Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Kongl. maj:t har genom bref den 8 sistl. Okt. förordnat, att den Gotlands nationalbeväring för bruket under mötena af egna skjortor, strumpor och yttre fotbeklädnad bestådda ersättning skall tills vidare utgå med sexton öre för hvarje exercisdag.
Gotlands Allehanda.
Lördagen den 9 November 1875.
N:r 89.
(Forts.)
Sedan sålunda beslut fattats, att genast behandla frågan, så begärdes ordet först af:
Hr Bergman. Han vore sålunda tvungen att yttra sig i denna så ödesdigra sak, och ville nu med några ord visa sin ställning till frågan. Han hade aldrig varit emot sjelfva den gotländska jernvägen, utan endast mot det sätt, man för dess avskaffande ville begagna. Fullmäktige öfverskrede; enligt hans mening, sin befogenhet, om de kastade stadens innevånare in i ett så vidlyftigt, industrielt företag. Man lade en tung börda på sina efterkommande, men deras åsigter kände man icke. Tal. åsigt angående fullmäktiges obefogenhet vore visserligen på högsta ort f. n. underkänd. Men andra tider med andra åsigter kunde komma, kommunalförordningen torde komma att ändras, isynnerhet om man funne, att den gifna rättigheten missbrukades. — Hvad beträffade sjelfva saken, så vore utsigterna, huruvida jernvägen skulle bära sig, tvifvelaktiga. Om så ej vore, skulle nog enskilde affärsmän och andre för frågan intresserade hafva tecknat sig. Trenne gånger hade upprop stälts till Gotlands allmänhet att genom aktieteckning visa sitt intresse för företaget. Huru de två första uppropen hade besvarats, visste man ej, emedan deras resultater höllos hemliga; det tredje hade lemnat några få aktier, men dessa på hårda och oantagliga vilkor och voro sålunda al ingen betydelse. Och denna ringa framgång hade dock föregåtts af vackra förespeglingar. Nu till sist skulle Visby kommun ensam åtaga sig bördan. Om de enskilde först hade tecknat, och sedan en fyllnadssumma begärts af fullmäktige, skulle han icke hafva varit deremot; men nu kunde han ej gifva sitt bifall. Vi måste betänka, hvad som är nödvändigt för stadens bestånd, men dertill kunde ej jernvägen anses nödvändig. Vi måste tänka på vår hamn; den behötver uppmuddras och utvidgas, vågbrytaren måste förstärkas. Sådant kunna vi räkna till våra egna bebhof. Vi få ej blottställa oss; nöden kan komma Våra gator behöfra iståndsättas. Såsom ominöst erinrade tal. om, att drätselkammaren samma dag. som motionen inlemnades, i ett utlåtande sade, att staden ej hade råd att bekosta det lilla arbete, som erfordrades till den i ifrågasatta utkörsvägen åt Kopparsvik. — Utgången af företaget är oviss, det kan misslyckas, hvarför tal. ej vågade inlåta sig i någon spekulation, — Hvad den af motionärerna framkastade beskyllningen mot landstinget för \”konservatism eller bristande insigt beträftade, så kunde tal. ej godkänna den, En konservatism, som vore nyttig, vore, att söka hålla sitt lands finanser i ordning. — Från fastlandet kunde man ej hemta några beräkningar, emedan den gotländska jernvägen vore egendomlig, enstaka och isolerad. Fastlandets jernbanstationer ligga såsom maskar i det stora nätet, som sammanbinder centralpunkterna; derför kunde ej desse tjena såsom beräkningsgrunder. — Den i motionen uttalade ljufva förhoppningen om minskade kommunalutskylder vore ej på sin plats, då frågan gälde eu affär. Visby stad finge, om den bifölle motionen, stora bekymmer och stora förluster. Hvad bränvinsmedlen beträffade så kunde man ju tänka sig, både att de fullmäktige som skulle komma att i framtiden disponera dessa medel icke komme att blifva så liberale, som de nuvarande, som ock att riksdagen kunde kom sa att i en framtid antingen till en god del eller ock helt och hållet borttaga denna inkomst. — Tal. yrkade afslag på motionen.
Hr E. Leijer. Hvad stadsfollmäktiges befogenhet att fatta ett sådant beslut, som det ifragavarande, beträftade, så kunde man i det afseendet vara fullkomligt lugn. Den senast anlände posten berättade ju, att Hudiksvalls stad tecknat 600,000 kronor i ett liknande företag. De enskilde hade visserligen ännu ej tecknat aktier, men det berodde till god del på att fullmäktige hittills gjort så ringa för sakens framgång. Den föreg, tal. hade förordat ett mindre anslag; men bättre vore att taga steget fullt ut, än att bevilja ett så litet anslag, att företaget blefve omöjligt. Han hade älven talat om det ringa intresse, som för frågan förefunnits. Men tal. frågade, om ifvern var större att teckna aktier i det nya ångbåtsbolaget, då det bildades. Äfven så med spritbolaget. Visby stad tvekade länge, innan detta;bolag bildades. De fleste tecknande sågo mer på att kunna gagna, än att tjena pengar. Hvem kunde väl då tro, att detta företag skulle inbring: så stora summor till staden? Det hade förvisso tillfredstält de djerfvaste förhoppningar. — Staden vore visserligen fattig, men just derför borde den skaffa sig regeurser samt bättre rörelse, hvartill jernvägen vore ett mäktigt medel. — Företaget vore osäkert sade man; men hvarje sådant är osäkert, och otänkbart vore att företaga den minsta rörelse, om man alltid skulle bafva osäkerheten för ögonen. Men hvarje företag är mer och mindre säkert; och hvad särskildt detta företag beträffade, så ansåg tal. detsamma, på grund af analogier, såsom mycket säkert. Man kunde visserligen ej vara säker på att det skulle bära sig de första åren, men efter t. ex, 10 år kunde det anses säkert, Staden kunde ju, enligt hvad af Drätselkammarens kalkyler framginge, sjelf ntan ett öres utgilt under de första 10 åren betala för sina akiier. — Hvad utkörsvägen åt Kopparsvik beträffade, hade tal. yrkat på afslag, emedan han tänkt sig denna väg såsom blifvande sjelfva inkörsvägen för jernvägen, — Väglängden vore ej för kort, bibanor skulle nog komma lika fort och lika säkert på detta, som på det andra at länets höfding förorddade sättet. — Inkomsterna af bränvinsskatten skulle icke komma att minskas, tvärtom troligen ökas, sedan jernvägen kommit i gång. — Motionärerna hade talat om cen ljuf förboppning; detta uttryck fann tal. väl valdt,ty äfven jernvägsfrågor äro ej så materiella, att man icke äfven vid dessa kunde tala om ljuf förboppning. (Forts.)
Gotlands Allehanda.
Lördagen den 9 November 1875.
N:r 89.
Hopsummeringen verkstäldes i fredags vid Alleqvis, F. riksd. Petter Larssen erhöll 263 röster, hv H. Jacobsson Lummelundsbruk erhöll endast tre röster (83 protokoll, upptagande namnet \”Jacobssen Lummelunda\” kasserades), kapten Broander 24, landtbr. F. Grubb 23, skol. Enderberg 13 samt hemmannseg. H. Nyberg 11. För de öfrige kandidaterne kasserades ej några röster, utan erhöllo de det röstetal, som i nr 86 uppgafts.
Gotlands Allehanda.
Lördagen den 9 November 1875.
N:r 89.
mellan Visby och Oskarshamn, skrifves från \”Oskarshamn, torde snart taga sin början med ångaren Sofia, som för en dylik färd nov ligger klar i Oskarshamn. Säväl \”Sofia\” som \”Polhem\” hafva derstädes under sommarmånaderna på det sorgfälligaste blifvit iordningstälda till maskineri m. m. — \”Polhem\” skall fortfarande som reservfartyg förläggas i Malmö, dit kapten Höggren i måndags afgick med fartyget, elter att först med ett tillräckligt kolförråd ha försedt upplagsplatserna härför vid de vintertiden tillgängliga Engerne udde och Kåreholm.
Gotlands Allehanda.
Lördagen den 9 November 1875.
N:r 89.
Enligt länsstyrelsens, på uppgifter från de olika länsmansdistrikten grundade, sedvanliga årsberättelse, inhemtas:
att hvetet lemnat dålig afkastning eller nära missväxt;
att rågen gifvit nära medelmåttig skörd;
att kornet lemnat medelmåttig afkastnivg;
att hafre och blandsäd lemnat skörd något under medelmåttan;
att ärterna gifvit afkastning mera under medelmåttan;
att bönor och vicker, som föga odlats, lemnat, der dock odling deraf egt rum, nära missväxt;
att rapsen, der den odlats, lemnat en skörd under medelmåttan;
att på lin och hampa, som föga odlats, erhållits nästan missväx;
att potatisen lemnat medelmåttig afkastnivg;
att rotfrukterna synas gifva medelmåttig skörd;
att höskörden, särdeles å den odlade jorden, varit öfver medelmåttan;
att halmfodret lemnat ringa tillgång;
att sädestillgången för länets behof är tillräcklig och särdeles af korn till afsalu; samt
att säd och foder, såsom välbergade, äro af god beskaffenhet, men fodertillgången, isynnerhet den af halm, så ringa, att stor fara för foderbrist uppstår, särdeles om vintern blifver långvarig och kall.
Om innevarande års skörd anser länsstyrelsen sig alltså böra meddela det allmänna omdöme, att skörden i sin helhet blifvit omkring en tredjedel under medelmåttan.
Gotlands Allehanda.
Lördagen den 9 November 1875.
N:r 89.
Gotlands Allehanda.
Lördagen den 9 November 1875.
N:r 89.
Då vi hafva trott det vara till nöje för en stor del af det nu lefvande slägtet på Gotland, att i bild ega en och annan af de helgedomar, der dess fäder och förfäder böjt knä, hafva vi sökt för vår bilaga förskafta oss bilden af ett och annat af dessa tempel. Så framstälde vi i nr 2 Wisby domkyrka samt i nr 3 Stenkyrka kyrka. Till detta ur hafva vi lyckats erhålla ännu en dylik bild, nämligen Rone kyrka, angående hvars närmare beskrifning, vi följa lektor Lemkes utförliga arbete, \”Wisby stifts herdaminne.\”
Rone kyrka, belägen på en vidsträckt höjd, nära östra ändan af Rone myr, består af ett aflångt, fyrkantigt skepp och lika formadt men mindre chor, med sakristia vid norra sidomuren samt fyrkantigt torn i vester. Byggnaden är uppförd af buggen och tuktad kalksten. Iskeppet står en midtelkolonn, hvilken uppbär fyra spetsiga korshvalf. Kyrkan har fyra ingångar, af hvilka en på midten af norra muren leder in till sakristian, hvilket är en ovanlig företeelse. Tornets portal å norra sidomuren innelattas i en ganska stor murfördjupning med spetsbågig betäckning. Å dynstenarne i denna murtfördjupning märkas bildverk. Vestra dynstenen framter en stor båt, hvari en qvinna sitter med en kruka, och en man sitter midt emot med en upplyftad yxa. Å östra dynstenen ligger en man i halfrund figur och halft naturlig storlek, och håller en fisk mellan händerna. De båda personerna i båten antyda, enligt förmodan af professor Brunius, en vådlig samfärdsel på lifvets haf. Qvinnan skulle enligt denna förmodan beteckna kristendomen, och den hotande mannen med yxan hedendomen. Hvad den andra bilden beträffar, anser man den föreställa menniskans omfattande af den sanna tron eller kristendomen. Fiskens grekiska benämning är nämligen ichtys, och detta ord innefattar alla begynnelsebokstäfverna till Jäsus Christos Theu Hyjos Sotär d. v. s. Jesus Christus Guds son frälsare.
Kyrkan har tio fönster, hvaraf två på sakristian, Å altarväggen märkas tre spetsbågiga fönster, al hvilka det mellersta är något bredare och bögre än de andra. I mellanfönstret ses svaga lemningar efter målade glasrutor, och i hvardera af sidofönstren finnas tre fack med ganska vackra sådana. Tornet innehåller fyra afdelningar öfver hvarandra och uppbär en hög, åttkantig spira. Tornets hela höjd från marken till spetsen lärer enligt mätning utgöra 240 fot. Altarbordet är muradt med skifva af kalksten. Altartaflan, målad och förgylld år 1694, är arbetad af sandsten och föreställer nattvarden och uppståndelsen. Ett triumtkors i naturlig storlek hänger å chorets norra sidomur. Tornklockan, som är den äldsta på landet, har årtalet 1345.
Enligt en förteckning från medeltiden blef kyrkan, hvars alla delar äro samtidigt uppförda, bygd år 1236.
Gotlands Allehanda.
Lördagen den 6 November 1875.
N:r 88.
Rådhusrätten, 25 Oktober.
Bonden Olof Larsson Hartviks i Ganthem, tilltalad för att hafva den 11 September varit rusig och fört oljud här i staden, infann sig personligen, såsom det tycktes, mycket lugn och trygg. Tillfrågad om han ville erkänna den honom till last lagda förbrytelsen svarade han, att han vid tillfället alldeles icke varit rusig, att han \”skött sin sak\”
och frågade ”om någon förlorat någon sup\”. — Till följd af Larssons nekande afhördes ett nu närvarande vittne, polisbetjenten O. Pettersson, som intygade, att Larsson vid tillfället varit öfver lastad och fört oljud. Larsson åter påstod, att vittnet Pettersson talt osanning i sitt vittnesmål. Åklagaren ville med anledning häraf hafva målet uppskjutet för flera vittnens hörande samt derjemte särskildt i protokollet intaget Larssons påstående, att vittnet Pettersson talt osanning. Målet förklarades till följd häraf uppskjutet till 8 Nov., men gjordes Larsson dervid tillika ytterl. uppmärksam på de större kostnader för honom som dermed kunde följa. Larsson åter svarade: \”Dä bröjder ja mi inte um, men dä\’ ä\’ sa langä vägar att raisä;” frågade huru mycket det kunde kosta om han blefve dömd, samt förklarade, då han icke kunde få svar härpå, att det var så godt att vara ifrån saken och erkände sig derföre skyldig.
— Målet afgjordes derföre och han undslapp med att böta 5 kr.
För fotogén och gasupplag i sin salubod, der tillika bart brinnande ljus
och lampa begagnades dömdes handl. Hirsch Rosenbladt att böta 10 kr.
Rådhusrätten, 1 Nov.
Oaktadt under loppet af detta år många personer, för det mesta landtboar, ferfaldiga gånger blifvit angifna och bötfälda för djurplågeri, synes dock detta bruk icke vilja aftaga. Åfven denna dag voro flera för dylik försoelse tilltalade, nämligen: husbonden L. P. Jacobsson Suderbys i Bro, hvilken den 14 sistl Sept. under färd till staden begagnat ett med sår behäftadt hästkreatur. Jacobsson som erkände att hästen haft en bulnad, hvilken gått sönder under färden, dömdes att för djurplågeri böta 10 kr. samt att dess utom för ett af veterinärläkaren afgifvet betyg derom utgifra 1 kr. 50 öre.
Husbonden P. Pettersson Gervide, hvilken den 1 Okt. kört med en med stora sår behäftad bäst, erkände och dömdes att derför böta 10 kr.
Arbetaren Lars Hesselin tilltalad för djurplågeri af samma art som förestående erkände och dömdes att böta 10 kr. samt att utgifva 1 kr. 50 öre i ersättning för veterinärläkarebetyg.
Gästgifvaren G. M. Lindvall var äfven tilltalad för djurplågeri; bestående deruti att en arbetare Avelin för Lindvalls räkning den 9 Okt. begagnat till en skjuts åt Roma en häst som hade en bulnad under loken och hvilken gått upp af tryckningen under färden så att ett hål å bulnaden hade uppstått. Lindvall, som erkände förbållandet, men uppgaf att han vid tilltället icke varit i staden och icke heller befallt Avelin att taga den nämnda hästen att köra med, frikändes från ansvar; Avelin deremot dömdes att böta 10 kr.
Gotlands Allehanda.
Lördagen den 6 November 1875.
N:r 88.
befinner sig nu, såsom vi alla veta, i en afgörande vändpunkt. En af de af stadsfullmäktige tillsatte delegerade, doktor Leijer, har å annat ställe i bladet rigtat några ord till kommunerna rörande aktieteckningen. Vi foga härtill endast den förhoppning, att då Visby stad gått så långt i oppoffring, att den tecknat sig för ett belopp af en half million, förutom de för visso ganska aktningsvärda belopp, som äro tecknade eller komma att af stadens köpmän och industriidkare tecknas, äfven landtkommunerna skola inse sitt eget och landets bästa samt teckna sig för så stor summa, de möjligen kunna åstadkomma. Att i ett så stort företag som detta teckna sig för ett eller annat hundratal kronor vore till liten båtnad såväl för kommunen, som för saken sjelf, samt till föga heder för de tecknande. Vi föreställa oss äfven möjligheten af att såväl enskilde som kommuner, oaktadt de ej för tillfället kunna se sig hafva någon direkt fördel af banan, ändock för framgången af denna sak, hvilken i framtiden ovilkorligen kommer att tillskynda dem nu oberäknelig vinst, skola med ifver omfatta teckningen. Doktor Leijer har i sin uppsats uträknat, att mantal, upptaxeradt till 10,000 kronor, skulle, i den händelse kommunen tecknade sig för 100 aktier eller 10,000 kronor, betungas af en årlig uttaxering af 12 kronor; detta dock — märk väl! — under den förutsättning att jernvägen ej inbringar ett öre. Om ett par år kan man väl hoppas, att banan skall lemna åtminstone 6 proc. på anläggningskostnaden, och då upphör ju denna utgift, hvilken är afsedd att betala räntan och amorteringen. Om 5 år t. ex. borde väl jernvägen kunna lemna åtminstone 8 procent, och då icke blott upphör utbetalningen at de 12 kronorna, utan uppstår äfven en ren vinst af 2 procent. Efter 10 år torde den kunna gifva 10 procent, och desto större blir då naturligtvis vinsten. För egaren af 1/8 mantal, taxeradt till 5,000 kr., blir den årliga utgiften endast 6 kronor, för 1/2 mantal deremot 24. Men hvad betyda väl dessa summor? De inbesparas för visso genom undslippandet af endast några stadsresor! Dessutom böra vi betänka, att kommunen, genom att taga aktier för ett så stort belopp som möjligt, lemnar sina barn ett godt arf, som kommer att hvarje år afkasta rätt betydliga summor till underlättande af kommunens många och nu mångenstädes betungande utgifter.
Men äfven den enskilde bör känna sig uppfordrad att, så långt hans förmåga sträcker sig, bidraga till sakens befrämjande. Hans egendom, om han är jordbrukare, stiger i värde, hans affär, om han är köpman eller industriidkare, vinner stor utsträckning. Endast genom jernvägen kan en ordnad och lönande ladugårdsskötsel vara möjlig, endast härigenom är någon utvidgad handelsrörelse och industri af hvad namn och art som helst på landet tänkbar. Dessutom bör han betänka, att äfven han i det lilla, liksom kommunen i det stora, ger sina barn ett värderikt arf, desto värderikare för ju större belopp, han tecknat sig.
Man talar om upptagande af lån från främmande håll; men till hvilken heder skulle det ej vara för Gotlands folk, om det ensamt bygde sin jernväg, och till hvilken stor nytta för framtiden, om räntorna finge stanna inom ön, i s. f. att de nu skola gå till fastlandet. Gotlands folk kan göra denna uppoffring; måtte det då också vilja göra den. Den bästa garantien för banans goda framtid, och det bästa stödet för den personliga öfvertygelsen anse vi till en god del ligga i hågkomsten af att Visby stad ensam tecknat sig för en half million. Måtte då äfven hvarje kommun i sitt förhållande ej gifva staden efter, på det man ej i en framtid skall kunna beskylla landtboarve att de vilja, som man säger, \”åka på snålskjuts\”!
Jernvägsfrågediskussionen
inom stadstullmäktige, efter hvars slut det ödesdigra beslutet fattades, att Visby stad skulle med 500,000 kronor ingå såsom aktieegare i ett bolag som bilder sig i och för anläggandet af en jernväg från Visby till Hemse, börja vi idag med dela. Vi hafva dock ansett oss kunna vid detta vårt referat, vara fåordiga, alldenstund diskussionen icke så mycket rörde sig om jernvägens nytta för landet — den sidan af saken ansågs med rätta vara nog skärskådad förut — utan fast mer om sättet för anskaffandet af det erforderliga kapitalet m. m. Drätselkammaren bade, i sitt utlåtande tillstyrkt företaget, hufvudsakligast på de grunder, hvilka framhållits i sjelfva motionen. Dessutom hade dock kammaren utarbetat en amorteriogsplan, enligt hvilken för staden med användande at 20,000 kr. af stadens andel, i spritbolagets vinst, icke förr än efter år 1886 någon direkt beskattning skulle kunna komma i fråga, och efter att hafva varit trafikerad i 10 år, borde jernvägen kunna bära sig sjelf. Reservation mot detta drätselkammarens tillstyrkande hade gjorts af hr Molander hufvudsakligast, emedan han ansåg staden ej hafva råd till denna stora utgift, frågan kunde ej anses hafva blifvit under de efter motionens inlemnande förflutna 14 dagarne fullt utredd samt slutligen på den grund, att man först borde se, hvad de enskilda ville göra för saken.
Öfverläggningen öppnades af:
hr Bergman, hvilken yrkade att, då frågan vore af den största vigt och då man ej under åhörandet at det flyktiga uppläsandet af drätselkammarens vidlyftiga och sakrika utlåtande, derigenom kunde få frågan klar för sig handlingarne måtte få bland fullmäktige cirkulera till nästa ordin, sammankomst.
Hr Ihre ansåg allt \”cirkulerande\” onödigt. Om man önskar framgången af motionens syfte, bör man handla, för att kunna hinna få ett anslag utan ersättning eller ett lån på billiga vilkor. Tal. yrkade bifall på motionen.
Hr Leijer ville nu endast svara på den framstälda begäran om uppskof, samt ansåg, att man visserligen i allmänhet ej bör vägra en dylik anhållan; men med denna fråga vore dock ett annat förhållande. Den vore icke ny, utan 5 år gammal, icke ens ny i stadsfollmäktige, der den hade blifvit behandlad af drätselkammaren, behandlad af fullmäktige. Frågan hade blifvit nära nog till trötthet idislad, och ingen af fullmäktige funnes, som icke nu hade klart för sig, hur han tänkte besluta. Uppskofvet kunde ej lända till någon nytta för den som verkligen ville landets väl, men möjligen skulle det kunna föranleda till obehörigt påtryck af dem, hvilka äro frågans motståndare.
Hr Lundin tillstyrkte cirkulerandet. Föreslog en månad eller 6 veckors uppskof, på det alla skulle kanna sätta sig i frågan.
Hr Arwesson skulle icke motsätta sig uppskofvet, om blott det icke då blefve för sent för kongl. M:t att hinna inkomma med skritvelse till riksdagen angående anslaget eller lånet.
Hr Bokström gillade hr Arwesons skäl, men föreslog att handlingarne skulle finnas tillgänglige för stadsfullmäktige under allenast en vecka. Tal. ville sjelf skaffa sig en öfvertygelse i frågan. Han hade ej haft tid att så grundligt sätta sig in i frågan, som motionärerne halt. Tillfälle dertill hade äfvan fattats honom, bland annat emedan handlingarne från 1871, då jernvägsfrågan förra gången hos fullmäktige var å bane, hade af hr Leijer ur arkivet bortlåvts. Han yrkade på uppskof äfven på den grund, atti dagarne väntades den fasstälda nya hamntaxan; när den komme, kunde man något så när veta, hvilka inkomster staden från det hållet borde kunna vänta sig.
Hr Leijer kunde icke förstå, hvad den nya hamntaxan skulle kunna blifva af för ingripande betydelse för frågan. Hvad de lånta handlingarne beträffade, (hvilka för öfrigt vore af ringa intresse för frågans utredviug i hennes närvarande skick), så visste man, att de fonnos att tillgå hos tal. Det förvånade tal., att sekreteraren i den förra Interimsstyrelsen ej vore bekant med dessa handlingars innehåll.
Hr Bergman hade gjort sitt yrkande om uppskof, endast emedan han velat vinna sann kännedom om kalkylerna. När det gälde små summor, brukade fullmäktige gå till väga med den största försigtighet och noggrannhet; här var dock fråga om den största affär, som någonsin förelegat till fullmäktiges bepröfvande. Ingen parlamentarisk församling hade någonsin gått så brådstörtadt till väga.
Hr Leijer visade genom exempel från franska parlamentets brådstörtade krigeförklaring, att verkligen fall hafva inträffat och kunna tänkas, då en perlamentarisk församling kan fatta nästan ögonblickliga beslut.
Hr Hellgren, som instämde med hr Bokström, ansåg sig icke kunna med godt samvete afgifva sin röst i fall frågan nu skulle afgöras. Härpå framstäldes proposition, hvarvid br Bergmans förslag möttes med, som det tycktes, nästan anhälligt nej, hvaremot hr Bokströms afslogs med 9 röster mot 18.
Mot detta beslut reserverade sig hrr Bergman, Lundin, Jacobsson och Hellgren.
Gotlands Allehanda.
Lördagen den 6 November 1875.
N:r 88.
(Bref till Gotlands Allehanda.) Genom anktion den 9 sistl. Oktober försåldes tunnlandsvis 3/16 mtl. krsk, stora Hammars i Lokrumme för nära 23,000 kr. Några egendomen tillhöriga myrar blefvo osålda. Då emellertid köphandlingarne några dagar derefter skulle upprättas, befunnos alla inroparne vara ångerköpta och nekade att underskrifva sisa \”respektiva” namn; hvarför köpet troligen kommer att uppgöras inför domstol. År 1856 såldes samma hemmansdel för 4,500 kr. och sedan dess bar den, genom avance i fyra mans händer, ökats. till ofvanstående värde eller med 1,000 kronor för hvarje år.
Gotlands Allehanda.
Lördagen den 6 November 1875.
N:r 88.