(Bref till denna tidning.)
Sundre, 18 Febr.
Om huru tiderna förändrats inom Sundre under de senaste 40 åren kan förtjena nämnas. År 1846 var jordbruket ännu så litet utveckladt, så att det icke lemnade tillräcklig af kastning för befolkningens behof, utan måste hundratals tunnor spanmål införas från andra håll. Hufvudnäringen bestod då i slipstenshuggning och var detta den manliga befolkningens göra både vinter och sommar, hvilket arbete lemnade en nödtorftig förjenst, brödet och de allmänna utskylderna. Samma förhållande fortfor till början af 50-talet, då exporten af slipsten helt plötsligt afstsnuade, hvaraf stort brödbekymmer uppstod. Befolkningen sågs sig nu tvungen att egna större uppmärksamhet åt det försummade jordbruket, hvilket efter bättre skötsel visade sig gifva god afk stning och snart växte inom socknen nöd nog tör eget behof. I början af 60-talet hade jordbruket gått så pass framåt, att en del säd kunde lemnas till afsalu, hvilket än mer ökedes, då bönderna komma till insigt om den stora nytta den s. k. staken gjorde som gödningsämne. Snart började nu älven mången bit dålig äng att odlas, hvilket lemnade god afkastning och bonden började med skäl hoppas bättre tider. Då skiftet efter 5 år eller 1883 tillträddes blef alltså lif och rörelse, Odling måste för en del i större skala företagas, kvar och en ifrade att få sina skiften inhägnade och anlagda, sina åkrar gräfda och gödslade, livad som icke med egen hjelp medhanns utackorderades åt arbetare från andra socknar, hvartill visserligen en del pengar måst lånas, men arbetet har visat ett vackert resultat, hvilket bevisas af nedanstående. År 1887 såldes 950 tunnor spanmål (deraf 100 tunnor hvete), 1888 såldes 860 tunnor till spanmålshandlare på Burgsvik, hvarförutom en del afgått till Hemse. Detta kan visserligen icke anses för någon mängd, men socknen består heller icke af mer än 7 mantal kvaraf en del är delad i så små lotter, att deraf ingenting kan bli till afasin. Som en följd af laga skiftet ha dessutom 16 större utflyttningar blifvit verkstälda. Dessa och andra större omkostnader i följd af laga skiftet ha visserligen förorsakat mången hemmansägare större skulder, men ingen bäres dock klaga eller vill hafva det ogjordt.
Hvad beträffar ladugårdsskötseln återgå vi till förutnämda tidsperiod eller år 1846. Då funnes endast två par oxar och 30 kor, 1888 fans i stället 25 par oxar, och 80 kor, 1846 fans omkring 40 skogshästar, men 1888 endast 4 sådana, hvilka dock vinterfodras af ägaren, men fans omkring 1,500 får, som gingo vildt både vinter och sommar, 1883 fans endast 300 sådana, hvilka fodras hemma om vintern och om sommarn på hvars och ens egen inhägnade mark och lemna eu bättre afkastniag än de föregående 1,500.
Stor förändring bar således på dessa 42 år försiggått och man får väl säga en förändring till det bättre. De som lefva 42 år härefter få väl se större förändringar gjorda.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 20 Februari 1889
N:r 22
