Dag: 21 juni 2020

Det är väl bekant, att vår fräjdade landsman på andra sidan Atlanten sedan lång tid tillbaka egnat sitt arbete och sin uppfinningsförmåga åt uppgiften att göra den i solens värme gömda kraften användbar i mensklig industri.
Hans ansträngningar hafva nu krönts med framgång, såsom man finner af meddelanden i både amerikanska och engelska tidskrifter, bl. a. i en af honom författad artikel i den berömda vetenskapliga tidskriften »Nature».
Efter en närmare beskrifning af sin uppfinning meddelar han äfven, att maskinen nu är så fullkomnad, att beställningar derpå kunna mottagas. Han fäster dervid särskildt uppmärksamheten på solmaskinens användbarhet för bevattnande af de soliga, torra landtvidderna i amerikanska vestern, vid stilla hafvets kust, en fråga af stor betydelse för Förenta staterna, hvars kongress och under innevarande möte upptagit den till behandling.
Grundtanken i John Ericssons solmaskin eller solmotor är, att solstrålar uppsamlas i speglar och genom dem reflekteras mot en uppvärmningsapparat, från hvilken sedan ånga eller gaser alstras, hvilka skola påverka maskinens piston. Speglarna, som äro fästa bredvid hvar andra i ett ställ af jern eller stål, utgöras af raka skiftar af vanligt fönsterglas, som på undre sidan är belagdt med silfver. Hela stället har formen af en parabel, i hvars brännpunkt den cylindriska uppvärmningsapparaten placeras.
Genom talrika försök säger sig Ericsson hafva kommit till det resultat, att en sådan solmotor med en spegelyta af 100 qvadratfot, placerad i rät vinkel mot solen, till och med på Newyorks breddgrad, vid middagstiden utvecklar ett mekanisk arbete af 1,850,000 engelska skålpundfot per timme!
Kostnaden ställer sig billig nog. Glasmästare i Tyskland och Förenta staterna leverera spegelglas i lämplig form och storlek till ett pris af 60 cent pr qv.-fot, och en solmotor med reflektor och uppvärmningsapparat skulle då icke ställa sig mycket dyrare än en ångpanna med tillbehör, särskildt om skorsten medräknas.
Sjelfva maskinen kommer icke att bli dyrare än en vanlig ångmaskin. Solmotorn beräknas kunna begagnas vida längre utan att slitas eller behöfva repareras än ångmaskinen.
Den högst vigtiga frågan, om den nya kraftalstraren verkar jämt och oafbrutet, får likaledes ett tillfredsställande svar. Iakttagelser under en lång följd af år hafva gifvit det resultat, att den genom ökad värme frambragta öfverflödiga kraften lätt kan afledas, så att en likformig kraft frambringas under en arbetsdag.
John Ericsson är icke den ende, som sysselsatt sig med problemet att använda solen som kraftkälla.
En fransman Tellier har nyligen framstält ett förslag att använda solvärmen direkt på maskinen utan förmedling af någon reflektor. Men hans apparat, ehuru försedd med en värmeabsorberingsyta om 1,215 qv.-fot, utvecklar dock ett mekaniskt arbete, som ej uppgår till mer än 43,360 eng. skälpundfot i timmen.
En annan fransman, Mouchot, har äfven framstält ett förslag i denna riktning, men äfven det har visat sig oanvändbart.

Gotlands Allehanda
Fredagen 21 September 1888
N:r 76.

Briggen Gotfried, hemma i Kalmar och lastad med trä, som sistlidna vecka strandade vid Understen i Ålands haf, har i tisdags tagits flott af Bergnings- och dykeribolaget Neptuns ångfartyg Belos och Argo samt inbogserats till Öregrund. Fartyget är mycket skadadt i botten, riggen kapad o. s. v.
— Från Oskarhamn skrifves: Sistlidna måndags morgon vid half 7-tiden inkom i härvarande hamn ångaren Lero från Sunderland, som grundstött på Lyserort vid inloppet till Rigaviken lördagen 24 Augusti. Ångaren var stadd på resa från Svarta hafvet till Pernau i Ryssland med en saltlast om 3,000 ton. Lero mäter 1,450 engelska registerton. Efter grundstötningen reqvirerades bergningshjelp och redan samma dag som grundstötningen inträffade anlände tvänne dykeribåtar af Nordiska bergningsbolagets i Ryssland och dagen efter ytterligare tvänne, så att inalles fyra bergningsångare voro sysselsatte med att taga den 300 fot långa, väldiga ångaren flott. Bergningsarbetet fortgick under gynsamt väder i tre dygn, då den kom flott, hvarefter den inbogserades till Riga. Här lossedes återstoden af saltlasten, som för öfrigt dela kastats ötver bord dels smält. Sistlidna lördag vid 7-tiden på aftonen begaf haveristen sig med tillhjelp af egen maskin på resa till Oskarshamn, under vägen assisterad af dykarbåten Wolga, tillhörig det ofvannämda dykeribolaget. Under nästan hela resan arbetade icke mindre än 6 st. dykarpumpar om bord å Lero. De båda ångerns ankommo såsom redan nämts, på måndagsmorgonen till Oskarshamn och redan på eftermiddagen intogs haveristen i mekaniska verkstadens skeppadocka. Ångaren Lero, som har en besättning af 26 man, är en af de största haverister, som intagits i verkstadens skeppsdocka, och den torde få anses såsom en verklig koloss efter våra förhållanden att döma.

Gotlands Allehanda
Fredagen 21 September 1888
N:r 76.