Dag: 25 december 2020

Länsstyrelsen i Visby har till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen insänt uppgift å de automobilskattemedel, som under budgetåret 1933—1934 redovisats av länsstyrelsen. Av redogörelsen framgår, att totalsumman av influtna bilskattemedel uppger till 192,338 kr, varav i ren bilskatt 192,185 kr, samt i skatt för bensin och motorsprit 153 kr. Av den rena bilskatten komma 71,180 kr, på Visby stad och 121,055 kr. på länets landsbygd. (H. B.)

Gotlands Allehanda
Lördagen den 29 september 1934
N:r 227

Länsstyrelsen i Visby, som nu yttrat sig till k. m:t över statens sjukvårdskommittés betänkande om den slutna kroppssjukvården, anser den av kommittén uppgjorda allmänna riksplanen vara av största betydelse för ett rationellt handhavande av den slutna kroppssjukvården. I huvudsak ansluter sig länsstyrelsen till landstingets yttrande vid sammanträdet i början av september.
Som man erinrar sig underströk landstinget kommitténs tillrådan av varsamhet i avseende på gotländska sjukvårdens utbyggande, enär sjuk- och anstaltvården redan pålagt de skattedragande stora bördor, En begränsning av patientavgifterna på hemmen för kroniskt sjuka till kr. per patient och vårddag fann landstinget obefogad. Vidare an såg landstinget att statsbidrag borde kunna påräknas ifall barnbördsvården skulle bli obligatorisk och även utsträckas till anordnande av förlossningsrum hos barnmorskorna. Även borde statsbidrag kunna påräknas för resor i samtliga fall, då vård på anstalt utom egna länet funnes påkallad.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 29 september 1934
N:r 227

1584-1847.
Av R. Steffan.
3. Ämbeten inrättade undér tiden 1649—1841. Gesällskapen.
För andra ämbeten än de som behandlats i föregående artiklar, kan här endast en ytterst summarisk redogörelse lämnas.
Bryggarelaget fick år 1649 ett, såsom det synes, nu förlorat skrå 1), som sedermera reviderades flera gånger, först 1669 och sedermera 1680 2) De äldsta protokollen börja 1651, då Johan Holst var ålderman, och sträcka sig sedermera i oavbruten följd ända till skråets upphörande 1847.
Ölet var fordom en synnerligen viktig artikel, och noggranna. bestämmelser utfärdades för dess tillverkning och försäljning. I 1669 års skrå föreskrevs t. ex., att tre olika slag skulle bryggas, av vilka endast det starkaste skulle kallas öl i egentlig mening, det andra svagöl och det tredje spisöl. Och första vardagen i varje månad skulle alla dessa tro sorter företes i rådstugans försal och där mellan kl. 8 och 10 f. m. avsmakas av tre edsvurna män, som ej skulle ha reda på vem som bryggt den ena eller andra sorten.
Den 10 mars 1682 gjorde sju »skeppare och sjöfarne män» ansökan om inrättande av ett »Skiepparsgesellskap eller lagh som det kallas», och detta med den motiveringen, att det kunde lända borgmästare och råd till någon lindring i deras ärmbetes förrättande, emedan sökandena hade »någorlunda kännedom sår väl om Kungl. Maj:ts sjölag som om seglation och annan sådan erfarenhet». Dessa sju personer, som alltså voro de egentliga stiftarna, hette Anders Kröger, Mats Jacobsson, Peter Matisson, Carl Erichsson, som blev förste ålderman, Anders Mattisson, Michel Michelsson och Jacob Rasmusson.

1) Det omnämnes 1668, då till den nytillträdande åldermannen överlämnades följande mobilier: en lagslåda, en lagsbok, lagsartiklarna (skrået) i 14 punkter med stadens sigill samt en »välkommen» av tenn. År 1670 nämnes en konia av det »gamla skrået nr 1» och det »nya skrået nr 2»
2) Skrået av 1669 är bevarat i koncept band magistratens akter; det av 1680 i original bland bryggarlagets egna handlingar.

Ansökningen beviljades, och skrået utfärdades den 8 maj nämnda år. Detta vår ju visserligen icke ett hantverk i vanlig mening, men det var inrättat på alldeles samma sätt som ämbetena. Och man finner, att rådhusrätten verkligen i enlighet med stiftarnas mening brukade remittera alla tvistiga sjörättsmål till skepparsällskapets handläggning och begära dess utlåtande.
Vidare kommo, någon gång före 1685, ett bagarelag, ett brännarelag och ett hattmakarlag, varjämte formännen synas ha varit organiserade under mågot skrå. Detta framgår av ett rådstuguprotokoll för 25 februari 1685, vari »ämbetena blevo delade mellan rådmännerna såleds att nästkommande Philippi Jacobi 2) träda till som av
magistraten förordnade förmän» för
Skepparlaget rådman Olof Birgeson
Bryggarelaget rådman Nils Ihre
Tunnbindarelaget fådman Bertel Eisenberg
Skräddarelaget rådman Marten Schonfelt
Skomakarelaget rådman Hindrieh Schmitt
Hattmakarelaget rådman Olof Jönsson
Smedslaget rådman Holger Jönsson
Brennerlaget rådman Steffan Klockman
Snickarelaget rådman Johan Wolters
Bagarelaget rådman Hans Ihre
Formännen rådman Bertell Eisenerg.
Denna lista måste anses fullt tillförlitlig, och att något lag här skulle vara uteslutet eller bortglömt år otänkbart. Annars skulle man kunnat tro att då denna fördelning verkställdes även ett glasmästareämbete borde ha funnits, ty år 1683 inlämnade de fyra glasmästarna Hans Felderman, Olas Felderman, Cordt Helt och Detloff Felderman 3) en supplik till borgmästare och råd i Visby med klagomål mot en bonde Elias Davide i Rone, som med sitt bönhaseri gjorde dem förfång i hantverket men ej skattade för något annat än sitt jordbruk, och begärdes, att nämnde person skulle förbjudas sysselsätta sig med glasmästeriet eller, om han ville bruka hantverket, inflytta i staden och vinna burskap samt fullgöra sina skyldigheter som borgare.
Handlingen torde således endast visa, att även när ett yrke ej bildat ett lag och erhållit ett skrå, ansågo sig dess utövare kunna söka magistratens bistånd mot en hantverksidkare på landet, visserligen icke för att hindra honom i yrket men väl för att tvinga honom in till staden, vilket i realiteten oftast torde varit detsamma som ett uppgivande av hantverket.
År 1700 begärde tre färgare, David Kolmeier, Lars Bengtsson Sjöbergh och Johannes Brygger, en skråordning, och denna har troligen be viljats, ty antalet var tillräckligt för ett lag, och år 1712 anhöllo de om magistratens beskydd.
Fiskarne i staden begärde ett skrå år 1705 men blevo skarpt avvisade, ty rätten till fiske ville hela borgerskapet bibehålla, och denna skulle ha bortfallit, om ett ämbete kommit till stånd.

1) Se för övrigt Holger Rosman. Skepparegillet i Visby under 250 år, Stockh. 1932.
2) D. v. s. 1:e maj.
3) Släkten Felderman var. en hantverkarefamilj med talrika medlemmar, bosatta i Visby sedan början av 1600-talet. De utmärkte sig isynnerhet inom glasmästare- och snickareyrkena. Två av dem gingo in på en annan bana och blevo präster. De här nämnda vora fadern Hans och två hans söner.

Det synes hava dröjt tre kvarts århundrade, innan nästa lag upprätta des. Det var repslagareämbetet, som stadgades år 1780 1), »varefter följde garvareämbetet år 1795, vilket troligen är detsamma som sämskmakareämbetet, som också skulle ha stiftats samma år 2), Härom förekommer i rådstugurättens protokoll 16 dec. följande: »Efter anmälan förekommo borgarna och mästarna i den lovliga garvareprofessionen A. M. Sundberg och Olov Anselius med anhållan att tilllika med karduansmakaren Joh. Westergard och garvaren Engström garvareskrå få inrätta samt sina gillen och samankomster hålla.» Och detta beviljades också.
Det genom kungl. brev av 18 juli 1694 inrättade »köpmansgillet» var däremot icke organiserat såsom ett ämbete. Men väl har det haft en viss indirekt betydelse även för hantverkarna, därför att det förbjöd dem, att, såsom dittills varit vanligt, »kladda i köpmanskap, varmed de igenom sin okunnighet i handeln intet annat uträtta än med största möda släppa de främmande vinsten i skötet och således icke allenast alldeles. fördärva handeln utan ock störta sig tillika med de övriga handlande i största förderv» Fortfarande hade dock hantverkarna rätt att till sitt hushåll och yrkets be drivande uppköpa vad de behövde av in- eller utländsk person.
Det sist instiftade av alla lägen var kopparslagareämbetet 1841. Det var i elfte timmen, ty i december 1846 kom den förordning, som upphävde hela skråväsendet.
Då utövarna av ett yrke på en viss plats ej voro nog talrika eller av annan anledning ansågo sig ej kunna bilda ett ämbete, skulle de enligt den av Kungl. Maj:t utfärdade allmänna skråordningen av 1720 Iyda under skrået på någon annat plats, så gott som undantagslöst Stockholm, åtminstone vad Visby beträffar. Och därifrån blevo också deras intressen bevakade. Så var det t. ex. år 1728 en vagnmakare mäster Anders Wahlström, som hos ämbetet i Stockholm klagade över att en gesäll Anders Hansson slagit sig ned i Visby och börjat utöva vagnmakareprofession utan att ha företett några handlingar, som kunde berättiga honom därtill. Och detta klagomål föranledde också en skrivelse till borgmästare och råd från vagnmakareämbetet i Stockholm, vari begärdes deras ingripande »på det ämbetet må sin rättighet behålla».
Det var endast mästarna som bildade ämbetet. Men med tiden fingo även gesällerna sina särskilda sammanslutningar, nämligen där det fanns så många i ett yrke, att antalet räckte för ett »gesällskap» Detta har i Visby icke kunnat ske mer än i några få hantverk, och sannolikt icke tidigare än 1784, då med magistratens beviljande två sådana sällskap inrättades. Klensmedsgesällernas förening stiftades 23 febr. och omfattade detta år 6 medlemmar, som erhöllo en utförlig skråordning i 41 punkter. Här föreskrevs att de skulle ha ett eget härberge, utanför vilket en skål eller ett annat märke skulle uthängas till tecken för främmande gesäller, att de skulle taga in där, när de anlände till staden. Och de som voro hemma på platsen skulle också uppehålla sig där, om de ej hade anställning hos någon mästare, för att de skulle kunna anträffas ifall av behov. De skulle stå under uppsikt av två mästare, av vilka den ene skulle vara krogfader; och liksom mästarna hade sin ålderman och sin »ungbroder», som skulle gå lagets ärenden, så skulle gesällerna ha sin »åltgesäll» och gin »unggesä för motsvarande ändamål. Åltgesällen sammankallade de andra till regelbundna sammanträden, då nya gesäller inskrevos, tvister sletos och »tidepenningar» erlades m. m. De skulle också ha en låda och vederbörliga skråböcker. Följande bestämmelser i skrået äro karakteristiska nog för tiden:

1) De första mästarna i ämbetet voro Anders Ros, Joachim Fick och Christiern Bernt Fick.
2) Det finnes ett »Visby Sämskmakareämbets Sigill 1795», ett nytt garvare-(logarvare-). sigill anskaffades 1849.

»När gesällerna sammankomster vid deras låda hava, skall dem alldeles förbudet vara att bära med sig någon kniv eller värja, varav skada eller olycka kan komma. Och vare åltgesällens plikt att efter hantverksbruk avfordra deras knivar och gevär till förvaring förr än de sätt sig till drycks. — När sammankomsten sker och lådan öppen står, då fördriste sig ingen gesäll att göra oljud med ivrigt slående i bordet, otidigt kommenderande eller andra otjänliga åthävor.» — För övrigt innehåller skrået mycket detaljerade bestämmelser om gesällernas förhållande till sina mästare, om deras rätt till arbete för sitt uppehälle, då de ej hade någon anställning med mera sådant. I sina grunddrag ansluter sig denna gesällordning naturligtvis till den allmänna skråordningen av 1720, men endast undantagsvis äro uttryckssätten hämtade därifrån, såsom i följande moment:
»Gesällerne skola sig hös deras mästare redeligen förhålla och deras arbete ej försumma genom fri måndag, spatsergång eller annan fåfängja.»
Det hade sålunda blivit strängare än det var 1623, då det just för smedgesällerna stadgats, att de ej fingo taga sig någon annan ledighet än måndagen.
Några månader efteråt kom sammanslutningen av tunnbindaregesällerna, som hade sin första sammankomst den 25 juni 1784inärvaro av ämbetets ordinarie bisittare m. fl. Deras handlingar giva följande målande bild från detta tillfälle: »Se dan gesällerna blivit samlade, upphängdes tunnbindaregesällernas skylt uti krogfars mäster Nils Grönlunds hus under full musik. Efter äskat ljud av åltgesällen feck mästerkikaren 1) befallning efterse hos gesällerna, om de hade något skarpt och skadeligt hos sig, som inte befanns». Platsen, där Grönlunds hus stod, är hörnet av Hästgatan och Tunnbindaregatan, som sannolikt fått sitt namn just av tunnbindaregesällernas härberge. Av den gamla gården finnes intet kvar, men skylten är ganska säkert bevarad. På Gotlands fornsal finnes en dylik, som visserligen blivit något förändrad av senare innehavare, men varav likväl så mycket kvarstår, att den kan identifieras. Denna skylt visar på sin orörda sida två lejon stående i upprätt ställning på ömse sidor om en tunna uppbärande en passare och däröver en krona, en bild som nära ansluter sig till ämbetets sigill. Skyltens andra sida har liknande lejon men tunnan och passaren äro övermålade, och därunder läses: M. F. Osins Wiktualie-Handel. Härom har P. A. Säve gjort följande anteckning: »Enligt uppgift begagnad på 1800-talet av tunnbindaren Grönlund, senare av bagaren Osin vid Späcksrum oeh därefter av viktualie handlaren Osin».
Enär tunnbindaregesällernas skylt uthängdes just i Grönlunds gård, där de hade sitt härberge, kan något tvivel om dess identitet knappast uppstå. Skylten har på den orörda sidan en numera oläslig inskrift med förgyllda bokstäver. Så mycket kan man dock urskilja, att den tydligen är en fortsättning av en text, som måste ha börjat på den ommålade Sidan.
Slutligen bildades så sent som år 1844 en förening av kopparslagaregesäller, vilka förut ej varit så talrika, att de kunnat ha något sällskap. Den 22 juni sammankommo två mästare i ämbetet och en åltgesäll, och därvid blevo tre nya ge säller utnämnda: »Efter uppklappning och omfrågornas genomgående fingo de företräde och erlade vardera 5 riksdaler banko för att därföre köpa rättskaffens gesällnamn, vilket för siggick med vanlig ceremoni, varför de bekransades och erhöll av älste gesällen det vanliga äreminne uti stjärnor, och lyckönskades dessa gesäller till att vara och förbliva redliga medlemmar i samhälle».

1) Ett annat namn för »krogfadera»

Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 september 1934
N:r 226