Jemlikt 4 § i lagen

angående handelsregister, firma och prokura, den 13 Juli 1887, kungöres att i handelsregistret denna dag intagits anmälan af Hedvid Aurora Johanna Wirsén att den af henne i Näs socken under firma H. A. Wirsén idkade handelsrörelse nu mera upphört.
Visby i Landskansliet 25 Februari 1889.
E. POIGNANT:
Johan Hambraeus.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 27 Februari 1889
N:r 25

En ofta upprepad erfarenhet

under de 30 år, som Gotlands postföring vintertiden ombesörjts med ångbåt, har lärt oss, att, när Sveriges östra hamnar stängas af is, den lilla tillstymmelse till hamn på Öland, som kallas Kåreholm, just icke är mycket att lita till. Platsen, ett litet fiskläge, saknar fyr, poststation och framför allt telegraf, har grundt vatten och lemmar vid sydvestlig vind intet skydd alls. De vägar, som leda derifrån, kunna snarare liknas vid oländiga byvägar, än vid landsvägar, och samfärdseln med det öfriga Öland från Kåreholm är klent besörjd, hvarom bland annat vittnar det sakförhållandet att tidigt i tisdags morgse i Kåreholm landsatt post föret kl. 1/2 2 kom till Borgholm — omkr. 2 mils väg derifrån.
Om Gotland skall kunna tänka på att blott någorlunda följa med sin tid, är det derför af nöden att söka oss om efter någon annan angöringspunkt att i nödfallsväg kunna användas, då de vanliga vä garna äro stängda. Ty samfärdsel måste vi ha, om icke all industri alldeles skall tyna af. Vi ha sett mejerihandteringen blomstra upp till jämförelsevis och för våra förhållanden stor omfattning, men det be höfves väl icke mera än några sådana vintrar i följd som denna och fjorårets för att slå ihjäl äfven den industrien, ifall den skall sakna afsättningsmöjlighet för sina alster just under den tid, då de betalas som bäst.
För öfrigt och hvad beträffar postföringen, så borde Kåreholm anses omöjlig ensamt ur den synpunkten, att der saknas telegraf. Att göra sig underrättad om isförhållandena på en plats på sådant sätt, att ångaren härifrån Visby företager en expedition på sex timmar till platsen för att se huru det ser ut, är ett något medeltldsartadt tillvägagående i elektricitetens tidehvarf.
En sådan plats bland de ytterst få i Östersjön, som med lätt tillgänglighet erbjuder åtskilliga andra fördelar är Landsort. Der möter en fyr, en bland de starkaste i Östersjön, som på 20 minuters omkrets sänder seglaren sin vänliga blick. I stället för de eländiga fiskarbodarna vid Kåreholm bjudas der väl ombonade, af staten underhållna bostäder för en talrik personal. Der stå tio raska lotsar till reds att lemna fartyg och passagerare all den handräckning som behofvet påkallar. Och der lemnar en signalkanon, som hvarje qvarts timme affyras, varning i sjömannens brydsammaste belägenhet — tjockan.
Vid Herrhamra, strax norr om Landsort, finnas med fem olika inseglingsleder tre de yppersta ankarsättningar förutom sådana som nödfallsvis kunna användas.
Landsort är en långsträckt, smal ö af ungefär en half svensk mils längd. Dess läge nästan rakt i norr oeh söder gör att med ostlig vind farleden är fri på den vestra och med vestlig vind på den östra sidan. Det är oftast sydliga vindar som kunna göra Landsort iitängdt, men sådana bruka icke höra till vanligheterna under vintern. Derför är det också ytterst sällan som Landsorts fyr är släckt.
Så gjordes exempelvis igår telegrafisk förfrågan i Landsort rörande isförhållandena och samtidigt med underrättelsen om huru Sofia med svårighet och fara för båt och manskap, att nu icke tala om de arma passagerarna, arbetade sig in till Kåraholm, ingick underrättelsen att det fans rent vatten vester om Landsort till Grisskärsgrundet. För att för de icke sjö. kortskunnige göra klart hvad detta betyder, må nämnas, att, om Sofia landat i Landsort, poet och passagerare skulle varit lika nära Stockholm som de i Kåreholm äro nära Kalmar, samt att den Stockholmspost Sofia skulle kunna hämta i Landsort, i ålder just icke hinner många flere timmar än till Kårehohn släpad post hinner dygn.
Efter alla de upplysningar vi af sakkunnige härutinnan inhämtat äro vi derför fullt öfvertygade, att, om och när Vesterviks skärgård är otillgänglig, Landsort är vår naturligaste anknytningepnnkt för samfärdselns upprätthållande. Vi äro för öfrigt tacksamme för hvarje bidrag till denna frågas närmare utredning, äfven om det skulle gå i motsatt riktning mot här uttalade mening, ty saken är för orten af högsta vigt att få grundligt utredd.
Dessutom böra vi på allvar taga i öfvervägande äfven en annan sak. Uti aftalet rörande statsanslag mellan regeringen och vårt ångbåtsbolag ingår bestämmelsen om ersättning för hvarje fullbordad resa fram och åter mellan Stockholm och Visby. När nu så ogynsamt inträffar att sjöfarten på Stockholm stängas, borde — liksom fallet är för Libanbolaget beträffande Vestervik som angöringspunkt — samma anslag utgå för resa mellan Herrhamra (eller Landsort) och Visby. Att Klintehamn blott derför, att Stockholms hamn är stängd, skall nödgas mönstra af sin besättning och lägga upp, minskar för bolaget i väsentlig min fördelen af detta anslag, och det beröfvar Gotlands län en posttur i veckan, som vi skulle kunna få behålla, om Klintehamns befälhafvare finge samma frihet som Sofias, att angöra hvar som helst, när någon af hufvudangöringspunkterna är stängd.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 27 Februari 1889
N:r 25

En episod från branden i lördags afton,

föga känd, torde förtjena omnämnas.
Äfven uppfordringsverket var naturligtvis ute. Det var ett hårdt arbete att genom de höga snödrifvorna forsla detsamma ned till Norderetrand. När man väl kommit dit gick der sådan brytande hög sjö, att ingen af manskapet ville trots enhetens, bokhandlare Nybergs order — lägga ut slangen i vattnet. Herr Nyberg tog då densamma sjelf och vadade ut i bränningarna, till vattnet stod honom öfver höfterna. När sedan pumpen kom i gång — fick man ej något vatten. Sugapparaten i upptordringaverket var nämligen ej nå stark att den förmådde öfvervinna aggan, hvilken oupphörligt drog vattnet ur detsamma.
Under hemfärden fastnade verket ånyo i drifvorna och endast genom enhetens rådighet, understödd af hans mindre vanliga styrka, lyckades man få uppfordringsverket till sin plats igen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 27 Februari 1889
N:r 25

En af samhället äldste invånare

fabrikör J. D. Lang alla natten till måndagen vid en ålder af närmare 85 år. Den gamle, som på grund af olyckshändelse vid ett sprängskott redan i unga år förlorade synförmågan, har det oaktadt med stor omsorg drifvit jordbruks- och qvarnrörelse och äfven annan verksamhet på det tekniska området. Hans hörsel och känselsinne voro i ovanligt hög grad utvecklade. Den aflidne, som långt tillbaka i tiden vid en båtseglats utanför Visby såg sin broder försvinna i vågorna och med knapp nöd räddade eget lif, sörjas af efterlefvande barn, deraf en son är kemie professor J. Lang i Lund.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 27 Februari 1889
N:r 25

Dödsfall. Johan Daniel Lang

Att Fabrikören Johan Daniel Lang fridfullt afsomnade på Kopparsvik måndagen den 25 Febr. 1889 kl. 1 f. m. i en ålder af 84 år och 7 mån.; sörjd och saknad af barn och barnbarn, varder härmed slägt och vänner tillkännagifvet.
Sv. Ps. 491: 2, 3 v.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 27 Februari 1889
N:r 25

Bifallit har domkapitlet

Anders Petter Oskar Olsson och Johanna Gustafva Mulldins begäran om skilnad i trolofning.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 27 Februari 1889
N:r 25

Arrendeanbudet

i Gothems prestgård af pastor Tilén med 360 kronor är af domkapitlet antaget, likaså å Burs prestgård af kyrkoherde Åsberg med 400 kr. och å Dalhems komministerboställe af komminister Hedgren med 250 kronor.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 27 Februari 1889
N:r 25

Af Sofia ha vi visserligen ännu ej sett skymten

sedan i måndags morgse, men vi sväfva nu ej längre i okunnighet om hvar hon befinner sig. Efter att hela måndagen och halfva gårdagen ej ha vetat det ringaste om ångarens öde och sedan på t m. ett från postmästaren i Borgholm till härvarande postkontor anländt telegram, afsändt kl. 10,30 f. m. mält, att man ej häller der sett till vare sig Sofia eller gotlandspost, kom straxt på e. m. ett nytt telegram från samme postmästare, som meddelade att Sofias post lyckligt blifvit ilandfärd vid Kåreholm i går tisdag och hade ankommit till Borgholm kl. 1,30 på middagen. Dessa underrättelser kompletterades genom ett samtidigt från kapten Säfstén, likaledes till postmästaren afsändt telegram af innehåll, att Sofia sent i måndags afton efter stora ansträngningar lyckats inkomma i Kåreholmsbogten samt aflemna gotlandsposten, hvarpå den afvaktade fastlandsposten.
Omedelbart efter dessa underrättelsers erhållande afgick från postmästaren härstädes order till postkontoret i Vestervik att sända vår ankommande post till Kalmar och så vidare öfver sundet och Öland till Kåreholm.
Först i dag kl. 1 middagen har denna poet kunnat afsändas från Vestervik, anländer ej förrän i morgon middag till Kalmar och kan sedan, om isförhållandena i Kalmar sund äro gynsamma och landsvägarna på Öland ej för svåra ej vara i Kåreholm förrän natten mellan torsdagen och fredagen, alltså här sistnämde dag.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 27 Februari 1889
N:r 25

Vår isolering

var under loppet af gårdagens förmiddag fullständig. Äfven telegrafen nekade att göra tjenst af fel — som vanligt — på landledningen öfver Öland, ett fel som dock vid middagatiden vardt afhjelpt.

Gotlands Allehanda
Måndagen 25 Februari 1889
N:r 24

Vår afspärrning

från den öfriga verlden fortfar, ovisst kan vara huru länge.
Genom telegram från sitt rederi i fredags qväll erhöll kapten Säfstén underrättelse att med då rådande nordostlig storm isen utanför Vesterviks skärgård hopats i sådana massor, att all tanke på angöring der tillsvidare måste uppgifvas. Sofia qvarlåg derför här öfver lördagen, då stormen fortfor att rasa.
Igår mojnade vinden ut och Sofia afgick vid 10-tiden på f. m. med kurs på Vesterviks skärgård, men man fann vid framkomsten, att isen låg öfver en mil till sjös från kusten, hvadan allt hopp att slå sig igenom och aflemna eller mottaga post var förgäfves. Ångaren återvände derför igår qväll hit och har idag tidigt på morgonen afgått till Kåreholm på Öland för att undersöka isförhållandena deretädes och möjligen söka åtminstone aflemna den post härifrån, fartyget nu innehar sedan i tisdags. Huru den expeditionen utfaller, få vi väl veta i afton.
Ångaren, Rurik lyckades på återkomsten från Libau slå sig igenom till Horns brygga, der han nu ligger instängd tillsvidare. Möjligen lyckas han genombryta isbandet, och man får då billigtvis ifrågasätta, att båda ångarna med förenade krafter taga hand om återknytandet af vår nu afbrutna förbindelse. De tillhöra ju samma rederi. — Senare underrättelser göra Ruriks frigörelse förr än till våren tvifvelaktig.

Gotlands Allehanda
Måndagen 25 Februari 1889
N:r 24