med anledning af ordenshusets invigning fira om söndag goodtemplarne vid Mellangatan. Medverkande äro borgmästare Een, pastor Roos samt fru Cristina Wiehmann-Roos.
Gotlands Allehanda
Fredagen 12 Oktober 1888
N:r 82.
Arméns fullmäktige
sammanträda för närvarande i hufvudstaden. I en k. proposition till fullmäktige erinran dessa, bland annat, att fältkamrerare- magasins- och sjukhusinspektore-, kanslists- samt kontoraskrifvarebefattningarna vid Gotlande nationalbeväring i den nya staten för nationalbeväriagen uteslutits samt att, då denna befattningar numera ej heller äro med innehafvare försedde, af dessa förhållanden betingad ändring i 75:e paragrafen af pensionekassans reglemente lärer böra vidtagas.
Gotlands Allehanda
Fredagen 12 Oktober 1888
N:r 82.
Viskykretsens skollärareförening
hade i lördags möte här i Visby i folkskolehuset.
Sedan en psalmvers afsjungits och Guds välsignelse nedkallats öfver mötesdeltagarna, höll skollärare Karl Lingström från Bro en lektion med ledning af läseboksetycket »Kulla-Gunnarstorp». Denna lektion gaf anledning till lifligt meningsutbyte. Efter att ordföranden sedan tackat lektionngitvaren hölls af skollärarinnan Ch. Engbom från Fridhem med en afdelning småskolbarn en lektion, höllken med ledning af andra budet afhandlade ämnet »Guds namn», dess rätta bruk och missbruk. Äfven på denna lektion följde kritik.
Från föregående möte hvilade diskussionsfråga »Huru väcka och behandla barnens ambition?» Denna inleddes nu af skolföreståndaren Ljungberg. Referenten ansåg att detta spörsmål var en af uppfostring. konstens grundfrågor. Att ambition finnes hos hvar och en torde ej vara tvifvelaktigt. Visserligen kan man säga: det der barnet saknar ambition. Men den fins nog; den är af olika styrka hos olika individer.
Två mäktiga faktorer inverka härvidlag: ärftlighet och yttre vilkor.
Ärftligheten går som en röd tråd genom hela naturen, den förföljer slägtet som en arfsynd. Man påträffar barn, ej minst i städerna, som i allt visa brist på ambition; de äro trasiga och smutsiga, de visa ambitionsbristen genom tal och svar. Detta är ett arf från föräldrarna. Men om det är ett arf, hur skall man då kunna väcka ambitionen? Nu äro vi inne på de yttre vilkoren. Hvad det rent materiela beträffar, så har det visat sig att man kan t. ex. vänja dufvor vid att äta kött, måsar vid att äta frö. Hos de förra har då kräfvan blifvit en köttsmältande mage, hos de senare en frösmättande kräfva. Hvad visar detta? Jo, att omgifningen ingår som en beståndsdel i vår varelse. Följer man nu skalan uppåt, finnar man att samma lagar gälla det andliga. Menniskan är både materiel och andlig; således ägor lagen sin tillämpning äfven här.
Tänkom oss ett barn, inför hvars blick ej råder annat än smuts och ohyfsade vanor. Det blir då den luft, som barnet upptager i sin andliga varelse. Se på en gatpojke, hur annorlunda han är mot ett barn med ett gods hem.
Ett sådant barn kommer nu i skolan. Huru bör det då behandlas? Omgifningen bör vara en annan, än barnet förut varit van vid. Om skolsalen och sjelfva skolhuset ej äro bättre än hemmet, om lärare och kamrater ej äro bättre än föräldrarna, då år det klart att barnet ej blir bättre. Derfir bör hela omgifningen väcka sinnet för motsatsen till smuts och osnygghet. Skolhuset bör vara inbjudande, skolsalen ren ock snygg och ej en lekplats. Kamratlifvet bör vara egnadt att ingjuta ädlare känslor.
Derför är det ej oväsentligt att gossar och flickor undervisas samtidigt. Det är oriktigt att skilja könen åt som i städerna. Ty flickorna utöfva alltid ett förädlande inflytande på gossarna. Det bör dessutom gå stilla och fridfullt till i skolan. Dit hör t. ex. uppställning vid in- och utgående från lektionerna. Då barnen äro inne, böra de vara stilla och tysta, vid lärarens tilltal böra barnen instinktlikt känna, att det är en ädel själ som talar till dem. Läraren är den, som er sjelfva själen i omgifningen. Lärarens yttre bör vara så att det inger aktning och vördnad, hans sätt att skicka sig förråda en högre lyftning, når han förmanar, bör hans person vara en lefvande text till orden: »Gud förmanar genom oss». Vid förseelser bör ej bestraffning ske under lektionen, utan afsides, så att man visar barnen att man har aktning för dem.
I korthet: den omgifning, i hvilhen barnet förflyttas, bör vara sådan att den ingifver föreställning om att barnet har varde som menniska.
Hr L. N. Enderberg ansåg att i stället för ambition skulle ha stått »aktning för sig sjelf». Och denna aktning för sig sjelf den var detsamma som: ställ dig så i din inre och yttre verld att du ej behöfver rodna inför menniskor och Gud. Den rätta aktningen för sig sjelt har menniskan, då hon vet att hon alltid står under Guds ögon.
Talaren hade ej reflekterat öfver huruvida verkligen omgifning och ärftlighet spelade så stor roll i detta fall. Säkert vore att satsen ej kunde tillämpas på alla förhållanden, såsom exemplen af Daniel och Josef visa.
Alltid borde man för barnen påpeka plikterna i lif vet och deras uppfyllande, afven om det skulle kosta på.
Hr Ljungberg hade läst om skolbarn som haft ett möte för att protestera mot vissa bestraffningar t. ex. att stå i skamvrån. Sant är att sådant dödar sjelfaktningen. Liksom det är skillnad på gossar och flickor, så är det också skilnad på olika utvecklingsstadier. Fem- á sex-åringar få ej behandlas som 14 á 15-årigar, när man vill väcka ambitionen. De yngre behöfva mera så att säga dressyr, de befinna sig i en lifsform som mera liknar den djuren ha; de måste genom vana tvingas att bli folk. Sedan böra vid mera framskriden ålder andliga medel tillgripas.
Frkn Engbom ansåg det visserligen sant att de ärftliga anlagen voro betydelsefulla. Men goda anlag kunna bli dåliga och tvärtom, Omgifningen för det dåliga barnet gör ej allt.
Inledaren hade sagt att de små barnen mera liknade djuren. Häremot ville hon inlägga en protest. De äro ytterst känsliga små varelser och ingenting är så tacksamt att arbeta med som just de minsta barnen.
Hr Ljungberg hade med dressyr menat att man mera måste tvinga de små. Sant vore att barnen äro känsliga. Men hvad visar det? Jo, just att de stå på en mera djurisk ståndpunkt. En hund t. ex. kan jag få lydig och trogen ej genom tal, men väl genom vinkar.
Hvad ärftligheten beträffar var det aldeles riktigt att den ej var allt. Men sant vore det dock att ärftlighet och omgifning ingå i hvarandra.
Hr Hammarström trodde att hemmen ofta motarbeta hvad i skolan inplantas af ambition.
Frkn Sundahl ansåg att barnens vilja borde brytas så tidigt som möjligt.
På grund af den framskridna tiden afbröts här diskussionen, som kommer att fortsättas.
Mötet beslöt att åt sin ordförande uppdraga att hos Sveriges allmänna folkskolelärareförenings sekreterare anhålla om stadgar m. m. och sedan vid nästa möte besluta om inträde i föreningen.
Vid detta möte kommer en räknelektion att hållas af skollärare Lingström samt ett föredrag om elektricitetens af skollärare G. A. Ljungberg från Fole.
Gotlands Allehanda
Måndagen 8 Oktober 1888
N:r 81.
Rättegångs- och Polissaker.
Visby rådhusrätt.
För grof och uppenbar vårdslöshet mot borgenärer yrkades i dag ansvar å bagaren J. N. Lindbom utaf handelsfirmorna Rob. Thegerström & Komp. och Oskar Lundin & Komp. Yrkandet, som gjordes enligt 23 kap. strafflagen, grundade sig på godemannens kassör J. A. Bergenstjernas berättelse, hvari bland annat säges, att Lindbom ej fört böcker, ej haft sin egendom brandförsäkrad, samt afhändt sin egendom för att förnöja en borgenär till förfång för de andra m. m.
Svaranden som företräddes af sakföraren Stenmark, anhöll för svaromåls afgifvande att få närmare bestämdt den paragraf och det moment, hvarefter ansvar yrkades. Då detta i stämningen öfverlemnats åt rättens dom, men kärandena nu närmare bestämde 3 § såsom den, efter hvilken yrkandet gjordes, anhöll svarandeombudet om 14 dagars uppskof, hvilket beviljades.
Slagsmålet utanför södra krogen 19 Aug. hvari deltagit muraren Johan August Berglund, Karl Jonason, Johan Viktor Sköld samt bröderna Axel och Johannes Henriksson, förevar i dag ånyo. Som vittnen hördes arbetare Gustaf Engström, åkaren Johan Karlsson och jernarbetaren Johan Lysholm, hvilka ej hade mycket att tillägga till hvad vi vid förra rättegångstillfället berättade om förloppet. Så mycket framgick dock, att Henrikssönerna vid detta tillfälle ej tyckas ha varit öfverlastade.
Åklagaren yrkade ansvar å Berglund och Jonasson för fylleri, våld och förargelseväckande beteende, å Sköld för våld och förargelseväckande beteende samt å Henrikssönerna för för våld. De senare yttrade högljudt sitt missnöje härmed. Dag utsattes för Utslag.
Målet mot f. artilleristen J. P. Sigrén som slagit fattighuskarlen Sandberg, förevar också ånyo. Kyrkovaktmästaren Oskar Svensson och hustru Anna Möllerström intygade att de sett svaranden upprepade gånger sparka Sandberg som legat omkull på gatan, samt att blodvite uppkommit. Svensson hade sjelf fasttagit Sigrén. Svaranden dömdes för våldet att böta 50 kronor.
Uppträdet å stadshotellet mellan löjtnant Landberg och handlanden Ax. Sjöström företogs till ny behandling. Svaranden, herr Sjöström, hade iakttagit personlig inställelse och berättade, att han dagen i fråga på skeppsbron kommit öfverens med några aktningsvärda personer att man skulle gå upp på stadshotellet för att idka musik i pianorummet. En af sällskapet spelade, hr Sjöström sjöng. Det var ej något skrål; han sjöng så godt han kunde. Att flere än hans sällskap befunnit sig i rummet, hade han ej vetat förrän löjtnant Lundberg barskt sade till honom, att han kunde väl förstå det de ej kunde vara inne i rummet, då han förde ett sådant väsen. Som Landberg förut förolämpat Sjöström, tog denne honom nu i nacken och förde honom mot dörren, der L. vändt sig om och Sjöström tagit honom under hakan och fört honom baklänges. Han nekade ej till att han kallat Landberg en usling — skälen bad han få behålla för sig sjelf — men det hade skett efter det båda sällskapen suttit qvar i rummet väl ett par timmar samt vid Sjöströms bortgående. Att svaranden kallat käranden fähund var möjligt, men han mindes det ej.
Käranden yrkade nu i ersättninng 4 kr. 50 öre för den afbrutna käppen samt 50 kronor för den smädelse han lidit. Svaranden bad få påpeka att det ej var han som börjat bråket och bestred de 50 kronorna för smädelse; plikt ville han deremot, om så vore, underkasta sig. Målet öfverlemnades och utslag afkunnas 5 November.
Länsfängelset. Rådhusrätten.
Hvad det kostar att stjäla päron. Rensakning har i dag hållits med den i fredags häktade 16-årige ynglingen Karl Elias Anders Hesselberg (förut hade han uppgitvit sig heta Pettersson), hvilken ett par qvällar i förra veckan genom att klättra öfver planket till Cramérska trädgården beredt sig inträde dit och ur ett päronträd stulit, som i stämningen uppgafs 4 till 6 kappar frukt å 80 öre kappen. Tjufven hade vid tredje besöket ertappats och då försökt att slita sig lös, men fasttagits och öfverlemnats åt polisen. Den gången hade han gått in genom portluckan och hade vid fasttagandet i sina fickor 2 päron.
Den tilltalade, som är född 27 Nov. 1872 på fattigvårdens bekostnad uppfostrats hos skräddare Grönhagen, erkände hvad honom lagts till last, men han han hade ej tagit mera päron än fickorna fulla, hvilket beräknades till ungefär en kanna och i värde jämte de två päronen till 45 öre. Målsägaren gjorde ej något yrkande å den tilltalade. Stadsfiskalen yrkade ansvar för inbrottsstöld, men anhöll att rätten måtte taga i betraktande Hesselbergs ungdom och oförstånd samt döma honom så lindrigt som möjligt.
Domen lydde på 6 månaders straffarbete och 1 års förlust af medborgerligt förtroende för första resan stöld, delvis med inbrott.
Med förfalskaren Löfqvist hölls i dag ytterligare ransakniag för utrönande af, om det å ena lånehandlingen i riksbanken stående namnet Johan Hellström var falskt eller ej. Löfqvist sade denna gång att han visserligen skritvit namnet, men med Hellströms goda minne. Det gälda här ett omsättningslån;
den ursprungliga handlingen hada Hellström sjelf skrifvit namnet. Det nu omtvistade namnet gälda omsättningsreversen.
Hellström, som var närvarande, förnekade namnteckningen och befattade att han vid tiden för omsättningen fått bref från banken om sin borgen. Samma dag eller dagen efter hade Löfqvist kommit ner till honom, då Hellström frågat honom, hur det förhöll sig med det der lånet. Löfqvist hade då svarat; jo det är inlöst, så det är du fri ifrån — och dermed lemnat honom den gamla reversen. Det nu ifrågavarande falska papperet hade Hellström inlöst, derför att han icke riktigt visste hvad det var fråga om utan trott att det var hans skyldighet.
Hellströms namn samt hans faders J. J. Hellström namn stodo också på en lånehandling i enskilda banken å 700 kronor af 1881. Äfven dessa namn påstod nu Hellström vare falska. Löfqvist förnekade detta, sade först att de sjelfva skrifvit namnen, men ändrade detta sedan derhän att kanske någon annan gjort det af dem som voro närvarande vid detta låns uppgörande. Men med deras bifall hade namnen dock skrikits. Hellström förnekade äfven detta. Löfqvist påstod fortfarande att han åtminstone ej sjelt skrifvit namnen, men kunde ej riktigt minnas hur det var. Vittnena på detta papper hade ej varit närvarande utan skrifvit på god tro.
Bankernas ombud hade samma påståenden som vid förra rättegångstillfället, och Hellström yrkade ersättning med 345 kr. 28 öre för det af honom inlösta papperet.
Emellertid uppsköts målet för vidare bevisnings anskaffande angående äktheten eller falskheten af namnen Hellström å reversen af 1881.
Södra häradsrätten.
Slutransakning har i dag hållits å länsfängelset med för barnamord tilltalade pigan Ida Erika Pettersson från Hemse. Obduktionsprotokollet föredrogs, och dömdes den tilltalade till 4 års straffarbete.
Gotlands Allehanda
Måndagen 8 Oktober 1888
N:r 81.
Passagerarelista.
Från Stockholm med Gotland 6 Okt.: hrr Runeberg, Forsberg, Lundahl, Steibel, biskopinnan v. Schéele, grefvinnan Cronstedt; fröknarna Bachér, Pettersson, Nilsson, Berg samt 6 däckspassagerare.
Med Tjelvar 7 Okt.: hrr Stadling, Julin, Söderberg, Lundgren, Palmqvist, Thomson, Åkeson, Johansson samt fröken Björkandar.
Via Visby till Kalmar: hrr Nilsson, Schön, Nilsson, Andersson.
Via Visby och Kalmar till Stettin: hrr Bruse, Blomdahl, Gurcke, v. Söderholm samt fröken Elmblad.
Via Norrköping med Dagmar 7 Okt.: landtbrukar Rundlund med fru, hrr Andersson med familj, Lundqvist med familj, Ström, Sundall; fröken Lagerblom.
Med Visby, 8 Okt.: borgm. Een, hrr Löfstrand; fru v. Scheman; fröknarna A. Fornell, H. Fornell samt 4 däckspassagerare.
Gotlands Allehanda
Måndagen 8 Oktober 1888
N:r 81.
Mot ordningen i samhället
är ett och annat att anmärka. Förr i tiden, då krogarna höllos öppna äfven på söndagarna, var Adelsgatan på qvällarne sagde dagar stundom vådlig, nästan alltid mindre behaglig att passera. Men sedan samhället lyckliggjorts med det frispektakel, med och utan kostym, som nämnes frälsningsarmén, har den gladare folkrörelsen flyttat sig till Mellangatan, der berusade ynglingar och män nu på söndagseftermiddagarne samlas i en mängd, som vållar dem, hvilka hafva sina bostäder så belägna, att de måsto passera sist nämda gata, åtskilligt obehag. Stundom kan ock hända, att under de vilda lekarne en och annan fönsterruta klämmes in hos dem som bo i Oskarssalens närhet.
Det är beklagligt att icke polisstyrkan skall äga makt att hålla gatan ren. Men denn beklagligare förefaller denna andliga rörelse, då man ser den på närmare håll, hvarvid dess egentliga karaktär af att vara ett rent geschäft genast faller i ögonen. Så märktes exempelvis igår qväll en berusad man — så berusad att polisen sedan måste upplåta honom fri bostad — närma sig ingången till arméns qvarter, der han genast insläptes, så snart han visade sig förmå erlägga inträdesafgiften, för tillfället nedsatt från 10 till 5 öre. Stojet vid hans inträde vardt emellertid för stort, så att polisen måste inskrida och afföra mannen. Men folkstockning uppatod på gatan med skrik och oväsen.
Finnes nu ingen råd att blifva detta folknöje — ty någon andlig rörelse kan det icke kallas, då det faktiskt sökas af berusade — qvitt, så må åtminstone polisbevakningen, såsom förut, på orostiftarnes bekostnad förstärkas.
Gotlands Allehanda
Måndagen 8 Oktober 1888
N:r 81.
Målet mot Dagmar
förevar i dag ånyo inför rådhusrätten. Som bekant hade åklagaren erhållit uppskof för att styrka, det kapten Johansson genom att sätta direkt kurs från Visby till Landsort öfverskridit sin befogenhet att aflägsna sig mer än 7 1/2 geografiska mil från öppen kust. Detta hade svaranden genom de inlemnade handlingarna bestridt, och åklagaren medgaf, sedan han gjort sig reda för saken, att svaranden verkligen ej aflägsnat sig utöfver den ofvannämda distansen. Han yrkade i alla fall ansvar å kapten Johansson, derför att denne med andra klassens fartyg fört passagerare längre än 7 1/2 geografiska mil från öppen kust i oafbruten sträcka.
Härpå genmälde svaranden, att Dagmar nu för att undvika trakasserier i fredags blifvit besigtigadt och erkändt som första klassens fartyg, och förevisades inför rätten afskrift af besigtningsinstrumetatet. Tillika föredrog kapten Johansson en skrift, hvarigenom han ville visa, att skilnaden mellan en första och andra klassens ångbåt ej stod i rimligt förhållande till de olika trader de ha rättighet att befara, hvarför han ej hade kunnat fatta meningen i den paragraf af sjölagen det här gälda på annat sätt än han gjort. Han bad äfven vid en blifvande dom få fästa uppmärksamheten på att han handlat i god tro på sin fulla rätt och ej för att trotsa författningarna.
Parterna öfverlemnade målet. Utslag afkunnas måndagen 5 November.
Gotlands Allehanda
Måndagen 8 Oktober 1888
N:r 81.
Jemlikt 4 § i lagen
angående handelsregister, finna och prokura, den 13 Juli 1887, kungöres att i handelsregistrets afdelning för enskilde näringsidkare och handelsbolag denna dag intagits anmälan af
Frans Daniel Kallander att han ämnar idka diversehandel i Fårö socken under firma F. D. Kallandar.
Visby i Landakansliet 6 Oktober 1888.
På Landshöfdinge-Emetets vägnar:
Johan Hambræus.
J. G. Frendin.
Gotlands Allehanda
Måndagen 8 Oktober 1888
N:r 81.
Hushållsakolan härstädes
har alltid i prinsessan Eugénie haft en vän och beskyddarinna. Såsom man minnes anslog prinsessan på försommaren till skolan en summa af 600 kronor så länge hon lefde, och i dag har vid rådhusrätten vittnesförhör hållits angående ett par ändringar i prinsessans år 1855 upprättade testamente, hvarigenom 2 tusen kronor, som der anslagits till fångvårdsföreningen och 4 tusen kronor, som varit bestämda till institutet för döfstumma utanför Kristiania, nu öfverflyttades på hushållsskola, enär ingen af de förra anstalterna numera ansågs vara i bohnf af dessa penningar.
Gotlands Allehanda
Måndagen 8 Oktober 1888
N:r 81.
Handelsregistret.
År 1888 den 5 Okt. intogs i handelsregistret för Visby stad anmälan af Carolina Sofia Sjöström att hon ämnar utöka barberaryrket under firma Carolina Sjöström.
MAGISTRATEN.
Gotlands Allehanda
Måndagen 8 Oktober 1888
N:r 81.