Dag: 15 juli 2020

1932 slöt värdigt ron i raden av föregående Lojstafester. Vädrets makter vilka givetvis ha åtskilligt att säga ifrån om då det gäller publikfrekvensen, visade sig på morgonen något ogunstiga, ty det mulna firmamentet varsnade om, att Jupiter Pluvius ämnade öppna slussportarna, men då tiden närmade sig för festligheternas öppnande vid 2-tiden höll meromnämde ännu tätt och i stället började solstrålarna titta fram till glädje för festbesökarna och ej minst för arrangörerna.
Det var den Dalströmska kvartetten, som traditionsenligt inledde festligheterna genom att sjunga Vårt land, varefter hembygdsföreningens ordförande folkskollärare Rud. Blomavist, höll hälsningstalet, varvid han bl. a. framhöll tillkomsten av järnåldershallen, föreningens allra nyaste attraktion, vilken nu skulle invigas.
Den Dalströmska orkestern, elva man, utförde så tvenne musiknummer, nämligen Fosterön av Dalström och Näckrosen av Abt.
Därpå följde föredrag av fil. dr John Nihlen om Lojstahallen. Tal. redogjorde på ett ledigt och fängslande sätt om hur hallen sett ut en gång i världen, då våra förfäder dvaldes i dylika bostäder och framlevde sitt liv i helg och vardag. Lojstahallen, som är cirka 25 meter lång, meter bred och 10 meter hög, är uppförd av rundtimmer på uråldrig grund och i och med rekonstruktionen av denna hall har Lojsta slotts hembygdsförening fått ett värdefullt tillskott. Det bör ju i hög grad intressera våra tiders gutar att veta hur deras förfäder haft det, och hembygdsföreningen är att gratulera till att i sin ägo ha en dylik »museal» byggnad. Dr Nihlen avslöt sitt anförande med att förklara hallen invigd. Kraftiga applåder från auditoriet mötte föredragshållaren, och det var klart, att hallen senare under dagens lopp blev livligt uppmärksammad av festdeltagarna.
Efter det Dalströmska orkestern underhållit med musik, som vanligt utförd med schvung, framträdde separat bl. a. Bäckstädetrion och Ekstatrion och spelade några gotlandslåtar. Vår gamla allmogemusik tröttnar man ej att höra den berättar om brudefärder, om grönskande ängar och hagar, om ungdom och livsglädje, men där finnes även stänk av sentimentalitet i tillt det glada. Det är gutarnas kynne som tolkas i toner. En del av Lojsta slotts hembygdsförenings flickkör sjöng härefter gotländska folkvisor, upptecknade av Aug. Fredin, varvid stud. Erland Blomavist på ett erkännansvärt sätt ackompanjerade. Kören var icke stor kvantitativt sett men denna brist uppvägdes av dess kvalitet.
Skaldetävlan — en Landstafest har alltid numera en dylik ädel tävlan på sitt program — vidtog härefter. Hembygdsföreningens ordförande föredrog en hel del insända diktalster, bl. a. av Vamlingboskalden Arvid Berggren, som diktat på gutamål, och av en som kallade sig »Gutason» och senare befanns vara hr E. Broström, Etelhem. Men det fanns även författare, som voro personligen närvarande, och dessa läto nu höra sig. Det var fru Alma Nyström, Aron Gahren. Garda, Emil Johansson, alias Färnant. Eskelhem, och Knut Ekman, Tolta, och deras prestationer mottogos som vanligt — de äro nämligen gamla i gåle — med stort bifall av åhörarna.
Härefter följde åter musik och sång av »Delströmmarna» — vi kunna väl kalla Dalströmska orkestern så hädanefter — och av flickkören, och därefter framträdde folkskollärare Emil Dalström bch drog en lans för bildandet av ett gotländskt spelmansförbund — vilket som man torde erinra sig Gotlands Allehanda pläderat för — och hr Dalström uppmanade spelmännen att realisera denna tanke; tal. skulle själv försöka att uppgöra förslag till stadgar. Det var ingen som opponerade sig, utan alla voro ense om att något måste göras. och det är alltså att hoppas „att det gotländska spelmansförbundet blir en verklighet i en snar framtid, till glädje ej bara för spelmännen själva utan för alla för den gamla gotländska allmogekulturen ömmande gutar, bl. a. August Fredin i Loftahammar.
Efter ytterligare sång och musik följde prisutdelningen från skaldetävlingen. Prislistan fick följande utseende: 1) Fru Alma Nyström, Garda, en större tennskål. 2) Anan Gahrén, Garda, en silverpokal och 5 kr 3) Emil Johansson — Färnant — och Knut Ekman vardera 10 kr. 4) »Gutesonen», E. Broström, Etelhem, ett par tennljusstakar.
Sedan prisutdelningen skett och vederbörande avhurrats avtackade folkskollärare Blomqvist på hembygdsföreningens vägnar såväl pristagare som festdeltagare för deras visade intresse och önskade dem välkomna igen vid gästa fest Så var det egentliga festprogrammet genomgånget.
Under liden som detta genomgicks, vilket som vanligt skedde från stugans » läktare», pågick traditionsenlig tävlan i varpa på idrottsplatsen och en stunds uppvisning följde i pärk, i sistnämda uppvisning mötte ett kombinerat lag från Eksta att lag från Hemse. Det var icke någon tävlan i egentlig bemärkelse, ty man hade gått in för att visa ett vackert spel Hemselaget vann efter jämt spel med någon poängs övervikt.
Vid 9-tiden förrättades prisutdelning av folkskollärare W. Amår, som utbragte leven för pristagarna. Prisligan här såg ut som följer: Varpa: (Tremannalag) 1)
Wahlbergs lag, Visby. 2) H. Olssons lag, Eksta. 3) M. Nilssons lag, Buttle, Tvenne tröstpris tillföllo E. Hoffmans lag, Hemse, och. W. Wahlbys lag Buttle. Prisen utgjordes av silverpokaler och knivar. Pärklagen fingo mottaga vardera 7 kronor såsom uppmuntran.
Dansen pågick sedan till framemot småtimmarna kring majstången. Smörgåsar ,m. m. serverade hembygdsföreningen själv, och det gick bättre än förra gången, vilket antecknas med nöje.
Så var Loistafesten 1932 ett minne blott.
Till sist böra antecknas en del förbättringar o. dyl. som gjorts på festplatsen. Bl. a. har föreningen ordnat med en stor parkeringsplats för motorfordon och skaffat en pump med friskt vatten.
Flaggan på stugan var i topp hela dagen. Den bebådade stora flaggstången är ej ännu verklighet, men den kommer …

Gotlands Allehanda
Lördagen den 25 juli 1932
N:r 144