfjas.
Vid transport af fåren under en eller flere timmar böra användas täckta vagnar, så att det nu påpekade, om allt annat ån ädel omtanka om djurens välbefinnande vittnande sättet måtte undvikas och intet ansvar för djurplågeri vara att befara.
Den 5 innevarande September, då undervisningen i
Småskolan på Burgsvik
tog sin början för årets hösttermin, uppläts dertill den för samma skola ansedda nya, särdeles rymliga lärosalen, och dervid den för folkupplysningens framgång nitiske skolrådets ordförande höll ett gripande invigningstal, läggande på vederbörandes hjertan vigten och betydelsen af den stora uppgiften att uppfostra barnen till sanna medlemmar af Guds rike och till nyttiga medborgare i samhället.
Gotlands Allehanda
Måndagen 24 September 1888
N:r 77.
Från förfalskningar
ha våra bankinrättningar i regeln varit förskonade. Häromdagen kom man emellertid en förfalskare på spåren, som drifvit sin handtering i båda våra bankanstalter. Mannens namn är K. J. Löfqvist, Hägvide i Lärbro, landtbrukare till yrket. Häktad har han erkänt, att han i enskilda banken fått belåna 3 falska papper och i Riksbanken ett eller två. Sammanlagda summan af de falska papperen går emellertid upp till endast omkr. ett par tusen kronor. På papperen har han sjelf stått antingen som låntagare eller löftesman. Hvad som hindrat upptäckten och gjort att förfalskningarne icke förrän nu kommit i dagen, var att Löfqvist, som hade med postbefordringen att skaffa, vetat undansmussla de från bankerna till hans fingerade löftesmän utsända aviserna, hvadan dessa aldrig kommo adressaterna tillhanda.
Gotlands Allehanda
Måndagen 24 September 1888
N:r 77.