Auktion vid Hallbjens i Guldrupe.

I anseende till hemmanets utarrenderande låter Joh. Gardell, Hallbjens i Guldrupe, medels offentlig anktian lördagen den 30 dennes från kl. 10 f. m. till den högstbjudande försälja all yttre lösegendom, såsom 3 st. hästar, 1 unghäst, 2 ›skogeruss›, 1 par oxar, 4 kor, lam; 5 st, arbetsvagnar, 1 fjädervagn, 1 hästräfsa, 3 par kälkar, 1 kornvält, vrång- och foderhäckar, vänd och spetsplogar, gödselkistor, svänglar, 1 myllkam, harfvar, flere slag, yx- och slip stenar, 3 par selar, 1 mjölkkärra, mullfösor, grimmor och hästtäcken, 1 smedstäd, kettingar, 1 bakladdningsbössa, 1 jagthund samt en mängd handredskap m. m.
Betalningsanstånd lemnas åt godkänd inropare till den 1:ste nästkommande September, andre betala strax eller vid anfordran.
Guldrape den 18 Mars 1889.
Efter anmodan,
J. P. JACOBSSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen 22 Mars 1889
N:r 35

Stenkyrkehuks fyr

släcktes i söndags 17 dennes, då öppet vatten ej kunde iakttagas från fyrtornets altan. Antagligen är fyren nu åter tänd.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 20 Mars 1889
N:r 34

Som tillfölje af borgenärernas

beslut den 8 i denna månad hemmansägaren Olof Timgrens konkursmassas fastighet 7/32 mantal Dibjers i Hörsne socken kommer att å auktion utbjudas derstädes lördagen den 30 innevarande Mars kl. 1 e. m., så varda med anledning deraf vederbörande inteckningshafvare i nämda fastighet och öfriga fordringsägare kallade till nämde auktion samt att omedelbarligen derefter sammanträda för pröfning af blifvande anbud.
Kräklingbo den 19 Mars 1889.
BERNH. BOLIN,
Rättens ombudsman.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 20 Mars 1889
N:r 34

Rättegångs- och Polissaker.

Jack uppskäraren i Visby! Hemmansägaren Oskar Löfgren, Sojvide i Eskelhem, hade sedan nio år tillbaka haft en rask och duktig piga, den der het Majen. Allt var som det skulle nara med Majen. Hon förrättade sina sysslor och syntes trifvas godt. Men så skockade sig hotande moln på den klara himlen. Det var några dagar fram på nyåret, och ur molnen regnade det ena brefvet efter det andra till Majen. Och hvilka bref sedan! Fulla af hotelser icke blott mot Majen, utan äfven mot öfriga tjenstfolket och husbonden. Brefskrifvaren sade sig skola bränna upp gården, mörda alla der närvarande, om Majen inte flyttade från Löfgren in till staden. Brefvens antal växte, de hittades öfverallt. Hela socknen var uppskrämd, och vakt sattes kring Sojvide fredliga hemman. Länsmansförhör hölls. Majen hade haft bekantskap med en artillerist, hvars namn skulle vara Lundqvist, och nu misstänktes han för att vra den förskräcklige brefskrifvaren. Slutligen tycktes han vilja göra allvar af sina mordbrandshotelser, ty man påträffade en gång svafvelstickor instuckna i vedträn och dylikt.
Så fick Majen en dag ett bref, deri hon uppmanades att komma in till staden, så skulle hon få träffa den förskräcklige brefskrifvaren på torget. Hon infann sig, men intet möte ägde rum. På Adelsgatan hade hon träffat en person, som tagit fram en förskräckligt stor knif, och likt en annan Jack uppskäraren velet slagta henne. Endast genom en hastig flykt kunde hon rädda sig. Detta omtalade hon vid hemkomsten. Fjorton dar senare fick hon ett nytt bref, som underrättade att något förskräckligt skulle ske, om hon ej flyttade in till staden. Hon fick då fara med sitt pick och pack, den stackars Majen. Hon tog in hos en madam Johansson vid Söderport. Hon hade ej varit der 8 dagar, då hotelsebrefven började igen, och i fredags, då Majen vid 6-tiden varit ute på gården hade hon blifvit öfverfallen och slagen – påstod hon – så att ena armen alldeles gått ur led. Bud gick i lördags till Löfberg och han anmälde saken på vaktkontoret.
Förhör anstäldes nu, och Majen betygade att allt gått till som ofvan sagts. Så frågades om Majen kunde skrifva. Ja, det kunde hon, och se, vid anstäldt försök, var hennes stil till punkt och pricka lika hotelsebrefvens. Lundqvists stil var det alls inte, det hade vid jämförelse konstaterats.
Och efter många om och men fick man ändtligan sanningen ur den 23-åriga Majen: brefven vore hennes eget påhitt för att slippa ifrån tjensten. Historien om Jack uppskäraren hade likaledes sin upprinnelse i Majens eget hufvud.
Majen fick sig en allvarlig varning att låta bli det der brefskrifveriet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 20 Mars 1889
N:r 34

Om Jacobssons, Gurfiles i Ala,

sjelfmord har nu polisförhör hållits. Som bekant skedde hängningen 8 dagar i dag. Hustru Helena Jacobsson hördes först och berättade, att hennes man vistats i hemmet hela onsdagsförmiddagen och kl. 12-1 på dagen spisat middag i sällskap med henne och deras hemmavarande barn, af hvilka den äldre gossen, 16 år gammal, kl. 1 återgått till sitt arbete vid handlanden Edmarks ång. såg; att hon kl. 2 gått ut till en grannhustru, hvarunder mannen Jacobsson och deras sjuåriga dotter Rosina varit ensamma hemma; att hon åter kommit hem vid 1/2 3-tiden, då Rosina sagt att fadern gått ut i ladugården för att fodra kreaturen. Då hon ej fann något ovanligt häri, gick hon åter bort i ett ärende, hvarifrån hon återkommit kl. 4 e. m. Då flickan sagt att fadern ej ännu återkommit, hade hon fattat misstankar, att Jacobsson förkortat lifvet och derför gått ut i ladugården samt ropat och letat efter honom, tills hon bakom tröskverksvandringen fått se nedre delen af benen hänga ned öfver vandringshjulet och derefter han sjelf hänga i ett rep om halsen, fastgjordt i en handbalk deröfver. Hon hade ofördröjligen ropat på skomakaren Johan Larsson och snickaren Axel Johansson, som vistats å gården på andra sidan vägen. Dessa hade dock ej vågat skära ner Jacobsson utan skyndat till kommunalnämdsordföranden. Ofvannämda båda personer vitsordade detta samt tillade, att Jacobsson förmodligen stått å tröskverksvandringen och att en stege funnits uppsäld mot en af takriorna. Då de ankommit, ansågo de honom redan vara död.
J. Jacobsson, Gyle, kornmunalnämdsordföranden, samt handl. Johan Edmark hade kommit till Gurfiles på qvällen, då liket ännu hängde qvar. Jacobsson hade då afskurit rännsnaran och burit liket in i ladan. Klockan var då 8 på qvällen.
Om anledningen till sjelfmordet inhämtades af hustrun, att hennes man infunnit sig inför rådhusrätten i Visby måndagen 11 dennes, dit han låtit instämma en enka Gottberg i ett öfver hela orten bekant skuldfordringsmål. Vid hemkomsten derifrån kl. 8 på aftonen hade han på hustruns och tillstädesvarande arbetaren Håkan Nilssons frågor, hur det gått med målet vid rådhusrätten, svarat, att det gått illa för honom och under samtalets fortgång yttrat att det antagligen endast funnes två vägar för honom att gå, antingen att ta lifvet af sig eller komma i häkte; men det senare hade han inte humör till vid sin ålder, då han derigenom komme att befinna sig bland tjufvar och draga skam öfver sin familj. På tisdagen hade han ängslats och ej orkat förrätta något arbete, utan ömsom gått fram och tillbaka ömsom legat uppe på sängen och yttrat, att han icke haft någon blund under natten. Under samma dag och på onsdagen hade han flere gånger sökt handlanden J. Edmark och velat tala med honom. Edmark var ej hemma då. Uti en plånbok i Jacobssons skrifbordslåda har anträffats följande skrifvelse: »Ala 14 Mars 1888! Älskade hustru och barn! Sömnen är från mig viken, med sorg far jag i grafven, förlåt mig mitt brott. Gud hjelpe eder, den sista helsningen från mig A. P. Jacobsson., — — —
På baksidan af denna skrifvelse var skrifven med blyerts en räkning från smeden Elof Nordell, hvilken Nordell lemnat J. förliden söndag. Violett bläck, hvarmed brefvet var skrifvet, anträffades i en flaska i fönstret och det ser ut, som om skrifvelsen ej vore gammal.
Till denna berättelse tillade ofvannämde Håkan Nilsson att Jacobsson, i händelse han skulle bli häktad, anmodat honom att hjelpa familjen med gårdsarbetet under sommaren samt att han för honom uppgifvit ställningen af sitt bo.
Handl. Edmark hade åhört Jacobssons mål 11 dennes och gått med honom ned för rådstutrappan. J. hade då af en konstapel kallats in på kontoret. Sedan hade han ej sett honom.
Jacobsson var född år 1824 och har sedan 34 år varit bosatt på sitt hemman Gurfiles. Han efterlemnar 7 barn, deraf 2 minderåriga.
Bland Jacobssons qvarlåtenskap fans bland annat ett af sergeant Vikander skrifvet vittnesmål, ämnadt att inlemnas till rätten 11 dennes, då V. sjelf var hindrad att infinna sig, men som aldrig framkom, samt ett formulär till stämningsansökan i Gottbergska målet, synbarligen skrifvet af samma hand som vittnesbeberättelsen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 20 Mars 1889
N:r 34

Jernvägstrafiken blef först i går eftermiddag

återetäld efter fulla fem dygne utbrott. Des härifrån i måndags morgon afgående snöplogen hann under dagens lopp ej arbeta sig fram längre än till Roma, der uppehåll gjordes för natten. I går morgse utsändes härifrån tåg i vanlig ordning, hvilket med tillhjelp af den i Roma stående snöplogen skulle söka taga sig fram till Hemse. Genombrytandet af snömassorna gick emellertid så långsamt att detta tåg snart återvände till Visby. Snöplogen kom först på middagen fram till Hemse, hvarefter tåg utsändes och utan hinder framkommo i båda riktningarna.
I dag ha morgontågen utgått i vanlig tid.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 20 Mars 1889
N:r 34

Från Sofia har i dag på middagen

intet afhörts utom det telegram, som anlände i förgår qväll, att posten lyckligt ombordförta vid Kåreholm i måndags kl. 1/2 4 e. m. samt att ångaren derifrån afgått.
Vid det förhållandet, att kusten utanför Visby med vestlig vind packats full af drifis väntade man, att ångaren skulle angöra någon plats på Gotlands södra eller östra sida, men ångaren har efter ingångna underrättelser hvarken varit synlig vid Burgsvik, Rone eller Östergarn. Möjligen har han tillfälligt fastnat i något drifisband.
Den idag rådande ostliga vinden har gjort kusten vid Visby fri från is, sa att hinder nu icke bör möta att kunna angöra här.
Kanske få vi derför i afton se ångaren inlöpa i hamnen.
Sedan förestående skrifvits har Sofia vid 2-tiden blifvit synlig utanför Högklint och är alltså snart inne.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 20 Mars 1889
N:r 34

Ett ovanligt bo.

I Riehmond, Massachusetts, har man i dagarna förrätrat bouppteckning efter en gammal fröken Catherine Peirsson, som under sin lefnad ansågs som ett stort original.
Hon var ett af de mest kända fruntimren i trakten. Hon var närvarande vid alla djurexpositioner och på alla marknader i grannkapet och visade sig alltid i mycket etravaganta toaletter eller sådant som ansågos vara det, emedan allnänheten ej visste att de varit moderna för 50 år sedan. Också väckte fröken P. öfver allt det största uppseende.
Hennes qvarlåtenskap innehöll bland annat en samling af mer än 50 hattar af alla de olika moder som efterträdt hvarandra under de senaste 50 åren, 70 schalar af de mest olika slag och många af dem mycket dyrbara samt en ofantlig mängd fullständiga toaletter af siden, sammet m. m. De flesta tillhöra moder som äro glömda sedan många år tillbaka. Man säger att hennes garderob skulle kunna gifva en fullständig öfversigt öfver alla de toaletter som varit på modet i Förenta staterna under de senaste 50 åren.
Fröken P. hade dessutom samlat alla de parfym och medecinflaskor som hon köpt under sitt lif. Denna samling uppgår till 300 nummer, och alla flaskorna äro försedda med sina etiketter samt inlindade i silkespapper.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 20 Mars 1889
N:r 34

Borgenärerna i Aug. Petterssons,

Långgutes i Mästerby konkurs, kallas till sammanträde å Stadshotellet i Visby fredagen den 29 dennes kl. 3 e. m. för att bestämma förvaltningsarvode, granska redovisningen och utdelningsföretaget, samt om dessa godkännas, erhålla utdelning.
Visby 16 Mars 1889.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 20 Mars 1889
N:r 34

Auktion vid Petsarfve i Norrlanda.

Lördagen den 23:dje innevarande Mars från kl. 10 f. m., låta sterbhusdelägarne efter aflidne hemmansägaren Johan Pettersson vid Petsarfve i Norrlanda medels frivillig auktion derstädes försälja lösöreboet bestående af något silfver, koppar-, malm-, messing-, bleck- och jernsaker, porslin, glas linne, sängkläder, en större mängd mansgångkläder, möbler af hvarjehanda slag, såsom bord, stolar, soffor, sängställen, väggur; en schiffonier, klädeskistor, en väfstol, bingar och hvarjehanda träkärl, smedja redskap och snickareverktyg, åker- och körredskap såsom ett tröskverk, en lastvagn, flere st. arbetsvagnar, kälkar, selar, vänd- och spetsplogar, klös- och myllhartvar, foderhäckar och vråughäckar, diverse mindre handredskap; kreatur af hästar, oxar, kor, ungnöt, lam och svin jämte mycket annat. Erhållande säkre godkände köpare 3 månaders anstånd med betalningen; andre ställe borgen om anståndstiden vill begagnas.
Kräklingbo den 11 Mars 1889.
Efter anmodan,
BERNH. BOLIN.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 20 Mars 1889
N:r 34