Dag: 11 januari 2021

Regina har en rysk film, — »hela världen skrattar» är den idiotiska titeln, — som ifråga om \”originalitet, faktiskt tar företa priset bland de originella filmer, vi sett. Det attribut är ännu icke uppfunnet, med vilket man bäst skulle kart- na beteckna det sly av humor, som där gör sig bred. En slapstick lir det emellertid, en mycket vanvettig sådan, som man faktiskt hellre vill gråta än skratta åt. Och mitt upp i allt joxet glimtar dock en och annan vacker fotostudie, men det bästa av allt är en sångerska, som sjunger helt enkelt underbart. Och musiken på herdepipa, smeker också örat Men maken till film i övrigt haver man som sagt sällan sett i tokighet.
Som förspel visas några bilder från sagostaden Agra i Indien samt en dana-studie — Anitras dans ur Per Gynt föreeeten och med Griegs musik.
— skuggan av giljotinen», Visbyldoe film, år en filmatisering efter Diekens »Tyå städer» och lämnar knappast rutgot övrigt att önska ifråga om makaber tillimning, Skildringen av franska revolutionen och Bastiljens stormande den 14 juli 1789 med därpå följande pöbelvälde och avrättningar i giljotinen är gjord med en rentav ohygglig realism, till vilken ej mindre bidrager det typgalleri, som regissören haft till sitt förfogande. I huvudrollerna märkas bl. a. den förtjusande Elisabeth Allen och Ronald Celman, vilken sistnämde visserligen icke direkt dominerar men som vanligt sköter sin sak lira. Bland de roller man fäster sig vid hör även den, som framställer en ung flicka, vilken väntar poesin tur vid giljotinen. Det är skakande scener, men filmen bjuder på humoristiska glimtar, såsom t ex. scenerna från rannsakningen vid domstolen i London, varvid vi närmast tänka på domaretypen i sin \”wig\”; försvarsadvokaten m. m.
Det hela är ett kulturdokument från tider som varit, en intressant och väl gjord film, som på samma gång skulle kunna sägas utgöra en liten lektion i ett kapitet om den franska revolutionens historia.
\”309 med omnejd\” kan tyckas vara en ganska underlig titel på en film, men egentligen är det inte så konstigt som det låter. 309 är nämligen numret på ett hotellrum, där det händer en hel del mystiska saker — där mördaras folk och där försvinna liken spårlöst den ena gången efter den andra, tills slutligen saken klaras upp av en ung man från landet, som har huvudet på skaft. Som säkerligen den intelligente läsaren redan förstått är det fråga om en kriminalfilm, som till yttermera visso har en ganska tillkrånglad intrig. Det är bara synd, att handlagen till mycket stor del bygger på dialogen, vilket gör, att de svenska texterna dominera varenda bild. Egentligen borde nog en sådan film endast visas i engelskspråkiga länder. Filmen går på Hansabio.
Som förspel visas bilder från Dartmouth-universitetet i U. S. A.., där man av filmen att döma sportar betydligt mera än man läser, samt en stundvis ganska roande fars.

Gotlands Allehanda
Fredagen 18 December 1936
Nr 295

I skuggan av giljotinen
Ronald Colman

Gotlands Allehanda
Torsdagen 17 December 1936
Nr 294

309 med omnejd.
Publikgunstlingen Franchot Tone i en rivande kriminalfilm med spännande situationer och svindlande fart.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 17 December 1936
Nr 294