Dag: 28 juni 2020

Det rika materiel af olika slags lätt arbetbar sten, hvaraf Gotland är fyldt, har naturligtvis haft till följd att stenhuggerihandteringen här utvecklat sig ganska betydligt, så att den nu utgör en ingalunda ovigtig del i vårt näringslif. Den gotländska marmorn, egentligen en öfversilurisk kalksten, korallkalksten och enkrinitkalksten, är genom sin fasthet, sitt brokiga utseende och sin förmåga att antaga en fin polityr, särdelen lämplig att använda till bordskifvor, ornament, pelare och dylikt. Gotlands sandsten, eller, som den kortare kallas, gotlandsstenen är finkornig och grå samt nyttjas hufvudsakligen till slip- och brynstenar, kalkstenen mest till bygnadsmateriel.
Det är redan länge sedan man på Gotland började tillgodogöra sig detta rika naturliga materiel. Slipstenenstillverkningen är mycket gammal på Gotland och slipstenar ha i långliga tider utgjort en ganska betydande exportartikel. På många ställen sarskildt söderut är slipstenshuggningen ett slags husslöjd.
Lika gamla äro ej de verkliga gotländska stenhuggerierna der man söker förädla råmaterialet i flere former. Ön förnämsta induatriela anläggning i denna bransch torde vara det i början af 1870-talet här i Visby af V. Klintberg grundlagda stenhuggeriet, hvilket nu innehafves af hr Herman Lindström. Utom den stora mängd mindre arbeten, som härifrån utgått i marknaden i form af prydnadssaker af den vackra korallkalkstenen, ha äfven större och varaktigare alster af gotländsk stenhuggerikonst der sett dagen. Bland dessa torde särakildt vara att nämna de kalkstensarbeten, som levererats till Upsala domkyrka, hvilken nu undergår en storartad restauration. Dessa arbeten hafva hufvudsakligen bestått af olika slaga fönster samt delar af pelare.
Just under de allra senaste dagarna har å nämda stenhuggeri förfärdigats ännu ett fönster till samma domkyrka, och detta ett, som i väldiga dimensioner öfverstiger de förut här arbetade.
Detta fönster, ett s. k. rosettfönster i den gotiska stilen, kommer att få sin plats öfver domkyrkans hafvudingång på norra sidan. Ritningen till detsamma är uppgjord af öfverintendenten Zettervall, efter mönstret af den rosett, som förut fans på samma ställe, der denna skall placeras.
Rosettens dimensioner äro väldiga. Dess genomskärning är ej mindre än nära 7 1/2 meter eller 25 fot. Omkretsen består af 28 olika delar. Från periferien utgå till medelpunkten 14 strålar, två och två slutande uppåt med en spetsbåge och inuti dessa spetsbågar äro sedan placerade mindre rosetter, hvilka uppbäras likasom af på en smidigt böjd fot hvilande pelare. Fönstrets alla detaljer äro vackra och tilltalande.
Inalles består fönstret af 116 olika delar, hvilka kvar för sig nästan alla äro små konstverk. Ty man måste medge, att det fordras ej blott yrkesskicklighet utan jämväl något af konst för att ur tunga, hårda, skrofliga stenblock framkalla dessa olika delar, hvilka sedan sammansatta bilda ett i sanning imponerande helt. Der fönstret nu ligger på marken se dess former tämligen massiva ut, men väl uppkommet på sin plats, komma dessa spetsbågar och pelare ock rosetter att mellan de målade glasen, med hvilka fönstret kommer att förses, helt säkert att taga sig ut endast som mjuka, sammanbindande linler.
För att ge ett begrepp om det arbete, som är nedlagdt på detta rosettfönster, kan nämnas, att 16 stenhuggare i 3 månaders tid varit fullt sysselsatta med detsamma. Stenen dertill samlades under hela sommaren. Den kan utgöra prof på vacker gotlandssten. Om tisdag exponeras fönstret i tullhusets magasin.
Det är ett vackert bevis på det förtroende de gotländske stenhuggarna vetat förvärfva sig, att till vår största monumentala medeltidsbygnad Gotland får gifva en så betydande tribut som den redan har gjort och fortfarande kommer att göra.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Februari 1889
N:r 21

Kapten O. P. Säfstén

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Februari 1889
N:r 21

Genaralpoststyrelsen hade för någon tid sedan utfärdat en rundskrifvelse till samtliga postförvaltare i riket att uppgöra statistik öfver de lokalförsändelser som inkommo till postanstalterna under tiden från och med 10 till och med 16 Februari, För Visby postkontor belöpte sig förra veckans lokalförsändelser till endast 152 stycken, hvilket antal plägar vara ungefärligen det normala.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Februari 1889
N:r 21

e. m. från Sandhamn efter att ha varit borta härifrån sedan i måndags middag. Såsom våra läsare redan känna, anlände Klintehamn till Sandhamn först på onsdags morgonen efter en ytterst besvärlig resa, hindrad af de intensiva snöstormar, som rasade under dessa dagar.
Under följande dagar försökte såväl ångaren Tor som Sandhamn att öppna rännan till hufvudstaden, men förgäfves. I torsdags redan finge de order att återvända. Den förra hade då hunnit till Tenö, den senare till skäret Hvita Märren bortom Kanholmarne. Isen, som då skulle genombrytas, var på många ställen 2 fot tjock, sammanfrusen issörja och snö.
Kom så härtill att Express måtte gå, i docka och bli liggande till framåt Mars, och det var ej längre att tänka på att kunna komma upp till Stockholm, hvarför Klintehamn, som bekant, af rederiet erhöll order att afgå hit igen, Så skedde också. Klockan 1 på lördagsnatten afgick ångaren från Sandhamn och började forcera isen som hopat sig derutanför. Kl. 4 på morgonen var man ute i öppet vatten och vid 3-tiden i lördags var Klintehamn, som sagdt, här igen.
Posten hade då på generalpostetyrelsens befallning afgått landvägen till Stockholm och Klintehamns passagerare begåfvo sig också på den långa färden öfvar frusna sund och snöhöljda vägar till resans mål.
Klintehamn afmönstrar nu här sin besättning och kommer att tillevidase blifva liggande i vår hamn, i första hand till dem Express ånyo blir klar att upptaga arbetet med de sega skärgårdsisarne.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Februari 1889
N:r 21