Månad: november 2020

En enhetlig rastyp, säger dr Dahr.
Bearbetningen av dr Floderus gotländska kraniefynd, som utföres av dr E. Dahr vid historiska museets arntropolagiska och osteolugiska avdelningar, har under somm,arens lopp givit nya betydelsefulla ren, och bl. a. berättar dr Dahr i en intervju med Sv. D., att han kunnat konstatera, att raskaraktären I benmaterialet är synnerligen enhetligt och, alltså tyder på, att Gotland under stenåldern bebotts av enenhetlig rastyp människor. Det skelettmaterial, jag, för närvarande har under arbete, stiger dr Dahr, är otvivelaktigt ett av de vilydefullaste från vårt lands stenålder, som bragts i dagen. Av de vid Gothem anträffade skeletten befinna sig ett ti,ytal kranier i ett mycket gott skick, och av de övriga kunna flora restaureras. En särskild stor betydelse få fynden därigenom, att de utgöra en länk i den serie många olika åldrar i Gotlands historia, vars förnämsta del utgöres av den Thordemanska bensamlingen från Korsbetningen. Vad dr Floderus material beträffar, nämner dr Dahr, att det finnes synnerligen intressanta hållpunkter för bedömandet av Gotlandsbefolkningens raskaraktär och dess historia, och det låter oss ana hur folket på Gotland i slutet av stenåldern Var anntropolagiskt sammansatt. Den förutsättrang dr Dahr nu arbetar med går ut på, att det av ar Floderus utgrävda skelettmaterialet troligen uppstått genom en blandning av den ursprungliga fiskar- och jägarbefolkningen, som under tidig stenålder bebodde Sverige samt »stridsyxefolket», vilket kom In sydost ifrån. Om man sålunda får anta, anser dr Dahr, att en dylik blandning ägt runa har sammansmältningen gjorts utomardentligt väl, redniterande i den enhetliga rastyp, som nu det färskaste gotlandsmaterialet uppvisat. Undersökningarna äro emellertid ännu på långt icke avslutade och torde komma att ta en ganska lång tid i anspråk, i all synnerhet som de Dahr måset arbeta med synnerligen begränsade medel och i en omgivning, som långt ifrån befordrar arbete och snabbhet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 Augusti 1934
N:r 176