Dag: 4 juli 2020

Då kyrkoherden i Fole, Simon Hansson Strelow, fick sin lön ökad av k. m:t.
Drottning Kristina, som visade det varmaste intresse för sina undersåtar på Gotland, synes även hava varit angelägen om, att öns prästerskap skulle finna sig väl under det svenska väldet. Det var givetvis många av öns präster, vilka studerat vid universitetet i Köpenhamn och hyste stark sympati för Danmark.
Då kyrkoherden Simon Strelow våren 1649 deltog i riksdagen i Stockholm, synes han hava begagnat tillfället att vid audiens hos drottningen anhålla om att komma i åtnjutande av inkomsten från en gård, som förr tillhört Fole församling. Måhända fick han därvid sin anhållan beviljad.
Drottningen skriver nämligen den 3 april 1649 till landshövdingen Gustaf Bank, att »brefwisaren, Kyrkoherden i Fölle (Fole), Hederlig och Wällärdh Her Simon Strelow (S. fick alltså själv överlämna brevet) har berättat», att ett hemman, Lilla Fölle (nu L. Fole), skulle fordom hava lytt under denna församling och att prästen fick uppbära inkomsten från gården såsom lön. Som bevis relaterade kyrkoherden en inskrift (i runor), som skulle finnas inhuggen i »marmor» på en av kyrkans portaler. Därför hade Strelow anhållit, att Dämda gård skulle »restitueras» till hans församling.
Drottningen hade inga betänkligheter att återställa sådana hemman, som i forna ett eller annat skäl blivit ,prästerna avhända, väl förstående, »hwadh Confusion och wirring deraf lätteligen kan endstå.»
Därför ansåg hon, att, även om den åberopade inskriftens ord icke voro så klara, att av dem något »kraftigt argument skulle kunna utdragas», och emedan »Wij hafue serdeles skähl att benificera (gynna) denne bemäldte Kyrkioherden», inkomsten från det omtalade hemmanet under de följande 6 åren skulle tillerkännas Strelow, så framt det icke funnes något absolut hinder.
Av den åberopade runinskriften på Fole kyrkas (kordörrens) västra portal bar förf. läst två tolkningar, av vilka den ena (i Svenskt Diplomatarium) synes vara betydligt att föredraga framför den andra. Inskriften synes utgöra ett äg a n der ättsintyg och lyder sålunda: Detaier: vitni:kirkiur prests ok: Bokna manna at Halvis hoar aihu kauptan med einn kirkiur faveh (?) ginom litlo Flolboa gards.
Detta är vittnesmål (av) kyrkans präst och socknemännen att »Helvi-borra äga köpt med en kyrkväg genom Lilla Poler gård eller i nutida språk: »Detta är kyrkprästernas eller socknemännens vittnesbörd att Hellviborna äga genom köp kyrkofarväg genom Lilla Foler gård.» Man må ej undra på, att drottningen betecknade inskriften såsom ett mindre säkert bevis för kyrkoherde Strelows anspråk. Emellertid tillhör Lilla Foler ännu i dag Fole församling. Gården ligger på höjden ungefär 1 km. sydväst Fole kyrka.
Även kyrkoherde Strelows berömde fader Superintendenten Hans Nielsson S., kom i åtnjutande av Hennes Maj:ts »benification».
Genom ett k. brev av den 12 september 1650 stadfästes hans åtnjutande av inkomsten från ej mindre än 8 hemman, vilken inkomst den danska regeringen beviljat honom för hans stora verk: »Cronica Guthilandorum» eller Guthilandiske Cro nica – år 1633.
Dessa gårdar voro följande: i Vall socken: Biung numera (Bryungs), Kysings och Hardings; i Hogrän socken: Albijde (Alfvede). Rodarfwö (Rodarfve), Tomsere (Tomsarfve), Store Inben och Lille Inben (St. och L. En.- bjänne). Inkomsten från dessa gårdar, kyrkotionden undantagen, skulle »quitt och fris» för alla utgående skatter ,och pålagor ej blott under Strelows, utan även under hustruns och barnens livstid, få åtnjutas och »oqualdt behållas». Dessutom skulle Superintendenten under livstiden få fritt disponera Östergarnsholmen, som han dittills innehaft mot en viss »taxa och avgift» (arrende), under »frijhet och uthan några pålagors beläggande till Chronan.»
Detta skulle landshövdingen ställa sig till efterrättelse och låta honom »obehindrat njuta och behålla nämda gårdar och Holme.»
Född i Visby 1587, blev Hans Nielsson Strelow redan 1607 pastor i Vall och Hogrän genom gifte med företrädarens änka, Ermegård Gustafsson. Ar 1628 blev han prost i Norra Tredingen \’och sedermera i Medeltredingen. Kort före Gotlands återgång till Sverige blev 8. efter superint. Olavus Phocas frånfälle 1644 utnämd till superintendent (General-Prost och Pastor i Visby). Han fick behålla Vall och Hogrän som prebende. S. dog i Visby den 27 februari 1656 och blev begraven i domkyrkan, där hans gravsten finnes. Han var städse lojal mot Sveriges regering.
Samma eftermäle kan icke tillerkännas sonen Simon, kyrkoherden i Fole. Han omtalas nämligen år 1666 såsom trög att betala skatt till kronan (8 Sp.Riksdaler Smt) och hade med hugg och slag överfallit kronobetjäningen. Denna ovillighet kom sig måhända därav, att han var gift med en danska vid namn Anna Jens-dotter, som var född i Köpenhamn »av förnäma föräldrar». Simon S. dog den 9 maj 1672.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 februari 1932
N:r 33