Auktion vid Roes i Rone.

Genom offentlig auktion, som förrättas vid Roes i Rone torsdagen d. 29 dennes från kl. 10 f. m. låta sterbhusdelägarne efter aflidne hemmansägaren Jacob Alfred Olofsson till den mestbjudande försälja hela lösöreboet bestående af guld-, silfver koppar-, malm-. bleck- och jernsaker, porslin och glas, lerkärl, möbler, deribland en schiffonier, skänkar, kommoder, sängar, bord, stolar, väggur, spegla, skåp och klädeskistor, sängkläder och linne, den aflidnes gångkläder; träkärl, hästar, oxar, kor, ungnöt och lam; en liggfjädervagn, arbetsvagnar, kälkar, seldon, vrång- och foderhäckar, ett tröskverk, en skakvind, harfvar, vänd- och spetsplogar, jämte diverse mindre redskap, snickareverksaker, m. m. Med betalningen lemnas de af mig godkände köpare anstånd till den lista nästkommande Oktober, andre betale genast eller vid anfordran.
Stånga den 22 November 1888.
Efter anmodan,
WILHELM ÅKERMAN.

Gotlands Allehanda
Fredagen 23 November 1888
N:r 94

Auktion vid Nybjers i Hörsne.

Genom offentlig auktion, som torsdagen den 29 November från kl. 11 f. m. förrättas vid Nybjers i Hörsne låter sysslomännen i L P. Lindbys konkurs till den mestbjudande försälja återstoden af lösöreboet som icke medhans vid förra auktionen, såsom bord, stolar, skåp, skrin, mattor, spanmålssäckar, sädesbingar, nötbindelen, hästtäcken, idnät och något tort virke af fur samt bräder m. m. och lemma betalningsanstånd för kände köpare till den 26 nästk. Januari.
Hörsne den 20 November 1888.
L. P. CHRISTENSSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen 23 November 1888
N:r 94

Åtalet mot borgmästaren Een.

Borgmästaren i Visby Een har af advokatfiskalen vid Svea hofrätt på förordnande af justieombudmannen åtalats för tjenstefel, bestående deri att Een, som i sin egenskap af öfverexekutor i nämde stad förrättat exekutiv auktion å en fastighet, hvilken inropats af styrelsen för Riksbankens afdelningskontor i Visby, icke, oaktadt upprepade påminnelser, kunnat förmås utlemna auktionsprotokoll förrän 14 dagar senare än vederbort, dels icke utfärdat anktionskungörelse i tidningarna så lång tid före auktionen som lagligan bort ske.
Svea hofrätts utslag i detta mål lyder sålunda:
Hofrätten finner väl, att ifrågavarande auktionsprotokoll såsom innefattande de vilkor och bestämmelser, under hvilka äganderätten till den deri afsedda fastighet öfvergått till riksbanken, rätteligen bort af auktionsförrättaren tillhandahållas köparen tillika med det å fastigheten utfärdade köpebref; men som, i saknad af laglig bestämmelse härutinnan, borgmästaren Een icke, derigenom att han underlåtit att till köparen utlemna berörda protokoll samtidigt med köpebrefvet, kan anses hafva gjort sig till ansvar förfallen, och borgmästare Een ej heller eljes såvidt visadt är, låtit komma sig till last obehörigt dröjsmål med protokollets expedierande, sedan särskild begäran om dess utbekommande blifvit från riksbankens sida hos borgmästare Een framstäld; alltså finner hofrätten den af advokatfiskalen Settergren i denna del förda talan ej kunna bifallas; hvaremot och då borgmästaren Een medgifvit, att den om ifrågavarande auktion af honom utfärdade kungörelse icke blifvit i allmänna tidningarna inlärd så lång tid före auktionsdagen, som lagligen bort ske samt borgmästaren Een ändock förrättat auktionen, hvilken sedermera fått vinna laga kraft, hoträtten pröfvar rättvist, jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen, fälla borgmästare Een för den vårdslöshet såsom öfverexekutor, honom i sistberörda afseende till last ligger, att böta tjuga kronor, hvilka tillfalla kronan.

Gotlands Allehanda
Fredagen 23 November 1888
N:r 94

Ångfartyget

»Gotlands» ordinarie turer upphöra för året med resa från Visby till Stockholm, onsdagen den 28 och åter från Stockholm fredagen den 30 November.
Ångfartyget »Visbys» ordinarie turer upphöra likaledes för året med resa från de östra hamnarne på Gotland och från Visby, torsdagen den 29 November till Stockholm samt derifrån åter till Visby, söndagen den 2 December.
Om tillräckligt fraktgods i rätt tid anmäles, anordnas extra turer.

Ångfartyget »Klintehamns» vinterturer på Stockholm taga sin början för året med resa från Stockholm till Visby onsdagen den 28 November och från Visby till Stockholm lördagen den 1 December; kvarjämte fartyget afgår
från Visby till Klinte torsdagen den 29 Nov. på morgonen;
från Klinte till Burgsvik fredagen den 30 Nov. på morgonen;
från Burgsvik till Visby direkt lördagen den 1 December på morgonen.
Axel Pettersson.

Gotlands Allehanda
Fredagen 23 November 1888
N:r 94

Ångaren Eskdale,

som sattes på land vid Nore i tisdags, blir troligen vrak. Under senaste nattens storm gingo skorstenen och stormasten öfverbord och nu har äfven akterskeppet sönderslagits. Såväl, Poseidon som Belos ligga vid strandningastället, den senare kommen från Stockholm.
Eskdale, som innehade en last af ej mindre än 379 standard trä, har en gång förut, för ungefär 11 år sedan, ränt på nere vid Hoburgen. Den hade då annan befälhafvare.

Gotlands Allehanda
Fredagen 23 November 1888
N:r 94

Strandning.

I Arendal hemmahörande skon. Charlotta Helberg, kapten Jörgensen, kommande från Gefle, destinerad till Shoreham med splintved strandade i lördags middag i närheten af Lummelundsbruk, strax söder om Nyhamns fiskläge. Fartyget, som nyssnämda dag sprungit läck, fyldes så hastigt med vatten att det vid middagstiden stod flere fot högt i rummet, hvadan det i sådant tillstånd ej kunde hålla sjön utan måste sättas på land. Besättningen, 8 man, räddade sig i egna båtar och då senare på eftermiddagen manskap med lifräddningsapparat anlände från Visby för att bistå dem, vore de alla ilandkomna, ehuru sjön gick hög och bränningarna vero rätt svåra i landstenarne.
Fartyget, som nu ligger endast vid pass enhalt kabellängd från stranden, syntes igår vara rätt illa åtgånget af brottsjöarna; akterspeglen var helt och hållet frånbruten, äfvenså en del af akterskeppet, bottnen antagligen inklämd och sönderbräckt så att masterna stå och gunga endast hållna af stagen, kajuttaket med skyligthet samt en del segel och spilror af vraket syntes kring stränderna. Lasten med den rådande pålandiga vinden flyter i land kring stränderna och bergas.
Fartyget som är 289 ton lär vara omkring 20 år gammalt. Det lär i dag ha kondemnerat.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93

SAMMANTRÄDEN.

\”Jultomtarne\”
Då det senast utlyste sammanträdet måste inställas, kallas härigenom sällskapet Jultomtarnes ledamöter till nytt sammanträde fredagen den 23 i denna månad kl. 6 e. m. å den s. k. blå salen i Stadshotellet. Följande ärenden skola då förekomma:
1:o) Frågan om decharge för näst föregående års förvaltning;
2:o) Val af ordförande och styrelse ledamöter; och
3:o) Val af en komité för revision at sällskapets stadgar.
Visby den 19 November 1888.
STYRELSEN.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93

Så lågt vatten

som vi på de senare dagarna haft kan man icke på länge minnas. Vattnet har i Fårösunds norra gatt sjunkit till 9 fot, nå att ångbåten måst taga yttre vägen om Fårön. Med anledning häraf lär till k. m:t komma att ingifvas en ansökan om att inloppet måtte fördjupas till 13-14 fot. Visserligen ökades djupet genom sprängningar häromåret med 1 till 1 1/2 fot, men detta är långt ifrån nog vare sig för flottans eller handelssjöfartens behof.
Det låga vattenståndet har äfven i Visby hamn vållat olägenheter. Så ansåg sig Sofias befälhafvare icke i lördags böra gå ut förr än dyningarna i inloppet efter stormen något lagt sig, så att båten icke behöfde befara att hugga i botten. Och Gotland måste samma dag intaga slutet af sin last i yttre hamnen.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93

Roma myrs torrläggning.

Sedan numera landtbrukarne äfven här börja inse att foderväxter (hö) fullkomligt äro af lika högt värde som de af spanmål eller med andra ord, att ett tunl. god äng lemnar per år lika stor nettovinst som ett af åker, så äro alla skäl för handen att dels väl vårda och underhålla de gamla ängsmarker som ännu qvarfinnas och dels, der sådant kan ske, söka åstadkomma nya.
Men hvar finna sådana ?
Svaret erhålles genast: i Gotlands vattensjuka marker — myrarna. Blifva dessa torrlagda för gräsodling, således icke att hänföra till en fullständig torrläggning; afsedd för sädesvexterne, utan till ett ringare djup och der så lämpar sig, såsom i Elinghems och Roma myrar m. fl., understundom satta under vatten under våren för att hindra frostens skadliga verkningar och under sommaren i torkår att bibringa fuktighet, så skulle 2:ne väsentliga fördelar vinnas: värme i myren under de långa och kalla vårarna samt en oafbruten växtlighet den torra årstiden. Således härmed 2:ne utomordentliga vilkor uppfylda som isynnerhet gräsväxterna högt värdera.
Hvad nu särskildt den sistnämda angår eller Roma myr, som angränsar följande socknar Follingbo, Barlingbo, Roma, Björke, Atlingbo, Viklau, Väte, Sjonhem, Halla och Dalhem, så synes den vid en blick på fältet och korten, vara synnerlig lämplig för ängskultur. Att torrlägga den fullständigt eller till 8 á 9 fota djup skulle, enligt landtbruksingeniören m. m. H. Steinmetz förslag (alternativet I.) förorsaka en kostnad af 266,796 kr. 75 öre eller per tunl. 94,29, siffror allt för afskräckande, på samma gång det voro mycket ovisst, att om företaget verkligen det oaktadt kom till stånd, dess slut blefve lika med 1825, då samma myr skulle torrläggas — början men icke slut. Och vidare, om denna fullständiga torrläggning verkställer skulle den sannolikt icke lemma större nettobehållning per år än en mindre eller ofullständigare torrläggning till 4, 4,5 á 5 fots djup, denna renare motsvarande en kostnad för hela myren af 120,080,40 kr. eller per tunl. 42,50.
I alternativet II, eller den s. k. ofullständiga torrläggningen, upprättade af förutnämde landtbruksingeniör, bortfaller större delen af bergsprängning äfvensom det styfva och kostbara arbetet i de hårdare jordlagren, likasom ombygnad af jernvägsbron vid Högbro; faktorer hvilka väsentligt underlätta detta arbetes förverkligande.
Taga vi så vidare i beaktande att om ett mudderverk anskaffas liknande de som användta vid de riksbekanta kanalarbetena inom Nerike för Qvismarens och Hjelmarens sänkning äfvensom Mosjön inom samma län och hvilka arbeten i allo äro prisvärda samt skänka evinnerlig heder åt de män som en gång toge initiativet till torrläggningen af dessa fält, så manar ett dylikt exempel till efterföljd jämväl för Gotlands förhållanden, hvara hela framtid ligger i dess myrars tillgodogörande. Mycket troligt är, att om ett mudderverk anskaffas, den i alternativet II upptagna kostnadssumma 120,080 kr. 40 öre kan komma att utjämnas till 100,000 kr., i hvilket fall kostnaden per tunl, icke uppgår till fulla 36 kr. Besinna vi ön vidare de oerhördt stora fördelar som uppkomma, alldenstund denna vattensjuka marken, rundtomkring denna betydande myr, vinner i torrläggningsväg, i det den deretter kan egna sig för odling af allehanda växter, så talar allt för ett verksamt ingripande i handling snarast möjligt.
Genom de utmärkta kartverk med åtföljande beckritningar, som öfver denna såväl som flera andra myrar här på Gotland af landtbruksingenjören m. m. H. Steinmetz blifvit uppgjorda, komma dessa förarbeten att betydligt underlätta arbetet för nuvarande landtbruks. ingenjör A. Roos, i följd hvaraf kostnaderna för en ny undersökning af denna myr skola blifva högst obetydliga.
Sveriges framtid, säger man, ligger i dem slumrande miliader (fastlandets mossar); om nu icke Gotland af dessa fått sin del, men vida bättre i sina myrar, så bör hågen så mycket heldre livas att få dessa i sig sjelfve rika fält att gifva skördar.
Staten är villig, till befrämjande af sådana företag, räcka en bjelpsam hand, ju mera nu än förr i det från dem odlingsfond lån erhållas till fulla kostnadsbeloppet mot 8 proc. annuitet; deraf 4 1/2 proc. ränta. Annuiteten utgår från 5:te året efter påbörjad lyftning af statslånet. Amorteringen sker på 18 till 19 år. Här är följaktligen icke fråga om några kontanta utgifter, som måste af myrlotteägarne utbetalas innan någon nytta fås af företaget, ty genom de rikare skördarne, som efter 5 år erhållas, godtgöres kostnaderna. Ej heller är någon risk att befara för de förmögne myrlottsägarna att de få betala mera än sin anlott, ty hvarje jordägare svarar endats för sin andel i lånet. Fattigdom lägger icke hinder i vägen, hur bekymmersam den för öfrigt kan vara. Alltså ingen fara på det området.
Tillönskande detta och alla andra nya gagneliga företag som på Gotland hafva kommit och framdeles komma till stånd, all lycka och framgång, ber jag på samma gång, då jag nu står färdig att lemna denna för mig kära ö, få frambära min hjertliga tacksamhet till alla som under min härvaro låtit mig få erfara mycken valvilja och öfverseende,
Gotländska landtbrukets framgång skall alltid för mig utgöra en kär hågkomst från nu flydda dar. De landtbrukare (landtbrukare äro alla som sköta jord), som framdeles önska rådgöra sig med mig, år jag villig alltid stå till tjenst; min adress år Ryssby.
Visby, 17 Nov. 1888.
C. Kihlberg.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93

Rättegångs- och Polissaker.

Visby, rådhusrätt.
Skilsmässa begärde i dag hustru Lotten Vikander från sin man sergeant J. P. Vikander. Kärandens ombud var sakföraren Stenmark; svaranden hade infunnit sig personligen. Stämningen innehöll, såsom grund för ansökan det stridiga förhållande som länge rådt makarna emellan och som ej trots såväl pastorn som kyrkoråds varningar blifvit bättre. Hustru Vikandar yrkade att få behålla hos sig makarnas två barn samt att Vikander skulle åläggas bidraga till deras uppehålla.
Svaranden: detta mål har ett viset sammanhang med ett mot min hustru vid Stockholms rådhusrätt anhängiggjordt af den art, att det måste behandlas inom slutna dörrar, får jag vördsamt anhålla, att så äfven sker mad detta mål, enär jag nödgas framdraga omständigheter, som ej lämpa sig för en större allmänhet.
Borgmästaren. Här kan endast komma i fråga att behandla målet i hvad det rör stämningen och den innehåller intet af den art, att svarandena anhållan kan bifallas, utan får svaranden hålla sig till hvad här är fråga om.
Svaranden. Hvad då oenigheten i äktenskapat angår, har min hustru under fyra års tid gång på gång under längre eller kortare tid mot mitt begifvande öfvergifvit hem och familj och vistats dels i Norrköping och Oskarshamn, dela i Stockholm; huru hon der förhållit sig, torde framgå af det ofvan nämda målet för äktenskapsbrott. Bland vänner och beskyddare har hon haft en som heter Sondell.
Borgmästaren. Detta hör ej alls hit.
Svaranden: Jag anser mig böra utreda orsakerna till oenigheten; nog af, hon har varit tilltalad för sedlighetsbrott i Stockholm.
Käranden: Jag bestrider att hustru Vikander mot mannens vilja öfvergifvit honom; likaledes bestrider jag beskyllningen för äktenskapsbrott, enär hon af rådhusrätten blef frikänd.
Svaranden: Ja, emedan hon visste att i detta fall fordras det två vittnen för fällande och hon var nog klok laga att inga sådana funnos. Föröfrigt får jag tillägga att stämningen här i detta mål ej är undertecknad af min hustru utan af hr Stenmark — nå det fäster jag mig egentligen icke vid — men hr Stenmark har stått i ett mycket intimt förhållande till henne.
Käranden: Jag yrkar ansvar å Vikander för detta påstående.
Svaranden: Jag ger gerna mitt samtycke till skilsmässan, endast beklagande att den ej kommit till stånd för länge sedan. Deremot bestrider jag yrkandet angående barnen; dem vill jag behålla och uppfostra till hederliga menniakor; likaledes bestrider jag allt understöd, ty min hustru har visat att hon kan fortjena mera än jag, som endast har 300 kronors lön.
Kärandeombudet visade nu officielt intyg på att svarandena inkomster nästlidet år uppgått till 1,055 kronor, men svaranden genmälde att han å sin sida, oaktadt han ej klagat, kunde visa att detta var för högt taxeradt; man hade beräknat extrainkomster som han aldrig haft. Käranden anhöll om uppskot för att visa, det hustrun ej mot mannens begifvande lemnat hemmet samt att oenigheten uppkommit genom Vikanders brutalitet. Han hade till och med slagit henne. Svaranden medgaf uppskofvet.

Målet mot bagare Lindbom förevar i dag ånyo. Svaranden bestred alla af käranden vid förra rättegångstillfället gjorda påståenden. Kärandeombudet hörde två vittnen på att Lindbom drifvit sin affär med legda bitriäden. Båda parterna öfverlemnade målet. Utslag 10 December.

För förargelseväckande beteende och fylleri dömdes arbetskarlen Karl Gustafsson att böta 25 kronor.

För olaga utmätning hade i dag hemmansägarne Johan Hansson Alvide och Kristoffer Johansson Enbjänne i Hogrän instämt länsnotarien Donner och kamrer A. Odin. Saken var den att länsnotarien Donner låtit utmäta paviljongen i badhusparken, hvilken Odin bebor, för en Odins skuld. Nu vore emellertid paviljongen kärandenas. Svaranden bestred att utmätningen kunde bli föremål för tvist, enär sökandena ej inom laga tid besvärat sig öfver utmätningen, som vunnit laga kraft. Kärandeombudet begärde uppskof för Odins hörande, hvilket beviljades.

Till förmyndare för makan Johanna Margareta Petterssons omyndiga dotter förordnade rådhusrätten i dag vaktmästaren O. Olsson.

Södra häradsrätten.
(Länsfängelset.)

Ransakning hölls idag med häktade Erik Gustaf Andersson från Norra Meckleby på Öland. Den häktade sade sig vara född 13 November 1842, vistades hos sina fosterföräldrar farbrodern Erik Östenson, Sandby socken på Öland till han var 25 år, gifte sig 1868 med Maria Nilsdotter, med hvilken han har ett barn, födt 1871, blef i Oktober i år af Ölands södra mots häradsrätt dömd till ett års skilnad i äktenskapet för å hustrun öfvergånget våld, hade från åren 1874 flera gånger varit i Stockholm och der arbetat som mureri handtlangare, var första gången här på Gotland 1875 och arbetade då någon tid hos byggmästare Sjöström i Vall. Andra gången hitkom han 13 Oktober i år med ångaren Tjelvar och begaf sig då utåt landsbygden för att söka arbete och kom så till Kronoholmen i Vestergarn der han några dagar arbetade; derefter hos Vahlgren Malmunde och kom så till Pehrsson, Valfva i Eskelhem, der han arbetade från 20 till den 28 Okt. På söndagen bortgick han, men återkom på måndagen, då något bättre klädd än förut. Under sin arbetstid hos Pehrsson hade han visat sig mindre arbetsduglig och blifvit tillsagd att gå sin väg. En dag hade kan gått ifrån gården, då Pehrsson af andra blifvit ombedd att se efter sin arbetskarl ty han gick ikring i bygden. Han hade då påträffats i en hage der han satt och skar sönder ett läderstycke som Pehrsson igenkände vara sitt. Lädret hade han tagit ur en bod dit han inkommit genom att med en sticka lyfta af närfveln. Den 31 Oktober hade den tilltalade tagit en rock, som hängde i en kammare likaledes hos Pehrsson. Rocken hade han gömt i en halmstack och då personer sågo honom syssla der, ginge de till Pehrsson och omtalade detta. Denne fruktade att han skulle sätta eld på halmstacken emedan han hotat med sådant hvarför han eftersågs och träffades då i en hage med åtskilliga kläder i en säck, deribland den omtalade rocken som värderades till 4 kronor, och som dock Pehrsson återfått. För lädret, hvilket dock var skadat genom sönderskäring, fordrade Pehrsson ersättning med 2 kronor. Den häktade innehade vid häktningen 57 kr. 88 öre samt ett silfvercylinderur som han sade sig ha köpt i Visby. Före sin afresa till Gotland hade kan sålt spanmål i Kalmar men ej för mer än omkring 25 kronor; deraf han dock köpt upp en del.
Målet uppsköts för prestbetygs anskaffande.

Norra häradsrätten.
Med för förfalskning häktade hemmansägaren K. J. P. Löfqvist, Hägvide i Lärbro, fortsattes i lördags inför norra häradsrätten ransakning rörande åtskilliga i sparbanker å landsbygden belånade, af L. förfalskade skuldsedlar. Dessa vore till antalet 5: en i Bunge sparbank å 400 kronor, en i Lärbro å 130 kr., samt 4 i Hangvar och Halls sparbank de senare å tillsammans 850 kronor. Sjelf har han på samtlige dessa förbindelser stått som låntagare, samt till borgensmän användt omväxlande följande namn sjökapt. K. J. Löfqvist, Norrgårda, den häktades fader, sjökapt. G. A. Löfqvist, den häktades broder, hemmansägaren Joh. Jak. Hellström, Kännungs, hans svärfader, hemmansägaren M. Joh. Hellström, Seigs, hans svåger, f, hemmaneägaren J. P. Klintbom, Kyllej och hemmaneägaren Ant. Stenberg, Längers, samtliga på ett undantag när bosatta i Hellvi. Alla förnekade bestämdt att de skrifvit sina namn eller gifvit L. löfte att teckna dem på dessa papper, med undantag af Klintbom (på Lärbroreversen), som icke med säkerhet kunde påminna sig förhållandet, men som medgaf att hans namn borde finnas på en af dessa förbindelser, såsom han trodde belånad i Kappelskamn. Funnes ingen sådan derstädes belånad, så vore namnteckningen på denna riktig.
Den tilltalade erkände, att han falskeligen skrifvit såväl samtliga borgesmännens namn, utom Klintboms, äfvensom alla vittnenas namn, med undantag af två, de der bevittnat hans eget. Sjelf hade han deremot icke skrifvit någon af skuldsedlarne. Förfalskningen hade han, med användande af flere slags pennor, utfört dela i sitt hem, dels å Fårösund, der han tidtals uppehållit sig i egenskap af postförare. Den likhet, med hvilken namnen vore efterapade, förklarade kan bero på att han haft äkta namnteckningar på äldre inlösta förbindelser att se efter. Att han haft någon medbrottsling förnekade han bestämdt. Allmänna åklagaren kommissarien Smedberg yrkade ansvar å den tilltalade såväl för förfalskningarna som derför att att han uttagit och uppsåtligen undanhållit fem enskilda bankens och riksbankens utsända avisbref till borgensmännen, allt enligt 18 kap. 4 och 21 paragr. samt 22 kap. 10 och 22 paragr. Med hänsyn till den djerfhet, förfalskaren ådagalagt under många år, yrkades det strängaste ansvar lag stadgar.
Beträffande dessa avisbref förklarade L. att han haft sina gårdsmäns och grannars uppdrag att hämta deras post från Lärbro poststation samt att han dervid behållit, men ej förstört, sådana af honom lätt igenkända avisar från bankerna till personer, hvilkas namn han förfalskat. För närmare utredning af denna del af målet uppsköts ransakningen.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93