Dag: 22 juni 2020

en der veckans angenäma nyhet, hvarigenom ett stort steg är taget framåt i Gotlands ekonomiska utveckling. Detta företag, för årtionden tillbaka planlagdt och under andra årtionden åter alldeles domnadt, är i öns utvecklingehistoria af den betydelse, att en närmare skildring af dess öden bör bevaras åt efterverlden och åt samtiden skänka ett efterföljansvärdt föredöme beträffande andra sankmarkers tillgodogörande inom länet.
Af Gotlands till omkring 28 qv. mil uppgående areal upptagen minst tre qv, mil af utmärkt odlingabara myrar och träsk.
Redan tidigt väcktes också tanken inom länets hushållningssällskap att genom lämplig utdikning och odling tillgodogöra dessa vattendränkta marker. Genom dess åtgörande hitkallades 1818 engelsmannen Georg Stephens för att uppgöra förslag till deras torrläggning och uppodlande.
Sedan denne undersökt och afvägt 71 särskilda myrar med tillsammans omkring 50,000 tunnlands vidd, lemnade han i sin deröfver afgifna Berättelse angående dessa myrars lämplighet som odlingsmark de amplaste loford.
Under tretton åra vistande i mitt nya fädernesland (Sverige) har jag i de flesta af dess olika landskap haft tillfälle besigtiga alla slags sankmarder, men ingenstädes funnit så mycket förträffligt land under namn af kärr och myr som på Gotland, och icke heller några, som med så mycken lätthet kunna uttorkas och odlas.
Men först på 1840-talet sattes något större myrodlingsföretag egentligen i gång.
Sedan framlidne landssekreterare Lars Hambraeus med flere hos k. m:te bef. i Gotlands län är 1843 anmält sig, såsom delägare i Martebo myr, vilja uppodla sina deri ägande andelar och för sådant ändamål utdika och aftappa myren jämte dermed sammanhängande Nordermyr och Videmyr samt begärt förordnande för förste landtmätaren A. Asplund, att verkställa och andra för ändamålets vinnande nödiga åtgärder i laga ordning, så har Arplund efter erhållet förodnande, handlagt förrättningen intill 11 September 1850, då han i afgifvet utlåtande, enär förening mellan vederbörande ej kunnat åstadkommas, förklarat sig ej kunna taga befattning med bestämmandat af den ersättning, som borde tillkomma de myrlottsägare, hvilka ej velat i utdikningsföretaget ingå. Detta utlåtande klandrades i rättegång, som slutligen afgjordes genom k. m:ts dom 12 December 1859, hvartgenom, då förrättningsmannen icke afslutat förrättningen, densamma till dem återförvisades.
Asplunds förordnande blef af k. m:ts bef. 15 Mars 1860 öfverflyttadt på kommissionslandtmätaren Ludvig Fegraeus med uppdrag att företaga och i laga ordning fullborda åtgärder för utdikningen af Martebomyr och dermed sammanhang ägande vattendränka ägotrakter i Lummelunda, Martebo, Stenkyrka, Tingstäde, Hejnum, Lokrume, Bro och Veskinde socknar samt bestämma vederlag till de icke deltagande. Vid den af honom på grund af berörda förordnande företagna dikningsförrättningen träffades föreningar emellan det Gotländska myrordlingebolaget, å ena, och samtliga i dikningsföretaget icke deltagande myrlottsägare, å andra sidan, särskildt angående Martebomyr, Nordermyr och Gärdslan och särskildt rörande Videmyr, i fråga om grunderna för företaget i de delar, hvarom tvist yppats; hvarefter vid sammanträde, 3 Oktober 1860, förrättningen förklarades hvilande i afbidan på blifvarde ubrytning genom laga skifte. Derpå har, efter framställning af myrlottsägarne, k. m.t medels skrifvelse 20 September 1861 på den grund att genom laga skiftens företagande å ifrågavarande myrfält, i förening med fältens pågående utdikning, väsentliga fördelar skulle beredas i afseende på odlingen af den i följd af berörda utdikning vunna eller i förbättrade skick försatta mark, funnit gods att, i öfverensetämmelse med hvad delägarna i myrfälten sjelfve förordat, förklara att, utan hinder af den på Gotland år 1860 uppgjorda allmänna indelning till skrifteslag, Martebo-, Norder-, Gärdslan- och Videmyrar må, hvar för sig, utgöra ett skifteslag och laga skifte undergå.
Sedan sålunda föregått och den af alla lottägare underskrifna, förberörda förening 10 September 1860 blifvit af Gotlands norra häradsrätt med kraft och dom till vederhörandes framtida säkerhet och efterrättelse faststäld, lades densamma till grund för det 14 Maj 1862 förordnade och 14 Januari 1868 faststälda, på myrodlingebolagete bekostnad verkstälda laga skifte å Martebomyr, hvarigenom rättsförhållandet delägarn emellan blef afgjordt.
Under tiden hade myrodlingsbolaget blifvit upplöst och dess rätt — och skyldighet öfvergått till ingenjör Edv. Faustman, som, bosatt i London, ej förr än 3 Maj 1886 yrkat vidare förvaltningsåtgärder och i anledning hvaraf sammanträde till fortsättning deraf utsattes och hvartill samtlige sakägare enligt dikningslagens stadgande kallades, och, då hinder deremot ej mötte, blef frågan om Martebomyra afdikning ånyo af komm.-landtm. Fegraeus med biträde af gode män företagen samt 12 innevarande Oktober för afslutad förklarad.
Genom de för förrättningens verkställande gjorda undersökningar och beräkningar är vordet utrönt, att Martebomyr ligger omkring 43 meter öfver hafvet och bildar en i stort sedt nästan alldeles plan slätt. Hvad dess nuvarande utseende angår, äro de på 40-talet upptagna afloppsdikena eller kanalerna till största delen igenvallade och på stora sträckor af myren, isynnerhet i dess östra del, kunna blott ringa verkningar af det en gång började torrläggningsarbetet spåras. Mångenstädes står vattnet fotsdjupt, men deremellan är marken (brinkar) tämligen torr och bevuxen med en på sina ställen ganska rik vegetation af starrgräs, vass och dylikt. I vestra delen är dock den forna torrläggningen mera skönjbar. Der ej marken blifvit odlad, har invandrat en riktig växtlighet af hafvudsakligen enbuskar, vide, björk och tall jämte pors (myrica) och halfgräs.
Vid bedömandet af de gotländska myrarnes odlingsvärde har man tyvärr ej alltid tagit nödig hänsyn dela till sjelfva torflagrets mäktighet, dela till de under torfven befintliga aflagringarnes beskaffenhet — huruvida dessa bestå af bleke, hvilket som bekant är en jordartad kalktuffbildning, uppkommen genom utfällning af den kalk, det kolsyrehaltiga vattnet utlöst ur omgifvande berg eller kalkhaltiga jordarter eller af sand och lera, De gotländeka torflagrens i allmänhet ringa relativa mäktighet påkallar mera än på fastlandet en sådan hänsyn. Mäktiga lager af bleke under ett tunt täcke af torf kunna öfver hufvud taget ej anses fördelaktiga, isynnerhet om genom oklok bränning torflagret så småningom utplånas. Deremot böra på ringa djup — vare sig under bleket eller direkt under torfven — befintliga lager af morän- eller jökellera anses i väsentlig mån höja myrens odlingsvärde, isynnerhet som denna, vanligen något sand- eller grusblandade moränlera — eller rättare moränmergel — hvilken bildar den ojämförligt största delen af Gotlands odlingsjord, till följd af sin höga kalkhalt och ofta till 4-5 proc. uppgående alkalihalt, måne betraktas som ett visserligen hittills näman alldeles förbisedt, men derför icke på ifråga varande myrjordar mindre värdefullt jordförbätt ringemedel.
I Martebomyr utgöres torfjorden — hvars djup sällan öfveratiger 2 meter, utan i medeltal håller sig omkring 1 till 1,5 m. — af hvad man kallar torfdy, d. v. s. är bildad hafvudsakligen af multnade fanerogama växter — vass och starrgräsarter — under det egentlig mosstorf, bildad af shpagnum och hypnumarter, endast i ringa mån synes företrädd. Under torfvea träffas nästan öfver hela myren ett lager af bleke af växlande mäktighet — från 30 till 60 centimeter till isynnerhet mot midten af myren på sina ställen 2,5 — 3 m. djup. Härunder hvilar som konstant bottenlager ofvannämda moränmergel, vanligen skild från bleket dels genom ett tunt sandlager, dels genom en fin, kalkhaltig svämlera. Mot V och NV sidan af myren ligger torfven direkt på denna margal. Som en underodnad och ej öfverallt uppträdande bildning kan anföras ett mellan torfven och bleket befintligt vanligen föga mäktigt lager af gröngrå gytja—diatomaségytja, pappersgytja.
Af lagringsförhållandena framgår sålunda, att en odling af Martebomyr bör utfalla synnerligen gynsamt. Att resultaten hittills, oaktadt alla derpå nedlagda kostnader, ej motsvara förhoppningarna, beror fastmera på de ursprungligen allt för grundt tilltagna afloppskanalerna, hvilkas aftappningsförmåga naturligtvis i samma man förminskats som de lösa lagren genom sin partiela torrläggning och torfvens fortskridande förmultning så småningom hopsjunkit, hvartill kommer den allt större uraktlåtenheten att underhålla de redan befintliga kanalerna, hvarigenom redan torrlagda marker ånyo i större eller mindre grad vattendränkts.
Martebomyr, belägen inom Lummelunda, Martebo, Stenkyrka, Tingstäde, Lokrume, Bro och Veskinde socknar uti Gotl. norra härad, omfattar en ägovidd af 3637 hektar 86,9 ar, deraf 29 har 11,4 ar upptagas af kanaler och allmänna vägar, allt motsvarande 7,369 tunnland 7,2 kappland. Arealen 3,608 har 75,5 ar är i vattendränkt skick uppskattad till 234 har, 3,68 ar och efter afdikningsföretagets fullbordan till 779 har 82,61 ar, hvarigenom vinsten af företaget uppgår, efter fullgod jord räknadt, till 545 har 78,93 ar, som, efter 500 kr. för hektar fullgod jord, utgör en vinst af 272,894 kr. 65 öre.
Såväl af agronomen Stephens undersökning, enligt hans 24 December 1819 afgifna berättelse, som ock af den af major Asplund uppgjorda och af k. m:t 20 November 1846 faststälda afdikningsplan, äfvensom af de i förrättningsprotokollet 13 Januari 1846 uttryckta vilkor angående sättet för afdikningen, — enligt hvilka ägaren till Lummelunds bruk gjort sina ersättningsanspråk för minskad vattentillgång till bruket — framgår att vattnets afledning från Martebomyr åt något annat håll än genom Lummelunds ström icke kan blifva verkställbart.
Sedermera har landtbruksingeniören H. Steinmetz, på anmodan af förrättningssökanden ingeniör Edv. Faustman, i ett 12 April 1876 afgifvet betänkande tillstyrkt äfven ett andra utlopp för vattnet öfver så kallade Getsiken åt Elinghems myr.
Förrättningsmännen hafva nu, efter öfvervägande af de med dessa föreslagna tvänne utlopp förenade fördelar och olägenheter, funnit hinder icke möta för vattnats afledande endast åt Lummelunda bruk, helst då vid syneförrättning å s. k. Nordermyr befunnits att utlopp derifrån kan beredas åt annat håll och således icke vidare kommer att öka vattenmassan i Martebomyr, hvarjämte de af ägaren till Lummelundebruk framstälda yrkanden angående vattenledningen blifva tillfredsstälda; hvaremot om Getsikutloppet till erforderligt djup upptages, öfversvämning befarar för såväl ägorna till hemmanets Lunds och Gartes i Tingetäde som äfven den till kronopark inköpta Elinghemsmyr och alltför stora kostnader till förebyggande häraf skulle uppstå, hvarför förrättningemannen endast bestämma utloppet åt Lummelundsbruk, såsom det billigaste och för ändamålet tillräckligt.
Den af major Asplund uppgjorda och af kongl. majt. redan år 1846 faststälda afdikningsplan har blifvit i det närmaste utförd; men som de upptagna kanalerna i brist på underhåll under tiden till större delen igenvallat och myrens sättning nu fordrar anläggning af nya och de förras både fördjupning och förbredning till erforderliga dimensioner, hafva förrättningsmannen funnit nödigt att alla de kanalarbeten m. m. bidra utförda, som äro specificerade uti häröfver upprättad beskrifning med tillhörande profilritningar, upptagande kanalerna en längd af 34,942 meter med ett kubikinnehåll af 173,834 k.m., dernf 122,258 km. torf och lös jord, 37,539 km. fastare mark och 14,037 k.m. kalkhäll.
Uppgjordt kostnads förelag för detta kanalars upptagande uppgår till 90,960 kr. eller i medeltal till 12 kr. 34 öre för hvarje tunnland.
Samtliga kanaler gå för det mesta i skiftesgränsen. Der ej sidolutningen är särskildt annorlunda bestämd är den 1,5:1 eller så att tre gånger djupet till bottenbredden utgör bredden i dagen. För öfrigt hänvisas till ritningarna, som upptaga fallet, uttryckt i runda tal af längden:
1 på 300 på en lägd af 500 m.
1 på 1,500 på en lägd af 400 m.
1 på 2,000 på en lägd af 26,739 m.
1 på 3,000 på en lägd af 4,645 m.
1 på 4,000 på en lägd af 1,765 m. 34,949 m.

Kanalerna djup blir i allmänhet öfver 1,5 till 2 m. och samtliga träshbottnarne i det närmaste torrlagda.
Det är kändt att mossodling på fastlandet med artificiela gödningsämnen gifvit mycket tillfredsställande resultat, och då Gotlands myrar i allmänhet äro af bättre naturlig beskafenhet, framgår med visshet att väl afdikad myr här ger större afkastring än fastmarken, hvarpå flera exempel förefinnas. Så har bland andra grosshandlaren D. A. Malmros på Ihre egendom å dertill hörande norra delen af Elinghems myr, som för omkring 40 år sedan afdikades och odlades och der jordmånen endast består af omkring 7 tum mylla på bleke, nu, sedan ägaren på egen bekostnad till erforderligt djup upptagit afloppskanalen, gifvit utmärkta skörder. Så har efter gödning med
2 centner 20 procent superfosfat á 6 kr.—12 kr.
och 12 parlass blandad
stallgödsel och släke á 1 kr.—12 kr. 24 kr
erhållits 12 tunnor korn på tunl., hvarefter, utan vidare gödning, jorden under 3 åra tid afkastat tillsammans 450 lispund klöfver och timotej på tunl.
Under innevarande år har, efter gödning med
6 centner to-
masslagg á 1:70 kr.—10,20 kr. 5 centner
kainit á 2:— kr.—10:— kr. och 10 parlass
blandad stallgödsel och
släke á 1:— kr.—70:— kr. 30.20 kr,
skördats 14 3/4 tunnor raps på tunl., utgörande 300 kr. på tunl.
Skånes yppersta fält, hvilka kosta 700—800 kr. tunl., förmå knappast upptaga täflan.
Med sådana efterdömen måste det glädja hvarjesann fosterlandsvän, att den stora frågan om Martebomyrs fullständiga afdikning nu efter mångårigt bemödande slutligen kommit derhän, att fall öfvertygelse andtligen vunnits derom, att alla delägarnas största fördel vinnas genom enig samverkan dertill, att den uppgjorda afdikningsplanen så fort som möjligt utföres på det att de öfver 7,000 tunl. vida fälten må gifva sådana skördar, som här ofvan anförts, i stället för den mycket medelmåttiga afkastning, som dervarande utmärkta jordmån nu i sitt vattendränkta skick förmår frambringa.

Gotlands Allehanda
Fredagen 19 Oktober 1888
N:r 84.