En tysk turist, som nysslidna sommar tillbragte några dagar härstädes, har i nedanstående, oss benäget meddelade skaldestycke återgifvit Intrycken af sitt besök i vår minnesrika stad.
Wisby.
Ej härjad af vulkanens lågor,
Ej höljd af krateraskans regn,
Så stolt och fri vid mörkblå vågor
Du reser dig i murars hägn.
Och dock, med dina fallna tempel,
Som mellan låga kojor stå,
Med forntidsskimrets trollska stämpel
Skön som Pompej du är ändå
Du tåligt svept i nutidsdrägten
Din stolta medeltidsgestalt.
Trots våld af de förgångna slägten
Är qvar det skönaste af allt.
Ty med historiens glans omgjuten
Hvar ädel tempellemning står;
Blef än din storhets blomma bruten
Djupt i din mark dess rot dock går.
En oförmedlad klyfta breder
Sig mellan forn- och nutid vidt,
Och ingen bro deröfver leder,
Vi andas fädrens luft helt fritt.
Du vet att utan hinder flytta
Oss hän till Hansens gyllne dar
Trots allt som timat oförbytta —
Du röjer än, hvad förr du var.
Så har du fått en annan prägel
Än städer, blomstrande allt fort:
Att värna om din makts insegel
Vår egen tid så ringa gjort.
Var tröst! Ett återsken dig kröner
Utaf en höghet sällan spord!
Var tröst med dina stolta söner,
Du minnets enkelott i nord!
1888.
Wilhelm Schäfer.
Gotlands Allehanda
Fredagen 16 November 1888
N:r 92