Förslaget till lasarettsutvidgningen godkännes.

I skrivelse till Gotlands läns landstings förvaltningsutskott förklarar sig medicinalstyrelsen för egen del ej ha funnit något att erinra mot förslaget till utvidgning av lasarettet i Visby. (H. B.)

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 20 december 1932
N:r 296

Vid Visby högre allm. läroverk

har i dag terminsavslutning ägt rum. Därvid tilldelades följande lärjungar stipendier, nämligen: L IV: Arthur Bengtsson, Kolmoding å 50 kr, Bernt Enström, Koschells å 50 kr., R LV: Sture Hesselsten, Kolmodins å 50 kr, L III: NiIs Smith, en dito, L II: Ingvar Wisén, Koschells å 50 kr, L I: Evald Liljegren, Kolmodins å 50 kr., Gunborg Hellström, Koschells å 50 kr., 6 6; Sven-Erik Blom, Koschells å 25 kr., 4 4: Mona Köllner, Koschells å 50 kr., 3 4: Iris Hallroth, Koschells å 25 kr. och i 2 4 Axel Liljegren ett. dito.
Vårterminen tager sin början med allmänt upptop den 18 jan. kl. 12.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 20 december 1932
N:r 296

Krigsdomstolarna.

Man tänker sig en samling råa krigsknektar …
Stockholm, 20 dec. (H. B.) Den stämning mot de militära domstolarna, som föranlett förslaget till krigsdomstolarnas upphörande, är en ganska intressamt psykologisk företeelse, framhåller militärbefälhavaren på Gotland, överste G. M. Törngren i yttrande över det inom justitiedepartementet uppgjorda lagutkastet.
Sannolikt leder denna stämning sitt ursprung tillbaka till gångna tiders mera brutala krigslagstiftning, vilken ses icke som sig bör mot bakgrunden av dåtidens genomgående vida hårdare strafflagstiftning utan mot nutidens humanare uppfattning. I själva ordet krigsrätt måtte för den oinvigde ligga något hemlighetsfullt och avskräckande. Det är, som föreställde man sig en samling råa krigsknektar, vilka under krigsartiklarnas skydd fritt kunna våldföra sig på oskyldiga och värnlösa värnpliktiga, för att därefter döma dem till orimligt stränga och orättvisa straff. Och hur förhåller det sig i verkligheten? Krigsrätten är, när det gäller disciplinära förseelser, närmast att likna vid en jury, åtminstone vad de militära bisittarna beträffar, och man kan våga det påståendet, att krigsrätten i regel dömer mildare än andra underrätter, och framför allt att den tar mera hänsyn till rent personliga förhållanden. Anledningen härtill är just att söka i de militära bisittarna.
Syftemålet med den ifrågasatta förändringen synes mindre vara att söka i en strävan att förbättra de disciplinära förhållandena inom krigsmakten än en önskan att tillmötesgå en viss s. k. folkmening, för vilken det militära rättskipningsväsendet förefaller förhatligt. Att på dessa grunder falla undan och slopa en institution, vilken fungerat och fungerar fullt tillfredsställande, synes opraktiskt och staten icke värdigt. Det i och för sig vällovliga sparsamhetsnitet kan icke med fog anföras som skäl för de föreslagna åtgärderna. Besparingen kan åstadkommas på betydligt enklare vägar genom att sänka den civila personalens arvoden eller genom ett åläggande för de berörda underrätterna att ställa viss personal till de militära domstolarnas förfogande. Såsom slutomdöme om lagförslaget anför överste Törngren, att lagförslaget — vilket för övrigt enligt hans mening framgår av namnet »utkast till lag» — gör intryck av ett hastverk, tillkommet icke i uppbyggande, utan, såsom redan av, rubriken framgår, i nedrivande syfte, och i sin nuvarande form är oantagligt.
Befälhavaren för Gotlands infanterikår, överstelöjt. Henrik Tillberg, avstyrker likaledes förslaget. Om besparingar anses ofrånkomliga, kunna dessa enligt hans mening åstadkommas inom den nuvarande organisationens ram. Kostnaderna kunna väsentligt minskas antingen genom att rättens Civila ledamöter erhålla ett arvode för varje krigsrätt eller också att de utgående arvodena för krigsdomare, auditörer och krigsfiskaler väsentligt nedskäras och bestämmas efter medeltalet årligen handlagda mål. Det är enligt hans åsikt oklokt att av skäl, som äro föga hållbara, slopa en kunnig och erfaren kår.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 20 december 1932
N:r 296

För all vänlighet

och allt deltagande i vår stora sorg, få vi härmed framföra vår djupa tacksamhet .
Visby den 20 dec. 1932.
AGNES och RICHARD SKÖLD.

\"\"

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 20 december 1932
N:r 296

Strandningen på Salvorev.

Haveristen i dag lyckligen bärgad av Transportbolaget.
Den i går omnämda ångaren, som strandat på Salvorev, befanns senare vara tyska ångaren Dalälven av Hamburg, förd av kapten R. Arp och tillhörande rederiet Aug. Bolten i Hamburg, Ångaren, som vid olyckan kom från Leningrad och var på väg till Kolding i Danmark, hade 2,075 eng. ton foderkakor ombord. Ångaren rände på kl. 7:45 i går morse och visade sig stå ganska fast. Transportbolaget i Stockholm, som underrättades om strandningen, utsände genast sin i Fårösund liggande stora bogserångare, Balder, kapten B. Ljungström, som inom kort infann sig vid strandningsplatsen och gjorde upp med Dalälvens befälhavare om bärgningen.
Transportbolaget detacherade sedan ytterligare två av sina stora kraftiga bogserångare till Salvorev, nämligen Viking, kapten A. Ljungström, och Minerva, kapten Hallqvist, den sistnämda framkom i förmiddags till haveristen. Redan i går middag satte man i gång med att lämpa en del av lasten över bord – c:a 20 man från land hjälpte till härmed – och bigserångarna gjorde flera försök att draga haveristen av grundet, men utan resultat. Det konstaterades att ångaren stod på midskepps, men hade fritt vatten både för och akter. Vädret var både i går och i dag vackert och gynnsamt för bärgningsarbetet.
Först vid ½ 11-tiden i förmiddags – Neptunbolagets bärgningsångare Hermes hade då också anlänt – lyckades Transportbolagets båtar losstaga ångaren, sedan c:a 350 ton av den dyrbara lasten kastats över bord. Bogserångarna fortsatte med den losstagna ångaren till Fårösund, dit man anlände på middagen, och där dykarundersökning nu kunnat konstatera ombord på Dalälven, är ångaren endast läck i tvåans tank, medan lastrummen äro läns. Transportbolagets bogserångare och deras besättningar ha gjort ett snabbt och gott arbete. Hade det blåst upp, vet man aldrig vilket öde Dalälven kunnat gå till mötes ute på den gamla fartygskyrkogården vid Salvorev.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 20 december 1932
N:r 296

Rättegångssaker.

Norra häradsrätten.
(Kronohäktet. Ordf. Förste notarie Gillis Karlbring.)
Slutrannaskning har i dag hållits med för förskingring m. m. häktade f. fjärdingsmannen i Othem, H. Stigert. Som målsägare inställde sig vid dagens rannsakning de tre mödrar, för vilka Stigert i egenskap av barnavårdsman förskingrat sammanlagt kr. 847:50. De yrkade, att svaranden skulle åläggas betala summan i fråga, vilket han även förklarade sig villig till. Från pensionsstyrelsen förelåg en skrivelse, att några förskingringar av pensionsavgifter icke torde ägt rum, varför åklagaren återkallade sin talan i detta hänseende. Målet överlämnades från båda sidor, och svarandens biträde anhöll att Stigerts manipulationer måtte betraktas som ett fortsatt brott. Biträdet ville även framhålla, att synnerligen förmildrande omständigheter förelågo. Det hade varit så gott som ödesbestämt, att Stigert med sin dåliga ekonomi ej skulle kunna sköta tjänsten som exekutionsbetjänt. Han hemställde om lindrigast möjliga straff.
I sitt utslag förklarade rätten sig icke kunna anse Stigerts olika brottsliga handlingar som ett fortsatt brott. Han dömdes därför till 1 år 6 månaders straffarbete för förskingring i egenskap av fjärdingsman och till lika stort straff för förskingring i egenskap av barnavårdsman. Då svaranden redan lämnat sina tjänster, kunde han icke dömas till avsättning utan förvandlades detta straff till 2 månaders fängelse eller 1 månads straffarbete. Domen lydde alltså på sammanlagt 3 år 1 månad och 6 dagars straffarbete med 3 års påföljd. Från strafftiden skola avräknas 11 dagar, som svaranden suttit häktad. Svaranden förklarades vidare ovärdig att i rikets tjänst nyttjas.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 20 december 1932
N:r 296

Passagerarelista.

Med Visby från Nynäshamn den 20 dec.; Dir. Hallberg, kapten Holin, riksdagman Gardell, ing. Wahlström, kand. Larsson, Löfvenberg, folkskoll. Nilsson, Carlsson, hrr Cederblad, Fahlström, Öberg, Lilja, Gissing, Andersson, Lundgren, Hoas, Hansson, Stenström, Robinsson, Bengtsson, Ansén, Dahlbeck, Svensson, fruar Beer, Christoffersson, Holm, Hallberg, Löweberg, Sandberg, Lundgren, fröknar Rubarth, Jakobsson, Nordström, Hallberg, Källkvist, Runnkvist, Gottberg.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 20 december 1932
N:r 296

Dödsfall Vendla Maria Olofsson

Min innerligt älskade maka vår goda, kärleksfulla moder Vendla Maria Olofsson, född den 12 sept, 1859, avled lugnt och fridfullt måndagen d. 19 dec, 1932. Hon lämnar oss iden djupaste sorg och med kärlek och tacksamhet skola vi bevara och vårda hennes ljusa minne. I vår sorg deltaga syster, svägerska och svågrar, övrig släkt och många vänner.
Mickelgårds i Vestkinde den 20 december 1932.
Nicklas Olofsson.
Barn. Barnbarn.

\"\"

Farväl du ömma maka,
farväl du ömma mor,
nu har du kämpat slut.
Hav tack för all din kärlek
för oss du givit ut.
Ett tomrum du har lämnat,
som :sorg ej lindra kan.
Men hoppet det står åter,
hos Gud vi möts igen.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 20 december 1932
N:r 296

Postångaren Polhem

anlände hit i söndags afton, under befäl af Sofias förste styrman, hr C. A. Hammarberg. Neptuns sista resa med post blef sålunda den igår, hvarefter Polhem natten till torsdag intager Sofias turer.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 15 Mars 1876
N:r 21

Falskmyntare

synas hafva uppstått äfven hos oss. För redaktionen har nemligen framvisats en ett:öring af det nyaste, mindre slaget, å hvilken efter ettan, troligen genom lödning, ditsatts en nolla af bly. Sedan slanten blifvit försilfrad, har den blifvit bortprånglad för en 10:öring, med hvilken man vid ett hastigt påseende har stor likhet. Någon spaning på utprånglaren bar man ännu ej lyckats erhålla. Då man kan befara, att flera dylika mynt äro satta i omlopp, är bäst vid vexling vara uppmärksam.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 15 Mars 1876
N:r 21