Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Tillkännagifves, att vår älskede dotter Hanna Elisabet efter en kort sjukdom stilla afled i Visby den 27 Dec. 1888 kl. 1,15 e. m. i en ålder af 13 år, 9 månader och 6 dagar; sörjd och saknad af föräldrar, syster, slägtingar och vänner.
Hanna Kahl, f. Söderberg.
Johan Kahl.
Sv. Ps. 155: 7.
Gotlands Allehanda
Fredagen 28 December 1888
N:r 104
Torsdagen den 3 Januari 1889 kl. 10 f. m. låter mamsell Johanna Westerlund i sin bostad, Strandgatan 56, nästintill Goveniska huset, genom offentlig auktion försälja hela sitt lösörebo, bestående af möbler: 1 byrå af mahogny, 1 utdragssäng, 1 spelbord, 1 skänkskåp med lådor, flera skänkar och köksbord, nysilfver: gafflar och skedar m. ro., koppar-, messing-, jern- och blecksaker, alla slag diverse glas- och porslinsvaror, sängkläder, bordlinne, 3 besparingsspisar, ett parti krukväxter m. m. Kände vederhäftiga inropare erhålla 2 månaders betalningsanstånd, andre betala kontant.
Visby i Dec. 1888.
Auktionskammaren.
Gotlands Allehanda
Fredagen 28 December 1888
N:r 104
har prestmannen Lundberg från Lunds stift ansökt om inträde i Visby stift och nu är ansökningen, som sig vederbör, stöld till k. m:t.
Gotlands Allehanda
Fredagen 28 December 1888
N:r 104
(lydande å 200 kr.) såldes i förra veckan å börsauktion i Stockholm för 140 kr. 25 öre Samt i Bergningsbolaget Neptun (å 1000 kr.) för 890 kronor.
Gotlands Allehanda
Fredagen 28 December 1888
N:r 104
härstädes med årlig lön af 350 kronor äga kompetenta sökande att för den 1 Februari 1889 hit ingifva sina af kanskapsbetyg och prestbevis åtföljde ansökning.
Visby rådhus den 21 December 1888.
MAGISTRATEN.
Gotlands Allehanda
Måndagen 24 December 1888
N:r 103
som ingalunda torde vara okändt på Gotland, byars rika minnesmärken, det ena efter det andra, ju sprungit fram i bild under hans flitiga och ofta genialiska ritstift, Dessa bilder känna vi nog litet hvar. Nu har den gamle tecknaren, som man kanske vet, för någon tid sedan lemnat sitt fosterland för att på andra sidan Atlanten skaffa sig ett verksamhetsfält för sina idéer.
Men den gamla kärleken till Sverige och särskildt Gotland gömmer den åldrige tecknaren ännu i sitt hjerta — det framgår oförtydbart af ett bref han i dagarna sändt till en vän häratädes och hvarur vi taga oss friheten anföra några rader:
Allt det skiftande lif — säger han — som kännetecknar \’Vesterns Metropol\’ Newyork kan ej ersätta, ej borttaga det djupa intrycket af den både glada och idylliska frid, tom städse hägrar för min blick, då den skådar tillbaka mot \’Östersjöns öga\’.
På Gotland har jag tillbragt några af de angenämaste stunderna i mitt lif, angenäma både genom den vänkrets jag der förvärfrat som ock genom den sysselsättning, det arbete, de tilltalande uppgifter för konstnärlig behandling, hvilka der i så rikt mått erbjudits mig. Alla dessa historiska minnen, alla dessa pittoreska partier, hvilka med den vältaligaste tunga tänder känslans brand och gifver fantasien vingar, menande mäktigt hand och öga till en liflig artistisk produktion — jag saknar dem.
\’Trädgården\’ med sin blomsterprakt, \’ruinstaden\’, färgad af den sjunkande solens purpur, S:t Karins helgresta bågar, S:t Nikolai perspektiv med dess djupa allvar, S:t Lars\’ mystiska gångar, Helgeandskyrkans underfulla arkitektur, S:t Görans måleriska inre och annat mera af sådant slag, det underbara skådespelet af den i baket sjunkande aftonsolen — ack, allt detta saknar jag.
Jag saknar ock Gotlands kust och klippor: Hoburgen, Karlsöarne, Högklint, Röfvar Liljas håla m. fl., alla i sina äfventyrliga former så sagodoftande, äfven om ej någon tunga täljer om dem.
Jag saknar den underbara ön — der jag haft min verksamhet under den hittills lyckligaste perioden af mitt lif — med hela dess rika skatt af minnen och skönhet, saknar den så, som man saknar det, hvilket ej hopp finnes om att någonsin få återse — —
Det än — skulle man kunna säga — K. S. Hallbacks julehelsning till Gotland. Skola vi ej månne sända honom en lika varm tillbaka? På ett osökt sätt gifves oss dessutom tillfälle att i någon mån visa honom vår erkänsla. Som man vet har tecknaren anordnat ett tafvellotteri, bland hvars vinster äfven finnas flere motiv från Gotland. Om vi skulle skänka honom en liten julgåfva genom att köpa slut alla de lotter på hans taflor, som än nu finnas att tillgå i Nybergeka bokhandeln?
Gotlands Allehanda
Måndagen 24 December 1888
N:r 103
inför domkapitlet af P. Kristiansson och K. Efneander, hvilka komma att prestvigas i domkyrkan annandagen efter slutad högmässogudstjenst.
Kapitlet har tillika missiverat Kristiansson såsom embetsbiträde ät kyrkoherden Alfvegren i Ejsta och Husander i samma egenskap till kyrkoherden Söderström i Rone. S. m. kandidat J. A. Timander, som för närvarande tjenstgör på sistnämda ställe, kommer att från och med 1 Januari 1889 sköta pastoralvården i Vall.
Gotlands Allehanda
Måndagen 24 December 1888
N:r 103
som förrättas i Vinbergaka sterbhusets magasin vid hamnen härstädes måndagen den 31 dennes klockan 12 middagen, försällas 23 st. granplankor af olika dimensioner, funna och bergade i öppna sjön af besättningen å galeasen Apollo under resa ifrån Gefle till Visby i sistlidna Juli månad. Betalningen erlägges kontant vid inropet.
Visby Tullkammare den 24 December 1888.
J. F. Lyth.
Joh. Fr. Hagström.
Gotlands Allehanda
Måndagen 24 December 1888
N:r 103
Anteckning af A. S.
Under mina funderingar öfver gotländska ortnamn har jag påträffat rätt många, öfver hvilka jag ej vetat gifva en någorlunda rimlig och antaglig förklaring. Bland dessa var en liten namngrupp, uti hvilka ortnamnen ändas på bjänne eller bjänns, nämligen gårdsnamnen Enbjänne (Ain-bjänne), Sibbjänns, Robbjänns och Sibben-arfve. Tydligen fins här ett fornnordiskt ord bjänne, bjänns; men hvad för betydelse detta ord månde hafva kunde jag länge ej komma under fund med. Visserligen hade jag hört uti forngotländskan ett ord bjonnut, användt att beteckna en mycket egen, ovanlig färg på hästar, ett bjonnut russ; men om nu ock bjonnut betyder en ovanlig färg på en häst, så kunde dock ej deraf någon rimlig förklaring på de anförda gårdsnamnen erhållas. Slutligen fick jag upplösningen på gåtan uti professor Karl Säves Guniska Urkunder. En af de längsta och märkligaste runristningar på Gotland och den enda derstädes, hvarest runinskrift förekommer i versform, är en stor runistad marmorsten, fordom en metod, som lär ligga på Hogräns kyrkogård, eller åtminstone har legat der. Hela ristningen har ej kunnat utredas; men bland det som kunnat läsas och tydas är följande:
Signundr let raisa
stain eftir
brydr sina
auk bro gierva
eftir Sigbjern;
Sankta Mikal
hjelpi (ant) hans,
auk at Botraif,
auk at Sigraif,
Auk at Aibjarn,
fadur daira aldra
auk byggvi han
i by sunnarst.
öfversättning:
Sigismund lät resa
sten efter
bröder sina
och bro göra
efter sigbjörn,
Sankte Mikal (Mikael)
hjelpe hans anda!
äfven åt Botrajf
äfven åt Sigraif,
äfven åt Aibjörn,
deras gamle fader,
och bygde (bodde) han
sunnarst i by.
En urgammal gutnisk odalmannaätt lära vi här känna och många forntida namn och bruk träda oss här till möte. Sunnerat i by (söder ut i Hogräns-bygden) bodde den gamle Ai bjarn eller Ainbjarn*), sannolikt på den i socknens södra del belägna gården Ajnbjänne, hvilken torde fått sitt namn efter honom eller efter någon af hans förfäder, som ock hetat Ajnbjarn, ty förfädrens namn bibehöllos troget inom slägterna. Den gamle hade fyra söner: Sigmund och Sigrajf, Sigbjarn och Botrajf. Den först nämde af dessa bröder, Sigmund, lät resa minnesvärd och göra bro, (anlägga väg — hvilket ansågs för ett både kristligt och hedrande verk) till minne af bröderna och af deras fader. Minnesstenen har ursprungligen ej varit rest på kyrkogården. Derom får man upplysning af en annan del af inskriften, som lyder sålunda:
Gairvidrlegdi
ormalur
Hier mun standa
stain at merki,
mietr a bierghi,
en bro fyrir.
Sigmundr i..g…
sliku rennit kuml.
Rokr un risti
runar thessi (thessar)
Garlaifrsum ar (sunar?)
öfversättning:
Gajrvidr gjorde drakslingar (den lurande ormen. Gajrvide heter en gård i Sjonhem och en i Gothem.)
Här månd\’ standa
sten vid märket (rågången)
(som) möter å berget,
men bro (väg) framföre.
Sigmund i..g… (kanske Gervalds, sydligaste gården i Hogrän)
gjorde sådan kuml.
Rokr månde rista
runor dessa,
Garlajfs sam (Garlaijfs son?)
Om slägten, som troligt är, härstammat från Ajnbjänne, så har Sigmund, som lät anlägga vägen och resa minnesstenen, dock ej bott på fädernegården, som väl ägts utaf någon af de andra tre bröderna, ty Sigmund bodde i en gård, hvars namn började med G — kanske gården Gervalde, som är ej långt från Ajnbjänne, Det torde varit den byaväg, hvilken går från Ajnbjänne till landsvägen i det närbelägna Atlingbo, som blifvit anlagd af Sigmund och minnesstenen har säkerligen stått vid vägen nära rågången mellan Atlingbo och Hogrän. Runskriften gifver anledning förmoda sådant.
Att både Sigmund och brodern Sigbjern samt runristaren Rokt. samt kanske äfven gamle Ajnbjarn och hans båda andra söner jämte Gajrvidr, som gjorde drakslingan, varit kristne, synes af inskriften å stenen, der man beder den helige Mikael hjelpa Sigbjarns ande.
Under kristendomens äldsta tidehvarf i norden fortfor det gamla bruket att jorda de aflidne uti slägternas ättehagar och uppkasta hög öfver de döde; men sedan kyrkor och kyrkogårdar öfver allt uppstått, blefvo liken jordade der och många fromma kristne läto föra sina aflidne förfäders ben ur ättehagarna till kyrkogårdarna. Kanske har så äfven skett med Ajnbjarns och hans söners samt minnesstenen då äfven blifvit flyttad från sin ursprungliga plats till kyrkogården.
Af denna märkliga runsten blir bevisligt, att ordet bjarn = björn varit en sammansättning uti mansnamn, hvarigenom namnen Ejnbjarn (den ensamma björnen) Raudbjarn (den röda björnen), Sigbjarn (segerbjörnen) bildats. Gotländska tungomålet älskar lena ljud och undviker hårda konsonatmöten, isynnerhet r, n. Således har af bjarn blifvit bjänn och bjänne och deraf uppstått bjonnu eller bjonnut som blifvit användt för att antyda en färg, som liknar björnens. Tvifvelsutan hafva gårdsnamnen Enbjänne, Sibbjänns, Sibbenarfve ock Robbjänna bildats af mansnamnen Ajnbjarn, Sigbjarn och Randbjarn.
*) Ai bjarn är troligtvis missristning i st. f. Aiubjarn, uppkommen deraf att ett n råkat uteglömma. Hade namnet varit Aibjarn, så hade väl gårdens namn varit Ajbjänne, icke Ajnbjänne. Ain uti mansnamnet Ainbjörn betyder icke räkneordet en (unus), utan adjektivet ensam (solus). Bjarn är det fornnordiska bjarnar, birnir = hanbjörn, hvars motsvarande femininum är birna = björnhona. Ainbjarn betyder således den ensamme björnen.
Gotlands Allehanda
Måndagen 24 December 1888
N:r 103
och ritningar till reparation af Lye kyrka, slutande på 3,200 kronor, ha inlemnate till domkapitlet för att genom dess försorg underställas öfverintendentsembetets pröfning.
Gotlands Allehanda
Måndagen 24 December 1888
N:r 103