Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Fordringsegarne i handlanden Johan Wendells vid Rådstufvu-rätten i Visby anhängiga konsura varda härmed kallade att, jemlikt 74 § konkurslagen lördagen den 13 innevarande månad kl. 12 på dagen å Rådhuset sammanträda inför rättens Ombudsman; kunnande svaromål på de ingifna anmärkningarne dessförinnan ingifvas till konkursmassans Syssloman, konsul L. Arweson.
Visby den 3 November 1875.
RÄTTENS OMBUDSMAN.
Gotlands Allehanda.
Lördagen den 9 November 1875.
N:r 89.
Tillkännagifves att Hemmansegaren J. Wigströms älskade Maka Anna Helena Wigström stilla och lugnt afled vid Ringvide i Fohle, Tisdagen den 2 Nov., i en ålder af 52 år, 9 månader och 22 dagar, djupt sörjd och saknad af Maka, Barn och Barnabarn, Slägt och många Vänner.
Sv. Ps.-B. 444.
Gotlands Allehanda.
Lördagen den 9 November 1875.
N:r 89.
En SONS födelse få vi härmed glädjen meddela.
Ljugarn den 6 November 1875.
MARIE HOLST. G. C. HOLST.
Gotlands Allehanda.
Lördagen den 9 November 1875.
N:r 89.
Kongl. maj:t har genom bref den 8 sistl. Okt. förordnat, att den Gotlands nationalbeväring för bruket under mötena af egna skjortor, strumpor och yttre fotbeklädnad bestådda ersättning skall tills vidare utgå med sexton öre för hvarje exercisdag.
Gotlands Allehanda.
Lördagen den 9 November 1875.
N:r 89.
(Forts.)
Sedan sålunda beslut fattats, att genast behandla frågan, så begärdes ordet först af:
Hr Bergman. Han vore sålunda tvungen att yttra sig i denna så ödesdigra sak, och ville nu med några ord visa sin ställning till frågan. Han hade aldrig varit emot sjelfva den gotländska jernvägen, utan endast mot det sätt, man för dess avskaffande ville begagna. Fullmäktige öfverskrede; enligt hans mening, sin befogenhet, om de kastade stadens innevånare in i ett så vidlyftigt, industrielt företag. Man lade en tung börda på sina efterkommande, men deras åsigter kände man icke. Tal. åsigt angående fullmäktiges obefogenhet vore visserligen på högsta ort f. n. underkänd. Men andra tider med andra åsigter kunde komma, kommunalförordningen torde komma att ändras, isynnerhet om man funne, att den gifna rättigheten missbrukades. — Hvad beträffade sjelfva saken, så vore utsigterna, huruvida jernvägen skulle bära sig, tvifvelaktiga. Om så ej vore, skulle nog enskilde affärsmän och andre för frågan intresserade hafva tecknat sig. Trenne gånger hade upprop stälts till Gotlands allmänhet att genom aktieteckning visa sitt intresse för företaget. Huru de två första uppropen hade besvarats, visste man ej, emedan deras resultater höllos hemliga; det tredje hade lemnat några få aktier, men dessa på hårda och oantagliga vilkor och voro sålunda al ingen betydelse. Och denna ringa framgång hade dock föregåtts af vackra förespeglingar. Nu till sist skulle Visby kommun ensam åtaga sig bördan. Om de enskilde först hade tecknat, och sedan en fyllnadssumma begärts af fullmäktige, skulle han icke hafva varit deremot; men nu kunde han ej gifva sitt bifall. Vi måste betänka, hvad som är nödvändigt för stadens bestånd, men dertill kunde ej jernvägen anses nödvändig. Vi måste tänka på vår hamn; den behötver uppmuddras och utvidgas, vågbrytaren måste förstärkas. Sådant kunna vi räkna till våra egna bebhof. Vi få ej blottställa oss; nöden kan komma Våra gator behöfra iståndsättas. Såsom ominöst erinrade tal. om, att drätselkammaren samma dag. som motionen inlemnades, i ett utlåtande sade, att staden ej hade råd att bekosta det lilla arbete, som erfordrades till den i ifrågasatta utkörsvägen åt Kopparsvik. — Utgången af företaget är oviss, det kan misslyckas, hvarför tal. ej vågade inlåta sig i någon spekulation, — Hvad den af motionärerna framkastade beskyllningen mot landstinget för \”konservatism eller bristande insigt beträftade, så kunde tal. ej godkänna den, En konservatism, som vore nyttig, vore, att söka hålla sitt lands finanser i ordning. — Från fastlandet kunde man ej hemta några beräkningar, emedan den gotländska jernvägen vore egendomlig, enstaka och isolerad. Fastlandets jernbanstationer ligga såsom maskar i det stora nätet, som sammanbinder centralpunkterna; derför kunde ej desse tjena såsom beräkningsgrunder. — Den i motionen uttalade ljufva förhoppningen om minskade kommunalutskylder vore ej på sin plats, då frågan gälde eu affär. Visby stad finge, om den bifölle motionen, stora bekymmer och stora förluster. Hvad bränvinsmedlen beträffade så kunde man ju tänka sig, både att de fullmäktige som skulle komma att i framtiden disponera dessa medel icke komme att blifva så liberale, som de nuvarande, som ock att riksdagen kunde kom sa att i en framtid antingen till en god del eller ock helt och hållet borttaga denna inkomst. — Tal. yrkade afslag på motionen.
Hr E. Leijer. Hvad stadsfollmäktiges befogenhet att fatta ett sådant beslut, som det ifragavarande, beträftade, så kunde man i det afseendet vara fullkomligt lugn. Den senast anlände posten berättade ju, att Hudiksvalls stad tecknat 600,000 kronor i ett liknande företag. De enskilde hade visserligen ännu ej tecknat aktier, men det berodde till god del på att fullmäktige hittills gjort så ringa för sakens framgång. Den föreg, tal. hade förordat ett mindre anslag; men bättre vore att taga steget fullt ut, än att bevilja ett så litet anslag, att företaget blefve omöjligt. Han hade älven talat om det ringa intresse, som för frågan förefunnits. Men tal. frågade, om ifvern var större att teckna aktier i det nya ångbåtsbolaget, då det bildades. Äfven så med spritbolaget. Visby stad tvekade länge, innan detta;bolag bildades. De fleste tecknande sågo mer på att kunna gagna, än att tjena pengar. Hvem kunde väl då tro, att detta företag skulle inbring: så stora summor till staden? Det hade förvisso tillfredstält de djerfvaste förhoppningar. — Staden vore visserligen fattig, men just derför borde den skaffa sig regeurser samt bättre rörelse, hvartill jernvägen vore ett mäktigt medel. — Företaget vore osäkert sade man; men hvarje sådant är osäkert, och otänkbart vore att företaga den minsta rörelse, om man alltid skulle bafva osäkerheten för ögonen. Men hvarje företag är mer och mindre säkert; och hvad särskildt detta företag beträffade, så ansåg tal. detsamma, på grund af analogier, såsom mycket säkert. Man kunde visserligen ej vara säker på att det skulle bära sig de första åren, men efter t. ex, 10 år kunde det anses säkert, Staden kunde ju, enligt hvad af Drätselkammarens kalkyler framginge, sjelf ntan ett öres utgilt under de första 10 åren betala för sina akiier. — Hvad utkörsvägen åt Kopparsvik beträffade, hade tal. yrkat på afslag, emedan han tänkt sig denna väg såsom blifvande sjelfva inkörsvägen för jernvägen, — Väglängden vore ej för kort, bibanor skulle nog komma lika fort och lika säkert på detta, som på det andra at länets höfding förorddade sättet. — Inkomsterna af bränvinsskatten skulle icke komma att minskas, tvärtom troligen ökas, sedan jernvägen kommit i gång. — Motionärerna hade talat om cen ljuf förboppning; detta uttryck fann tal. väl valdt,ty äfven jernvägsfrågor äro ej så materiella, att man icke äfven vid dessa kunde tala om ljuf förboppning. (Forts.)
Gotlands Allehanda.
Lördagen den 9 November 1875.
N:r 89.
Hopsummeringen verkstäldes i fredags vid Alleqvis, F. riksd. Petter Larssen erhöll 263 röster, hv H. Jacobsson Lummelundsbruk erhöll endast tre röster (83 protokoll, upptagande namnet \”Jacobssen Lummelunda\” kasserades), kapten Broander 24, landtbr. F. Grubb 23, skol. Enderberg 13 samt hemmannseg. H. Nyberg 11. För de öfrige kandidaterne kasserades ej några röster, utan erhöllo de det röstetal, som i nr 86 uppgafts.
Gotlands Allehanda.
Lördagen den 9 November 1875.
N:r 89.
mellan Visby och Oskarshamn, skrifves från \”Oskarshamn, torde snart taga sin början med ångaren Sofia, som för en dylik färd nov ligger klar i Oskarshamn. Säväl \”Sofia\” som \”Polhem\” hafva derstädes under sommarmånaderna på det sorgfälligaste blifvit iordningstälda till maskineri m. m. — \”Polhem\” skall fortfarande som reservfartyg förläggas i Malmö, dit kapten Höggren i måndags afgick med fartyget, elter att först med ett tillräckligt kolförråd ha försedt upplagsplatserna härför vid de vintertiden tillgängliga Engerne udde och Kåreholm.
Gotlands Allehanda.
Lördagen den 9 November 1875.
N:r 89.
Enligt länsstyrelsens, på uppgifter från de olika länsmansdistrikten grundade, sedvanliga årsberättelse, inhemtas:
att hvetet lemnat dålig afkastning eller nära missväxt;
att rågen gifvit nära medelmåttig skörd;
att kornet lemnat medelmåttig afkastnivg;
att hafre och blandsäd lemnat skörd något under medelmåttan;
att ärterna gifvit afkastning mera under medelmåttan;
att bönor och vicker, som föga odlats, lemnat, der dock odling deraf egt rum, nära missväxt;
att rapsen, der den odlats, lemnat en skörd under medelmåttan;
att på lin och hampa, som föga odlats, erhållits nästan missväx;
att potatisen lemnat medelmåttig afkastnivg;
att rotfrukterna synas gifva medelmåttig skörd;
att höskörden, särdeles å den odlade jorden, varit öfver medelmåttan;
att halmfodret lemnat ringa tillgång;
att sädestillgången för länets behof är tillräcklig och särdeles af korn till afsalu; samt
att säd och foder, såsom välbergade, äro af god beskaffenhet, men fodertillgången, isynnerhet den af halm, så ringa, att stor fara för foderbrist uppstår, särdeles om vintern blifver långvarig och kall.
Om innevarande års skörd anser länsstyrelsen sig alltså böra meddela det allmänna omdöme, att skörden i sin helhet blifvit omkring en tredjedel under medelmåttan.
Gotlands Allehanda.
Lördagen den 9 November 1875.
N:r 89.
Gotlands Allehanda.
Lördagen den 9 November 1875.
N:r 89.
Då vi hafva trott det vara till nöje för en stor del af det nu lefvande slägtet på Gotland, att i bild ega en och annan af de helgedomar, der dess fäder och förfäder böjt knä, hafva vi sökt för vår bilaga förskafta oss bilden af ett och annat af dessa tempel. Så framstälde vi i nr 2 Wisby domkyrka samt i nr 3 Stenkyrka kyrka. Till detta ur hafva vi lyckats erhålla ännu en dylik bild, nämligen Rone kyrka, angående hvars närmare beskrifning, vi följa lektor Lemkes utförliga arbete, \”Wisby stifts herdaminne.\”
Rone kyrka, belägen på en vidsträckt höjd, nära östra ändan af Rone myr, består af ett aflångt, fyrkantigt skepp och lika formadt men mindre chor, med sakristia vid norra sidomuren samt fyrkantigt torn i vester. Byggnaden är uppförd af buggen och tuktad kalksten. Iskeppet står en midtelkolonn, hvilken uppbär fyra spetsiga korshvalf. Kyrkan har fyra ingångar, af hvilka en på midten af norra muren leder in till sakristian, hvilket är en ovanlig företeelse. Tornets portal å norra sidomuren innelattas i en ganska stor murfördjupning med spetsbågig betäckning. Å dynstenarne i denna murtfördjupning märkas bildverk. Vestra dynstenen framter en stor båt, hvari en qvinna sitter med en kruka, och en man sitter midt emot med en upplyftad yxa. Å östra dynstenen ligger en man i halfrund figur och halft naturlig storlek, och håller en fisk mellan händerna. De båda personerna i båten antyda, enligt förmodan af professor Brunius, en vådlig samfärdsel på lifvets haf. Qvinnan skulle enligt denna förmodan beteckna kristendomen, och den hotande mannen med yxan hedendomen. Hvad den andra bilden beträffar, anser man den föreställa menniskans omfattande af den sanna tron eller kristendomen. Fiskens grekiska benämning är nämligen ichtys, och detta ord innefattar alla begynnelsebokstäfverna till Jäsus Christos Theu Hyjos Sotär d. v. s. Jesus Christus Guds son frälsare.
Kyrkan har tio fönster, hvaraf två på sakristian, Å altarväggen märkas tre spetsbågiga fönster, al hvilka det mellersta är något bredare och bögre än de andra. I mellanfönstret ses svaga lemningar efter målade glasrutor, och i hvardera af sidofönstren finnas tre fack med ganska vackra sådana. Tornet innehåller fyra afdelningar öfver hvarandra och uppbär en hög, åttkantig spira. Tornets hela höjd från marken till spetsen lärer enligt mätning utgöra 240 fot. Altarbordet är muradt med skifva af kalksten. Altartaflan, målad och förgylld år 1694, är arbetad af sandsten och föreställer nattvarden och uppståndelsen. Ett triumtkors i naturlig storlek hänger å chorets norra sidomur. Tornklockan, som är den äldsta på landet, har årtalet 1345.
Enligt en förteckning från medeltiden blef kyrkan, hvars alla delar äro samtidigt uppförda, bygd år 1236.
Gotlands Allehanda.
Lördagen den 6 November 1875.
N:r 88.