Av Kurt Bergström.
Förste provinsialläkare.
Kap. III.
Per Johan Bergelin.
Per Johan Bergelin föddes i Karlskrona 1791 19/6. Föräldrar: mjölnaren och borgaren Johan Bergelin (död 1798) och M. C. Sparring. Åtnjöt dels enskild, dels offentlig undervisning i Karlskrona till hösten 1806. Blev student i Lund 1806 3/10 och undergick examen teologicum. I avsikt att framdeles antaga den filosofiska graden uppehöll han sig med understöd av kondition de 3 följande terminerna i Lund och avlade en del av de förberedande förhören, men avstod 1808 från denna föresats i anseende till mindre goda tillgångar. Bodde någon tid i Lidköping och undervisade provinsialläkaren Olanders söner till hösten 1809, då han ånyo nedreste till Lund. Disputerade 1809 pro exercitio (de mediocritate pessuma honestatis regula) under magister A. O. Lindfors. Examinerades vårterminen 1810 till med. Fil. Kand och avhörde alla medicinska föreläsningarna. Hösten 1810 begav han sig till Stockholm, där han under ett års tid studerade anatomi och kemi och tjänstgjorde på Serafimerlasarettet. Sedan med. Lic.-förhöret ävensom gradualdisputationen (de camphorae in medicina usu) under professor Engelharts praesidium voro absolverade i Lund vårterminen 1812, återvände han till Stockholm och blev där 1812 22/9 kirurgie magister. Utnämndes 1813 23/3 till bataljonsläkare vid Livregementsbrigadens grenadierkorps och med följde i mars detta regemente till Tyskland. Han promoverades i Lund 1813 22/6, frånvarande, till medicine doktor. Kommenderades 1813 i oktober såsom sjukhusläkare till Halle; därifrån 1814 i dylik egenskap till Lüttich och Köln, och enär armén frampå året hemkom samt inbröt i Norge erhöll Bergelin sjukhusläkarebefattning i Strömstad och Fredrikshall. Vid hemkomsten 1815 från Norge beordrades han på en beväringsmönstring i Falu län. Erhöll 1815 2/5 regementsläkarefullmakt jämte tur och befordringsrätt. Utnämdes 1815 30/5 till provinsialläkare i norra distriktet (Slite distrikt) på Gotland. Under hela sin tjänstetid å Gotland var han bosatt i Visby. Bergelin blev riksbekant genom den fatala händelsen den 28 januari 1817, då han och hans bordsgranne, collega scholä. Lars Petter Ihre efter en festlig måltid i Visby på Karlsdagen råkade dricka kung Gustaf den femtes skål. Förloppet: av denna händelse följes bäst i protokollet över justieärenden hållet i Stockholm den 17 juli 1817, vari meddelas: ”Alldenstund provinsialläkaren doktor Peter Johan Bergelin samt vice collega scholä mag. Lars Peter Ihre frivilligt bekänt, att då, efter en den 28 sistlidne januari i Visby till av Hans Maj:ts och Hans Kongl. Höghet Kronprinsens höga namnsdag hållit assemblé till dans, en del av sällskapet till ett antal av tjugotvå personer, jämlikt dagen förut uppgjord tillställning, varit på särskilt ställe efter klockan elva samlade och tagit aftonmåltid, därefter rött vin och sedan punsch druckits, och härvid, i sistnämda dryck, skålar till underdånig vördnadsbetygelse för Hans Maj:t och H. K. Höghet blivit ljudeligen föreslagne och i sällskapet druckne, hava Bergelin och Ihre, medan de ännu haft rött vin i glasen, den förre eller Bergelin yttrat: ”Gustav den femtes skål” och druckit sitt glas, samt den senare eller Ihre även upprepat den skålen, och därpå jämväl sitt glas druckit; samt detta förhållande styrktes därigenom, att avhörde vittnens utsagor, däri de sammanstämde, företedde händelsen sådan, att sedan Bergelin under måltiden frågat, vad klockan varit, Bergelin efter klockan 12, ej såsom sällskapet föreslagen, utan med halvhög röst yttrat och druckit skålen, däri Ihre ock därefter instämt, varpå kaptenen Steveni, löjtnanten Welin och fänriken Gierle förebrått Bergelin och Ihre deras gärning, därom ordväxling uppkommit med Ihre, som sökt föreställa händelsen som oskyldig, varemot Bergelin begivit sig ur rummet in i ett annat till änkan Stahre, och yttrat sig, som orden fallit, ”hava druckit en skål, hur det kommer att gå”, fördenskull – och då det mot 4 § i Kongl. Förordningen den 24 augusti 1813, ej kunde lända Bergelin och Ihre till ursäkt, att de varit druckne, prövade hovrätten rättvist, det P. J. Bergelin och L. P. Ihre, för fällde yttranden, som innefattat anmaning till brott emot riksens ständers beslut den 12 november 1810 § 12, skulle, i förmåga av 1 och 2 §§ av Kungl. Förbudet den 10 december 1812, såsom rikets förrädare mista, liv, ära och gods, samt varda halshuggne; däruti Bergelin och Ihre, i särskilte av Konungens befallningshavande på Gotland insända besvärs- och böneskrifter, av andragne förmente skäl, i underdånighet sökt ändring, eller att i händelse hovrättens utslag skulle prövas vara på lag grundat, Kungl. Maj:t, i anseende till andragne bevekande omständigheter, täcktes av gunst och nåd klaganderne från det dem ådömda dödssreaff föräldrar, lanträntmästaren Peter Ihre och dess hustru Anna Beata Ihre, uti tillika insänd skrift, för bemälte deras son fällt underdåniga förbön. Högsta domstolen ansåg sig böra gilla det slut, vari hovrätten stannat, men då härvid i betraktande komme, att Bergelin och Ihre varit i rusigt tillstånd, då ovannämnde händelse sig tilldragit, att, efter vad utrett är deras brottsliga yttranden icke varit ställde till sällskapet, utan blott hörde av några få personer, som suttit närmast; att de som enständigt förnekat sig med dem hava haft någon mening, yrkat, att de utan all slags anledning och eftertanke undfallit dem i deras dåvarande belägenhet; samt att de anklagade först efter de genast erhållna föreställningar, kommit att därå själve fästa uppmärksamhet, icke finnes övertygade, att verken förut eller efteråt i uppförande eller tal hava givit spår till misstankar om deras undersåtliga vördnad och tankesätt, samt slutligen, att för övrigt ej heller av rannsakningen finnes något ledande därhän, att på Gotland några planer emot den antagne successionsordningen varit påtänkte eller uppgjorde, trodde högsta domstolen sig böra i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes Bergelin och Ihre från det efter lagens stränghet ådömda straff av gunst och nåd förskona; överlämnades till Kungl. Maj:ts egen faderliga mildhet, på vad sätt, jämväl med avseende i dess befallningshavandes i länet för dem gjorde intyg Kungl. Maj:t i nåder prövar de i stället böra deras förbrytelser försona. Vid själva festen hade just ingen lagt mäeke till detta intermesso, men dagen därpå inberättades saken för landshövdingen K. F. Aschling, vilken dock tog det under rusets inflytande fällda yttrandet föga allvarsamt. På högsta ort såg man ej saken på samma sätt. Landshövding Aschling (f. 1751, död 1820) blev på grund av sin lamhet i detta fall förflyttad till Västernorrlands län och fick till efterträdare Jakob Cederström. Att den obetydliga händelsen med Bergelins och Ihres skåltal kunde väcka oro i sinnena berodde väl till stor del därpå, att dagarna förut i huvudstaden cirkulerat falska rykten omförmälande, att sex ryska linjeskepp med prins Gustav ombord voro på väg till Gotland, vilken ö skulle vara utsedd till utgångspungt för en resning till den avsatta dynastiens förmån.
Domen mildrades 1817 23/7 till att Bergelin förlorade sin tjänst och insattes på Karlstens fästning, där han behandlades tämligen milt. Efter ett års tid fick hans hustru flytta till honom, och han kunde till och med mot slutet av fängelsetiden utöva läkarpraktik i Marstrand. Ihre insattes på Vaxholms fästning. De befriades från sina straff 1820 26/4 (Ihre blev efter någon tid rektor vid Visby skola och därefter prost). Bergelin konstituerades 1821 av serafimerordensgillet att vara lasarettsläkare i Karlstad och utnämndes 1821 18/8 även till stadsläkare i Karlstad. Han tog avsked från sina tjänster år 1827 och var bosatt i Karlstad, där han dog av slag 19 mars 1839 sedan han intill sent på dagen förut besökt sina sjuka. Han utövade sin vetenskap med utmärkt nit och skicklighet, samt blev därför mycket saknad.
Gift 1816 2/2 med Rebecka Winckler född 1788 13/8 och dotter av grosshandlaren i Karlshamn Th. C. Winckler och M. C. Pettersson. Rebecka Winckler dog 1830 1/8.
Barn: Johan Theodor, född 1822 6/4. Berömd författare i lanthushållningsvetenskap. Sekreterare hos sällskap. Död 1864 27/7. Gift 1845 1/3 med Emelia Maria Olbers, född 1808 5/6, död 1895 28/11.
Deras barn: Viktor Theodor L. Född 1845 7/11, överste. Gift med Helena Gentzschein. Barn Sune, född 1882 9/11, överstelöjtnant.
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 10 november 1932
N:r 262
