Dag: 6 januari 2021

hölls på lördagen, anordnat av Gotlandskretsen av Svenska folkskolans vänner. Till mötet hade ett 40-tal personer infunnit sig och i det strålanda vädret kunde förhandlingarna, försiggå i den vackra skolparken, där samvaron blev synnerligen angenäm.
Förhandlingarna öppnades av ordföranden, kyrkoherde G. Sjöberg, och sedan kretsen beslutat att ej sända något ombud till förbundsmötet Göteborg, lämnades ordet till folkskollärare Olof Bolin i Stenkyrka, som — sedan folkskolinspektör Joh:s Linuman blivit förhindrad att närvara — höll ett föredrag om den sjuåriga folkskolans tillämpning på Gotland.
Talaren redogjorde först för riksdagens beslut i denna fråga, som betecknats som det kanske viktigaste skolbeslutet sedan år 1842 och som i varje fall inleder en epok i folkskolans historia. Den stora röstövervikten i riksdagen visade, att frågan var mogen för lösning — Sverige har också ifråga om skoltidens längd varit efterblivet i jämförelse med de flesta länder. Ett visst motstånd, särskilt från landsbygden, har kommit till synes, men talaren hade den uppfattningen, att netta motstånd icke var så djupt grundat och övertygad om, att detsamma skulle snart helt försvinna. Den långa övergångstiden på tolv år var en klok åtgärd, så att någon forcering med genomförandet, som på sina håll kräver en del nybyggnader, ej behöver förekomma.
Det här sagts, att skollormerna på sina håll voro för svaga för att bära en sjuårig skola, och detta skäl har anförts icke blott bland reformens motståndare utan av en del av dess vänner, även på lärarehåll har man varit ganska betänksam. Tal. varnade dock från att underskatta miljligheterna. Ett skolår i 13-14 års ålder ger mera än något annat skalar, och även för de ungas fostran betyder ett skolår i övergångsåldern mycket.
På Gotland finnas f. n. 23 skolor av B1-typ, 65 av B2-typ och 16 av B3-typ. Säkert kommer genomförandet av den sjuåriga skolan att på många håll medföra en förbättring i skolreformerna och redan nu har man märkt en tydlig strävan i ävenganska små socknar att komma ifrån B3-skolorna. När dem sjuåriga skolan är genomlärd, finns det kanske ej så många sådana skolor kvar på ön.
asren hade gjort ett ungefärligt överstag, huru utvecklingen i detta fall skulle kunna tänkas, och hade därvid kommit till cret resultatet, att antalet B1-skolor skutte bli 30 och B2-skolor 70. Det är till nytta, att barnantalet i B2-skolorna begränsas. Ett sätt att vinna bättra skolformer är centralisering, men det kräver en del byggnader och medför längre skonvägar, vilket sistnämda enligt tal:s erfarenhet dock ej vore så farligt.
Det har övervägts, att tre klasser skulle ingå i småskolan, men sakkunskapen har ej velat gå med härpå, då småskolans och folkskolans arbete är ganska olikartat. De 3-åriga småskolorna ha också på fastlandet krahigt minskats i antal. Sannolikt blir det säl tre klasser i den högre avdelningen. Tal. framhöll, att lärokurserna ej väsentligt utvidgas, men i stället fördjupas och kunna läsas grundligare. Barnantalet bör ej vara högre än 20 i småskolan och 23 á 24 i folkskoleavdelnhagarna. I B3-skolorna bör det ej heller överstiga 20. På vissa håll behöver det kanske anställas någon ny lärare. Man kan nu ordna det så, att samme lärare får följa klassen från 3:dje till 7:de året. Det år att märka, att skoldistrikten ha lämnats en viss frihet, att etter omständigheterna organisera skolan.
Talaren ansåg, att man ej skulle se för pessimistiskt på möjligheterna att genomföra den sjuårigs skolan. Tvärtom är den säkert ett steg i rätt riktning även om det skulle gnissla en smula, så går det nog snart över. Så var det när den obligatoriska fortsättningsskolan kom tid. Mycket beror också på lärarkårens personliga insatser. Tal, ansåg det klokt att icke forcera fram övergången i skoldistrikten, utan använda övergånstiden, så att man så småningom vän er sig via tanken. Vi kunna med gat hopp se framtiden an, och övergången kommer kanske att gå bättre, än någon tänkt sig.
Därefter följde en stunds under hållningsmusik av fyra flickor från Staplebacke folkskola. Dessa utförde en lång rad musiknummer, mest gotländsk folkmusik, som väckte de närvarande förtjusning. Som bekant är det ett 20-tal barn vid skolan, som erhålla undervisning i fiolspelning av folkskollärare Sten Fredricson och det var de fyra äldsta, som nu medverkade. Nu hade också, ett kaffebord dukats i parken och detsamma uppskattades tillbörligt av de närvarande.
Mötets andra föredrag hölls av kyrkoherde Sjöberg, som redogjorde för det nya psalmboksförslaget. Först gav han en historisk framställning av vår psalmboks tillkomst och utveckling, varefter han ingick på de senaste årens reformförslag i frågan med omarbetningar och åter omarbetningar. Sedan biskop Eklund uppgjort ett förslag, har sakkunniga avgivit ett nytt förslag och detta skall nu föreläggas årets kyrkomöte. Tal. fann det bäst, om frågan nu kan finna sin slutliga lösning. Förslaget har förtjänster i bl. a. följande avseenden: 1) den nya uppställningen, 2) strävan att i största utsträckning bibehålla de gamla numren och 3), de utförliga bilagorna med bl. a. ett bibliskt sakregister.
Om uteslutningarna är ej mycket att säga, ty de psalmer som borttagits äro för det mesta dött gods, dock med vissa undantag. I psalmbokstillägget ha uteslutits 43 psalmer, av vilka dock 13 á 14 äro omistliga. Tal. skulle vilja fälla hela psalmboksförslaget hellre än att dessa Renare skulle uteslutas, en gåva, som de äro från, väckelsekristendomen och därtill bland de mest sjungna. Tal. fann icke heller den musikaliska riktning, som biskop Aulén företrätt, vara så lämplig, ty från kyrkomusikerna vill man visserligen ha fram något musikaliskt fint, men detta blir lätt fyrkantigt och osångbart.
Talaren berörde en hel del olika detaljer i förslaget, goda och mindre goda, varefter också kyrkvärden Rud. Bolin i Alva, höll ett anförande, vari han i huvudsak instämde i de av kyrkoherde Sjöberg framförda synpunkterna.
Ett tack framfördes av kyrkoherde Sjöberg till de medverkande och till dagens värdfolk, hr och fru Hemmalin., och hr Hemmelin, tackade de närvarande för besöket, varefter pastor Folke Thuresson avslutade det intressanta mötet med en kort betraktelse över Gal. 4: 11, varpå till sist följde psalmsång.

Gotlands Allehanda
Måndagen 15 Juni 1936
Nr 136