Skyltsöndag
var det officiellt i går, ehuru något egentligt påbud orm saken knappast har utgått. Man har vant sig vid att affärsmännen till denna söndag släppa till halva natten före för att i fönsterna presentera respektive affärers bästa och mest lockande varor. Ibland om åren ha en del affärsmän resignerat och ansett det inte löna mödan att kosta på tid och krafter på specialskyltningar, medan andra åter —- och säkert: riktigt — resonerat som så, att »har jag inte så märkvärdiga saker att komma med, kan jag alltid visa dem snyggt och prydligt i mina fönster och så kan jag ha ljuset tänt». Det var nästan som om den sistnämda kategorien i går dominerade mera än i fjol till och med en liten obetydlig affär, som handlar med dagligt bröd, kan genom att i ljus presentera sin propra och trevliga hållna interiör göra sig påmint och vara med i en allmänna glädjen. En del föredrog dock att även i år låta sina affärer ligga mörka, och (detta gällde särskilt ett företag, som annars brukar synas. Principen att inte vilja synas en dag som denna är dock absolut förkastlig, ty man kan framför allt genom; att ha ljuset tänt i fönsterna bidraga till att ge staden en festligare prägel en kväll som denna.
Några »rörliga» skyltningar hade man egentligen inte gått in för i år, men Missionsbokhandeln på Adelsgatan presenterade under musik några jojospelande pojkar, vilket beredde tvenne polismän jämt arbete att kunna Hålla gatan utanför affären passerbar. Dessutom hade Spåres på S:t Hansgatan låtit ett par tomtegubbar presentera affärens varor. Eljest syntes man liksom i övrigt de senare åren, gå in mera för en konstnärlig skyltning, än för relativt dyrbara och omfattande sensationer med rörliga skyltningar. Det må då i största allmänhet konstateras, att det stora flertalet skyltningar voro både vackra och stilfulla, man synes mer än förr intressera sig för modernism i fönsterskyltning, och man visar ganska stor självständighet i arrangemangen, ställer stora ytor mot varandra och placerar ett fåtal artiklar på ett konstnärligt och i ögonen fallande sätt hellre än att ösa fönstret fullt med halva lagret. Det senare manéret förekommer visserligen ännu på en del ställen, men blott i några få fall. Att detta manér övergivits, är helt naturligt, ty man behöver bara gå en gata och observera fönsterna för att få klart för sig systemets nackdel. Man kommer i regel i håg ganska bra vad som finnes i affärer med begränsat skyltmateriel, medan man knappast kan nämna en sak från ett fönster av »masstypen».
Var skyltningen sålunda i går i stort sett lyckad, både vad idéer och utförande Skyltsöndag var det officiellt i går, ehuru något egentligt påbud orm saken knappast har utgått. Man har vant sig vid att affärsmännen till denna söndag släppa till halva natten före för att i fönsterna presentera respektive affärers bästa och mest lockande varor. Ibland om åren ha en del affärsmän resignerat och ansett det inte löna mödan att kosta på tid och krafter på specialskyltningar, medan andra åter —- och säkert: riktigt — resonerat som så, att »har jag inte så märkvärdiga saker att komma med, kan jag alltid visa dem snyggt och prydligt i mina fönster och så kan jag ha ljuset tänt». Det var nästan som om den sistnämda kategorien i går dominerade mera än i fjol till och med en liten obetydlig affär, som handlar med dagligt bröd, kan genom att i ljus presentera sin propra och trevliga hållna interiör göra sig påmint och vara med i en allmänna glädjen. En del föredrog dock att även i år låta sina affärer ligga mörka, och (detta gällde särskilt ett företag, som annars brukar synas. Principen att inte vilja synas en dag som denna är dock absolut förkastlig, ty man kan framför allt genom; att ha ljuset tänt i fönsterna bidraga till att ge staden en festligare prägel en kväll som denna.
Några »rörliga» skyltningar hade man egentligen inte gått in för i år, men Missionsbokhandeln på Adelsgatan presenterade under musik några jojospelande pojkar, vilket beredde tvenne polismän jämt arbete att kunna Hålla gatan utanför affären passerbar. Dessutom hade Spåres på S:t Hansgatan låtit ett par tomtegubbar presentera affärens varor. Eljest syntes man liksom i övrigt de senare åren, gå in mera för en konstnärlig skyltning, än för relativt dyrbara och omfattande sensationer med rörliga skyltningar. Det må då i största allmänhet konstateras, att det stora flertalet skyltningar voro både vackra och stilfulla, man synes mer än förr intressera sig för modernism i fönsterskyltning, och man visar ganska stor självständighet i arrangemangen, ställer stora ytor mot varandra och placerar ett fåtal artiklar på ett konstnärligt och i ögonen fallande sätt hellre än att ösa fönstret fullt med halva lagret. Det senare manéret förekommer visserligen ännu på en del ställen, men blott i några få fall. Att detta manér övergivits, är helt naturligt, ty man behöver bara gå en gata och observera fönsterna för att få klart för sig systemets nackdel. Man kommer i regel i håg ganska bra vad som finnes i affärer med begränsat skyltmateriel, medan man knappast kan nämna en sak från ett fönster av »masstypen».
Var skyltningen sålunda i går i stort sett lyckad, både vad idéer och utförande beträffar, så var allmänhetens intresse tyd ligen det icke mindre. Blir köplusten till jul lika bra som intresset för skyltningen i går då torde affärsmännen icke ha något att beklaga sig över. Men just för att det i år är ont om pengar hos den stora allmänheten, behöver varje affärsman göra vad han kan för att icke bli glömd hos samma allmänhet. Den gamla uppfattningen, att »min affär är så välkänd, så den behöver. jag inte göra reklam för», den är för länge sedan förlegad. Konkurrensen tvingar till reklam i olika former, och skyltningen. på skyltsöndagen är säkerligen icke en av de sämsta formerna — bara man inte därmed glömmer bort den lika viktiga — annonseringen. Vi hoppas att affärsmännen inte ska ha gjort arbetet till skyltsöndagen för intet, utan att julmarknaden i år ger lön för mödan. Adelsgatans affärsmän hade som vanligt rest julgran på Södertorg, medan Stora torget får sin gran till jul eller kanske det vär till nästa söndag?
J-y.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 12 december 1932
N:r 289