och dess garnison i medlet av 1600-talet.
Då \”förskickning till Nya Sverige\” i Nordamerika var ett fruktat disciplinstraff.
Så snart landshövdingen Åke H:son Ulfsparre hade fått Gotlands förvaltning och truppernas underhåll nöjaktigt ordnade, grep han sig an med att sätta slottet, vilket under den danska tiden fått förfalla, i försvarbart skick.
Så erhöll han (genom K. Räkningekammarens resolution den 16/10 1646) bemyndigande att söka få framforslandet av stockar och annat timmer för staten billigare genom att >>medh goodha ord och persuationer>>, förmå allmogen att hjälpa till med timrets inforslande till Visby.
Logementen för garnisonen voro i så dåligt skick, att nya byggnader måste uppföras. Det gällde att bygga kaserner ej endast för artilleriets manskap och underofficerare, utan även bostadshus för officerarne samt att reparera proviantmagasinet. Dessutom saknades (enl. ett brev från K. Krigskollegium) bränsle för uppvärmning av >>Cartou-gardierna>> (Kartau = mindre kanon) – alltså menas gallerierna för små kanoner. Dessutom måste en stor bryggkittel anskaffas för slotts- och garnisonsfolkets behov.
Vidare måste fästets palissader stormhinder av pålar) helt och hållet förnyas. I samma brev från K. Kr.-kollegium talas om anskaffning av såväl >>vanliga>> palissader av minst åtta alnars längd, som >>pinnepalissader>> av minst 4 alnars längd.
Vid denna tid gjordes också ett förslag att omgiva Visby med helt och hållet nya befästningar enligt den tidens fordringar. Murarne med dess många, ståtliga torn skulle – horribile dictu – helt enkelt rivas ned. Slottet skulle omgivas med en bastionerad femkant, hela staden med bastionerade jordvallar med vattengravar som stormhinder. (En bild av detta >>dödfödda>> projekt medföljde kapten Tor Silléns intressanta avhandling i Gotlands Allehandas julnummer om Visby hamns byggnadshistoria). Detta förslag stannade lyckligtvis på papperet.
Besättningen på slottet torde efter år 1647 hava utgjorts av 2-3 kompanier österbottningar samt artilleritruppen under befäl av >>artillerikaptenen>>. Återstoden av trupperna på Gotland synas hava varit fördelade i mindre bevakningsdatachement vid de mera betydande hamnarne; en del av rytteriet lär hava legat i kantonement på Stora Hästnäs.
Landshövdingen var överbefälhavare för trupperna. Visborgs slott hade en särskild kommendant. Truppernas disciplin synes hava varit långt ifrån tillfredsställande. Landshövdingen får den ena skrivelsen efter den andra rörande brott begångna av garnisonens soldater.
Så resolverar K. Krigskollegium (1 skrivelse den 26/6 1647), att två soldater, vilka stulit i staden, borde slippa undan med lindrigare straff än det av krigsrätten på slottet bestämda. De skulle endast få >>löpa gatlopp>>, d, v. s. pryglas under det de löpte mellan leden i det uppställda kompaniet. Men exekutionen av straffet för en annan soldat, som blivit dömd till avrättning, skulle uppskjutas, till dess att Krigskollegium blivit fulltaligt och kunde avgöra fallet.
På våren 1648 förekom till och med en omfattande >>mutination>> (myteri) mot kommendaten Hylshorst på Visborgs slott. Den 2 augusti samma år fälldes av K. Maj:t ett avgörande utslag över Krigskollegiet domslut i saken. Anstiftaren av myteriet, slottstimmermannen Thomas Möller, dömdes att mista livet, enär >>detta wore en kapital sak, som inthet kan eller bör lijdas samt andre sådane mothwillige på den orthen till Sky och åthwarning>>. Av övriga deltagare i myteriet skulle Henrik Andersson, Grels? Göransson, Axel Göransson, Bertil Clemetsson och Pawell (Paul) Erichsson för den gången få behålla livet, men >>androm till warnagel>> löpa gatlopp fyra gånger igenom 2 kompanier. Korpralen som icke avstyrt förbrytelsen, skulle också löpa gatlopp fyra gånger och sedan >>kasseras från sitt officie (degraderas) och tiena som gemeen man>>.
Beträffande anstiftaren Möller resolverades, att före avrättningen hans högra hand skulle avhuggas och spikas på schavotten. Vidare skulle anmälan göras om dagen för straffets verkställande. I samma brev meddelar K. Maj:t en annan åtgärd, som antagligen bort vidtagas långt förut, nämligen att >>slottshopmannen>> (kommendanten) Johan Hylshorst skulle förflyttas från Gotland och ersättas med en annan, >>qualificerat>> officer.
Då K. Maj:t därtill förnummit, att en del soldater tagit sig >>dhen owahnan före>> att stjäla ur magasinshusen, varför de redan blivit straffade med gatlopp, utan att någon bättring hos dem förmärkts, så befaller K. Maj:t att om de ånyo göra sig skyldiga till sådan förseelse, så skulle de straffas till livet och >>uphengias>>.
Ett unikt och något mildare straff för upprepade stölder och >>för det han ingen ånger och bättring låtit påskijna>> erhöll en österbottnisk soldat vid namn K. Sigfredsson. Genom Krigskollegii resolution (d. 22 februari 1649) blev han dömd >>at förskickas till Nya Sverige i Nordamerika.>> (Denna koloni hade Sverige anlagt år 1638 vid Delaware-flodens mynning).
Men då S. redan länge suttit fängsligt anhållen på V. slott och >>wij inthet annat kunne tänkia, än at detta skall wara honom een goodh åthwarningh, sådan odygdh hädanefter at aflåta>>, så ville man på försök tillgiva honom hans brott, men på det villkoret, att han efter frigivandet skulle göra >>sin skylldiga tienst som een ährlig Karll.>>
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 18 februari 1932
N:r 40
![\"\"](\"https://www.tingstade.com/wp-content/uploads/2020/07/19320218-02.jpg\")