Dag: 16 januari 2021

Publicerat

Meddelande från allmänheten.

Kvarteret Nunnan.
En summa av kr. 142,700: — begär drätselkammaren i ytterligare anslag till kvarteret Nunnans bebyggande. Motiveringen för de nu väsentligt dyrare byggnadskostnaderna är verkligt finurligt hopkommen. Ja så bra, at dess upphovsman skulle ha en glänsande framtid i diplomatisk tjänst.
Det talas om den relativt höga kostnaden för den gamla byggnadens restaurering. Vid mötet å Arbetareföreningen den 28 januari upplyste drätselkammarens ordförande, att efter de nya kostnadsberäkningarna denna restaurering skulle komma att kosta 15,000: — kr. Men här kan man tala om en kostnadsökning av 50 %. Kan en total ökning av byggnadskostnaderna med c:a 50 % försvaras? Nej. Ty icke kan väl en ansvarskännande arkitekt och densammes kontrollant vara så pass illa underkunniga om, vad det verkligen kostar att uppföra en fastighet. Man får i så fall tänka sig den möjligheten, att arkitekten glömt en eller flera viktiga utgiftsposter, och kontrollanten har då givetvis endast kontrollerat post för post och icke, att av det hela kunde bliva ett färdigt bygge.
Fördröjande av bebyggelsen från förra året, torde dock ej behöva betunga byggnadskostnaderna med hela 50 %. Vi kunna som skäligt säga en ökning av c:a 20 %. Med det meddelande, som lämnats den skattebetalande allmänheten i lördagens tidningar, vill man slå blå dunster i ögonen på godtroget folk, ty \”väsentligt dyrare restaureringsarbeten\” har gjort att byggnadskostnaderna stigit så kraftigt att ett nytt anslagsäskande av 142,700: — är berättigat. En kostnadsökning av c:a 7,500: — kr. får här skulden för det helas fördyrande. På grund av, att misstaget ej upptäcktes förrän efter första entreprenadens utlysande och man därvid genom inkomna anbud insåg, att något var på tok, togs en funderare. Skulle byggnadsplanerna slopas eller skulle mera pengar begäras ? Det sistnämda var ej så roligt, så mycket motstånd, som det förut fanns emot bebyggandet. Bäst därför låta arkitekten räkna ut ett billigare byggnadssätt.
Sagt och gjort, men nu blev det ytterligare 55,000: — kr. Icke ytterligare, utan en kostnad av 55,000: — kr. om det gamla huset slopades, men istället en avkastning av brutto 5,600: — kr. eller en förräntning av 10,1 procent. Men nu gäller det att spara! Här kunde nu staden göra en nettoinkomst av 2,692: 50 kr. pr år eller under 25 år kr. 67,312: 50 genom upplåning av ytterligare 30,000: — kr. efter 3 %. Vi måste utgå från att den gamla byggnadens restaurering kostar 15,000: — kr., men så kommer därtill trädgårds iordningsställande, mur kring denna m. m., allt dragande en kostnad om c:a 10,000: — kr., innan denna del av tomt n:r 4 är färdig för hyresintäkt. Utgå vi ifrån, att kostnaden för fastigheten i sin helhet, med undantag av någon mindre skatteförhöjning, förblir densamma, som nu beräknats, komma vi till sagda inbesparing eller merinkomst. Kontrollera själv nedanstående exempel:

Staden bygger om den gamla byggnaden för 25,000:— och
får en förräntning av 8,03 % kr. 2,007:50
Staden kan mot upplånande av ytterligare 30,000:— erhålla större hyresintäkt och betalar härför 900:— = Kr. 2,907:50

Staden kan få vid det sista förslaget, en hyresintäkt
av kr. 5,600:—
varifrån går ovanstående kr. 2,907:50
Merinkomst pr år Kr. 2,692:50 eller för 25 år X 25 = Kr. 87,312:50.

Om hela detta byggnadsprojekt blivit upplagt ekonomiskt räntebärande, tror jag inga röster hörts mot ett bebyggande, om så staden och dess drätselkammare begärt ett anslag å en hel million, men när staden söker med ljus och lykta efter lämpliga hyresobjekt och ränteberäknar för lågt, då blir menigheten fundersam. Spar hellre bebyggandet, tills arkitekten räknat om det hela efter en ränta av 10,1 procent, ty kan arkitekten räkna ut, att en del av fastigheten (c:a en tiondel) lämnar dylik avkastning, så är han nog mäktig att räkna ut de andra tiondelarnas förräntning också. Går inte det, så bygg så många tiondelar, som det går.
Det estetiska skall ha sin tribut. Därför kan icke staden beräkna efter samma grunder som en privat byggherre. Sant. Men skall detta resonemang hålla streck ,så borde drätselkammaren på ett tidigare stadium visat sitt intresse för estetik, ty vi ha alldeles för många stadens egna fastigheter, som skulle behöva lite tillsyn ur estetisk synpunkt. Samtidigt kan man ju säga att staden kastar bort en massa arbetsdagar för byggnads-
arbetarna, vilka ju behövde arbete, Fram då för arbete och estetik. Det är väl ej nödvändigt att en halv million skall behövas, för drätselkamaren skall visa sitt skönhetssinne.
Att fastigheten får ett visst estetiskt värde är nog diskuterat, men stäng då av utsiktspunkten på Trappgatan under turistsäsongen, ty därifrån kommer fastigheten vid torget att se gräsligt komisk ut. Nåja det få ju herrarna övertyga sig om själva, när det står färdigt. Annars kunde man tro, att estetiken bara var till för turisterna, ty annars rekommenderas en rundtur genom staden ur estetisk synpunkt, nu när icke rosor och grönska dölja fulheten.
Den verkligt fördyrande orsaken ligger ej i ökade byggnadskostnader, ty dessa kan sägas totalt stigit med 20 %. Det talas också så finurligt om att det skall byggas efter alla brandsäkra föreskrifter. Detta avsåg ju även föregående förslag, så däri ligger ej den mest fördyrande orsaken. Visserligen har järnet stigit så kraftigt som med c:a 50 %, men huvudämnena vid bygge av järn och betong blir dock här cement och grus, och båda dessa varugrupper ha ju ej stigit. Däremot har trä stigit med 15 %, så varför just nu framhålla att det skall byggas i järn och betong? Vidare påpekas att alla lokaler och lägenheter skola utrustas\’ med all möjlig komfort. Sådana nyheter infördes ju inte i marknaden i år och inte förra året heller. För övrigt lovade staden all komfort förra året med. Ett ytterligare bevis på den skickliga formuleringen.
I skillnad mellan bruttoinkomster och utgifter kalkylerar drätselkammaren med en årsvinst de 25 första åren av kr. 2,000: — pr år. Detta överskott är väl beroende på att samtliga lokaler äro uthyrda varje dag av dessa 25 år. Och att ingen hyresgäst är så hänsynslös, att han begär reparationer eller flyttar och lämnar en lägenhet efter sig, som staden sedan skall behöva reparera.
Varför beräknas bruttoavkastningen till 8,03 procent, när tomternas inköpspris (78,600: — kr.) icke medräknats i vinstkalkylen? Låt vara att staden allaredan betalat dessa tomter, så representera de dock ett räntevärde av tre procent eller kronor 2,340: — pr år. Var är då den avsedda nettovinsten om c:a 2,000: — kr. pr år? Den har tydligen bytts ut mot en minimiförlust av kr. 340: — pr år eller under de närmaste 25 åren 8,500 kr. Men man kan ju bokföra på många sätt.
Nunnan behöver tydligen ej tagas till förevändning för att skaffa stans byggnadsarbetare arbete instundande byggnadssäsong, ty det har sports sedan Arbetareföreningens möte, att f. d. Hallonbergska fastigheten skall ombyggas för en kostnad, som något överstiger den först tänkta kostnaden för Nunnan. Ytterligare en orsak, att åtminstone uppskjuta bebyggandet av kvarteret Nunnan.
Samtidigt skall jag bedja få fråga sakkunskapen:
Kan ett stadsfullmäktigebeslut upphävas genom skattebetalares besvärsskrivelse, om det skulle kunna bevisas att det beslut dessa fattat, grundat sig på felaktiga informationer eller otillräckliga sådana, och som lämnats, av understå, ende instans?
Högaktningsfullt
Frågvis skattebetalare.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 februari 1937
N:r 31

Publicerat

Fartfylld JM-brottning.

Stadens talrika brottningsentusiaster försumma minsann inte några tillfällen att få se sin älskningssport utövas. Trots att det denna gång \”bara\” gällde juniormästerskapen sutto närmare 300 personer bänkade kring VIF:s upphöjda matta, och de verkade alla belåtna över de snabba fallsegrar, som voro karakteristiska för gårdagens tävlingar. Det förekom egentligen inte så värst mycket brottning, man stångades under någon minut, så kopplades ett grepp och sedan var det i allmänhet klart för nästa match. \”Olympiadomaren\” Evert Karlsson hade heller inga besvärligheter med rättskipningen, men såg bra upp med ett par försåtliga krokben. Endast en match, finalmatchen i weltervikt gick tiden ut, och ett flertal drabbningar undanstökades innan en minut av matchen hade gått.
Några direkt \”glänsande\” förmågor kunde man tyvärr inte upptäcka denna gång. Dagens överraskning var egentligen träningsovillige \”Plåtan\” Ericsson, som betvingade nacksvingsspecialisten Franzén med hans egna vapen och även i sin andra match vann en bejublad fallseger. Av de övriga mästarna var det endast B. Karlsson och i någon mån Broman, bägge i VIF, som fingo arbeta för sina segrar. De andra vunno de åtrådda tecknen endast efter någon minuts brottning, i lätt tungvikt efter 22 sek., och det måste man säga vara i snabbaste laget. Men det är skönt med brottarevenemang, som bli fort undanstökade, och VIF ha all heder av arrangemangen. Juniormästare 1937 blevo alltså följande räknat från bantamvikt till tungvikt: S. Smolka, AIK, Ch. Broman, VIF, G. Ericsson, AIK, B. Karlsson, VIF, A. Johansson, VIF, Booberg, AIK, och Alm, AIK.
Och så är det bara att invänta nästa evenemang, som inte bör dröja alltför länge.
Under matcherna råkade en brottare falla lite vårdslöst och skadade nacken. Stadsläkaren dr Nils Bolin, som var närvarande, kunde ej konstatera någon svårare skada men ansåg det dock vara bäst skicka vederbörande till lasarettet för röntgenundersökning. Det visade sig därvid att ingen skada uppstått, varför lasarettsvård icke var nödvändig.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 februari 1937
N:r 31

Publicerat

Idrott och sport.

Söndagens handboll.
VIF mot seriesegern.
De bägge A-lagsmatcherna, som stodo på gårdagens handbollsprogram, hade lecke en talrik publik, gom fick bevitt, ina ett par ganska vitispelyode matcher, AIK och Gute hade en mycket trevlig uppgörelse. Man skulle kunna tro att de höga målsiffrorna 19-16 berodde på svaga målvakter, men dessa skötte sig på bägge håll utmärkt, och Lyth i Gute tog t. o. m. två straffkast. I första halvlek var spelet jämt, men i andra skaffade AIK sig en ledning, alltför stor för att Gute i sin nu ganska välkända slutspurt skulle hinna kvittera. I det segrande aikålaget var Lövkvist i \”kanontagen\” och svarade för sex praktmål, medan Sandström i Gute lyckades få in fem av sina \”special\”.
I. 18 hade för svag målvakt för att kunna hålla VIF, som nu är i utmärkt slag, och trots att Nysell och Andersson spelade ögonfägnande på plan, blev nederlaget så katastrofalt som 24-6. VIF spelade bra utan att glänsa, en som särskilt hade en lyckad dag förutom oförbrännelige Lund i målet var Boström. Spelet hårdnade stundvis till rätt ordentligt, så att domaren Sandström fann sig föranlåten att visa ut en back på vardera sidan, vilket verkligen var välbehövligt, och fick på så vis snart spelet inom hyfsade former.
I den inledande B-lagsmatchen spelade Gute och VIF oavgjort med siffrorna 9-9.
Aber.

Gotlandsbandyn.
Söndagsmorgonens köldknäpp hade åt, Tninstone det goda med sig, att man ute i Slite kunde bjuda på åkduglig is, och AIK försummade inte tillfället att kun- fna utkämpa sin seriematch programenligt. Visbylaget, som kommit i riktigt god bandyform efter segern över VIF lyckades i första halvlek prestera ett utmärkt spel mot det fruktade hemmalaget och i synnerhet kedjan var i ypperligt slag. I halvtidspausen var ställningen 2-2, men så satte Slite full fart och lyckades överlista AIK-försvaret två gånger, i viss mån beroende på att detta saknade \”Plåtan\” på backen. Slutresultatet blev alltså 4-2 till slitelagets favör. Segern var kanske något mål för stor, men allt pekar fortfarande på, att Slite kommer att ta hem även årets serie, om denna kan slutspelas.
Matchen KIK—Gute måste inställas.

Gotlands fotbollsförbund,
hade i går årsmöte i Rådhuset, och allt andades samma frid och försoning, som varit utmärkande för dess sammanträden sedan en hel del år tillbaka. I styrelsen stodo G. Rondahl, G. Ericksson, och H. Lindell i tur att avgå, men de omvaldes utan någon egentlig opposition. Suppleanter till styrelsen blevo S. Jupither och N. Thorndahl, revisorer G. Nyström och A. Sandström och suppleanter för dessa E. Lundgren och K. Freden. Arsberättelsen visade ett gott resultat för det gångna året och var synnerligen optimistiskt hållen, och revisionsberättelsen visade, att förbundet hade över en tusenlapp i kassan.
I en ganska livlig diskussion efteråt pratades det hit och dit om vandringspris och juniorserier, som styrelsen senare skall taga närmare i beaktande. Ett förslag av \”Kina\” att viss procent av inkomsterna vid DM-matcherna skulle tillfalla de deltagande lagen bifölls. Som avslutning tackade ordf., hr G. Löfgren, för det förtroende man visat honom genom hans omval och hoppades på ett framgångsrikt 1937.
Styrelsen konstituerade sig efteråt som följer: G. Löfgren, ordf., Nils Ekström, vice ordf., G. Rondahl, sekr. samt Gösta Ericksson, kassör.
Till representant vid Sv. fotbollsförbundets årsmöte utsågs hr Rondahl med Ericksson som ersättare.

Gösta Hellström svensk J M-mästare.
Äntligen har Gösta Hellström, VIF, lyckats erövra ett svenskt juniormästerskap i tyngdlyftning. Han har tidigare 3-4 gånger deltagit i de svenska mästerskapstävlingarna i genren, men haft otur, bl .a. blev han ju bortdömd i fjol. Han har emellertid icke givit tappt, utan vid årets tävlingar, som ägde rum i Kalmar i går, visade han smålänningar och andra -länningar att även gutarna äro kraftkartar, i det att han i sin klass, lättvikt, erövrade den svenska Juniormästaretiteln genom att uppnå ett resultat av sammanlagt 270 kg., därav press 73,5, ryck 85 oc hstöt 112,5 kg. Vid tävlingarna på A 7 för en tid sedan lyckades an som bekant inte med mer än 110 i stöt.
Tre andra gotlänningar deltogo, nämligen Sture Söderstam, VIF, i tungvikt samt Lars Odfjäll mellanvikt och Malmkvist fjädervikt, båda Tingstäde T. K. Ingen av dem lyckades emellertid placera sig i den hårda konkurrensen.

Fårösunda gymnuatik- och idrottklubb
hade iår årsmöte på hotellet. Mötet öppnades av ordf., hr Ragnar Jäll, som hälsade de närvarande välkomna samt föredrog dagordningen och årsberättelsen. Den senare lades med godkännande till handlingarna.
Hr Bruno Johansson utsågs därefter att leda dagens förhandlingar med, hr Gustaf Dahlström vid protokollet. Till styrelse för det kommande året utsågs hrr R. Jäll, ordf. Bruno Johansson, v. ordf. Herman Dahlström, kassör, Arne Johansson, sekr., John Lindby och Karl Erik Wallin. Vidare\’ beslöts att undel året arbeta med fyra sektioner, nämligen en damsektion, en för allmän idrott, en för brottning och en för gotländsk idrott.
Mötet avslöts med gemensam katfedrickning.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 februari 1937
N:r 31

Publicerat

Från det oroliga Nordkina.

\"\"

En kvinnlig agitator uppmanar sina åhörare i Nanking att stödja den kinesiska enhetsfronten genom att ekonomiskt bistå de nationella trupperna.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 6 februari 1937
N:r 30

Publicerat

Översvämningarna i U. S. A.

\"\"

En bild från staden Newport i Kentucky, som ligger inom det översvämmade området, och där ägare av båtar ha övertagit taxachaufförernas arbete och befordra passagerare genom stadens gator, där vattnet står högt.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 6 februari 1937
N:r 30

Publicerat

Roxy

\"\"

Djungelflickan.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 6 februari 1937
N:r 30

Publicerat

Mamsell Lang och hennes Majen.

samt några anteckningar om ett gammalt kvarter.
Av Elisabeth Lange, f. Ekman.
Del 4.

\"\"

Under Mamsell Langs tid såg hennes hus invändigt ut på följande sätt. Den nedre våningen bestod av en liten förstuga, vidare av ett kök, som på samma gång tjänstgjorde som brygghus samt av ett stort vackert rum med en alkov till sovplats. Denna användes av Mamsell Lang själv. Köket hade stengolv, en stor öppen spis med dithörande väldig bakugn och en inmurad järngryta samt ett fönster med många små rutor. Detta finnes ännu kvar i sitt ursprungliga skick. Vid fönstret stod ett stort, avlångt, vitskurat träbord samt några gammaldags trästolar, vilka alltid, liksom bordet, voro skinande vita och rena. Fönstret pryddes av en smal rynkad gardinkappa av hemvävt tyg och på fönsterbrädan stodo året om blommande krukväxter: balsaminer, bloddropp m. fl. Både Mamsell Lang och hennes Majen hade \”hand med blommor\”, som det heter. En lång bänk, s. k. kränka, samt några hyllor på ena väggen till förvaringsplats för en del av husgerådet – kärlen – fullbordade kökets inredning. En möbel till fanns dessutom där – Majens liggplats, hennes lilla utdragssoffa, hon sov nämligen i köket. För oss nutidens människor låter det ju kusligt att tänka sig att sova i ett rum med stengolv, vi som äro vana med jämn temperatur i vår bostad dygnet om. Men det lär ej varit så farligt med kölden för Majen. Mamsell Lang var ytterst mån om sin tjänarinnas bästa, och under den kalla årstiden brassades det oerhört i den öppna spisen för att hålla uppe värmen. Förövrigt var inte folk förr i världen så pjäskiga och bortklemade som nu. Tänk, vad det var vanligt ej blott i de enkla hemmen, utan även i präktiga slott och herrgårdar med stengolv litet varstans – i hallar, gångar, ja även i en del av rummen! Man hade annat att göra än att ängsligt känna efter, om man frös eller inte.
Bredvid köket låg, som jag nyss nämde, ett stort vackert rum, \”salen\”, vilken jag själv har ett tydligt minne av. Jag skall snart berätta, av vilken anledning. I detta rum stodo hemmets finaste och värdefullaste saker, helt säkert arvegods från prästgården i Alva och kanske även från vice borgmästarehemmet i Visby, Strandgatan 18. Ett stort gediget ekskåp, prytt med svarta ränder, dominerade den ena långväggen. Jag måste i detta sammanhang berätta, att detta skåp var vida berömt och att Mamsell Lang hade ivrigt spekulanter på detsamma. Men hon ville ej avyttra någon av sina kära fäderneärvda ägodelar. En envis köpare bad att då åtminstone få tillhandla sig de charmanta beslagen och det konstmässiga låset, men han fick ett bleklagt nej. Vidare funnos i \”salen\” en ståtlig rococobyrå med grönflammig marmorskiva. En lång pärlfärgad pinnsoffa med stoppade kuddar stod på den andra långväggen. Över denna hängde det vackra porträttet av Mamsell Langs far, Magister Johannes, vilket hon redan under sin livstid donerade till Gotlands Fornsal. Jag har i en gammal Gotlandstidning uppe på Carolina läst därom under rubriken: \”Skänkta saker till Fornsalen\”. På samma ställe stod även, att ett litet fint och märkvärdigt bord efter hennes död skulle tillfalla Fornsalen. Vi minnas säkert Per Arvid Säves varmhjärtade och tändande upprop till gotlänningarna, med en uppmaning till dem att taga vara på överhuvud taget alla gamla föremål och att i så stor utsträckning som möjligt skänka dessa till Fornsalen. Mamsell Lang tyckes varit en av dem, som lyssnat till hans vädjan.
I det stora rummet på nedre botten funnos även konstnärligt utskurna, pärlfärgade stolar, och på golvet lågo hemvävda mattor i varma, mjuka färger. Ja, så tedde sig det vackra och hemtrevliga rummet i det gamla huset S:t Larsgränd 3, och det var sig helt säkert tämligen likt under så gott som hela 1800-talet. Änkepastorskan Lange flyttade ju in där strax i början av nämda århundrade, och hennes dotter levde och bodde där ända till år 1891. Kunna vi ej se den för oss, den ålderdomliga \”salen\”, med dess säregna gammaldags charm och föreställa oss den trevnad, som Mamsell Lang och hennes husfolk måste förnimma, då de efter ett strävsamt och välförrättat dagsverke unnade sig en stunds vila och slogo sig ner där med något lätt handarbete. Elden brann klart i den flammiga kakelugnen, ute yrde snön omkring i de omgivande smala gränderna, och det dånade i skorstenen. Men inne var det varmt och gott. Kanske tog man fram den gamla postillan från Alva prästgård – man läste en kort betraktelse, och man tackade Gud för hemmets ro och hägnad. Så skildes man åt och gick tidigt till sängs för att, utvilade i arla morgonstund, kunna ta i tu med en ny dags mångahanda sysslor.
Våningen en trappa upp hade en likadan \”sal\” som den på nedre botten. Denna användes till vävrum, och jag skall snart berätta om, huru den skickliga och flitiga Majen samt tidvis hennes systerdotter Anna Hallin träget sutto där uppe och vävde, sedan djuren fått sin ans och de viktigaste hushållsgöromålen voro undanstökade. Tre vävstolar fingo plats i denna sal, däribland en enormt stor drällväv. På övre våningen fanns även en handkammare, där två mycket gammalmodiga blåmålade skänkar stodo, prydda med utsökt fina beslag. Bredvid handkammaren låg en annan liten kammare, där en släkting till Mamsell Lang, fröken Törner, då och då bodde.
Ja, på detta sätt såg det ut, det gamla trevna hemmet, där under en stor del av förra århundradet ett par kvinnor levde fram sitt liv under träget arbete, och där deras dagar förflöto den ena efter den andra, i beundransvärd pliktuppfyllelse, utan mycket tanke på nöjen eller omväxling.
Mamsell Lang ärvde, som nyss sades, huset efter sin mor, men förövrigt ägde hon inga penningtillgångar, utan det gällde för henne att, på något av de sätt, som på den tiden stodo en kvinna till buds, själv förtjäna sitt bröd. Hon hade ju då först och främst sin ladugård med sina husdjur, en gris, en del höns och fyra kor, och dessa skänkte henne åtskilligt till livets uppehälle \”in natura\”. Dessutom sålde Mamsell Lang mjölk, vilket gav henne en ganska god inkomst. Tidvis sålde hon även ägg, och jag har hört, att hon alltid fick litet mera betalt för sina än vad andra fick, emedan hennes voro så särskilt goda och stora. Kalvkött lär hon även avyttrat någon gång, och säkert var även detta prima, då hennes kalvar uppföddes med enbart oskummad mjölk och de reglementerade äggulorna.
För mjölken fick hon i början 25 öre kannan och sedermera 33 öre.
Det var stora slantar på den tiden, men de skulle ju också förslå till mycket. Mamsell Lang skulle köpa foder till sina kor, hon skulle hyra en hage åt dem att gå och beta i under den varma årstiden, och hon skulle betala lön till sin präktiga Majen. Pengarna – huru litet man än hade av den varan – räckte emellertid bättre till förr i världen än nu. De hade oftast förvärvats med svett och möda, och man hade respekt för dem och plottrade ej bort dem på onödiga utgifter, som skänka ringa eller ingen behållning. Pengarna voro för många Gudslånet, som man en gång inför den Store Räkenskapsföraren skulle redovisa för.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 6 februari 1937
N:r 30

Publicerat

Dödsfall Gillis Karl Axel.

Att vår älskede son och broder Gillis Karl Axel lämnade oss i dag efter ett långt men tåligt buret lidande i tron på sin Frälsare i en ålder av 17 år, 3 mån., 21 dag.; sörjd och saknad men i ljusaste minne bevarad av föräldrar, syskon, svågrar, släkt och många vänner.
Valleviken, Rute den 5 febr. 1937.
Gerda o. Sigurd Larsson.
Syskon. Svågrar.

\"\"

Tag mig vid handen Herre, Led mig Din egen stig,
Om den än sällsam ter sig, Hem den dock förer mig.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 6 februari 1937
N:r 30

Publicerat

Hjälp änderna!

ÖSTRA GOTLAND, den 3 febr.
Et s. k. \”vintartåj\” med något mildare vindar och en och annan regnskur, har nu dess bättre kommit som en hjälp för vildmarkens hungrande fåglar, och som ett tecken på att vi ännu befinna oss så pass avlägset från den från vissa håll förutsagda nya nordiska nedisningsperioden, att söderns vindar ännu mitt i den smällkalla nordiska vintern, endast efter några timmars milt regemente, helt och hållet mäkta stoppa \”nedisningen\”.
För\’ dem som ha sitt arbete förlagt till fält och skogar, blev dock den lilla vinterknäppen i förra veckan tämligen på-, frestande genom sin blåst och sin stundom ganska skarpa kyla. Här och var i gårdarna ha även en hel del fall av förkylningssjukdomar kunnat förmärkas, och i en del socknar härute har under den sistförflutna veckan s. k. \”flunsan\” börjat sina härjningståg.
För mejerier och andra som ämnat lagra is för kommande behov, var dock isbildningen välkommen. Mejerier, som förut förgäves väntat på anbud å isleveranser, ha nu erhållit sådana i mängd, och på många håll är redan nu upptagningen av denna snart även på varje bondgård oundgängliga vara i full gång.
Våra vattenfåglar, i synnerhet gräsänderna, vilka under denna vinter i stor myckenhet stannat kvar vid våra stränder och inre vatten, ha under de senaste veckorna måst utnyttja alla till buds stående medel för att klara livhanken. Sedan veckor tillbaka ha icke blott alla stillastående vatten i myrar och dylikt varit igenfrusna, även årännor och kanaler ha frusit igen och samma förhållande råder beträffande grundvattnet vid stränderna. I stora flockar ha de därför sökt sig upp åt landet för att där på åkrarna, eller under ängarnas ekar, söka uppbringa något ätbart. Att hungern och det fruktlösa sökandet efter öppet vatten i många fall blivit övermäktigt bevisas av de fynd av döda eller döende exemplar, företrädesvis gräsänder, som på sista tiden gjorts över allt i markerna. På en del håll har dock den mänskliga barmhärtigheten mot vildmarkens barn, (vilken annars tyvärr synes oss så fjärran) tagit sig en del vackra uttryck. På många ställen ha såväl ut-fordring med säd och dylikt förekommit, liksom även upptagande av öppna vakar, vilka åtgärder alltid livligt uppskattats av de nödställda fåglarna.
Efter det sista tövädret torde en liten tillfällig förbättring ha inträtt, i det att snön smält undan på åkrarna så att en del smältvatten bildats här och var. Men som ännu isen ligger tät och tjock över deras naturliga betesplatser och som fåglarna genom svält och umbäranden nu äro alldeles utmattade, torde den mänskliga hjälpverksamheten alltjämt ha en synnerligen viktig och behjärtansvärd uppgift att fylla.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 6 februari 1937
N:r 30

Publicerat

Hansa försenad av tjocka.

En intensiv tjocka håller för närvarande på att lamslå all sjöfart i Stockholm skärgård, där särskilt södra delen synes vara illa utsatt. Lotsarna, i Nynäshamn ha meddelat, att sikten i middags icke var mer än 50-60 meter. Ångaren Hansa, som gick härifrån igår afton till Nynäshamn, låg ännu vid 12-tiden i middags utanför Landsort utan att ha kunnat taga sig in till Nynäshamn. Hansa uppgav i morse att sikten var så gott som ingen.
Som förut meddelats har Bredgrundsbojen utanför Landsort nu intagits och då Landsorts mistsignaler ibland höras mycket nyckfullt eller icke alls, trots att ångarna ligga nära Landsort, är en angöring av Landsort i så besvärande tjocka, som nu synes råda där uppe, särdeles besvärlig.
På eftermiddagen meddelas, att Hansa kl. 1,20 angjorde kajen i Nynäshamn.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 6 februari 1937
N:r 30